Talvatismatningen i Jokkmokk..

Jag umgicks med lite fåglar i går.. Det var länge sedan, allt för länge sedan, sist, så känner mig nu liksom smålycklig efter resan till Talvatisbergets fågelmatning i Jokkmokk.
 
Alla fanns på plats.. och man sitter på första parkett, på en snöig stubbe, och tar del av en trivsam föreställning:
 
Blåmes, en av två.. Ganska blyg filur.
 
Lavskrika (en av fyra!) spanar in maten.
 
Större hackspett, höll sig på behagligt avstånd, högt uppe i träden.
 
Talgoxe, honan gick med på denna blyga bild, hanen flög så fort man lyfte kameran.
 
Talltita, inte still många sekunder.
 
Mest kaxig av dem alla: Tofsmesen.
 
Lappmes in action
 
En av lappmesarna var riktigt besvärlig. Den var nyfiken och tam, så när den skulle fotas satte den sig uppe på kameran. Svårt läge för amatörfotografen.. :)
Till slut tog jag fram mobilen för att ta en närbild av den.. och då satte den sig så klart på den. Det är en upplevelse att träffa dessa tama skogsfåglar!
Även några av talltitorna var riktigt tama och mycket förtjusta i att hämta mat ur händerna på oss:
 
 
Efter förestänningen ute i skogen blev det ett besök hos fågelsnidaren Kjell Vågberg. Han gör fina fåglar i trä, men har även levande fåglar utanför sitt ateljéfönster.
Denna mycket orädda, smalnäbbade nötkråka gäckade oss besökare först med lång frånvaro, men när vi gick ut till bilen för att starta hemresan dök den till sist upp.
 
 
 
 
 

Blåstjärt..

..en nattlig sångare.

För några veckor sedan upptäcktes en blåstjärt sjungandes i en skog ganska nära vår stuga.
Den har fått i gång en smärre "folkvandring" upp till berget där den håller till.. Ornitologer vallfärdar dit, nästan.  För.. vem vill inte se rariteten!

Jag är ju som bekant ingen raritets- eller kryssjägare i allmänhet, men måste ju erkänna att just denna lilla fågel väckte visst intresse hos mig. 
Så, med lite övertalning från Per, drog vi iväg i lördags kväll, från vår stuga mot Svanahuvudets naturreservat.. Uppför många, branta backar.. Första biten efter skogsväg med cykel, som vi sedan lämnade vid vägkanten för att avverka sista uppförsbacken till fots.
Detta utspelade sig sent på kvällen, så klockan var närmare 23:00 när vi nådde platsen där blåstärten sjungit i stort sätt varje dag sedan flera veckor tillbaka. Samtidigt med oss anlände även två andra fågelskådare så med gemensamma hörselkrafter försökte vi lyssna koncentrerat in mot skogen. Men inga blåstjärtstoner hördes.. Bara en envist sjungande rödhake och en nästan lika envis taltrast höll hov i den ljusa försommarnatten.
Blåstjärten är ju känd för sina smått udda sångarvanor.. antingen tidig morgon eller sen natt kan man ha turen att höra den. Just denna blåstjärt har brukat dra igång sin sång runt midnatt så vi satte oss på en sten och väntade..

Och så, plötsligt!
Ett för mig helt obekant "flöjtande" ljud hördes längre bort i skogen!
Där var den!
Sjungandes, högst upp i en grantopp, som sig bör om man är en blåstjärt på jakt efter en hona!




Tyvärr är ju inte ljusförhållandena ett dugg fotovänliga mitt i natten så man ser inte så värst mycket av alla de fina blåstjärtsfärgerna.. Men det var ett trevligt midnattsmöte, må jag säga!





En vårvecka vid stugan..

För ovanlighetens skull tog jag tidig semester i år.
Dock bara en vecka till att börja med, från fredag 11:e maj till söndag 20:e maj.. men det visade sig bli en så bra vecka att jag gärna hade fortsatt med några till.

Veckan tillbringade jag vid stugan. Och tanken var att bara koppla av. Njuta av våren. Hälsa lite vårfåglar välkomna. Ja, naturligtvis vara ute!

Våren i år tog ju tid på sig.. så det var fortfarande snö och is kvar vid stugan när vi kom dit den 11:e maj. Vi pulsade fram till stugan från bilen som inte gick att köra hela vägen fram pga för djup snö. Nästan hela sjön var istäckt, lite av en besvikelse faktiskt, jag hade räknat med LITE mer vårfeeling.
Men.. Det blev mer och mer vår under veckan!

Det var en händelserik vårvecka och här nedan följer nu några av höjdpunkterna.. Jag tänker inte fylla det här inlägget med så värst mycket text, istället får bilderna tala. 

Första kvällen. Per skådar vid vår brygga. Mycket is kvar..bara några enstaka öppna vattenytor vid ut/inloppen. (Suck, inga fåglar här inte, tänkte jag..)



Men morgonen efter visade det sig finnas en hel del fåglar ute vid sjön.

12:e maj

Kniphanen försöker imponera..



En sädesärla halkar omkring på isen:



Storskrakar, knipor m.m. vilar ute på iskanten:




13:e maj

En skogssnäppa landar vid stranden. Ett tag misstänkte jag att den hade bo i närheten men det stämde inte..



Storlommen har anlänt. Dess ödsliga rop ekar över sjön.



Svanparet har byggt bo.. Den ena ägnade stora delar av dagarna åt ruvning men ibland möttes paret under kärleksfulla seremonier ute på sjön.



Jag fick äran att träffa på en skönsjungande videsparvshane! Första gången jag lyckas fota den fågeln:




14:e maj

Måndag och regn hela dagen lång.. Jag hade inomhusmys med eld i kaminen och bra böcker. På kvällen blåste molnen plötsligt bort och fram kom en vacker kvällssol! Jag gick ner till bryggan med tubkikaren och spanade mot bäverhyddan som man ser på motsatta stranden. Med förhoppning om att få se en bäver för första gången i mitt liv.



..och plötsligt händer det! En bäver kommer faktiskt simmandes mot "min" strand!





Den gör några lovar och kollar nyfiket in mig.. och simmar sedan en bit bort, kliver upp på land och smaskar i sig något gott från stranden.



Det var en härlig upplevelse att få möta den! Jag har levt i tron att det är ett mycket skyggt djur som det kommer att bli svårt att få syn på trots att deras hydda bara ligger några stenkast från stugan.. Men den visade upp sig på bara ca 30 meters håll denna fina kväll!




15:e maj

Flugsnapparen visar var holken ska stå! Han inledde flera slagsmål under förmiddagen med en rödstjärtshane som också var på jakt efter bostad. Svartvita flugsnapparen vann en överlägsen seger.



Denna morgon värmde solen extra mycket och isen släppte plötsligt efter stranden. Det ledde till att nyfikna sjöfåglar plötsligt kunde simma fram och leta mat i det "nya" vattnet.
Först dök paret Knipa upp, hanen på första bilden, honan på andra.





Strax därefter vågade sig även paret Kricka fram:



..och medan jag skådade fåglarna landade en Sorgmantel på bryggan:



Under kvällen stördes friden av en en ensam svan som sakta kom inflygandes över sjön. Den uppmärksammades genast av det häckande paret Sångsvan och det blev maktkamp om sjön ute på isen. Jag lyckades inte fånga det hela så värst bra på bild, men kan nämna att svanen som häckar vid sjön demonstrativt visade att han bestämmer! Han gick efter den andra svanen och stampade med sina stora fötter så att slask och is flög vida omkring! Det var svårt att hålla sig för skratt när man tittade på dem i tubkikaren.. Den ensamma svanen kämpade på ganska länge men fick till slut ge med sig och flyga vidare mot andra, bättre och lugnare ställen.






16:e maj

Fortfarande lite is kvar en bit ute på sjön. Denna morgon landade där en hel del fåglar.. Jag antar att det var relativt nyanlända fåglar som passade på att rasta här.

Drillsnäppa:



Grönbena:



Gulärla:



Denna dag dök även svalor upp. Likaså tärnor och en ensam silltrut:




17:e maj

Regnig/disig morgon så jag tog sovmorgon men hann ändå se en älg på motsatta stranden.




18:e maj

Även denna dag började med regn men blev fågelmässigt riktigt fin! Först landade åtta mycket vackra alfåglar ute på en av de sista isremsorna. De var så långt borta att kameran inte lyckades så bra med dokumentationen men ett fin minne blev det ändå:



Strax därefter kom nästa vackra fågel inflygandes: Salskraken.



Även honan var med..



..och trots det ganska ruggiga vädret lekte paddorna i vattenpölarna:




20:e maj

Söndag.. sista dagen. Sol! Riktigt fint väder! Och all is är borta från sjön! Och på stugtomten finns bara några små högar med snö.. På en dryg vecka har det blivit vår på riktigt!!
Nere vid sjön flög både tornseglare och backsvala. Göken satt i en torrfura och ko-ko-ade.. Fisktärnan var på plats:



..och som en fin avslutning på det hela kom paret Storlom simmandes efter stranden:




Det var den veckan det! Nästa år hoppas jag på att få göra om samma sak.. :)






Vår på väg..

Det är mycket snö kvar ännu i skog och mark, nätterna har varit kalla med runt -13 grader och solen den har skinit hela påskhelgen!

Vi tillbringade skärtorsdagskväll till annandag påsk vid stugan. Och det var en riktigt härlig ledighet! 

Medan resten av familjen sov under morgontimmarna vandrade jag ute i skogen och letade bra fågelskådningsplatser inför våren.. och måste säga att jag blir mer och mer förtjust över den varierande naturen som finns i närområdet runt stugan.
Det finns bäckar, sjöar, gammal tall- och granskog, vacker björkskog, spännande bergsområden och lättillgängliga skogsvägar inom gångavstånd.


Björkskog intill en av bäckarna.
 
Det som hittills verkat mest intressant är ett naturreservat med namnet Svanahuvudet. Det är känt för sitt Långskägg, en lav som är mycket sällsynt här uppe i norr. När all snö förvunnit och det blir mer lättvandrat där uppe ska jag se om jag inte hittar laven.. Skogen i reservatet är full av gamla träd.. granar, tallar, asp, sälg.. Därför räknar jag med att där även finns en hel del fåglar att skåda!
Under den här helgen gick jag bara i utkanten av reservatet, njöt av mycket vacker utsikt trots att jag inte befann mig mer än några meter upp på själva berget.. Och fick ta del av hackspettskonserter utan dess like. Minst sex större hackspettar trummade och kivades i de gamla träden och paret spillkråka förde ett fasligt liv. 
som sagt.. det området kommer att få fler besök när våren nått lite längre!


Spillkråkehannen.


Utsikt ner mot stugan från Svanahuvudet.


Korpen flyger..

Intill "vår" sjö Lappträsket vid stugan finns ett utlopp där vattnet inte fryst till under hela vintern. I den vaken börjar nu svanar samlas i mängd. Under söndagen fanns där hela nio sångsvanar, och mitt i flocken en ensam kanadagås. I utkanten av vaken betade fem renar. Dagen efter hade svanarna ökat till tolv, så nog är det vår på gång även här nu!



Från vaken forsar vatten iväg i Lappträskbäcken och där visade sig strömstaren upp från sin bästa sida under lördagsmorgonen. En vacker men ganska skygg fågel..



Vid halvåtta på påskaftonsmorgonen gick jag ner till sjön och insåg att orrarna som setts där nere under hösten och vintern nu intagit sin spelplats! Den ligger inte allför långt från stugstranden så jag kunde stå där och spana ut över deras fina skådesspel.. Och jag har nu därmed äntligen skådat mitt livs första orrspel IRL! Missade dock höjdpunkterna av det eftersom jag var lite sent ute den morgonen så Per och jag (Ja, Per orkade för en gångs skull pallra sig upp i ottan!! :) ) gick ut en timme tidigare nästa morgon och stod vid stranden och inväntade orrflocken. Strax innan klockan sju anlände de, hela 18 stycken, och spelet satte i gång. Det var lite väl långt fotoavstånd.. men de svartvita prickarna ute på isen är alltså orrar..




Har ju tidigare nämt att vi sett utterspår nere vid stranden. Det har lett till att man med jämna mellanrum spanar efter det rätt sällsynta djuret.. Och nu under påskhelgen har jag haft turen att se den hela två gånger! Den verkar ha sin "motionsslinga" (eller kanske sin väg till och från födosöksplatser) precis förbi stugorna nere vid stranden. Kan lova att den håller ett mycket högt tempo när den passerar.. så hittills har jag inte lyckats fånga den på foto. Men en trevlig upplevelse att få se den! (Till Pers stora förtret har uttern inte behagat passera när han varit ute.. Senaste gången missade han den med ett par sekunder för att han stod inne i stugan och borstade tänderna när jag gick ut..men det heter ju att den som väntar på något gott, typ.. :) )

Och så till sist en bild igen på min stora favorit: Lavskrikan. Jag har ägnat lite tid nu under påskhelgen åt att tämja den, och det visade sig vara väldigt lätt. Några helger till där ute så hämtar den nog mat ur handen.
För övrigt verkar den vara allätare, det är inte bara talgbollarna den är intresserad av. Helgens höjdpunkt var: utspillda snabbmakaroner med korv. God tvåa kom en skinkskiva. Och till efterrätt en bullbit. Som lite nyttig variation erbjöd jag den jordnötter på påskaftonsmorgonen, men det betraktades mer som roliga leksaker som man kunde kasta omkring sig, än som mat.

 

Det var påskhelgen 2012 det.. inte alls illa! :)

Årets första flyttfåglar..

..och lite annat i fågelväg vid stugan under gårdagen.

Under de helger i februari vi varit till stugan har det varit väldigt lugnt på fågelfronten. Enstaka talltitor och talgoxar har besökt min fröautomat och gråspetten har visat sig vid talgbollarna.

Nu när vi kom dit sent på fredagskvällen misstänkte jag en förändring. Alla fågelmat var nämligen slut. Det var helt rensat både bland frön, jordnötter och talgbollar.. och inte en smula mat ens på marken.
Jag fyllde på och gick till sängs..

..och vaknade tidigt på lördagsmorgonen av mycket glatt kvitter utanför fönstret. 
Det var en hel flock talgoxar på besök! Ca 7-8 st ägnade sig flitigt åt att äta upp solrosfröna och samtidigt gruffa med varandra och i pauserna flöjta vackra vårmelodier.. 


Talgoxeherre i sin vackraste vårkostym.

-Vad trevligt! tänkte jag och pallrade mig sömndrucken ut för att ta några bilder av deras vår- (och frö-)yra.

Det visade sig ganska snart att fågellivet vid stugknuten genomgått en radikal förändring efter mitt senaste besök där. Inte bara talgoxarna hade blivit fler..
Nu dök matgästerna upp en efter en och jag hade svårt att hänga med i svängarna med allt annat som rörde sig i skogen.


Talltitan tar sig en promenad.

Talltitorna var på plats. Likaså två nötskrikor. Större hackspett trummade i torrfuran vid grannstugan. Två korpar flög under glatt kraxande förbi. Och en grönsiska flöjtade vacker uppe i en talltopp.


Årets första grönsiskekryss.

Paret domherre dök upp vid solrosfröna för första gången, likaså fanns där plötsligt en svartmes. Den har jag varken hört eller sett tidigare vid stugan så det blev en trevlig överraskning.


Svartmesen med sin lilla tofs på huvudet så kaxigt på sne..

Och medan jag hade fullt upp med alla dessa "nya" fåglar kommer min stora favorit plötsligt inflygandes och landar nästan vid mina fötter: Lavskrikan!


Lavskrika.

En orädd och såå vacker gynnare som jag tidigare sett längre bort i skogen men önskat mig till matningen. Nu verkade den mycket hemmastadd.. Inte blyg för fem öre och hade nog gjort ett antal talgbollsbesök där redan under de gångna veckorna.



Ja, inte konstigt att fågelmaten var uppäten!

Senare under förmiddagen när Per också vaknat gjorde vi en skidtur ut på sjön och spande efter årets första flyttfåglar, sångsvanarna. Vi hörde nämligen två sådanna komma inflygandes lågt över stugtaket under kvällen innan och under morgontimmarna hödes deras svanrop från stranden.
Och mycket riktigt, ett par var på plats!
De befann sig vid vattendraget där bävrarna håller till. Där finns så pass mycket strömmande vatten att en liten del av sjön är isfri. Det är inte mycket till öppet vatten de har ännu, dessa tidiga återvändare. Synen av dem ute på den snörika sjön är faktiskt ganska komisk.. De passar ju in med sina vackert vita dräkter.. men det är ju inte riktigt så här man förväntar sig se svanar. :)



Nu är det då i alla fall bevisat: Våren är här, och det känns så härligt!


Strömstare och lite annat..

Helgen har jag tillbringat ute i skogen, vid vår stuga, helt ensam.. Det har varit spännande och rogivande, och jag kommer att känna av tränignsvärk både här och där efter en massa skidåkning!

Per lämnade av mig där på fredag kväll. En kall stuga mötte mig.. med vacker rimfrost på fönstren.

 



Snabbt in med ved i kaminen.. och kvällen där blev mysigt varm och ljus inne i stugan. Hade tänkt lägga mig tidigt för att vakna i gryningen och bege mig ut på fågel- och djurspaning, men blev sittandes vid den sprakande brasan till nästan midnatt. Ljuvligt tystnad utomhus och skön värme inomhus..

Lördag morgon vaknade jag vid 8-tiden, drog på mig varma kläder och spände på skidorna. Målet för dagen var att först följa ett spår nere vid strandkanten som Per upptäckte under fredagskvällen..




Troligtvis utterspår?!
Jag vet inte säkert.. men de ledde ner till en vak som fortfarande är isfri (utlopp till sjön från en bäck).



Därefter fortsatte de genom en skogsdunge och vidare ut på sjön. Jag hade inga isdubbar på mig så skidade istället vidare efter bäckstranden. Hade tänkt mig att det skulle finnas några forsande ställen där vattnet inte frysit (det forsade rejält där i höstas) och då finns ju chansen att se en strömstare eller två..
Det visade sig dock vara svårskidat, slyigt och djup snö.. (Mina smala "fin-skidor" måste definitivt bytas ut mot rejäla skogsskidor om jag ska hålla på med sådant här i framtiden!) Och knappt något öppet vatten alls.. trots att jag på flera ställen hörde det forsa fram under snötäcket.




Det är väldigt fin björkskog efter stranden så dit ska jag ta mig under våren.. Lär kunna få ta del av trevlig fågelsång där när alla sångare anländer.

Efter en svettig timme där i skogen vände jag till slut mot stugan igen och skidade sedan till en annan del av sjön där en annan bäckfåra rinner ut/in.. Trodde inte att det skulle finna isfria ställen där heller, men hade helt fel!
Bara ett hundratal meter från stugan såg jag plötsligt genom grenverket..




..öppet vatten, och på iskanten en strömstare!
Spännande!
Jag skidade försiktigt framåt, närmare.. (mina talanger på skidor är inte proffsiga, åker väldigt sällan, och mer av god vilja än kunskap!) ..tog mig mödosamt fram till strandkanten..




..och kunde studera den badande tuffingen närmare.
Under en lång stund dök den, kom upp med vatteninsekter, åt, dök igen, pausade uppe på iskanten, dök.. o.s.v.
Jag tog mig ännu lite närmare, typ krypandes på skidorna med snön uppe vid hakan (tack och lov att vår stuga ligger mycket avsides och inget folk fanns i närheten, jag hade garanterat hamnat på Youtube som skämtinslag annars! :) )
Kom så pass nära att jag kunde konstatera att SÅ nära har jag då aldrig sett denna vinterbadande fågel förut!




Värt all möda, och en hel del snö innanför jackan och byxlinningen, jag lovar!

När strömstaren till slut bestämde sig för att varken jag eller vattenpölen var intressanta längre och flög vidare mot andra vatten, drog jag mig tillbaka till stugan.
Jag har hängt ut lite jordnötter och en fröautomat vid stugknuten och under de två senaste stugbesöken kunnat konstatera att en gråspettshanne gillar nötterna. Även denna helg har den upphållit sig runt stuga.. och jag har lirkat med kameran i högsta hugg för att försöka få den på bild. Det är inte lätt. Den är så pass skygg att så fort man gläntar på stugdörren sätter den sig högt uppe i en tall. Oftast bakom grenarna. Där sitter den sedan tills man går in igen..
Därför är jag mycket nöjd med att ha överlistat honom på en av bilderna. Där är den faktiskt synlig, den skygga gråspetten! :)



Det var lördagen det.. Mör i kroppen efter flera timmar ute i de obefintliga skidspåren värmde jag bastun på kvällen, blev sittandes där en god stund.. njöt av stillhet och lugn.
Sen slocknade jag inne i stugvärmen redan före kl. 21.00. Så det gjorde inte så mycket att kvällarna här uppe är långa och mörka denna årstid.

Söndag morgon.. och uppe med tuppen! Vaknade redan före sju..av att det:
Var svinkallt i stugan, trots att jag varit uppe flera gånger under natten och fyllt på med ved i kaminen.
Minus fjorton grader ute.. ca plus 12 inne i stugan. Jag hade tydligen missat det "sista eldpassarpasset" under morgontimmarna så elden hade slocknat. Jag tog på mig täckjackan och tjockbrallorna, fick fyr i kaminen, svor lite smått över att utedasset inte är uppvärmt :)..
..och åt sedan en mycket god frukost i form av äggmackor och rykande hett kaffe medan värmen åter sakta men säkert spred sig inne i stugan.

Söndagen hade jag tänkt ägna mig åt.. ja, just det: Skidåkning och djur/fågelspaning.
Började med att pallra mig ner till stranden utan skidor.. sanslöst stel i benen efter lördagens strapatser!
Morgongryningen spred sig vackert över sjön..




Och plötsligt hördes ett vingmuller bortanför en av skogsdungarna på andra stranden:




Min första tanke var: Jösses, vad många kråkor!?
Nästa sekund insåg jag att fåglarna inte flög alls som kråkor, utan mer som orrar!
Och det var just vad flocken visade sig bestå av.. Räknade till hela 39 st. Det landade en kort stund uppe i björktopparan på den udden där bävrar byggt sin hydda. En häftig syn med så här många orrar.. jag har aldrig upplev det tidigare.




Efter orrmötet blev det påtår inne i stugan och därefter på med skidorna..

Denna gång följde jag en av alla de oplogade skogsvägarna som finns i området. (Nog av snöpulsande under gårdagen!)




Solen började så sakta stiga upp, och vägen den fortsatte i all oändlighet. (Nåja, kanske inte riktigt, men inga skidspår att åka i ledde till att det blev mer slö gångfart än hurtig skidfart på min tur.. Svettigt värre, men spännande.)
Efter drygt en timmes skidande genom skog och åter skog siktade jag plötsligt något annat än träd uppe på ett krön!
En skylt!
-Civilisation! Ha-ha-ha.. tänkte jag och såg då plötsligt även vägrenen! :)




Den ville dock inte stifta någon närmare bekantskap med mig utan vände så fort jag närmade mig. Det visade sig sedan att dess tre polare befann sig längre ner efter vägen.




Just vid renmötet sprack himlens molntäcke upp och solen lös riktigt vacker under en god stund. Jag tog en paus uppe på krönet och kunde konstatera att det var mycket tyst i skog och mark. Det enda som hördes var en avlägsen hackspetts läte..

Klockan började bli lunchdags så jag vände (men det lockade att åka vidare för att se vad som fanns efter vägkorsningen, så det får bli nästa gång det!)
Lagom tills jag började närma mig stugan igen gick solen åter i moln och det blev nästan skymningsljus på några minuter..




Det blev sen lunch i stugan och därefter några avkopplande timmar vid kaminen tills Per kom och hämtade mig.
Nu är jag tillbaka i civilisationen igen, kan tända en taklampa istället för ficklampan och slipper stiga upp i natt och fylla på ved i kaminen! :)
Det var en härlig helg! Lite småläskigt att gå ut och kissa mitt i kolsvarta natten.. men annars helt ok! Jag skulle känna mig betydligt mer otrygg ensam i en storstad bland en massa skumma typer än vad jag någonsin kommer att göra mitt ute i skogen där man bara har vindens sus som sällskap.
Mina två jobbarkompisar sa i kör i fredags:
-Du är ju inte klok!!
..när jag berättade om mina "vara ensam i helgen ute vid stugan-"planer så i morgon ska jag visa dem att jag överlevt. Och även berätta att jag njöt i fulla drag av helgen!
De kommer inte att tro mig, men det är inte mitt problem.. :)

Till sist en liten bild på själva stugan, så som den såg ut lördag morgon:




Svart & vitt.. och lite bävrar.

Nu är det så pass illa att jag till och med hade glömt lösenordet till bloggen!
Ett tydligt tecken på att jag haft ett blogguppehåll. Ett långt sådant.

Det var inte meningen att det skulle bli så, men ibland händer saker som rör runt i grytan som kallas "livet".. och man tappar fotfästet för ett tag.

Hösten 2011 var för min del fullständigt upp & ner.

Nu är det plötsligt vinter 2012 och jag har huvudet upp och fötterna ner igen. "Torktumlaren" har äntligen saktat ner på farten, skulle man väl kunna säga.. Helt still står den ännu inte men yrseln börjar i alla fall så smått ge med sig.. :)

Det knarrar av snö under skosulorna och den varma mössan har åkt på.
Och jag har dammat av kameran lite!



Svartvit värld, 7/1-2012.

Trettondagshelgen tillbringade vi vid vår sommarstuga. (Den skaffade vi under sensommaren 2011, men då hade jag ju den ofrivilliga bloggpausen, så inga inlägg därifrån har tyvärr blivit av.)
Den ligger ca fyra mil norrut från Boden, där råder just nu full vinter, och vi har skottat snö, pulsat i det samma, åkt skoter & skidor och njutit av lugnet ute i skogen. Ingen el, inget vatten indraget, men ack så härligt!
(Vi har en sjö ett par hundra meter utanför stugan så vatten finns det även denna årstid, om man har en isborr och lite tålamod med sig.) 

Ut i sjön rinner ett vattendrag med ganska friskt forssande vatten.. Och där har en bäverfamilj byggt sig en hydda!
Per och jag upptäckte detta trevliga för ett par månader sedan, och har nu smygit oss fram till hyddan varje gång vi varit till stugan.
Inga bävrar har behagat visa sig, de verkar vara ett blygt par, men nu denna helg när ny, puderlätt snö fallit, såg vi äntligen spår efter en av dem!
Bävern har gått efter en frusen del av bäcken, försökt ta sig upp på strandbrinken på ett flertal ställen och tillslut hittat ett lagom brant ställe att klättra upp på.
Därifrån kunde man sedan följa dess spår en bra bit efter stranden, ner i vattenet på att annat ställe där det är isfritt, och sedan vidare upp efter stranden och in i skogen..


Bäverspår. Här har den tagit sig upp på stranden..

Intill bäverhyddan finns andra spår efter deras framfart.. Rena rama massakern på björkbeståndet!
(När vi köpte stugan var jag fram till denna fina björkskog och såg framför mig hur jag skulle smyga ut hit under tidig vår och spana efter alla de trevliga vårfåglarna i form av sångare och flugsnappare m.m. Nu är det inte så värst mycket fin björkskog kvar längre! Det ser mer ut som plockepinn-spel än björkdunge! Det tog bävrarna bara ett par månader att "avverka" ett hundratal träd!)


En bråkdel av de fällda björkarna.

Medan jag spanade på bärvrar skidade Per med dotter ut på sjön för att pröva fiskelyckan. Under sommaren lyckades vi fiska upp några baddare till abborrar i sjön så de hade nu en isborr av stor modell med sig.. :)
Men tyvärr nappade det inte.
Inget solsken fick vi heller njuta av under denna snöliga helg.. Men avkopplande & fridfullt var det där ute.




Sparvungar..

..har lämnat boet!
Nu är de stora nog att klara sig ute i vida världen.

Ständigt hungriga..

Här ovan är det fru Gråsparv som får stå ut med mat-tjatet..

..och en bit bort är herr Gråsparv utsatt för ett liknande dilemma.

Men världen kan kännas lite läskigt stor när man är liten.
Då är det tryggt med en stor farsa på plats:

..och dröjer maten allt för länge kan man ju passa på att ta sig en kort tupplur:

Men mätt blir man aldrig!


"Turturduvor"!

En turturduva skulle jag gärna vilja få besök av i trädgården..
Men i väntan på en sådan raritet fick jag idag ta del av ringduveparets kärleskfulla afton. De satt högt uppe på en tallgren, i stilla vårregn, tätt ihop, och kurtiserade med varandra.

Riktigt, riktigt rart såg det ut..
(Intressant att notera att båda blundade mest hela tiden! Det borde ju inte vara så smart i fågelvärlden då faror av olika slag lurar runt knuten..) 

Tyvärr är fotona suddiga eftersom jag inte ville gå alltför nära.. Man vill ju inte störa "turturduvorna"!











Det hela avslutades sedan med att båda putsade och fejade febrilt för att bli fina i fjäderdräkten:


Skrattmås

En av våra vanliga fågelarter.
Ingen raritet och ofta ganska lätt att komma nära med kameran. Inget speciellt, liksom..

Men visst är den väl vacker, skrattmåsen?










Korsnäbbar

Jag har tidigare beklagat mig över korsnäbbarna.
Det finns två arter, mindre korsnäbb och större korsnäbb. Båda sorterna finns här uppe i våra trakter. Den mindre av dem är till och med ganska vanlig så man stöter ofta på flockar av den när man är ute i skogen. Men de har en tendens att inte vilja bli skådade.
Otaliga gånger har flockar av dem passerat över trädtopparna.. ivrigt kvittrande. Eventuellt har de även landat i en trädtopp.. men alltid väldigt, otroligt långt borta.

Det har med andra ord varit korta korsnäbbmöten. Utan någon större framgång med kameran och inte heller några riktigt bra obstillfällen med kikaren. 

Men i går.. 

Per och jag for i väg till Bälingebergets Naturreservat, tog oss upp på bergets topp, gjorde upp eld vid en av grillplatserna, fikade och njöt av det helt otroligt vackra påskaftonvädret.


Uppför..

 
..och uppe.

Då flaxar det plötsligt till i en av talltopparna precis ovanför oss! En korsnäbb, en vackert röd hane, landar där..



..och den andra, honan, landar i en tall lite nedanför oss:



Det visar sig vara paret Större korsnäbb denna gång!
Och de är inte alls lika skygga som de mindre varit..
Dessa två ägnar sig i godan ro åt att äta tallkottsfrön, utan att bekymra sig över vår närvaro.
Hanen flyger även ner på marken och hämtar grus och låter sig studeras på ganska nära håll.




Och honan ägnar sig åt fjädervård uppe i sin tall:



Ett riktigt trevligt korsnäbbsmöte!


En vårmorgon..

I går morse var det dags för årets första cykeltur.. Cykelvägarna är nu is- och snöfria och fåglarna sjunger från arla morgonstund så vad passar väl bättre än att i sällskap av kikare och kamera göra en sväng ut i markerna medan den andra hälften av familjen snarkar gott under sitt täcke..

Jag hann bara svänga ut från villaområdet in i första lilla skogsdungen så var det dags för första stoppet: Sex tranor sträckte i plog fram lågt över trädtopparna! Detta fick mig att inse det mycket okloka i att ha packat ner kameran i ryggsäcken. Hann ju inte få fram den i tid.

Fortsatte därmed färden med kameran dinglandes runt halsen istället. Lite tungcyklat med både den och kikaren framme.. men här ska inte missas något mer!

Under färden genom skogen bjöds jag på sång av bofink, rödhake och kungsfågel. Längre bort stämde även en ringduva in i kören.

Nästa inbromsning sker ute vid ängarna.. Storspovar, tofsvipor.. och en hel massa trastar! Nu har trastarna verkligen anlänt i mängd! Med en snabb svepning med kikaren över den nyligen framtinade ängen kunde jag räkna in ett femtiotal fåglar. Mest björktrastar, en och annan rödvingetrast och säkerligen några taltrastar, men de befann sig på lite väl lång avstånd för att kunna skådas ordentligt.

Dags för lite dokumentation..
Björktrast:



Jag har ju fått lära mig att "Naturfotografering" har vissa regler.. En av dem är att man ska undvika "mänskliga" detaljer i sina foton. Denna gatulampa är mycket mänsklig i det sammanhanget, och dominerar till och med hela fotot. Men jag tycker att det är lite häftigt med en björktrast som sitter och kaxar upp sig i morgonsolen, uppe på lampan där skatorna i vanliga fall brukar befinna sig. Därför bryter jag härmed den regeln om "mänsklig påverkan".. :)

Färden går vidare.. ut till ett ställe strax söder om Bodens centrum, som i fågelskådarkretsar benäms Helikopterskolan. (Det har förekommit utbildningar på området för ett antal år sedan då försvarsmakten bedrev verksamhet i byggnaderna där omkring. Nu ligger där bl.a Bodens Arena och Godisarenan.. lite skillnad på "förr & nu".)
Men fåglar finns det där.

Först på plats..
En storspov:




..som faktiskt placerar sig högst uppe på en kulle så att inga mänskliga byggnadsverk synes i bakgrunden. Det tackar man för! (Däremot missade den att några grässtrån hamnade i vägen..)

Turen går vidare.. grusvägen är smått lerig efter tjällossningen och jag trampar därför fort vidare in till själva "Helikopterskolan"-området.
Trots att flygverksamheten lagts ner för flera år sedan är det bemannat (eller snarare befåglat) uppe i flygledartornet denna fina långfredagsmorgon:



Kråka i tjänst tydligen. Och ja, en massa "mänskliga" konstverk även i detta foto, jag vet. :)

Det blir en paus i cyklandet och jag spanar av området runt "flygplans-rakan".. Det är asfalt, betong, skrot.. Absolut inte världens skönaste fågelskådningsplats miljömässigt.
Men det dyker upp fåglar, och det är ju kul.. och liksom meningen med denna tur.
Sånglärkor drillar i skyn, änspiplärkor flyger kvittrande förbi mig, tofsvipor ägnar sig åt dans uppe i luften, storspovens vemodiga melodi ljuder över ängen..
Och plötsligt sveper något väldigt vitt över vägen!
Tre snösparvar:



Helt oväntat!
De landar en bit bort.. intill det som under sommarhalvåret är Gokart-bana. Ingen sådan verksamhet är ännu i gång, men däcken ligger redo. Inget snösparvsfoto utan något mänskligt med i bild, alltså.. Det blir nog ingen äkta naturfotograf av mig. :)

Strax efter snösparvsmötet börjar det röra sig ute på en av ängarna intill Godisarenan.. Det är skärmflygarklubben som förbreder sig för övningar. De brukar lyckas med konststycket att skrämma i väg spovar m.m. på just den ängen så fort de vecklat ut sina skärmar.. så jag drar mig bortåt, mot den andra sidan av flygfältet. 

Där får jag ta del av korp-kråka-gruff. 
Paret kråka, han från flygledartornet, och troligtvis hans fru, gillar inte alls att paret korp tänkt sig en flygtur över området.
Korparna blir hårt attakerade av kråkorna, och får flyga vidare mot andra marker. 
På fotot:
Korp överst, kråka där under. (Och observera: Inga mänskliga konstverk med i bild!)



Vid det här laget befinner jag mig åter i utkanten av "Flygplatsen". Intill grusvägen finns ett litet träskområde.. dvs vattenpölar intill skogskanten, sly och lerigt värre..
Där smyger jag in (läs: "Klafsar i leran").. får ta del av gulsparvs-, rödvinge- och taltrastssång.
Och plötsligt även en spelande enkelbeckasin uppe i skyn! Årets första.. Trevligt!
När leran börjar stiga mig åt fotknölarna drar jag mig tillbaka mot vägen.. och hör en sparv i slyn där intill.
Ännu ett sk. nytt årskryss.
Sävsparven:



Nu börjar det kännas som att jag sett nog av flygplatsen och dess omnejd.. Före lunch hade jag tänkt hinna med en sväng upp på Åberget också så jag trampar glatt vidare. (Medvind åt det här hållet! Tackar och bugar!)
Och även här kryssas ett nytt årskryss: Trädkrypare som hörs sjunga uppe i skogsbrynet.

Den sista biten, upp på berget, är det en uppförsbacke som heter duga.. och med tanke på att detta är min "Årets första cykeltur" ömmar vissa delar av kroppen rejält vid det här laget, så jag bestämmer mig för att leda cykeln..
Kliver av, pustar, torkar svetten ur pannan.. och hör en trastsång, som inte är björktrast!
Det är en vackert klingande dubbeltrastsång!
Jag har aldrig lyckats fota just den trastsorten.. de brukar vara skygga och "svårfångade". Därför smyger jag fram kameran, ställer cykeln intill vägkanten, och spanar upp i trädtopparna.. och får till slut syn på sångaren mellan grenverket:



Faktiskt dagens höjdpunkt för mig! Sjungande dubbeltrast.. på bild! Långt avstånd och lite motljus.. men ett minnesvärt ögonblick!

Uppe på berget skiner solen och livet känns ljuvligt.. Tar mig en en dricka-paus och spanar över nejden.. Hade hoppats få se någon rovfågel komma inflygandes, men icke.

På vägen ner (betydligt enklare cykling åt det hållet!) stiftar jag bekantskap med fru Större hackspett som fixar och donar vid sitt bohål.






Riktigt intressant att se hur hon mejslar hålingången, kryper halvvägs in i hålet, slänger ut små träflisor.. Hon har fullt upp så jag fortsätter min fär för att inte störa.

Väl hemma igen är det hög tid för lunch. Man blir hungrig av långa fågelskådarturer!
Och när jag riktar ut blicken genom köksfönstret får jag mig en tankeställare:

-Hoppsan, jag har visst glömt att fylla på fågelbadet med friskt vatten efter vintern!
(I skrivandets stund är det åtgärdat så nu slipper ringduvan ge mig liknande, anklagande blickar!)




Nu önskar jag alla er där ute en riktigt fin och glad påskhelg!
(Och packar ryggsäcken för dagens naturupplevelser.. :))




Bergfinkarna..

..har anlänt!

Tittade ut genom fönstret idag..
Ringduvan på plats under fågelbordet som brukligt är denna tid på året.
Men.. där bakom den..


..en bergfink!

Och flera dök strax därefter upp i björken ovanför fågelbordet.
Nu är de här!


Nu kommer de!

De flyger in från alla håll och kanter nu..
Flyttfåglarna!



Grågäss

Per och jag har haft en fin skådardag ute i Alvik idag..
Det är inga jättestora mängder fåglar där -ännu. Men drygt 300 sångsvanar fick marken att se vit ut.


Sångsvanar

Även gäss av alla de slag fanns i flockarna.. Grågäss, sädgäss, kanadagäss och en vitkindad gås.
Årets första sädesärla flög glatt kvittrande förbi, likaså gjorde en ängspiplärka.
Och ute på den leriga åkern spatserade en råka. (Räknas som raritet i våra trakter.)


Trana förbreder landning.

Härliga tider.. och bara bättre och bättre blir det!

En bråkdel av svan-gäss-flocken. Raritets-råkan befann sig ute på åkern bakom dessa svanar.. allt för långt borta för att fastna på bild.


Koltrast..

..på besök.

Det var finbesök i trädgården i går.
Klädd i sin vackert skimrande, kolsvarta kostym spatserade han stolt omkring och sprätte bland fjolårslöv och spillfröna under fågelbordet.



Trevligt! Det är första gången koltrasten kommer på vårbesök hos mig.



Den brukar dyka upp under höstarna i trädgården, när den är på jakt efter överblivna bär i buskarna.
Under vårarna brukar den höras sjunga uppe i skogsdungen, men som sagt.. På besök har den inte kommit förr vid den här årstiden. 



Om

Min profilbild

Naturligtvis

Det faller sig naturligt att blogga om det som ligger en varmt om hjärtat. I mitt fall blir det naturen. Osminkat och utan höga klackar. Leriga gummistövlar och kikaren runt halsen. Ansiktet vänt mot solen och vinden i håret. Det är nog jag i ett nötskal. (e-post: kirstismail@yahoo.se)

RSS 2.0