Naturligtvis..

Årets sista dag idag.
Dags att göra plats för nya foton i kameran och i datorn. Därför har några timmar denna morgon ägnats åt att rensa bort & sortera foton.. 
Passade samtidigt på att plocka ut några trevliga fågelmöten från året som gått:

Januari
En vacker sparvhökshane slår ner intill vårt fågelbord i gryningen. En av vinterns kvarstannande björktrastar får sätta livet till, men höken blir rejält mätt.

Februari
Ute vid fågelmatning vid Bodens södra skjutfält skådar jag min första norrbottniska mindre hackspett.

Mars
Den alltid så trevliga gråspetten kommer på besök till min matning i trädgården.

April
Flyttfåglarna börjar äntligen återvända! Helt oväntat får jag se två hämplingar i Bodsvedjan. Ytterligare ett nytt Norrbottenskryss!

Maj
Glädjande och vackert besök av rosenfinkar i trädgården! För första gången får jag besök av denna fågel vid fågelbordet.

Juni
Per & jag gör en tur till Muddus nationalpark. För första gången lyckas jag fånga korsnäbbar på bild.. 

..och i trädgården har talgoxens ungar just lämnat boet.

Juli
Under en fisketur uppe i Kvikkjokksfjällen skådas bland annat ljungpipare..

..och smalnäbbade simsnäppa.

Augusti
En härlig helg tillbringas ute på Rödkallen där min livs första tobisgrissla fastnar på bild..

..och uppe i Junosuando stiftar jag nära bekantskap med en tjäderhöna.

September
Dommherrefamiljen gör besök i vår trädgård. För första gången får jag tillfälle att fota "ungdomarna" som ännu inte riktigt fått domherrefärgerna..

..och höstflyttningen börjar tydligen redan, eftersom bergfinkar dyker upp i trädgården..

..och jag tjuvstartar matningen. Lyckas nu äntligen med konststycket att fota hela paret nötväcka, alltså båda på samma bild.

Oktober
Ute vid södra skjutfältet skådas skogsfåglar, bland annat denna järpe..

..och hemma i trädgården flockas en massa sidensvansar..

..och senare under månaden får jag se min första Norrbottniska flock av stjärtmesar.

November
Lappmes i Kallax!

December
Kallt, snöigt, svartvitt.. Skatorna älskar min matning i trädgården, jag älskar dem inte lika hjärtligt..

..men gillar däremot de små färgklickarna i form av gulsparvar!

GOTT NYTT FÅGELRIKT ÅR!

Idag blev det en fågelskådarförmiddag tillsammans med sex stycken Strandskatevänner.

Strax efter kl 9.00 lämnade vi Boden och åkte mot Luleå, genom ett vintrigt vackert landskap.. minus 13 grader, knarrande snö och solsken från nästan molnfri himmel.

Första stoppet blev vid fågelmatningen i närheten av Kallaxrondellen, matningen som numera heter "Gäddviksmatningen".
Därifrån har det under senare tid rapporterats lappmesar så vårt mål var att få se dem..
Och jodå, de fanns på plats! Ivrigt flög de fram och tillbaka mellan tallarna i närheten och fågelfröautomaterna.
..och jag har då aldrig hittills fotat lika många lappmesrumpor som denna förmiddag. De hade en frustrarande (o)vana att vända ryggen till så fort jag zoomade in..

Några av de andra Strandskatorna som kom från Luleå hade med sig jordnötter och solrosfrön som fylldes på i automaterna. Per fick äran att hälla i nötter.. och visade då till min stora förvåning att han faktiskt kan göra två saker samtidigt: Skåda lappmes och fylla på mat!

Sedan passade jag även på att öva upp min förmåga att fånga fåglar i flykten. Observera det konstnärliga, diffusa skenet eller vad det nu är, i fotot som följer..
Hmm, nåja.. Bättre lycka nästa gång heter det ju.

Det är i alla fall en fint roströd lappmes-bak på fotot. Fångad i flyktögonblicket. Om nu någon inte såg det.. :)

Det fanns även andra mesar än "lappar" vid matningen:

Blåmes överst, svartmes i mitten och så en ännu en lappmes underst.

Vi såg även en nötskrika, två talgoxar, ca fem talltitor, en skata.. och mesarna och titorna var mycket orädda av sig, de verkade mest bara nyfiket närgångna hela tiden då maten fylldes på.. Trevligt, trevligt!

Efter besöket vid skogsfågelmatningen åkte vi vidare mot Måttsund. Där bor en gammal dam vid namnet Ingeborg. Hon har äran att ha besök av en raritet vid sin fågelmatning i trädgården.. Nämligen en sibirisk nötväcka.
En art av väckorna som jag aldrig tidigare sett. Därför var det lite extra spännande att åka hem till henne och ställa sig ute vid fågelbordet och spana..

Där stod vi på rad, alla sju Strandskator. En god stund väntade vi..
Och så plötsligt!
Nötväckan kom infarandes, landade mitt i fågelbordet, rafsade runt lite bland maten, flyttade sig till en av de andra fröautomatena, befann sig på baksidan av den i några sekunder.. och flög i väg!

Underbart men kort möte med andra ord.
Jag kan ju inte påstå att jag hann studera den värst noga.. Men nu har jag i alla fall sett en sådan!
En Sitta europaea asiatica, Sibirisk nötväcka.

Och foto har jag på den! Så klart..

Hmm.. Ja, den är faktiskt där. Mitt inne i fågelbordet. Bakom alla kvistar. Jag lovar.. :)
Det är inte alltid lätt att fota fåglar, men spännande är det. Det kan jag också lova.

Medan vi väntade på nötväckan, väntade större hackspetten på att vi skulle försvinna så han fick komma ner och äta:

Det var som vanligt mycket trevligt att åka i väg på en sådan här Strandskatetur.. Och som vanligt finns det fler foton av andra deltagare på vår hemsida: Strandskatorna på nätet. Ta ett klick dit om du är fågelintresserad.. En bit ner på första sidan, under rubriken "Kort vy av väckan" finns dagens utflykt beskriven i ord och bild.

Väl hemma igen skådade jag lite gamla vanliga talgoxar och annat vid mitt fågelbord..
..och plötsligt dök vinterns första gråsiska upp!
En bra avslutning på en fin fågelskådardag.

..på samma ställe.

I morse hade jag och Per vägarna förbi en fågelmatning ute i skogen, vid Bodens skjutfält. Där ute bjuds fåglarna på både frön, talg och en vid det här laget nästan helt uppäten lax. Det är ornitologerna här i trakten som sköter om denna, plus ett antal andra fina skogsmatningar, till glädje både för fåglarna och oss fågelintresserade. Och idag var det var rejält livat runt matbordet på platsen som heter Torpvägen 4!

Tre nötkråkor mötte oss med livat kiv runt talghållarna.. och runt den upphängda laxen. De var dock svårfångade med kameran i det grådassiga vädret.

Strax efter att vi stannat där med bilen dök en lavskrika upp.. För första gången lyckas jag se den gästen vid matningarna ute på skjutfältet!
Och efter ännu en stund var det hela tre lavskrikor samtidigt på plats. Dock bara en av dem var snäll nog att sitta så pass still att den gick att fota:

Även en av nötkråkorna fick till slut nog av kivandet runt maten och tog en lite paus uppe på tallegren:

..eller nja, uppe i en björk var det nog.
Att fota både kråkan och skrikan på samma gång gick desto sämre..

Den ena högg in på laxen medan den andra gömde sig bakom grenarna i bakgrunden.

Men det var trevlig att möta dem alla!

..och gråmulet väder!

Förra söndagen gjorde jag en trevlig promenad uppe på Åberget tillsammans med två Strandskatevänner.
Vi skulle skåda stärtmesar.. och lyckades över förväntan med det! Vi hann inte många meter in i skogen innan de vita, fina fåglarna dök upp intill stigen. Dock blev det inga bra foton den gången, trög-i svängarna-fotograf, gråväder och snabba fåglar, ingen lyckad kombination, liksom.

Jag fick mersmak.. Ska det vara så svårt att få bra bilder på stjärtmes..?
Därför gjorde jag och Per idag om hela promenaden.. Upp på berget, med kameran & kikaren redo.

Väder: Snöfall.
Ljusförhållande: Bedrövligt grått och nästan noll chans att få bra foton.
Fågeltillgång: Stjärtmesflock skådas nästan direkt när vi nått Åberget!

Jaha..hur svårt kan det vara då..?

Sikta med kameran, hitta fågeln i trädtoppen, zooma, klicka..

En massa kvistar i vägen..

..och stjärtmesen verkar fullständigt medveten om hur man gömmer sig!

Snacka om att göra livet surt för en amatörfotograf.. Jag klickade iväg en massa foton, kameralinsen immar igen, autofocusen vägra funka i snöfallet.. och som synes ovan: Stjärtmesen gör allt för att försvåra det hela!

Mesen är ju känd för sin långa stjärt, så får väl till slut ändå vara nöjd med att ha lyckats fota åtminstone den på de livliga fåglarna.

Stjärtmesflockn bestod av ca 6-8 fåglar.. Kanske var det samma flock vi såg förra helgen.

Per och jag fortsatte därefter vår vandring längre upp på berget och fram till själva Åbergsfortet.. Där flöt återigen en stjärtmesflock förbi oss!
Jag ryckte fram kameran, zoomade in, fick faktisk in en fågel som INTE befann sig bakom en massa kvistar, klickar..jublar lite inombords..
..och inser sen i samma stund att..

..det fanns en blåmes med i stjärtmesflocken. Och såklart var det den jag råkade fota. Attans.

Nåja.. Snöfallet ökar på och vi vänder hemåt.
Då stöter vi på två järpar i ett träd!

Järpe=svårfotad! är min tidigare erfarenhet så jag väser tyst åt Per:
-Ta fram kameran!! (Såklart är den vid det laget nedpackad i ryggan eftersom det snöade så kraftigt..)
Han rotar snabbt fram den medan jag står blick stilla och stirrar på järpparet som sitter i trädet, bara några meter ovanför oss.

Så fort jag fått kameran i min hand flyr den ena järpen in i skogen.
Den andra visar sig dock från en tuffare sida..

..och spanar ner på mig från björken.

Faktiskt en väldigt "tam" järpe jämfört med de jag tidigare skådat..
Synd bara att den också fattat det där med att gömma sig bakom en massa kvistar!

Strax därefter flög även den iväg..

Och vi vandrade hem, kokade oss en het kopp kaffe, och hoppas nu på sol och fint väder till nästa helg då det kanske blir en ny tur upp på berget.

..inte världens lättaste att komma inpå livet!

Så här under hösten kan man få se skogsfågel efter mindre grusvägar.. Fåglarna äter nämligen grus som de behöver för sin matsmältning.
Per och jag tog därför i morse med oss söndagsfrukosten i bilen och åkte ut till skogarna vid Bodens skjutfält. Där slingrar sig grusvägar mil efter mil in i skogarna så chansen att se orre, järpe och tjäder är hyfsat bra.

Och jodå, fåglar såg vi! Men att fånga de skygga hörnorna och tupparna på bild var en helt annan femma..
 
Först ut: Orrtuppar, två stycken befann sig vid dikeskanten, men innan Per hunnit stanna bilen och jag fått ut kameran genom sidorutan var det inte mycket som syntes av de vackra fåglarna. Sekunden efter försvann de flygande in i skogen.

En av orrtupparna strax innan lyftet..


På ett annat ställe visade sig en orrhöna intill vägen, men även den låååångt borta. Och lika snabbt försvinnade in bland träden så fort kameran zoomat in på den.

Orrhönan, på sin vakt.

När vi stannade till för att dricka kaffe och äta våra frukostmackor såg jag plötsligt något mörkt uppe i en trädtopp. Med kikarens hjälp kunde vi se att även det var en orre.. en tupp som vaksamt tittade åt vårt håll trots att vi befann oss mycket långt borta från hans träd.
När vi körde närmare med bilen syntes ytterligare två tuppar varav en satt i närheten av en orrhöna, med vackert höstgula björkar i bakgrunden..
Närmare än så gick orrarna inte att komma.









Nästa skogsfågel som dök upp efter några kilometers körande var järpen.
Fem stycken befann sig mitt ute på vägen framför oss, tre av dem flög hastigt iväg så fort vi stannat bilen, den fjärde, en hane, flydde ner i diket och gömde sig bland sly och gräs..



..och den femte, en hona, stannade (tro det eller ej!) snällt uppe på vägen!
Nåja..stannade var kanske att ta i.. Även den försvann efter en kort stund ner i diket och tog sedan till vingarna och flög sin kos. Men den hann i alla fall fastna på bild!




Vid det här laget börjad jag känna mig rätt nöjd.. Är inte bortskämd med skogsfågelmöten så det kändes riktigt roligt att ha fått se dessa skygga, men fina fåglar på hyfsat nära håll.
Konstaterade dock att det ju inte skulle skada om vi nu även lyckades få syn på en vacker tjädertupp innan hemfärd..
Liksom pricken över i under denna söndagstur..

Och plötsligt är där två, stora, svarta fåglar alldeles intill vägen! Tjädrar!! Två riktiga snyggingar! Riktigt vackert glänsande i solen som just då bröt fram mellan molnen..
Lycka!





Vi lyckades dock inte komma så värst nära dem heller.. De gled båda smidigt och graciöst ner i diket, försvann nästan ur sikte.. och lyfte kort därefter med dånande vingslag och flög till skogs.



Men jag var nöjd med morgontimmarna. Trevliga möten.. vackra fåglar, skygga, men ack så spännande!

Järpe. (Verkade mycket medveten om att "Placerar man sig så här blir man en omöljig utmaning för den envisa fotografen.." :) )

Förra helgen ägnades åt fågelskådning till havs.
Jag, Per och två fågelskådarvänner hyrde stuga och bokade båtresa ut till Rödkallen, en känd fågellokal långt ute i Lule skärgård.
Vi lämnade Luleå i strålande solsken fredag eftermiddag, den 13/8, och det visade sig, till vår stora glädje, bli nästan lika fint väder under hela helgen.

Vi hade ganska stora förväntningar på att få se fåglar.. Ryktena har nämligen gått i fågelskådarkretsar att det ska finnas många arter där ute på den rätt karga skärgårdsön. Och vi blev inte besvikna!

Redan under fredagskvällen kryssades det för fullt.
Fiskande tobisgrissla precis utanför stugen.

Och småskrakefamilj likaså..

..och vigg med unge. (Den fågeln vållade stora artningsproblem.. Inte förrän hemma vid datorn och med hjälp av två kunniga oritologer har jag insett att det är en vigg. Där ute på plats fick vi för oss att den var i gräsandsstorlek, och grublade länge på om det var något mellanting mellan brunand-bergand.)

Vitkindade gäss, som inte tillhör vanligheterna på våra breddgrader, visade sig vara Rödkallens härskare i gässväg. Vi räknade till hela 22 st. Grågässen var endast tre st. och kanadagässen två..

Hussvalor svirrade runt husknuten och under taknocken på vår stuga häckade ett av paren. Känns som att de var ute lite i senaste laget..ungarna i boet lät ännu ganska små trots att det inte är många veckor kvart till hussvalornas flytt söderut. Många av fåglarna var rätt svårfotade, de var kvicka på att flyga iväg, eller gömma sig när kameran togs fram..

Redan första kvällen kunde vi även konstatera att stenskvättor och ängspiplärkor tillhör vanligheterna på ön. Dessa två arter fanns överallt! Vissa stunder kändes det som att man bara såg sådana.. på varje sten satt antingen en lärka eller skvätta. Lite tjatigt i längden.. men vackra är de ju. (Nedan en stenskvätta.)

För min del blev labben ett trevligt, nytt livskryss, har bara sett fjällabb hittills. Ett labbpar häckar i anslutning till ön och vi fick se dem jaga föda efter stränderna med jämna mellanrum. Den ena av dem hade en favoritspanarsten strax utanför stugan, men den hade full koll på hur nära en nyfiken fotograf fick komma. Så fort jag klev en meter för nära flög den.. så något bra foto blev det tyvärr inte.

Lördag, mitt på dagen, när satt vi ute på stugaltanen och njöt av strålande solsken, förgylldes tillvaron plötsligt av en havsörn. Den kom inseglandes in över viken, gjorde ett flertal attacker mot både gässflockar och änder.. men lyckades inte fånga något. När den flög in över Storgrundet där skräntärnor och silltrutar har sina kolonier blev det ett fasligt skränade.. Alla tärnor, trutar och måsar på den ön lyfte som på en given signal och det hördes lång väg hur upprörda de var över den icke-välkomna besökaren.

Förrutom dessa fåglar såg vi även en hel del andra arter.. Gulärlor, snäppor av olika slag, brun kärrhök, tornfalk, gök, enkelbeckasiner, strandpipare, roskarl, sävsparv m.m.. och denna lite svårbestämda fågel som jag tror är en ung brushane:

Vår Rödkallenhelg kan sammanfattas med ett enda ord: HÄRLIG!
Det var denna sommarens trevligaste och roligaste resa för min del! Och ön är otroligt vacker och idyllisk. Männinskorna som har stugor där ute var mycket trevliga.
Fåglar fanns det gott om.
Och som sagt: Vädret var riktigt fint!
Jag vill tillbaka dit i vår igen när flyttfåglarna kommer..

Min och Pers första gemensamma semestervecka började för en vecka sedan och den var vigd åt fiske i Kvikkjokksfjällen.
Under många år har vi sagt att vi borde pröva fiskelyckan.. köpa fiskekort, vandra upp till någon vacker fjällsjö, tälta några nätter, fånga fina fjällöringar..

Sagt och gjort.

Vi hyrde en liten stuga i Kvikkjokk, sov över i den första natten, 10/7 - 11/7, packade sedan våra ryggsäckar och vandrade uppför Sjnjerak. Målet var sjörna bortanför det berget..
Uppstigningen var extremt svettig, mycket myggrik.. och vacker! Solsken och i stort sätt vindstilla väder mötte oss uppe på berget.



Vi nöjde oss dock inte med den lilla sjön där uppe, utan vandra nerför på andra sidan och fann en fin tältplats mittemellan två fina sjöar. Perfekt. Bara att pröva lyckan i dem båda under morgondagen sa vi nöjt och kröp ner i sovsäckarna.

Morgonen därefter var solen förvunnen, myggen och knotten tredubbelt så många och fjällvärlden inbäddad i tjock, grå dimma.. Stor kontrast till gårdagens strålande solsken må jag säga, suckande.



Kvällen innan skådade jag både svärtor och storlommar vid sjön och hade planer på att fota dem i fint morgonljus. Det kunde jag glömma så fort jag öppnade tältluckan.
Istället blev det en kulen vandring efter stranden.. blöta byxben (det regnade tidigare under morgonen) och inte en sjöfågel i sikte.
Men ett antal ängspiplärkor höll körsångsuppvisning för mig så helt ensamt var det inte.

 

Under förmiddagen lättade dimmorna och vi fick en hyfsat fin måndag tillslut.. Dock ganska blåsigt vilket gjorde det svårt att kasta ut drag och flugor åt fiskarna i sjön. 
Vi ägnade större delen av dagen åt att presentera diverse olika smaskiga, lockande "matbitar" åt fiskarna som vi såg vaka och plaska ute i vattnet.. utan minsta framgång. 
Kräsna fjälfiskar, minst sagt. 
Det är ju nästan pinsamt att säga det, men inte ett enda napp. Totalt tröstlöst.. och även mitt i vanliga fall ganska goda tålamod tröt till slut.
Det blev "torrfoder" istället för färsk fisk till middag den kvällen.

 

Nästa dag:
Tisdag morgon.. kyligt, mojnande vind efter en väldigt blåsig natt.. Jag kliver upp en timme före Per, är fortfarande riktigt besviken över att vi inte fick öring till middag kvällen innan, pallrar mig ut, ska fasiken få upp en fisk!
Håller på att frysa fingrar och tår av mig medan jag står ute i snålblåsten och svingar mitt spö i drygt en timme.. med exakt samma resultat som under gårdagen.
Går och försöker väcka Per men han grymtar något om att "Det regnar ju.." och somnar om. Vilket leder till att jag också kryper ner i varma sovsäcken och slocknar.
Ingen färsk fisk till frukost den dagen heller med andra ord.

Vid lunchtid slutar det att regna och vi äter "torrfoder", igen. I samband med mat-i-trangia-kokandet lyckas stelfrusna jag fixa ryggskott åt mig själv. En hyfsat lindrig variant, men aj, aj.. inte direkt lämpat för att fortsätta med fiskandet.
Istället bestämmer vi oss för en kort promenad i omgivningarna innan det är dags att packa ner tält och börja vandra tillbaka till stugan i Kvikkjokk.
Kvällen innan gjorde Per en kvällspromenad på egen hand och kom tillbaka med nyheten att han sett en "Liten, färglad snäppa simmandes i en liten sjö en bit bort".
Efter lite förhör i stil med "Färger? Storlek?! Beteende? Litet huvud, lång hals? Hållning?" sa han:
-Den var liksom.. graciös!!
Det kunde ju inte vara annat än en simsnäppa, konstaterade jag och blev så klart sugen på att gå iväg dit för att få syn på den. Men det var sent.. och läggdags så det blev inte av.
Nu dagen efter kom Per med förslaget att vi ju kunde gå dit och se om den var kvar.. Föga sannolikt, tänkte jag men sagt och gjort.

Och.. den var faktiskt kvar i samma sjö! Därmed årets första Smalnäbbade simsnäppa kryssad! En riktigt fin liten fågel, men svårfotad, i dåligt ljus och långt borta på vattnet. Men med fina fjäll som bakgrund..







Under promenaden stötte vi på ett antal ljungpipare också. Riktigt irriterade var de på oss.. helt klart var vi inte välkomna in i deras revir. Vi skyndade därför förbi medan de vaksamt höll ett öga på oss.





I en björkdunge blev vi "utskällda" av paret lövsångare, inte heller där var vi välkomna..



..och ute på sjön simmade svärtorna jag såg första kvällen:



Ack så långt borta. Det är inte lätt att fota fåglar när de är små och naturen runtomkring så stor. Men en njutning är det att vistas där, i deras marker.. även när man lider av dålig fiskelycka och ryggskott.

Vår vandring tillbaka till stugan blev en mycket blöt historia. Det regnade hela vägen, mina kängor visade sig ha gett upp sin GoreTex-funktion, vilket ledde till att jag inte tog mig hem ett dugg torrskodd, ryggen värkte under ryggsäcken (tur ändå att vi blivit tvungna att äta upp all vår mat eftersom ingen fisk nappade, det ledde ju till lättare ryggsäck!) ..och som svidande plåster på såren möttes vi vid stugorna av en familj som varit ett par dagar i en annan del av fjällvärlden och fiskat, och fått ca. 40 öringar.. per dag. 
"-Överflöd! Vi bara njöt.. och släppte tillbaka dom efterhand", förklarade mannen med ett stort flin. 

Tack för det. Precis vad man (inte) ville höra just då.

Bastun och ölen på kvällen gjorde dock gott.
Och jodå, jag är jättenöjd med vår fjäll(fiske)tur! 

Tack för kommentarerna i mitt förra inlägg!
Riktigt intressant att läsa!

Det anses att den grå/beige fågeln är en 1k gråsiska.. vilket jag inte riktigt är beredd att hålla med om. Gråsiska kan det helt klart vara, men i mitt tycke betedde den sig INTE som en ungfågel!
Citerar det jag skrev på NOF-net efter att ha läst kommentarer där i kväll:

 "Färgmässigt kan det säkert stämma mycket väl med gråsiska 1k, även kroppsformen var väldigt lik en gråsiskas (förutom den ganska långa stjärten).
Men: Jag har mycket svårt att tro att fågeln jag såg var en 1k, p.g.a. hur den betedde sig. Den var upprörd, uppvisade ett ”oroligt” beteende, lät t.o.m. höra ett kort (vad jag tolkade som) varningsläte. Där på plats, under de få sekunder jag iakttog fågeln, upplevde jag den till 1oo% som en vuxen individ, med bo el. ungar i närheten. (Det föll mig faktiskt inte alls in att det kunde vara en ungfågel, förrän nu när jag läst era kommentarer.) Den befann sig först längre bort i en tall, men när vi stannade upp (för att titta på en helt annan fågel, en trast) kom denna ”lilla grå” inflygandes och landade ovanför oss i ett träd, som för att kolla läget, och ”varna”, dessutom hade den något som såg ut som en insekt i näbben, så min tanke var helt klart: Hona med mat åt ungar (kan ju i och för sig vara skräp som fastnat i dess näbb..). I mitt tycke inte alls likt en ungfågels beteende? Förbryllande, må jag säga.  Men mycket intressant."

Lägger här in ännu ett foto som fanns i kameran. Vingbandet syns ganska tydligt här.

Hugaligen vad det här med fåglar ibland är svårt.
Men roligt.

Per och jag har firat midsommar i Muddus nationalpark.. En härlig helg trots både intensiva myggattacker, knottsvärmar, störtregn och mullrande åska. Det kommer att skrivas ett längre inlägg här på bloggen om hela Muddusvandringen, men för måste jag få presentera två fåglar som ger mig lite grå hår just nu.

För det första:
En grå-beige liten rackare stirrade ner på mig från en tallgren idag när vi var på väg tillbaka till bilen. Naturstilen på platsen var tallhed, och jag trodde först att det jag fotade var en smått irriterad gråsiska. Men insåg ganska snart att den saknade den röda fläcken i pannan..
Plötsligt fick jag då för mig att det kunde vara en vinterhämpling. Sådan har jag aldrig sett så ett nytt livskryss skulle ju kännas bra.
Men.. innan jag hann studera den närmare flög den så klart i väg. Återstår därmed bara några halvtaskiga foton i kameran, tagna i dåligt ljus. 
Och nu här hemma uppstår ju dilemmat: När jag så jättegärna vill tro att det verkligen var just en vinterhämplig är det det jag ser på fotona ju mer jag stirrar på dem..
Så snälla ni bloggläsare som kan detta med fåglar: Går det med fotonas hjälp att se om det är en siska med avvikande färg, eller kanske ungfågel utan det röda i pannan, (fast den betedde sig mer som en upprörd vuxen individ, jag tyckte t.o.m. att den hade mat i näbben) eller är det en vinterhämpling?
Storleksmässigt upplevde jag den som gråsiskestor men med längre stjärt.

Som om inte siska/hämplingdilemmat varit nog.. Strax därefter landade två korsnäbbar i en tall som vi passerade. Honan höll sig gömd uppe i tallkronan men hanen plockade med kottarna hyfsat synligt. Och då är ju då frågan: Större eller mindre korsnäbb?
Det sägs ju att den större äter tallkottar och den mindre äter grankottar så enligt den regeln borde det vara en större.. Men, men, det går väl inte att lita helt på det.
Går det att bedöma från dessa, på långt håll tagna foton, vilken sort det är?
I mitt tycke: Inte så värst grov undernäbb, mindre korsnäbb?

Ja.. som sagt, ett till blogginlägg om denna midsommar i Muddus kommer här så småningom. Nu väntar jag spänt på om någon av er fågelskådare ger mig ett nytt livskryss i form av vinterhämpling.. :)

Jo.. vi såg ju mer än bara (H)älg under vår tur till Kvikkjokk under förrförra helgen.
Nu är fotona sorterade och här är följer en kort historia om vår lördag den 5:e juni, då vi vandrade i frisk motvind uppför och nerför branta fjäll..

Det finns många vägar att vandra.. Vår tur var dock redan planerad. Först med kanot över vattendraget nere i båthamnen, (min allra första tur i sådant färdmedel, kanot..! Hade smått hjärtklappning alla hundra metrarna över till andra stranden, trots Pers övertygande röst bakom mig som upprepade mantrat: -Nej Kirsti, den kommer INTE att välta! Och vi var faktiskt torrskodda när vi kom över..)

Sen bar det av uppåt mot Prinskullen.. efter en stig. Området är naturreservat så ingen har städat efter en mindre tornado som dragit förbi för några år sedan.



Rena rama plockepinnet.




I slutet av träd-ras-området blev vi plötsligt upptäkta. Ett fjällvråkspar med bo i närheten blev riktigt irrtiterade på oss och varnade i högan sky trots att vi skyndade oss förbi för att störa så lite som möjligt.






Längre upp blåste det mer och mer.. och vyerna blev vackrare och vackrare.
(Inga löv i björkarna ännu. Det är sen vår där uppe.)




Första fåglarna som mötte oss uppe på kalfjället var stenskvättorna. Flera par
iakttog oss och såg till att vi inte kom allt för nära deras revir.





Packningen kollas av Per, medan jag tar paus och njuter av utsikten och det vackra vädret..




Vackra vädret höll i sig en stund, sedan drog plötsligt ett ymmnigt snöfall in över fjället.. sikten blev dålig och det kändes som att någon slungade småspik i ansiktet på oss i den otroligt hårda vinden.
Men som plåster på såren siktade Per vår första fjällabb mitt i yrsnön.



..och typiskt fjällväder: Plötsligt sken solen igen!



..och paret fjällabb var smått irriterade på oss som klampade in i deras revir. Men bjöd ändå på några fototillfällen.




Även Pers fjällfavorit ljungpiparen fanns på plats. Här en hona som kollar in oss på mycket betryggande avstånd.



Efter ett par hundra meter flög plötsligt en till ljungpipare upp precis framför oss, som en skadeskjuten kråka vinglade den i väg ett par meter, stupade ner på marken, spelade skadad för att locka bort oss från någonting.. Den hade legat och tryck på sitt bo visade det sig:




Ännu en trevlig fjällfågelart dök upp efter stigen under vår vandring tillbaka ner mot byn: Lappsparven.



Även ängspiplärkor visade upp sig, och nere i skogbrynet sjöng bergfinkar för sina honor som säkerligen låg på ägg.
Det var en mycket fin vandring trots hård vind och inte alltför varmt väder. Hela dagen var vi borta och under kanotfärden tillbaka till hamnen var denna vandrare så pass trött att hon inte ens kom i håg att vara nervös i den (icke-)rangliga båten.
Kvällen avslutades med god middag i stugan (ingen älg på tomten denna afton), vin, en jägermeister, och därefter långt, varmt bastubad.. och sedan sov vi mycket gott!

Det är nästan så jag hinner glömma lösenordet till min blogg, så länge går det mellan inläggen nu för tiden.
Det beror inte på att jag inte ser några fåglar och inte är ute och njuter av våren.. nä, det beror på att jag tagit mig an redigerarjobb hos vår fina ornitologiska förening här uppe i norr, NOF. Uppdraget är ganska tidskrävande så här i början, för en ovan som mig, så blogg m.m. har fått stå åt sidan.

MEN..idag, pingsafton, har jag INTE varit på bröllop som många andra, utan istället skådat tärnor m.fl. ute vid Brändö hamn, strax utanför Luleå.
Vi hade en trevlig Strandskateträff där ute, i fint solsken och frisk sydlig vind.

Det fanns både rödbena, drillsnäppa och mosnäppa ute vid strandkanten en bit bort.. och gulärlan gjorde ett kort besök. Storspov, kanadagäss, skedänder, krickor.. hussvalor i mängd, gråsparvar, stenskvättor.. Ja, det var riktigt livat där vid hamnen.

Det som var allra trevligast var dock att få jämföra silvertärna vs. fisktärna på ganska nära håll.

Fisktärneparet höll till ute på en sten i vattnet. Den ena (hanen?) kom med fisk, sedan var familjelyckan ett faktum.. riktigt rart såg det ut!

Silvertärnorna höll till på stranden. Den ena (hanen?) försökte febrilt visa upp alla sina finaste sidor.. men den andra fortsatte lugnt att visa "jag bryr mig inte så värst mycket"- attityd..

Trevliga fågelmöten må jag säga!

..eller hur??

Ibland ställer väder och vind till det.
Det som vid första anblicken såg ut att vara en brun kärrhök, flög plötsligt omkring på ett mycket udda vis.. Jag stirrade genom kikaren på den omkringflaxande fågeln och blev osäker.. Vråk? Hök??
Den flög stundtals i ganska kraftig motvind och gjorde flera icke-alls-kärrhöks-liknande dykningar och diverse konstiga krumbukter.. och stannade sedan upp med utbredda stjärtfjädrar.. men ryttlade dock ej.

Väl hemma studerades de suddiga och dåligt belysta fotona och..

..visst är det väl en brun kärrhökshona, trots allt?

..och annat trevligt!

Denna lördagförmiddag fick jag följa med på en riktigt trevlig fågelskådartur tillsammans med Gunborg, Sarah och Johan.
Med bil for vi mot Heden och därefter till Långsjön.. Det var väldigt mycket vinter kvar ute på fälten och isen låg kvar på de flesta vattendragen men vi såg ändå en hel del fåglar.
Redan vid starten visade sig två tranor ute vid Bodsvedjan här i Boden.. årets första för min del, det känns alltid lite extra trevligt!

Sen skådades svanar, gräsänder, kanadagäss, knipor.. och en mycket stor bäverhydda såg vi också efter vägen.

Det mest oväntade blev dock ett par järpar som befann sig alldeles intill vägen. Dock inte så värst villiga på att ställa upp på foto, så som vanligt blev det "bakifrånbilder" för min del..

..och sedan försvann den snabbt ner i diket och vidare ut i skogen. Men det var första gången jag lyckas se den skygga, och snygga!, fågeln på så här nära håll, det var riktigt kul!

På vägen hem var det sedan tänkt att jag skulle invänta Per och barn inne i Boden och shoppa lite tillsammans med dem, men de dröjde så länge med att fixa lunch med mera hemma så jag tog mig en lördagspromenad hem istället. Vädret har varit lite aprilaktigt med friska vindar, enstaka snöflingor i luften varvat med solsken, men jag hade medvind hem så det blev en riktigt skön promenad.
Tofsvipan jag mötte efter vägen hade dock kraftig motvind, så tofsen låg nästan platt på huvudet på den med jämna mellanrum.

En bra start blev det därmed på denna lördag, och nu väntar en skön eftermiddag och kväll på hemmaplan.
Och hoppas att det blir många fler skådarturer här framöver med mina nyfunna fågelintresserade vänner! Det är trevligt att få vara ute med likasinnade!

Äntligen börjar de anlända hit upp!

Efter middagen i kväll gjorde Per och jag en tur runt Boden för att titta efter Storspoven. (Det rapporterades att den anlänt, sådant kan man ju inte missa!)

Och jodå, nu börjar det bli lite livat ute på ängarna.. Snön ligger kvar på stora delar av de ställen där fåglarna brukar rasta/häcka, men på de bara fläckarna samlades både starar, tofsvipor..

..och två hämplingar! Mina första norrländska hämplingar.. Kul!

 

Trevliga vårmöten blev det med andra ord..
..och längst där borta, nästan utom fotohåll, stod den tillslut.. vårfågeln med stort S..

..Storspoven! (Sammanlagt såg vi tre stycken men de två andra hann flyga iväg innan fotografen hann rikta kameran rätt.)

Nu börjar det kännas som vår på riktigt!

..kråkor och en spett!

 

Nu har vi gjort det igen! Nämligen varit på en mycket trevlig Strandskateskådning!

 

Vi blev bjudna på en fyra timmars rundtur ute på Skjutfältet här i Boden..
Vår guide Jan Andersson visade oss runt på flera olika fågelmatningar som han ansvarar för. Mitt ute i en vintrig skog (skjutfältet är verkligen inte ett fält som man skulle kunna tro..) såg vi både det ena och det andra trots att vädret inte visade sig från sin bästa sida. Hyfsat milt, bara drygt  -10 grader dag vilket kändes varmt jämfört med den gångna veckans nästan -30-gradiga kyla, men snöfall och gråmulet.

Den här gången blev vi hela sju stycken Strandskator och så min envisa Per..som fortfarande vägrar kallas skata. (Nåja, han tyckte i alla fall att turen var mycket trevlig!)

 

Vid första matningsstället bjöd flera smalnäbbade nötkråkor på sig själva under en lång stund..




Vackra fåglar som verkligen tog för sig av den djupfrysta laxen det bjuds på där ute i skogen.

Även talltitor, domherrar, talgoxar, blåmesar och svartmesar visade snällt upp sig, men de gjorde sig inte så bra på foto eftersom ljuset var dåligt..

 

Vid nästa stop berättade Jan att rariteten mindre hackspett brukar synas var och varannan dag..
Vi väntade, spanade, pratade, frös om fötterna, men hade det mycket trevligt där, i väntan på spett eller något annat spännande.

Två större hackspettar ”snackade” med varandra på var sin sida vattendraget.. talltitor kivades vid maten..  och vi vände till slut om för att sätta oss i bilarna och åka vidare.

Jan vänder sig dock om en sista gång och utropar:

-Där är den ju!

..och se! Den lilla hackspetten med det passande namnet Mindre hackspett, stor som en domherre, sitter plötsligt uppe i en trädtopp.

Skatgänget vänder om, rycker upp kikare och kamerorna, glömmer totalt bort frusna fötter och kalla fingrar!

Hackspetten gäckar oss en stund.. befinner sig en bit in i skogen, kikar fram, inväntar ett bra tillfälle, flyttar sig liiiiite närmare..

..och landar till sist på talgbiten!

Därmed har jag kryssat min första Norrländska Mindre Hackspett! Tidigare har jag bara sett den söderut i landet så det här kändes lite extra fint i kikaren.

 

Ännu ett par matningsställen hann vi med att besöka och vi spanade efter strömstarar vid ett vattendrag, dock utan resultat.

 

En finfin lördagsförmiddag blev det, med trevliga, nya bekantskaper, spännande att lyssna på Jan som besitter stor kunskap i ämnet fåglar och natur, trevliga fågelmöten och trevligt sällskap..

Kul med alla Strandskator som förgyller min tillvaro!

..mitt i vintern.

Det är man inte bortskämd med här uppe på våra breddgrader..

 

Men p.g.a. människors ”byggnadsverk” uppstår lite ”onaturligt” öppna vatten lite här och var, även mitt under den strängaste vinterkylan..

Ett av ställena här i närheten, där Luleälven inte fryser till is, är nedanför Bodens kraftverk.

Pers och min hela 15,9 km långa lördagspromenad gick idag förbi dammen.. och till min glädje fanns där fågel att skåda.

 

Först en knipa strax nedanför det som allmänt brukar kallas ”Hängbron”. Därmed årets första knipa kryssad.. För min del är det rekord i tidig knipa, har aldrig sett en sådan här uppe i februari.

 

Efter en rask promenad över till Dammbron kunde vi konstatera att något simmade långt ute på vattnet även där. Större än knipan.. men mycket svår att se i motljuset. Efter en stunds spanade artbestämdes den till en Storskrake. Även den årets första. Men lite för långt borta för att fotas bra:

 

Snacka om tuffingar.. Där simmar de lugnt omkring i det iskalla vattnet.. precis som om våren redan vore här och gårdagens -25 grader inte existerat!  

 

Idag har det dock varit riktigt härligt väder. Solsken, knappt -10 grader, svaga vindar. Fint badväder för änderna, med andra ord!

Det känns äntligen som att den fina årstiden Vårvinter är på G!

..eller, nej! Strandskator ute på vinterskådning, menar jag såklart!

 

Tre Strandskator drog nämligen idag ut till de fina fågelmatningarna ute på Hertsön, strax utanför Luleå.. och skådade en hel del mesar m.fl. hungriga gäster.

Talgoxar, talltitor (många!), blåmes, svartmesar, grönfink, domherrar, större hackspett, nötskrika.. Ja, det var ganska livat ute i den snöiga och -19 grader kalla Luleskogen!
..men alla var inte riktigt villiga på att ställa upp på foto.
Blyghet kanske?

Svartmes

..eller bara ren otur för fotografen? :)


Talltita som ser ut att vara ringmärkt på höger ben


Det har snöat ganska rejält under den senaste veckan så det kändes tacksamt att det fanns upptrampade stigar ut till fågelmatningsplatserna.. Annars hade nog skidor varit ett måste.

 

Det var lite synd att dagen var i kallaste laget.. Vi hade säkert blivit fler om vädret varit bättre.

Talgoxe

Men det kommer många fler chanser! Det går mot bättre tider! Ljuset återvänder! -19 grader blir -5 istället!

..och det roligaste av allt: Vi blir fler och fler i vår Strandskate-flock!
Fågelintresserade människor i skiftande ålder som träffas och lär känna varandra.. Det känns kul!

Strandskatorna.panatet.se heter hemsidan..

 

Och förresten, glöm inte att räkna och rapportera in fåglarna vid ditt fågelbord i morgon eller på måndag!
Se mer info på SOF-net!

Svartmes där nere, talltita där uppe

..av olika slag.

 

Idag blev denna vinterns första skidtur äntligen av!

Väderomslag bjöd nämligen plötsligt på hela 30 grader varmare väder! (Dagens nollgradiga värme kändes behaglig jämfört med den gångna veckans -30-gradiga kyla!)

 

Vi packade in skidor och fikaryggsäckar i bilen och for ut till skogarna vid Bodens skjutfält. Tanken var att vi kunde skåda lite fåglar också.. jag var nämligen lite nyfiken på de fågelmatningar som finns där i området. Det har rapporterats rariteter som mindre hackspett, gråspett, nötkråka m.m. därifrån så chansen att få några nya, trevliga årskryss fanns ju..

 

Vi ställde bilen nära Värnbron och började skida västerut efter Vändträskån..







Vitt och vackert, dock smått kylig motvind..och Per som åkte först hade det lite tufft i lössnön.

Bara efter ett par hundra meters skidande hördes första nötkråkan uppe i skogsdungen och liten stund senare dök den upp i en grantopp. Ganska långt bort men ändå ett nytt årskryss!

 

Vi fortsatte ”pulsandet” i snön och gjorde fikastopp ca 1,2 km senare.
Per var djupt koncentrerad med att testa alla finesser på sin nyinköpta GPS som han äntligen fick tillfälle att pröva ute i ”vildmarken”.. (Han har gått på promenad med den här i kvarteret några gånger redan, men det blev lite extra spännande idag, ute i skogen, mer på riktigt, liksom, enligt honom..)

Vid fikat kommenterade han det hela med ett leende: ”Nu rör vi oss med noll meter/sekund..”

 

Efter pausen vände vi åter mot bilen.. och hann bara några meter när årets andra trevliga kryss plötsligt flög över våra huvuden och landade i en trädtopp:

 

Spillkråka.

 

Två nya kråkkryss, med andra ord..

 

När vi kom till bilen var det fortfarande hyfsat ljust så vi stannade till vid fågelmatningen strax söder om bron. Där kryssade jag årets första svartmes.. Även hackspett fanns på plats, men bara den vanliga större sorten.

 

På vägen hem letade vi till sist upp matningsplatsen efter Torpvägen.. Det visade sig vara en rejält stor fågelmatning med både frö- och späckservering. Klockan hade passerat 14:00 och ljuset var inte längre det bästa men vi kunde dock njuta av en mängd av mesar! Talltitor, blåmesar, talgoxar, svartmesar. Det verkligen kryllade av småfågel vid det fågelbordet. Men inga ”rariteter” dock.

 

Nåja, kände vi oss vid det laget riktigt nöjda med dagens utflykt och åkte hemåt.

Men.. det var inte slutskådat ännu, visade det sig!

Ca en km hemifrån fick Per tvärnita och köra tillbaka en bit efter vägen.. Där satt nämligen en Järpe uppe i ett träd och åt av knopparna.

Årets första Järp-kryss därmed också noterat!

 

Det blev fågelmässigt en riktigt givande tur eftersom jag inte hade stora förväntningar på att se något speciellt.. och massor av frisk luft och lite motion fick vi ju på köpet!



(Sorry att texter och bilder centreras lite konstigt.. Det är något mystiskt med den här bloggen ibland. Den styr och ställer själv utan att jag kan påverka. )