Pulkabacken..
..användes flitigt idag.
Far med barn tillbringade en del av dagen där medan jag strosade runt i parken och njöt av sol, vindstilla och lagom -5 -gradig vinter.
Årstiden visar sig verkligen från sin bästa sida just nu!
Morgonrodnad..
Men det är -17 grader utomhus nu på morgonen.
Jag avundas inte talgoxarna, blåmesarna och en ekorre som just nu äter frusen frukost utanför köksfönstret..
Vintermorgon på vår gata. Klockan 8.15 idag..
Solsken..
..för en gång skull!
Antingen har mitt minne blivit kort eller så har solen inte visat sig på något som nästan känns som en evighet.
I går blev man plötsligt bländad utomhus under lunchrasten.. och på gott humör.
Barriga toppar..
Den skiner inte många timmar/dag under den här årstiden, men när den väl gör det kan man inte annat än vända blicken uppåt ,och njuta!
..och bladlösa toppar.
Sverige idag -ute..
En mulen, grå dag har vi haft i Boden. Cirka -1 grad under dagen..och snäppet kallare nu på kvällen.
Men snön som föll i söndags lyser vit mitt i allt det gråa.
Buskar och träd ser ut att ha dekorerats med massor av bomull..
Om solen behagade skina vore allting säkert ännu lite vackrare..
En grå promenad..
Söndagspromenad i all ära..men lite solsken hade inte skadat.
Istället fick jag blött snöfall och dis.
Men en två-timmars promenad i bistert väder gör att det sedan känns väldigt skönt att komma in igen och njuta av en varm kopp kaffe och en bit farsdagstårta.
Trots att det bara var jag och kameran som gick i väg på utflykt var jag inte helt ensam mitt ute i allt det vit-grå landskapet:
Vid motsatta stranden höll en gåsflock till. I somras såg det härligt ut när de simmade uppstöms i älvens klarblå vatten. Idag såg det enbart kallt ut!
Snöfallet tilltog och skymningen närmade sig så jag vände hemåt. Det gjorde nog även den ensamma fiskebåten ute på fjärden. Fiske gillar ju jag med, men då ska det helst vara snöfritt!
Och solsken.
Och sommar.
Fast kunde konstatera att skog i vinterutstyrsel ibland är rätt vackert.. även en grå dag som denna:
Motion..
..och frisk luft i mängd blev det idag, när vi besteg ett berg här i närheten.
Toppen på Bjässberget, ca 170 meter över havet, hette vårt mål.
Ryggsäckarna packades under förmiddagen och så bar det av.
Första kilometrarna åkte vi med bil. Sedan blev det vandring efter vintrig skogsväg.
Strax därefter vek vi in i skogen..
..och började klättringen uppåt. Rejält brant var det på sina ställen.. halt på snötäckta stenar och stubbar..
..men uppe, ovanför trädtopparna, befann vi oss efter en del svett och svordomar:
Högs uppe fanns en vacker platå, ett perfekt fikaställe, med fin utsikt över vårt eget och andras bostadsområden, fält och skogar.
Per gjorde upp eld och kokade kaffe medan jag studerade fågellivet.
Det märks att fåglarna nu lämnat vårt kalla norr och flyttat söderut. Det är nästan helt tyst i skogen under denna årstid.
Men plötsligt drog ett meståg förbi! Livligt tjattrades det i gruppen.. Talltitor och en annan röst som skiljde sig från mängden: Tofsmes!
Därmed har jag nu kryssat min första tofsmes här uppe i Boden.
Hittills har jag bara sett den nere i mina gamla hemtrakter i Mälardalen.
Där hade vi tofsmesar varje vinter vid fågelbordet.. Tuffa krabater som gick lätt att tämja så de t.o.m hämtade mat ur handen på den lilla flicka jag var på den tiden.
Det var riktigt kul att se den mesen även här i skogarna. Betydligt skyggare var den men definitivt lika fin!
Vi såg spår i det tunna snötäcket efter skogsfågel men lyckades varken se eller höra järpe eller ripa som vi hoppats på.
Korp, skator och större hackspett stötte vi på. Och en nötkråka på vägen hem.
Det var dagen i korthet.. en fin och skön utflyktsdag, trots mulet väder, -4 grader och lite snöfall mitt på dagen.
Precis innan vi började nerfärden från toppen skymtade t.o.m en lite blygsam sol längs bort mot horisonten.
Man får vara glad för det lilla nu när den mörkaste årstiden snart är här.
Koltrasten..
..är tillbaka.
För två år sedan dök hon upp vid fågelbordet på julafton. I fjol var hon sent ute..
inte förrän 23: januari såg vi henne här. Båda åren har hon sedan stannat i kvarteret till vår och snösmältning.
I år hann det knappt bli november. I morse fanns hon vid fågelbordet.
Det är ju så klart inte säkert att det är samma hona som kommer år efter år.. men vill gärna tro det. Hon ser ut att känna sig hemma när hon letar frön på marken och hoppar vant upp i fågelbordet där hon serverades äpplen i fjol.
Ett trevligt återseende.
