Naturligtvis..

Idag for fem av oss medlemmar i nätverket ”Strandskatorna” iväg till Jokkmokk för att skåda fåglar..

Ute i Gammelskogen, vid Talvitisberget, bara ett ”stenkast” från själva Jokkmokk har elever från Bokenskolan en fågelmatning..

Två av eleverna guidade ut oss till gläntan.. 

..och fåglar fanns det!

Lappmes och talltita 

Bilder får tala i dagens inlägg..

 Tofsmes

..och dagen kan sammanfattas med orden härligt och underbart.

Kanske svårt för en ickefågelintresserad person att riktigt förstå tjusningen i detta, men för mig var det rena rama julafton under de timmar utflykten varade!
Att få komma skogens fåglar så här nära..

 

Lavskrikor både här..


..och där!



Tam lappmes..


..och lika tam talltita.



..och tillsist han som skulle kunna göra huvuddrollen i en reklambild för Fjällräven.

Troligtvis kommer det så småningom att visas fler bilder från Strandskatornas resa på vår hemsida.. så titta gärna in där: Strandskatorna på nätet.

 

..och 100% gråväder.

 

Novembervädret visar sig inte från sin bästa sida just nu.

Inte ens mitt på dagen råder dagsljus, utan något som mer liknar skymning.

Och all vit, fin snö ha smält bort under de senaste plussgradiga dagarna.
Till råga på allt har jag tillbringat dagarna denna vecka under en varm filt i soffan.. med huvudvärk och lite feber.

Tristare än trist.

 

Det är därför man blir glad åt det lilla när det plötsligt dyker upp!

Idag bestod ”det lilla” av hela tre nötskrikor som valde mitt fågelbord att proviantera under..

Fram med kameran! Bara några meter utanför fönstret höll de vackra fåglarna obekymrat på med att rota runt blad fröna andra fåglar slängt ner på marken..

 

Jag klickade iväg ett antal bilder.. och njöt av skrikorna skådespel. De betedde sig som tre mycket stolta herrar..med full koll på varandra. Ingen tilläts äta för länge på samma plats utan att någon av de andra två bryskt jagade bort den och själv tog över just den kvadratdecimetern av fröhögen.. Så höll det på under flera minuter.

Och jag kände mig betydligt piggare efter att äntligen fått något att fotografera och titta på.

 

Men.. att fota genom fönstret, en grådisig dag då ljuset är i stort sätt lika med noll.. Det kan kort och gott sammanfattas med:

Bättre bilder har definitivt tagits.

 

Skärpan på en hyfsat stillasittande nötskrika kan ju godkännas, med nöd och näppe.

Medan kompisen, som inte höll huvudet stilla, i stort sätt kan kallas halshuggen.

 

Nåja, vad är väl en soligt fin höst/vinterdag.. annat än efterlängtad!

..och julkänsla vid fågelbordet!

För en vecka sedan fotade jag härfågeln i strålande höstsol, barmark och nollgradigt väder.

I morse vaknade jag till ett vinterlandskap utanför fönstret, minus 2 grader, gråmulet och snöfall.
Och det har fortsatt snöa hela dagen. Ett drygt 10 cm tjockt täcke bäddar nu in allt och skapar en tyst, dämpad, behaglig stämning utanför fönstret..

Och vid fågelbordet bjöd hela 13 st domherrar på show till frukost..

Klockan 09.00 i morse.

..ett nytt livskryss!

I torsdags kom rapporter om att en härfågel dykt upp i Unbyn, en liten by strax utanför Boden.. inte alls långt i från där vi bor.

Typiskt, en vanlig vardag är ju jag på jobbet under dygnets ljusa timmar..
Nåja, tänkte man, jobbade vidare och hoppades att rariteten, mot förmodan, skulle stanna kvar i byn till helgen.

Lördagen kom och vi var fullt upptagna med gäster och barnens olika Halloweenaktiviter.. Dagen gick och på kvällen ser jag på Svalan att härfågeln setts även denna dag ute i samma by.
Attans.. tänkte jag, och sa till Per att söndagen kommer att vigas åt Härfågelskådning! Vi ska till Unbyn, vad som än händer!

Det blev söndagmorgon, strålande solsken, nollgradigt, vindstilla.. och på Svalan rapporteras det att härfågeln är kvar på samma plats!
Så vi åkte dit..
..och såg den!

Vilken lycka!
Ett nytt kryss i fågelskådarboken.. Och en fågel som jag sent skall glömma! Lite skymd av grässtrån då och då, men..

En mycket vacker raritet.. som sällan skådas i vårt avlånga land.
Den vandrade lungt omkring på en gräsplätt intill ett hus, letade mat.. och skådades av flera fågelskådare som, liksom jag, åkt dit för att se den.

En söndag som denna kan bara sammanfattas med: Lyckad! 

..finns nu ute i handeln, lagom till jul då det brukar saknas idéer på bra klappar!

 

Den heter Fågelsång, 150 svenska fåglar och deras läten.
Författare är Lars Pedersen & Lars Svensson, och utgivare bokförlaget Max Ström.

 

En lite ovanlig fågelbok, med vackra bilder, bra texter..och, hör och häpna, med fågelljud till alla 150 arter!

Så..alla fågelintresserade:

Läs min recension om den på Strandskatornas hemsida,

och delta i tävlingen vi startat där idag!

Vinnaren vinner ett ex av boken, värde ca 315:- … Missa inte tillfället!

Under veckan som gått har det varit strykande åtgång på nötblandningen jag fyllt talglådan med.
Konsumtionen ökade plötsligt med nästan 100%.. I torsdags kväll hängde jag ut en välfylld låda och stirrade förbluffat på den på fredagseftermiddagen när jag kom hem från jobbet. Lådan var nämligen helt barskrapad. Inte en nötbit kvar.

Började undra om mesarna drabbats av bulimi. En fylld låda brukar nämligen räcka i minst en vecka, oftast betydligt längre.

 

Idag var det så lördag.. och ledigt från jobbet.

Och min plan var att övervaka talglådan. (Hängde ut en ny, välfylld sent i går kväll.)

 

Med ”övervakningskameran” i beredskap slog jag mig ner vid köksbordet strax efter frukost.. och det dröjde inte länge förrän en misstänkt dök upp!

 

Jag brukar ha besök av nötskrikor lite då och då vid fågelborden.. De är ganska försiktiga av sig, gör ingen större skada.. äter oftast av fröna de andra fåglarna slängt ner på marken..

 

..men dagens nötskrika såg ut att ha helt andra planer:

 

Jag lät övervakningskameran klicka några bildsekvenser.. och därmed var gåtan med ”Rekordsnabb tömning av talglåda” löst:

 

Jädrans nötskrika! Den har tuffat till sig betydligt sedan i fjol!
Mina talglådor har fått vara i fred från både skator och skrikor ända tills nu..

Till råga på allt dök ytterligare en nötskrika upp strax efter att jag stängt av kameran.

Två glupska, modiga, smidiga skrikor som det inte ens lönar sig att skrika argt åt..

 

I kväll är talglådan åter nästan tom.

Men nötskrikorna kan glömma att de ska få denna lyxutfodring hela vintern lång!

I morgon ska jag blanda ny nötsmet och tillverka talgklockor i stället. Den formen av ”upp- och nervänd”, hängande kruka med talg tror jag inte dessa tuffingar vågar sig på.

Inte ännu i alla fall.

Men kanske bäst att ta i trä innan jag tänker den tanken högt.

 
"Boven", med bevismaterial kvar på näbben..

Javisst!

Riktigt grönt var det i den lilla vattenpölen ute på vägen denna söndag när grönfinksflocken tog sig ett gruppbad.

 

Det var en av de största badsammankomster jag sett under mina fågelskådarrundor.. Sammanlagt deltog närmare 30 st grönfinkar, ett par gråsparvar och en blåmes.

Några plaskade friskt i den pyttelilla vattensamlingen medan resten av gänget väntade på sin tur runtomkring.

 

Det konstigaste i det hela var att det fanns ett flertal pölar, med varierande mycket vatten i, efter hela vägen men bara denna enda pöl dög som badpöl.

Och ca tre meter bortanför denna pöl fanns ett dike.. fullt med betydligt renare vatten och finare strand..

 

Fråga inte mig vad det var för hälsokälla finkarna funnit. Men något speciellt måste det varit med just den vattenpölen!

..och skiftesbyte vid fågelbordet.

 

Hösten fortsätter att visa sig från sin bästa sida.

Idag har det varit en undrbart fin dag med några plusgrader och klarblå himmel. Men värre väder är tydligen på väg.. Såg att det lovas snö till början av nästa vecka..

 

En del av denna lördag har jag ägnat mig åt att skåda fåglarna ute vid fågelbordet.. Den mörka årstiden är här nu och det innebär att när jag kommer hem från jobbet under vardagarna har fåglarna redan stoppat näbben under vingen för att sova.. Därför ser jag extra mycket fram emot lediga lördags- och söndagsmornar då jag äntligen kan ta del av skådespelet utanför fönstret! Det är ju alltid intressant att se vilka olika arter man burit ut frön åt under den gångna veckan..

 

Kunde denna morgon konstatera att förra helgens bofinkar och ensamma koltrast tydligen gett sig iväg söderut nu..

Istället dyker domherrarna upp. Och gulsparvarna. Och höstens första svartmes kom på besök idag!

Det känns både vädermässigt och fågelmässigt att vintern närmar sig.. varken man vill eller ej!



Pilfink i höstsol.

..rapportsystemet för fåglar.

 

Under flera år har jag tänkt tanken men inte kommit till skott.

Jag har klickat mig in där, klickat runt, försökt förstå mig på menyer och listor.

Klickat på ”Start” och klickat på ”Bli rapportör”.

Hittat trevliga ”Dagens fågel”- rapporter från både norr och söder.

Tittat på fina foton i Bildgallerierna.

Och samtidigt har jag som sagt var tänkt:

-Borde bli rapportör och börja rapportera de fåglar jag ser.. Borde ju bidra till rapportsystemet. Borde ju bli medlem och få eget bildgalleri, egna skådarlistor, egen obs-bok..

 

Det hela handlar om något så enkelt, trevligt och spännande som Svalan.

En databas där det finns massor att läsa, lära, skåda.. Man kan ta del av var folk runt om i landet sett i fågelväg. Foton, skådarlistor.. och även en trevlig liten funktion som heter ”Fågelbordsövervakning”.

 

Det tog mig flera år innan jag kom till skott och fyllde i mina uppgifter där under fliken ”Bli rapportör”.

Det hände i augusti i år och efter det har jag så smått börjat knappa in mina fågelobservationer. Mycket tack vare att jag blivit peppad av en och annan ”Strandskata”.

 

Nu har jag börjat förstå mig på systemet. Hittar bättre och bättre i menyerna. Vågar klicka mig längre in bland alla sidor och finner nya, intressanta finesser hela tiden.

 

Om man frågar Per vad jag hittills tyckt om Svalan blir svaret garanterat:

-Svordomar och ”Jag fattar nada!”-kommentarer blandat med irriterade tangent-tryckningar!

Det är nämligen så det låtit om mig när jag under tidigare år försökt förstå mig på Svalan. Jag tyckte länge att det var komplicerat och rörigt.

Men nu svär jag inte längre utan utbrister allt oftare:

-Åh, vad fiffigt!  och –Titta så bra!

 

Plötsligt har det vänt!

Jag börjar gilla Svalan.

Mer och mer..




Vissa fågelbordsgäster går dock inte att rapportera in på Svalan.. men är ett trevligt besök ändå!
(Foto från i söndag då en igelkott gjorde en kort visit.)

..i Boden.

 

Faktumet att Sverige är ett avlångt land bevisar sig för mig med jämna mellanrum när jag skådar fåglar.

När man som jag vuxit upp nere i Mälardalen är t.ex. en koltrast ingen raritet. Vid min fågelmatning i en trädgård norr om Stockholm fanns varje vinter minst 4-5 koltrastar som slogs om utrymmet och äpplena jag lade ut under utejulgranen.

 

Nu när jag bott ett antal år uppe i Boden har jag nästan glömt bort att man kan få besök av koltrast i sin trädgård.

De svarta, ljuvligt sjungande trastarna finns här uppe också.. men inte alls i samma mängd som söderut.

Ett enda år har jag hittills haft besök av koltras vid fågelbordet här i Sävast.. Den trasten kom hit på självaste julafton och stannade långt in på vårvintern. Det var vintern 2006/07.. alltså året innan mitt bloggande började så därför är han inte presenterad här.

När jag tänker efter har jag nog inte lyckats fota en enda koltrast i vår trädgård sedan dess.. Jag har hört dem sjunga här runtomkring under vårarna.. men att få besök av dem, det hör till ovanligheterna.

 

Men idag hände det!

En koltrast smög försiktigt omkring i en av blomrabatterna!

Han kikade blygt fram när jag fotograferade ”rariteten” i min Sävastträdgård.

Sedan flög han i väg söderut efter gatan..

..och jag tackar för det oväntade och mycket trevliga, men ack så korta, besöket denna gång!

Koltrastbesök, 11/10-2009

..en svindlande uppvisning i flygkonster!

 

I morse, medan resten av familjen snarkade högt under sina täcken, gjorde jag och kameran en långpromenad i det mycket vackra höstvädret.

Nästan alla löv har nu blåst bort från träden men det skiftar ändå fotfarande lite i vackra höstfärger när solen skiner från klarblå himmel som den gjorde idag.

 

Först gick jag ner till vår lilla tjärn som ligger bara några hundra meter från tomten.. Det enda liv det bjöds på där var ett gäng hurtiga motionärer i löparspåret och flera hundar på rastpromenad med morgontrötta hussar..

På vattnet ligger vid det här laget tunn is så det finns inte längre något hopp om andskådning där denna höst.

 

Jag gick vidare, ner mot Luleälven.. och hörde plötsligt två mycket irriterade nötskrikor i skogdungen intill vägen. Stannade, tog upp kameran och ser precis då, i ögonvrån, hur en rovfågel kommer farandes ut mellan trädkronorna..

Som vanligt, när jag äntligen har lyckan att stöta på en rovfågel, går allt så attans fort att varken jag eller kameran hinner reagera.

Jag klickar på måfå några bilder och det som fastnar är den vanliga ”-Jaha, där flög den..”-vyn:

Men, med tanke på storlek och färg antar jag att det var en sparvhök.

Smått besviken vandrar jag vidare.. (det grämer mig SÅ att jag aldrig får chansen att studera rovfåglar mer än två sekunder!)

 

När jag kommer ner till stranden dröjer det inte länge innan en kråka gör sin stämma hörd.. och sekunden efter kommer den utfarandes från strandbuskaget i sällskap av en.. rovfågel!

Även denna gång går allt blixtsnabbt..
De gör en lov över vattnet, kråkan ger höken en rejäl utskällning, de dyker efter varandra, gör svindlande snabba vändningar i luften.. och försvinner in motstranden igen.

Där står jag med kameran i högsta hugg och konstaterar smått frustrerat att jag lyckades knäppa en enda bild på det hela.. Börjar bläddra fram den på displayen för att kolla hur suddig den blivit.. och inser att jag just håller på att missa nästa scen i uppvisningen!

 

Denna gång kommer en skata utflygandes över vattnet med höken i hasorna!

Skatan kraxar, fladdrar runt i en obegripligt snabb skatflyguppvisning, med höken bara några dm ifrån sig..



..sedan byter de roller och det ser plötsligt ut som att det är skatan som jagar höken..


 

Så håller de på i flera sekunder, innan rovfågeln tillslut flyger in i skogen igen.


 

Om jag hade haft en bättre kamera, sluppit det mycket irriterande motljuset och fått ta del av uppvisningen på betydligt närmare håll hade det kunnat bli kanonhäftiga bilder..

 

Nu får jag nöja mig med suddiga, oskarpa foton men bär istället med mig en otroligt fin fågelskådarupplevelse i minnet!

..som gapar efter mycket.

 

Idag hade jag nöjet att följa en sidensvans´ mycket mödosamma måltid på ganska nära håll.

Det var hagtornsbären i vår buske som lockade den glupska gästen..

Bilderna får tala sitt eget språk: (det tog nästan en minut för fågeln att äta ett enda bär..)

-"Ahhh, äntligen!!"

 

Denna lördagsförmiddag ägnades åt fågelskådning i trevligt sällskap och med en reporter från Radio Norrbotten närvarande. Om det finns mer att läsa hos Strandskatorna på nätet.

 

Under eftermiddagen sken solen från klarblå himmel och jag var ute i trädgården för att fånga fåglar på bild.

Men fåglar, t.ex. blåmesar, flyger..

 

..och jag är inte bra på att ta actionfoton av flyende nötväckor heller..

 

..och  in-zoomning av högt flygande nötkråka gick inte så bra..

 

..så det blev till att försöka fota några hyfsat stillasittande fåglar vid fågelbordet istället.

Så här gick det:

..men dagen har varit lyckad ändå!

..gick vi vår söndagspromenad idag.

För några dagar sedan rapporterades det om stora flockar med fågel därifrån.. Gäss, svanar m.m..
Gäss på älvens vågor såg vi också idag eftersom det blåste halv storm på den lilla ön..

-"Håll i hatten!"

 ..men fjäderklädda gäss var det däremot ont om.. Endast två mindre grupper av kanadagäss simmade iväg från en av vikarna när vi anlände.

Men ön var fin och vårt fika smakade gott på läsidan så inte var turen dit förgäves, inte!