Naturligtvis..

..och solsken i blick.

Ett härligt, soligt vinterväder utomhus idag.. Några minusgrader, svaga vindar, klarblå himmel.

Som gjort för en lång promenad. Det blev med kameran som enda sällskap idag också, Per vaknade nämligen med huvudvärk så han stannade hemma för att samla krafter inför kvällens ugglelyssning. (Den blir förhoppningsvis av ikväll, äntligen..)

Det blev inget nära möte med skogens fåglar under dagens promenad.. men det hörs att de små liven fått vårkänslor!

Grönfinkar, svartmesar, talltita och talgoxe sjöng lite varstans.

Gråsparvshannarna sitter uppe på stuprännekanten, kvittrar för full hals för att försöka få honorna intresserade av boplatserna under tegelpannorna.

Till och med skatorna i en björktopp lät höra en form av skatsång.. inget skatskränande som brukligt är, utan lågmälda toner som lät riktigt vårligt.

Fotona i dagens inlägg är tagna i trädgården.. strax efter frukosten.

Det märks att småfåglarna nu kan ta det lite lugnare med födosöket.. Dagarna har blivit längre och de hinner sitta och koppla av mellan måltiderna.

Den härliga vårvintern är äntligen här!

En trevlig överraskning fick jag igår från Bea som har bloggen Daggdroppen, en sida med många kloka funderingar och härliga foton..

En fin Award som jag tackar och bugar för! Det glädjer mig verkligen att det finns folk som tar sig tid att läsa och kommentera det man bloggar om.. och att man genom bloggar hittar personer med liknande intressen. Det förgyller verkligen min vardag!
Jag skickar Awarden vidare till två bloggerskor som jag ganska nyligen hittat till..

Arctosphoto's Weblog och Tornsvalan.

Mycket trevlig läsning, ofta skrivet med glimten i ögat, och många fina foton finns att glädjas åt hos dem båda, så de är väl värda ett besök!

Trevlig helgfortsättning!

..som skiljer sig från mängden.

Förra helgen upptäckte jag en talgoxe som skiljde sig lite från sina kompisar. Han höll sig för sig själv, han var inte mobbad och blev inte bortjagad av de andra i gänget, men han valde att äta jordnötter och talg då när de andra vildingarna flög i väg med sina solrosfrön i näbben. Det märktes att han ville ha lugn och ro.
Lite som Tjuren Ferdinand i talg-oxe-gänget.

Även utseendemässigt skiljde han sig lite från sina jämlikar.. Först kunde jag inte riktigt säga vad det var i hans utseende som drog ögonen till sig..

..men när jag tog en närmare titt på honom med kikaren såg jag att hans näbb är missbildad.

Den är lägre än de andra talgoxarnas. Den övre halvan är mer böjd än den undre.. alltså kan han inte stänga näbben helt och hållet.

Men han verkar glatt, och utan problem, äta av talglådans innehåll och av jordnötterna. 

Däremot har jag inte sett honom skala solrosfrön, vilket de andra talgoxarna flitigt sysslar med.
Kanske hans missbildade näbb hindrar honom från sådana hårda tag..

..är de som fortfarande dominerar i antal bland fåglarna vid vårt solrosfröbord. (Vid vildfågelfröblandningen flockas gulsparvarna.)

Det blev ingen ugglespaning denna lördagskväll heller. Per är rejält förkyld och vindarna viner utanför.. När det nu för en gångs skull blev behagligt varmt utomhus med bara -4 grader började det istället blåsa och yra snö. Inget frestande väder att ge sig ut och åka skidor i mitt i natten.

Ugglorna får vänligt vänta med sina hoanden ytterligare en vecka..

Istället blev det lite småfågelspaning från altanen.

Det har varit väldigt lugnt ute vid fågelborden denna dag. Kanske beror det på de ganska hårda vindarna och på att det plötsligt blivit nästan 20 grader mildare ute..

Arterna jag spanade in under den drygt halvtimmeslånga fotostunden (sittandes i en snödriva på altanen) blev: Blåmes, talgoxe, pilfink, gulsparv, nötväcka, skata och sist men inte minst..

..gråsiskorna.

Besökarna denna helg verkar vara i betydligt piggare skick än de tre som uppehöll sig här i trädgården under förra helgen.
Dagens gråsiskor höll noga koll på vad jag sysslade med..

..och blängde argt när jag försiktigt försökte närma mig matbordet:

Man skulle nästan kunna tro att en av dem t.o.m. vågade sig på att lipa åt mig, med ett frö på tungan.

Dagarna blir längre och längre, det märks faktiskt nu.

Idag fanns det till och med en vaken fågel vid fågelbordet när jag kom hem kl. 16.30! Det betyder att det nu äntligen är ljust när man kommer hem från jobbet. Härligt!

Dagens kvällshungriga gäst var en gråsiska. Och den flög så klart iväg så fort jag visade mig i fönstret.

Därför blir det en talgoxebild i stället, tagen för flera veckor sedan, mitt på dagen en ledig dag. Den får visa hur fint bordsskick talgoxar kan ha..

Betydligt sämre bordsskick har alla siskor, sparvar och finkar (och troligtvis även ekorrar!) som besöker solrosfröhuset under vardagarna när jag inte är hemma.

Jag fyller på frön på kvällen, de tömmer ur frön under dagen efter.

I stort sätt vartenda frö ligger på marken, tillsammans med en massa skal, när jag kommer hem.. Vilket energislöseri det måste vara för de små liven att slita så hårt med att tömma ut allt!

Och jag undrar varje vinter över vitsen med det hela..

Tror fåglarna att jag gömt de allra godaste fröna längst in i fröhögen?

Eller kollar de hur stort fröförrådet är innan de börjar äta?

Eller är det bara helt enkelt så att fåglar inte har något bordsskick?

Ja..inte vet jag.

Men snart är det tillräckligt ljust på kvällarna för att jag ska kunna ta del av deras "slänga ut alla frön-aktiviteter"  vid fågelbordet efter arbetsdagens slut..

Det är ett gott vårtecken!

..men hyfsat väder!

Gårdagskvällen hade Per och jag tänkt ägna åt ugglespaning. Men vädret var bistert kallt, snöigt och småblåsig..

Vi antog att inte ens välklädda ugglor kände för att ropa kärleksfullt åt varandra en sådan ruggig kväll/natt så vi stannade hemma.
Det blev istället en lång, varm bastukväll och därefter slötittande på TV (jag) och dataspelsspelande (Per).

Inte så tokigt det heller, men ugglorna ska för det inte tro att de slipper oss! Nästa lördag håller vi tummarna att vädret blir bättre.

Idag tänkte vi bege oss ut på en skidtur, eventuellt till skogar där det enligt uppgift ska finnas vattendrag där man kan ha turen att se strömstarar.

Men.. trist, mulet och småsnöigt väder under morgonen gjorde att vi (läs: mest jag..) tappade lusten..
Dock klarnade det upp vid lunchtid så vi gick på långpromenad istället.

Först ner till älven..  

..där vi fikade i en solig glänta.. (solen sken men det fortsatte snöa lätt.)


..sedan vandrade vi vidare, upp i en närbelägen skog.. Lyssnade och spanade efter fåglar eller annat djurliv men det var tyst och stilla..  

Förutom en hackspett, två glatt vårkvittrande svartmesar och ett antal hurtiga skidåkare fanns inte mycket liv att glädjas åt.

De enda fåglarna som, lite motvilligt, ställde upp på att bli dokumenterade var våra "egna" gulsparvar  här på tomten.

Det bevisar väl att det vissa dagar inte lönar sig att bege sig längre bort än några steg utanför dörren.. (Fast även jag som kände mig ganska motvillig till dagens promenad, tyckte efteråt var det en skön, liten utflykt på ca två timmar..)

..under fågelbordet.

Lite svårt att veta om de små, uppburrade fåglarna fryser eller/och är sjuka.

Tre gråsiskor ser allvarligt talat inte riktigt krya ut denna förmiddag.. de äter och rör sig med slöa rörelser, är orädda och helt oberörda av alla andra fåglar runtomkring..
De ser ut att känna sig precis som jag brukar göra när influensan slagit till.

Vi har ju haft stora flockar med just gråsiskor runt fågelborden under flera veckors tid. Nu verkar de dock ha gett sig iväg till nya matplaser.. bara ett fåtal har visat sig hos oss idag och det har märkts under den gångna veckan att fågelfröna inte minskat i samma dramatiska takt som tidigare.

Kanske är det så att de svaga, krassliga siskorna stannat kvar när resten av gänget dragit vidare..?

..gick norrut i vårt avlånga land.

Vi passerade polcirkeln..

..för att nå vårt mål: Jokkmokks marknad.

Bland lappar och renar tillbringade vi flera timmar i lördags.

Det var -20 till -22 grader under marknadsdagen, lätt snöfall.. och massor av folk.

Jokkmokks-marknaden är en återkommande vinterfest år efter år.. och infaller alltid under första veckan i februari, så man får räkna med att det är vinterväder.. oftast kallt och mycket snö.

Men det är det som gör det hela till en lite extra trevlig upplevelse.

Påbyltade med tjocka kläder och flera lager vantar vandrar man omkring bland knallarna som säljer allt från otroligt fina hatverk, skinn, pälsar, smycken, korv, kött till traditionella varor som kepsar och annat krimskrams..
Dock måste jag säga att denna marknad har väldigt lite krimskrams och desto mer kvalitetsföremål.. Det tar, trots kylan, flera timmar att vandra runt bland alla stånd och njuta av allt fint.

Nere vid sjön, bara ett par hundra meter från marknadsgatan anordnas varje år möjlighet att pröva på att åka hundspann..

..och upp över stan kan man ta en tur i en helikopter.

Minusgraderna och snöfallet gjorde att det inte blev så värst många foton tagna..
Men det var två riktigt nöjda marknadsbesökare (dock lite frusna!) som sent på lördagseftermiddagen åkte därifrån. Vi passade på att fara ännu lite längre norrut, till Gällivare, där vi sov över hos goda vänner.

Väl hemma igen i går kväll kunde vi konstatera att det snöat betydligt mer här i Boden än norrut.. Och snöandet har fortsatt även idag, måndag..

Det har snöat i stort sätt oavbrutet sedan i fredags med andra ord, uppskattningsvis drygt 30cm ny snö ovanpå den gamla..  Vid det här laget är vår trädgård därmed täckt av ett ca 70cm tjockt, vitt, fluffigt täcke..

Rena, rama vintern fortfarande, med andra ord.

..i vackert solig vinterskog.

Efter nästan två veckors gråtrist väder bestämde sig solen äntligen för att skina från klarblå himmel! Då längtar man ut så fort frukostkaffet är drucket och sömnen bortgnuggad från ögonen.

Per var konstigt nog inte alls sugen på att hänga med ut på långpromenad idag utan föredrog att fortsätta med sin garageröjning/renovering..

..så jag vandrade i väg ensam med en termos kaffe i fickan och kameran runt halsen.

Inne i skogarna är det allt för djupt med snö, men efter skoterspåren är det lättvandrat..
Jag gick först igenom vår "Järp-skog". Där stöter vi ofta på järpar när vi far ut med skoter, så jag hoppas varje gång när jag går där med kameran beredd, att fåglarna även då ska råka befinna sig intill skoterspåret. Ännu har det dock inte hänt. Och hände inte idag heller.

Längre fram hördes kungsfågelkvitter högt uppe i en talltopp.
Den lilla krabaten har jag hittills aldrig lyckats fånga bra på bild.. den sitter sällan still, håller till högt uppe i träden och är liten som sjutton.. Det blev ingen bra bild idag heller, men med lite fantasi går det i alla fall att se vad det är för något:

Men medan jag stod där och försökte hinna med i kungsfågel-svängarna med kameran såg jag i ögonvrån något betydligt större hoppa upp i en grantopp alldeles intill.

Vände fort upp kameran och fotade..

..och förstod först inte vad det var.

En knallvit rumpa på något brunspräckligt..

Det tog ett antal sekunder innan jag insåg..

..att det som blängde ner på mig var en..

..nötkråka!

Häftigt! Det är min favoritkråkfågel.. Den är relativt ovanlig söderut så i mina gamla hemtrakter i Mälardalen såg jag den en endaste gång under alla tusentals fågelskådningsutflykter.

Här uppe finns det däremot gott om dessa brunvita kråkor.. och man ser dem till och med i vår trädgård med jämna mellanrum.

Men jag blir lika glatt överraskad varje gång en sådan visar sig.

Dagens nötkråka fortsatte blänga ner på mig en bra stund från trädtoppen.
Sedan flög den iväg lite längre bort.. landade i ett annat träd, fortfarande med baken åt mitt håll, typiskt nog..

..och sjöng en vårligt fin kråksång.. (jag är ännu inte riktigt bekant med alla nötkråkans ljudvariationer, så dagens trudelutter avnjöts med stort nöje)..det var inte det vanliga kråkkraxandet, utan mer ett trevligt knarrande, svirrande läte i olika toner. Kanske är det så denna kråka sjunger på våren?

Efter uppträdande burrade den upp sig..

..stoppade näbben under vingen och somnade där i solskenet.

Gissa om jag kände mig glad i hågen när jag fortsatte vandringen efter detta trevliga möte och en välbehövd kaffepaus?!

För övrig kan det konstateras att fåglarna nu börjar höras och synas mer och mer.. Dagens promenad kändes inte alls lika ödsligt tyst som det gjort under de senaste månaderna.

På samma ställe där nötkråkan visade upp sig hördes många andra glatt sjungande fåglar, förutom de svårfotade kungsfåglarna: Svartmes, talgoxe, blåmes, talltita, grönfinksflock som flög förbi, en vemodigt visslande domherre, två glatt skränade skator och ett gäng gråsiskor som gjorde ett snabbt stopp i en av trädtopparna.

Under resten av promenaden hördes korp, nötskrika och större hackspett.

Det är så härligt att ljuset återvänder och får fåglarna att börja sjunga vårvisor. Trots dagens -8 grader och djupa snödrivor känns det inte farligt långt till våren!