Svart & vitt.. och lite bävrar.
Nu är det så pass illa att jag till och med hade glömt lösenordet till bloggen!
Ett tydligt tecken på att jag haft ett blogguppehåll. Ett långt sådant.
Det var inte meningen att det skulle bli så, men ibland händer saker som rör runt i grytan som kallas "livet".. och man tappar fotfästet för ett tag.
Hösten 2011 var för min del fullständigt upp & ner.
Nu är det plötsligt vinter 2012 och jag har huvudet upp och fötterna ner igen. "Torktumlaren" har äntligen saktat ner på farten, skulle man väl kunna säga.. Helt still står den ännu inte men yrseln börjar i alla fall så smått ge med sig.. :)
Det knarrar av snö under skosulorna och den varma mössan har åkt på.
Och jag har dammat av kameran lite!
Svartvit värld, 7/1-2012.
Trettondagshelgen tillbringade vi vid vår sommarstuga. (Den skaffade vi under sensommaren 2011, men då hade jag ju den ofrivilliga bloggpausen, så inga inlägg därifrån har tyvärr blivit av.)
Den ligger ca fyra mil norrut från Boden, där råder just nu full vinter, och vi har skottat snö, pulsat i det samma, åkt skoter & skidor och njutit av lugnet ute i skogen. Ingen el, inget vatten indraget, men ack så härligt!
(Vi har en sjö ett par hundra meter utanför stugan så vatten finns det även denna årstid, om man har en isborr och lite tålamod med sig.)
Ut i sjön rinner ett vattendrag med ganska friskt forssande vatten.. Och där har en bäverfamilj byggt sig en hydda!
Per och jag upptäckte detta trevliga för ett par månader sedan, och har nu smygit oss fram till hyddan varje gång vi varit till stugan.
Inga bävrar har behagat visa sig, de verkar vara ett blygt par, men nu denna helg när ny, puderlätt snö fallit, såg vi äntligen spår efter en av dem!
Bävern har gått efter en frusen del av bäcken, försökt ta sig upp på strandbrinken på ett flertal ställen och tillslut hittat ett lagom brant ställe att klättra upp på.
Därifrån kunde man sedan följa dess spår en bra bit efter stranden, ner i vattenet på att annat ställe där det är isfritt, och sedan vidare upp efter stranden och in i skogen..
Bäverspår. Här har den tagit sig upp på stranden..
Intill bäverhyddan finns andra spår efter deras framfart.. Rena rama massakern på björkbeståndet!
(När vi köpte stugan var jag fram till denna fina björkskog och såg framför mig hur jag skulle smyga ut hit under tidig vår och spana efter alla de trevliga vårfåglarna i form av sångare och flugsnappare m.m. Nu är det inte så värst mycket fin björkskog kvar längre! Det ser mer ut som plockepinn-spel än björkdunge! Det tog bävrarna bara ett par månader att "avverka" ett hundratal träd!)
En bråkdel av de fällda björkarna.
Medan jag spanade på bärvrar skidade Per med dotter ut på sjön för att pröva fiskelyckan. Under sommaren lyckades vi fiska upp några baddare till abborrar i sjön så de hade nu en isborr av stor modell med sig.. :)
Men tyvärr nappade det inte.
Inget solsken fick vi heller njuta av under denna snöliga helg.. Men avkopplande & fridfullt var det där ute.
Sparvungar..
..har lämnat boet!
Nu är de stora nog att klara sig ute i vida världen.
Ständigt hungriga..
Men världen kan kännas lite läskigt stor när man är liten.
Då är det tryggt med en stor farsa på plats:
"Turturduvor"!
Men i väntan på en sådan raritet fick jag idag ta del av ringduveparets kärleskfulla afton. De satt högt uppe på en tallgren, i stilla vårregn, tätt ihop, och kurtiserade med varandra.
Riktigt, riktigt rart såg det ut..
(Intressant att notera att båda blundade mest hela tiden! Det borde ju inte vara så smart i fågelvärlden då faror av olika slag lurar runt knuten..)
Tyvärr är fotona suddiga eftersom jag inte ville gå alltför nära.. Man vill ju inte störa "turturduvorna"!
Det hela avslutades sedan med att båda putsade och fejade febrilt för att bli fina i fjäderdräkten:
Skrattmås
Ingen raritet och ofta ganska lätt att komma nära med kameran. Inget speciellt, liksom..
Men visst är den väl vacker, skrattmåsen?
Korsnäbbar
Det finns två arter, mindre korsnäbb och större korsnäbb. Båda sorterna finns här uppe i våra trakter. Den mindre av dem är till och med ganska vanlig så man stöter ofta på flockar av den när man är ute i skogen. Men de har en tendens att inte vilja bli skådade.
Otaliga gånger har flockar av dem passerat över trädtopparna.. ivrigt kvittrande. Eventuellt har de även landat i en trädtopp.. men alltid väldigt, otroligt långt borta.
Det har med andra ord varit korta korsnäbbmöten. Utan någon större framgång med kameran och inte heller några riktigt bra obstillfällen med kikaren.
Men i går..
Per och jag for i väg till Bälingebergets Naturreservat, tog oss upp på bergets topp, gjorde upp eld vid en av grillplatserna, fikade och njöt av det helt otroligt vackra påskaftonvädret.
Uppför..
..och uppe.
Då flaxar det plötsligt till i en av talltopparna precis ovanför oss! En korsnäbb, en vackert röd hane, landar där..
..och den andra, honan, landar i en tall lite nedanför oss:
Det visar sig vara paret Större korsnäbb denna gång!
Och de är inte alls lika skygga som de mindre varit..
Dessa två ägnar sig i godan ro åt att äta tallkottsfrön, utan att bekymra sig över vår närvaro.
Hanen flyger även ner på marken och hämtar grus och låter sig studeras på ganska nära håll.
Och honan ägnar sig åt fjädervård uppe i sin tall:
Ett riktigt trevligt korsnäbbsmöte!
En vårmorgon..
Jag hann bara svänga ut från villaområdet in i första lilla skogsdungen så var det dags för första stoppet: Sex tranor sträckte i plog fram lågt över trädtopparna! Detta fick mig att inse det mycket okloka i att ha packat ner kameran i ryggsäcken. Hann ju inte få fram den i tid.
Fortsatte därmed färden med kameran dinglandes runt halsen istället. Lite tungcyklat med både den och kikaren framme.. men här ska inte missas något mer!
Under färden genom skogen bjöds jag på sång av bofink, rödhake och kungsfågel. Längre bort stämde även en ringduva in i kören.
Nästa inbromsning sker ute vid ängarna.. Storspovar, tofsvipor.. och en hel massa trastar! Nu har trastarna verkligen anlänt i mängd! Med en snabb svepning med kikaren över den nyligen framtinade ängen kunde jag räkna in ett femtiotal fåglar. Mest björktrastar, en och annan rödvingetrast och säkerligen några taltrastar, men de befann sig på lite väl lång avstånd för att kunna skådas ordentligt.
Dags för lite dokumentation..
Björktrast:
Jag har ju fått lära mig att "Naturfotografering" har vissa regler.. En av dem är att man ska undvika "mänskliga" detaljer i sina foton. Denna gatulampa är mycket mänsklig i det sammanhanget, och dominerar till och med hela fotot. Men jag tycker att det är lite häftigt med en björktrast som sitter och kaxar upp sig i morgonsolen, uppe på lampan där skatorna i vanliga fall brukar befinna sig. Därför bryter jag härmed den regeln om "mänsklig påverkan".. :)
Färden går vidare.. ut till ett ställe strax söder om Bodens centrum, som i fågelskådarkretsar benäms Helikopterskolan. (Det har förekommit utbildningar på området för ett antal år sedan då försvarsmakten bedrev verksamhet i byggnaderna där omkring. Nu ligger där bl.a Bodens Arena och Godisarenan.. lite skillnad på "förr & nu".)
Men fåglar finns det där.
Först på plats..
En storspov:
..som faktiskt placerar sig högst uppe på en kulle så att inga mänskliga byggnadsverk synes i bakgrunden. Det tackar man för! (Däremot missade den att några grässtrån hamnade i vägen..)
Turen går vidare.. grusvägen är smått lerig efter tjällossningen och jag trampar därför fort vidare in till själva "Helikopterskolan"-området.
Trots att flygverksamheten lagts ner för flera år sedan är det bemannat (eller snarare befåglat) uppe i flygledartornet denna fina långfredagsmorgon:
Kråka i tjänst tydligen. Och ja, en massa "mänskliga" konstverk även i detta foto, jag vet. :)
Det blir en paus i cyklandet och jag spanar av området runt "flygplans-rakan".. Det är asfalt, betong, skrot.. Absolut inte världens skönaste fågelskådningsplats miljömässigt.
Men det dyker upp fåglar, och det är ju kul.. och liksom meningen med denna tur.
Sånglärkor drillar i skyn, änspiplärkor flyger kvittrande förbi mig, tofsvipor ägnar sig åt dans uppe i luften, storspovens vemodiga melodi ljuder över ängen..
Och plötsligt sveper något väldigt vitt över vägen!
Tre snösparvar:
Helt oväntat!
De landar en bit bort.. intill det som under sommarhalvåret är Gokart-bana. Ingen sådan verksamhet är ännu i gång, men däcken ligger redo. Inget snösparvsfoto utan något mänskligt med i bild, alltså.. Det blir nog ingen äkta naturfotograf av mig. :)
Strax efter snösparvsmötet börjar det röra sig ute på en av ängarna intill Godisarenan.. Det är skärmflygarklubben som förbreder sig för övningar. De brukar lyckas med konststycket att skrämma i väg spovar m.m. på just den ängen så fort de vecklat ut sina skärmar.. så jag drar mig bortåt, mot den andra sidan av flygfältet.
Där får jag ta del av korp-kråka-gruff.
Paret kråka, han från flygledartornet, och troligtvis hans fru, gillar inte alls att paret korp tänkt sig en flygtur över området.
Korparna blir hårt attakerade av kråkorna, och får flyga vidare mot andra marker.
På fotot:
Korp överst, kråka där under. (Och observera: Inga mänskliga konstverk med i bild!)
Vid det här laget befinner jag mig åter i utkanten av "Flygplatsen". Intill grusvägen finns ett litet träskområde.. dvs vattenpölar intill skogskanten, sly och lerigt värre..
Där smyger jag in (läs: "Klafsar i leran").. får ta del av gulsparvs-, rödvinge- och taltrastssång.
Och plötsligt även en spelande enkelbeckasin uppe i skyn! Årets första.. Trevligt!
När leran börjar stiga mig åt fotknölarna drar jag mig tillbaka mot vägen.. och hör en sparv i slyn där intill.
Ännu ett sk. nytt årskryss.
Sävsparven:
Nu börjar det kännas som att jag sett nog av flygplatsen och dess omnejd.. Före lunch hade jag tänkt hinna med en sväng upp på Åberget också så jag trampar glatt vidare. (Medvind åt det här hållet! Tackar och bugar!)
Och även här kryssas ett nytt årskryss: Trädkrypare som hörs sjunga uppe i skogsbrynet.
Den sista biten, upp på berget, är det en uppförsbacke som heter duga.. och med tanke på att detta är min "Årets första cykeltur" ömmar vissa delar av kroppen rejält vid det här laget, så jag bestämmer mig för att leda cykeln..
Kliver av, pustar, torkar svetten ur pannan.. och hör en trastsång, som inte är björktrast!
Det är en vackert klingande dubbeltrastsång!
Jag har aldrig lyckats fota just den trastsorten.. de brukar vara skygga och "svårfångade". Därför smyger jag fram kameran, ställer cykeln intill vägkanten, och spanar upp i trädtopparna.. och får till slut syn på sångaren mellan grenverket:
Faktiskt dagens höjdpunkt för mig! Sjungande dubbeltrast.. på bild! Långt avstånd och lite motljus.. men ett minnesvärt ögonblick!
Uppe på berget skiner solen och livet känns ljuvligt.. Tar mig en en dricka-paus och spanar över nejden.. Hade hoppats få se någon rovfågel komma inflygandes, men icke.
På vägen ner (betydligt enklare cykling åt det hållet!) stiftar jag bekantskap med fru Större hackspett som fixar och donar vid sitt bohål.
Riktigt intressant att se hur hon mejslar hålingången, kryper halvvägs in i hålet, slänger ut små träflisor.. Hon har fullt upp så jag fortsätter min fär för att inte störa.
Väl hemma igen är det hög tid för lunch. Man blir hungrig av långa fågelskådarturer!
Och när jag riktar ut blicken genom köksfönstret får jag mig en tankeställare:
-Hoppsan, jag har visst glömt att fylla på fågelbadet med friskt vatten efter vintern!
(I skrivandets stund är det åtgärdat så nu slipper ringduvan ge mig liknande, anklagande blickar!)
Nu önskar jag alla er där ute en riktigt fin och glad påskhelg!
(Och packar ryggsäcken för dagens naturupplevelser.. :))
Bergfinkarna..
Tittade ut genom fönstret idag..
Ringduvan på plats under fågelbordet som brukligt är denna tid på året.
Men.. där bakom den..
..en bergfink!
Och flera dök strax därefter upp i björken ovanför fågelbordet.
Nu är de här!
Nu kommer de!
Flyttfåglarna!
Grågäss
Per och jag har haft en fin skådardag ute i Alvik idag..
Det är inga jättestora mängder fåglar där -ännu. Men drygt 300 sångsvanar fick marken att se vit ut.
Sångsvanar
Även gäss av alla de slag fanns i flockarna.. Grågäss, sädgäss, kanadagäss och en vitkindad gås.
Årets första sädesärla flög glatt kvittrande förbi, likaså gjorde en ängspiplärka.
Och ute på den leriga åkern spatserade en råka. (Räknas som raritet i våra trakter.)
Trana förbreder landning.
Härliga tider.. och bara bättre och bättre blir det!
Koltrast..
..på besök.
Det var finbesök i trädgården i går.
Klädd i sin vackert skimrande, kolsvarta kostym spatserade han stolt omkring och sprätte bland fjolårslöv och spillfröna under fågelbordet.
Trevligt! Det är första gången koltrasten kommer på vårbesök hos mig. 
Den brukar dyka upp under höstarna i trädgården, när den är på jakt efter överblivna bär i buskarna.
Under vårarna brukar den höras sjunga uppe i skogsdungen, men som sagt.. På besök har den inte kommit förr vid den här årstiden.
Vår ute på ängen!
Ja.. vad vore väl denna blogg utan tofsvipan, storspoven och staren?
De återkommer varje vår, och glädjen är lika stor varje gång.
Och självklart måste jag ut och fota dem..
Dagens tofsvipa.
Hela saken förgylls lite av att Per och jag tävlar om vem som ser vad först varje vår.
Denna gång vann jag förra veckan med tofsvipan.. och därefter steg då spänningen i väntan på storspoven. Vem av oss skulle se årets första först?
Så idag.. när jag satt på bussen hem från jobbet, kom SMSet:
STORSPOV siktad!!
Dagens storspov.
Attans.. bara för att han var så hurtig och cyklade hem från jobbet fick han syn på den!
Före middagen tog vi bilen och åkte ut för att titta på den, så att även jag skulle få se "vårtecknet".. och skådade då även årets första starar. Där blev det oavgjort, vi såg dem samtidigt.
En av två starar.
Nu fortsätter våren förhoppningsvis i samma anda, och vi fortsätter spana efter flyttfåglar. Näst på tävlingslistan står sädesärla. Hoppas, hoppas att den råkar landa i närheten av mig..
Duvorna är tillbaka!
Dagen efter syntes den första tofsvipan ute på en av ängarna.
Och idag är "våra" ringduvor tillbaka! Först dök en av dem upp mitt på dagen och nu under eftermiddagen var de tre.. precis som i fjol och året innan dess.
Det är vår nu!
Knipor och korsnäbbar..
Och vid några vattendrag där isen försvunnit finns nu fåglar på plats..
I går passerade vi över några broar vid Bodens södra skjutfält. Åarna börjar bli mer och mer isfria men vid stränderna och uppe i skogen ligger fortfarande ett relativt djupt snötäcke.
En knipflock med tre honor och en hanne befann sig nedanför en av broarna. Hanen hade fullt upp med att uppvakta honorna, varav dock bara en visade ett visst intresse för hans ansträngningar..
Vid en av de andra broarna fanns bara en mindre isfri vattenyta. Där hade parets korsnäbb stämt träff.
Det fördes först ett lågmält samtal vid iskanten..
..och sedan provsmakades vattnet.
Korsnäbbarna är riktigt vackra fåglar.. hanen lyser klarröd i solskenet och honan skimrar i vackert skogsgröna nyanser. Tyvärr gäckar just denna art mig jämt med att befinna sig långt borta från mig och kameran. Och gör man ett försök att smyga sig närmare flyger de sin kos, så det blir aldrig några riktigt bra närbilder av dem.
Grönt är skönt..
Det är lite skillnad ibland, på det här med fågelskådande och fågelintressen och fågelkryssande..
Under de senaste dagarna har det hänt saker i vårt avlånga land, det är vår och vårfåglar i söder och fortsatt vinter och få fåglar här uppe i norr. Rapport om första tranorna trillar in från Hornborgarsjön och det tänder ju självklart ett ljust "snart-vår-hopp" hos mig.. Samma sak händer när nyheten om sånglärkedrillar i Skåne trillar in på hemsidan.. Åh, längtar gör man ju!
Och det är bofinkar, strandskator, beckasiner och tofsvipor i mängd där långt borta i södra landsändan..
Vad händer här uppe i Luleå/Boden då, kan man ju undra..
Jo, skådarna rapporterar just i dagarna sina ”Årets första gråtrutar & havstrutar”! Och glädjen är stor! Trut är ju alltid bara en trut kan man tycka, men är den först på plats av flyttfåglarna är den plötsligt en trut med stort T!
Själv har jag dock inte varit ute på trutkryssjakt ännu.. Tycker det kan vänta tills det blir ett spontant trutkryss sedan, senare i vår, när andra vårfåglar ska skådas ute i markerna..
Däremot gladdes jag här om dagen åt pilfinksparet som donade och städade i en av holkarna i trädgården.. och gråsparvarna som tjattrar hejvilt under gannens takutsprång. I brist på flyttfåglar får man nämligen hålla till godo med vårfirande stannfåglar. 
Pilfink
Och grönskar gör det förresten också.. lite i alla fall, ute vid fågelbordet, när grönfinken kommer på besök en solig dag som denna.
Inte heller den en flyttfågel, men vacker, välkommen & trevlig ändå!
Grönfink, hane.
Betraktelser från en snödriva..
Man kan ju faktiskt tro att jag gått i ide på allvar denna bistert kalla och långa vinter. Inga blogguppdateringar på evigheter.
Men nu är det äntligen dags för livstecken.. Solen har börjat tina upp både natur och människa. Efter många, långa, mörka dagar med minusgrader runt 20-sträcket och kallare känns det underbart med solsken och takdropp!
Idag tog jag liggunderlaget, termoskoppen fylld med kaffe, kameran och en god bok, slog mig ner i första bästa snödriva utanför dörren och njöt. I flera timmar. Helt underbart!
Fågelborden befinner sig på samma sida av huset så med i planeringen fanns att fota några av dagens gäster. Kvinnor kan ju som bekant göra flera saker på samma gång, så sola, dricka kaffe, läsa bok och fotografera några mesar är ju definitivt inga problem.
Eller..?
Jag lutade mig tillbaka i drivan, sörplade kaffe, blickade upp mot den klarblå skyn.. Hörde gulsparvarnas vårliga, nästan lite takdroppsliknande svirrande läten, blåmesens vårmelodi från grannträdgården, talgoxarnas lågmälda kiv i hagtornsbusken och svartmesens ihållande strof från en grantopp i skogskanten.
Talltiteparet stämde snart upp med sitt tuiii-tuii-tuii, och konsertens trumvirvlar stod två hackspettar för.
Trevliga, efterlängtade ljud..
Även kvarterets skatflock höll ett finstämt tacktal från dikeskanten där jag tidigare under morgonen fixat skatbuffé i form av överblivna blodpuddingbitar och ett par ostkanter.
Och så plötsligt.. Ett annat ljud.. Svichsssssssssss-sloppp-kadoff, lät det, ungefär.
Mer än så hann jag inte registrera innan halva min värld där på det nyss så sköna liggunderlaget färgades fullständigt vitt av ett takras.
Halva snömängden uppe på taket bestämde sig tydligen utan minsta förvarning att glida rakt ner över mig.
Det blev till att smått skamset putsa till frisyren och flytta på sig och tillbehören.. till en driva längre ut på tomten, bort från husväggen.
-Och ännu inte en enda fågel på bild, konstaterade jag smått frustrerat och blåste bort snö från kameralinsen.
Mera kaffesörplande, mer intensifierat spanade efter alla sjungande fåglar.. Och ja, äntligen! En talltita landar i björken ovanför mig! Den spanar snabbt in fågelbordet, dyker ner, nappar åt sig ett frö, kvittrar ett ”Tack!” och flyger in i skogen.. Allt detta under de två röda sekunder som jag ägnar åt att greppa kameran, rikta, zooma.. och misslyckas med fotot.
Mer kaffe.. mer solande..mer väntande..
Läser några sidor i boken och dricker upp kaffet samtidigt.
Slumrar till, njuter..
Och fåglarna sjunger och sjunger, takdroppet droppar.. (Tydligen mer snö kvar där uppe på taket.. som bara väntar på att någon mindre klok solare ska placera sig i fel snödriva!)
-Livet är härligt.. tänker jag, och troligtvis även de vårglada fåglarna.
Mitt i mitt slummer hörs plötsligt ett irriterat tjatter. Definitivt inte en fågel..
..och definitivt inte en glad, solskensnjutande krabat..
Nä, det är en irriterad ekorre. Precis ovanför mig uppe i björken.
Och han är rent ut sagt skitsur!
Svänger med svansen, blänger ner på mig, och tjattrar så det garanterat hörs ända bort till grannen.
Inte nog med en drös av kall snö i nacken.. i min nya snödriva blir jag utskälld!
Jag befinner mig för nära hans frörestaurang. Tydligen är den extremt mycket hans och att det faktiskt råkar vara jag som sköter om påfyllningen av den verkar han inte ta minsta hänsyn till.
Jag prövar att prata snällt med honom, säger att
-Inte gör det väl något om jag sitter här medan du kommer ner och äter..
Som att prata för döva öron. Han tjattrar på.
Och efter några minuter ger jag mig..
Byter snödriva för andra gången, denna gång till en som befinner sig på andra sidan huset.
Och fågelfoton..?
Nä, det blev inga idag.
Men välkommen våren! Och hoppas fröna smakade bra, du envisa ekorre!
I en vintervit fågelvärld
Snö fanns det gott om.. Vägarna var ganska oplogade och bara under den timmen vi körde runt där ute föll det ett antal cm ny snö. Det gick trögt att köra..
..och det var inte det lättaste att se fåglarna i det tidvis rejält täta snöfallet.
Dåligt ljus, snö på både kamera- och kikarglasen.. och massor av snö både i träden och på marken.
Fågelskådning en vinterdag ter sig ungefär så här:
Åh, en fågel! Var?! Jo, där..
Hmm..suddigt.. men en kråka!
Eller rättare sagt en nötkråka! Årets första för min del.. Då blev det alltså ett nytt sådant där årskryss. (Tydligen fortfarande smittad av kryssarviruset.. )
Nötkråkan grävde intensivt på ett och samma ställe, snön yrde och den tog sig längre och längre ner. Till slut kom den upp med något nötliknande i näbben. Ett flertal gånger upprepades proceduren alldeles i närheten av matningsplatsen.
Antingen hade mat fallit ner och gömts under snön, eller så hade denna kråka ett eget lite förråd som den nu tömde.
Vid samma matning befann sig en hel flock med talltititor, ca 7-8 st.. Svårräknade p.g.a sitt mycket livliga temperament!
Några satte sig dock en kort stund i en av björkarna så jag fick tillfälle att titta på dem lite ordentligare.
Det finns ju ett lite inneboende hopp hos oss här uppe i norra Sverige att plötsligt få syn på en entita. Men jag är ju ingen sådan intensiv raritetskryssjägare så inte blev jag så värst besviken över att alla gråvita titor idag var
av tall-sorten.. :)
