Sparvungar..

..har lämnat boet!
Nu är de stora nog att klara sig ute i vida världen.

Ständigt hungriga..

Här ovan är det fru Gråsparv som får stå ut med mat-tjatet..

..och en bit bort är herr Gråsparv utsatt för ett liknande dilemma.

Men världen kan kännas lite läskigt stor när man är liten.
Då är det tryggt med en stor farsa på plats:

..och dröjer maten allt för länge kan man ju passa på att ta sig en kort tupplur:

Men mätt blir man aldrig!


"Turturduvor"!

En turturduva skulle jag gärna vilja få besök av i trädgården..
Men i väntan på en sådan raritet fick jag idag ta del av ringduveparets kärleskfulla afton. De satt högt uppe på en tallgren, i stilla vårregn, tätt ihop, och kurtiserade med varandra.

Riktigt, riktigt rart såg det ut..
(Intressant att notera att båda blundade mest hela tiden! Det borde ju inte vara så smart i fågelvärlden då faror av olika slag lurar runt knuten..) 

Tyvärr är fotona suddiga eftersom jag inte ville gå alltför nära.. Man vill ju inte störa "turturduvorna"!











Det hela avslutades sedan med att båda putsade och fejade febrilt för att bli fina i fjäderdräkten:


Bergfinkarna..

..har anlänt!

Tittade ut genom fönstret idag..
Ringduvan på plats under fågelbordet som brukligt är denna tid på året.
Men.. där bakom den..


..en bergfink!

Och flera dök strax därefter upp i björken ovanför fågelbordet.
Nu är de här!


Koltrast..

..på besök.

Det var finbesök i trädgården i går.
Klädd i sin vackert skimrande, kolsvarta kostym spatserade han stolt omkring och sprätte bland fjolårslöv och spillfröna under fågelbordet.



Trevligt! Det är första gången koltrasten kommer på vårbesök hos mig.



Den brukar dyka upp under höstarna i trädgården, när den är på jakt efter överblivna bär i buskarna.
Under vårarna brukar den höras sjunga uppe i skogsdungen, men som sagt.. På besök har den inte kommit förr vid den här årstiden. 



Duvorna är tillbaka!

I torsdags dök årets första bofink upp i vår trädgård..
Dagen efter syntes den första tofsvipan ute på en av ängarna.
Och idag är "våra" ringduvor tillbaka! Först dök en av dem upp mitt på dagen och nu under eftermiddagen var de tre.. precis som i fjol och året innan dess.



Det är vår nu!

Grönt är skönt..

Det är lite skillnad ibland, på det här med fågelskådande och fågelintressen och fågelkryssande..


Under de senaste dagarna har det hänt saker i vårt avlånga land, det är vår och vårfåglar i söder och fortsatt vinter och få fåglar här uppe i norr. Rapport om första tranorna trillar in från Hornborgarsjön och det tänder ju självklart ett ljust "snart-vår-hopp" hos mig.. Samma sak händer när nyheten om sånglärkedrillar i Skåne trillar in på hemsidan.. Åh, längtar gör man ju!
Och det är bofinkar, strandskator, beckasiner och tofsvipor i mängd där långt borta i södra landsändan..


Vad händer här uppe i Luleå/Boden då, kan man ju undra..
Jo, skådarna rapporterar just i dagarna sina ”Årets första gråtrutar & havstrutar”! Och glädjen är stor! Trut är ju alltid bara en trut kan man tycka, men är den först på plats av flyttfåglarna är den plötsligt en trut med stort T!


Själv har jag dock inte varit ute på trutkryssjakt ännu.. Tycker det kan vänta tills det blir ett spontant trutkryss sedan, senare i vår, när andra vårfåglar ska skådas ute i markerna..
Däremot gladdes jag här om dagen åt pilfinksparet som donade och städade i en av holkarna i trädgården.. och gråsparvarna som tjattrar hejvilt under gannens takutsprång. I brist på flyttfåglar får man nämligen hålla till godo med vårfirande stannfåglar.



Pilfink


Och grönskar gör det förresten också.. lite i alla fall, ute vid fågelbordet, när grönfinken kommer på besök en solig dag som denna.
Inte heller den en flyttfågel, men vacker, välkommen & trevlig ändå!



Grönfink, hane.


Gulsparvar..

Knappt hann julen passera och tomtefärgerna mattas av så blev det riktigt fint påskgult ute vid fågelbordet och i träden utanför fönstret!


Just nu är det nämligen gulsparvarna som dominerar i min trädgård.

 
De kommer i flock efter flock.. Sammanlagt har jag räknat till ca 50 st vid ett par tillfällen, men de är oroliga av sig och smått omöjliga att räkna exakt. Man hinner räkna ca 2/3 av flocken under fågelbordet innan alla som på given signal flyger upp i träden.. Detta upprepas gång efter gång när man försöker räkna dem.


Denna vinter har några av gulsparvarna tuffat till sig jämfört med föregående vintrar.
De sätter sig nämligen uppe i fågelbordet och trängs med flocken av pilfinkar som i vanliga fall är de som ser till att vara herrar på täppan dä uppe på "restaurangen".


Gulsparvarna har förr om vintrarna nöjt sig med att hålla till på marken under bordet.. Men i år är det extra trångt där nere, eftersom de är så många.
Kanske är det därför de tar mod sig och sitter uppe tillsammans med finkarna.


Lite gruff mellan måltiderna.



Men mestadels höll de sams. Det har varit -25 grader hela denna dag så alla fåglar satt uppburrade i träden.


Domherrar..

..fina julfåglar!

Det är inte konstigt att de gör sig så bra på julkort, domherrarna.
Så vackert röda, grå, vita.. Riktiga tomtefärger!


Domherrar.. Sammanlagt var de hela 14 st under en kort stund mitt på dagen.


Och snö har vi fått i massor så julstämningen blev extra hög ute under fågelbordet denna lördag.

Dock gjorde det snöigt grå vädret att färgerna inte riktigt kom till sin fulla rätt..


Domherre, grönfink och gråsiska.

..och för att inte störa de små liven mitt i maten höll jag mig inomhus vid fototillfället så skärpan är inte heller den bästa.

Men trevliga är de, alla småfåglar som ser till att plocka upp nedslängda frön under solros-frö-bordet.


Domherre och gulsparv.

Och vem är den skylldige "nedslängaren" av frön då, kan man ju undra?

Jo.. Bland annat dessa fyra:


Från vänster: Grönfink, domherre-fru, en till grönfink och pilfink.


Fågelmatning..

..uppskattas av de flygande vännerna ute i trädgården nu när det är närmare -20 grader och ont om timmar med dagsljus.



Nötväcka, honan.

En kall decemberdag som denna bjuder jag fåglarna på färdigskalade solrosfrön. De är dyrare i inköp än de med skal på men är det snart jul så ska väl även fåglarna få det lite lyxigt!



Blåmes.

Enda nackdelen med denna bjudning är att skatorna också älskar dessa frön. De kommer i så stora, dominerande flockar att småfåglarna inte har en chans att få äta sig mätta.. Därför har jag tvingats hänga fröautomaten precis utanför fönstret. Även dit vågar sig en och annan extratuff skata när jag inte ser på, men även småfåglarna hinner få sig några matbitar innan det tar slut.



Talgoxehona.

Idag var det riktigt livat och flitig trafik till och från matstället.. och det visade sig ju faktiskt vara rätt kul att ha fåglarna bara några dm från fönstret när man skulle fota dem.



Nötväcka, hanen.



Blåmesen igen.






Livat vid fågelbordet..

..eller snarare under fågelbordet!

Nu har vi vinter utanför fönstret här i Boden. Vitt av drygt 1 dm snö och drygt 10 minusgrader. Och mörkt när man åker till jobbet på morgonen och mörkt när man kommer hem på kvällen..
Det trista med det är att jag inte ser något av livet vid fågelbordet under de veckodagar jag jobbar.

Därför såg jag i går morse fram emot att få skåda ut ur fönstret under den lediga lördagen!
Klev upp hyfsat tidigt, kokade mig en kopp kaffe och tittade ut.
Synen som mötte mig i gryningen var dock inte riktigt den jag förväntat mig..
Där ute hade hela Bodens skatflock party!
Under, över, i och runt fågelborden kalasades det av frön, talgbollar och jordnötter.. Det var drygt 20 glada skator plus en stor, fet kråka där ute.. och inget annat.
Frustrerat bankade jag i fönstret och körde något som liknade argsint indiandans vid altandörren för att jaga iväg dem.. och förstod nu plötsligt varför det varje kväll sett ut som kriget rasat vid fågelmatningarna under veckan.
Skatorna har inget bordskick!

Nåja.. Under hela gårdagen vaktade jag i närheten av köksfönstret.. Skrämde iväg skata efter skata så fort de försökte sig på att sno mat. (Grymt? Ja.. kanske det..de kan också behöva mat kan man ju tycka.. men det går definitivt över mina ekonomiska tillgångar att utfodra SÅ många glupska skator en hel, lång Bodenvinter!)

Idag var läget betydligt lugnare. En och annan skata har visat sig.. men även småfåglarna har vågat sig fram till fågelborden.
Eller rättare sagt till marken under borden.. Det är nämligen där alla frön hamnat efter skatornas kalas.

Gulsparvar, pilfinkar och gråsparvar trivs vid matningen där det serveras Vildfågelfröblandning.


Gulsparvshona till vänster, pilfink i mitten och gulsparvshane längst bak.

Vid det andra bordet med solrosfrön visade sig idag en flock fina domherrar, ett stort antal talgoxar, två talltitor, fyra blåmesar, två grönfinkar.. och på en mycket snabb visit kom även en av nötväckorna.


Domherre-fru och talgoxehona.

Talgbollen som i år inhandlats från Granngården verkar hyfsat populär.. Den hade besök av en större hackspett som sedan avlöstes av både mesar och pilfinkar.

Populärast i matväg är dock jordnötterna.. och de färdigskalade solrosfröna+cocosfett  som jag gjort egna "talgklumpar" av. Där var det flitig trafik av mesar, finkar och talltitorna. Fåglarna är verkligen specialister på att i första hand äta/hitta den mat som går enklast att få i sig och ger största energikicken.. Överlevnadsinstinkt! 

Ja.. söndag idag vilket innebär att det blir fritt fram för skat-kalas i morgon bitti igen då..
(Men jag hoppas verkligen att de hittat någon annan trädgård och fågelmatning nu när de blev portade härifrån under två dagar!)


And..

..i fågelbadet!

Jag städar inomhus, blickar ut genom fönstret.. och ser en and i fågelbadet!



"Men herregud!" hinner jag tänka..

..innan några tiondels sekunder passerar..
..och min hjärna inser att något är riktigt fel med det jag ser..

Det kan ju fasiken inte ha landat en and i fågelbadet!

Nä, självklart inte. Det är så klart Per som spelar mig ett spratt.
Han smög ut, placerade sin plast-gräsandshona i fågelbadet, smög in igen..
..och skrattade sedan mycket gott åt min reaktion.

Suck.. Det kunde ju ha varit ett trevligt nytt tomtkryss. :)


Domherrar..

Denna höst har "trädgårdsmästaren" hos oss varit väldigt lat vilket lett till att alla sommarens blommor fått stå och vissna ner på ett mycket naturligt sätt i rabatterna.
Detta i sin tur leder ju till att det blir fröställningar på dem..

Det verkar uppskattas av kvarterets domherrar!

Under den senaste veckan har jag fått fint besök av flera domherrefamiljer. Ungfåglar och äldre.. i en salig blandning!
Riktigt trevligt.. och ganska orädda är de!




 Årsunge. Den har ännu inte fått en vuxen domherres svarta "basker"..




..och gillar Riddarsporrens frön.




Även detta tror jag är en ungfågel.. men från en tidigare född kull. Den börjar få hanens fina, röda färger.




Adult hane. Åt av syrenens frön nere under busken.




Adult hona. Smått blyg. Frossade av bären i Rosentryn.




"Tack för i dag!"


Hösten..

..är här nu.

Idag har solen skinit från i stort sätt molnfri himmel, det är nästan +20 grader varmt och en gransångare sjöng vackert sin "sillt-salt"-melodi ute i trädgården under morgonen. (Nytt tomtkryss!)
Nästan så man skulle kunna tro att det är lite sommar fortfarande..

Men ack nej.. Det är höst varken jag vill eller ej.
Gransångaren och de fyra lövsångarna som höll den sällskap är på väg södert, de tog nog bara en paus här hos mig för att proviantera lite insekter.
Trastflockar ha också passerat under dagen. Och några sädesärlor.
Och ett par bofinkar letar mat under bärbuskarna..

Ännu ett hösttecken är att talgoxungarna nu växt till sig:



Här ovan en hona, årsunge, som var riktigt kaxig mot både grönfink och gråsparv vid fågelbordet. Men när jag och kameran närmade oss blev hon mycket skeptisk.


Gråsparvshane och grönfinkshane, ganska sams, just vid fototillfället.


Jag har ännu inte börjat mata trädgårdens fåglar riktigt på allvar.. Väntar några veckor till med det. Men det är ändå lite spännande att bjuda dem på lite solrosfrön så här en lördag när man är hemma och kan njuta av deras sällskap.

Det dyker upp några "stammisar" varje gång jag lägger ut frön.. En av dem är en skata. Den är på plats under fågelbordet så fort jag stängt dörren efter mig. Fråga mig inte hur den vet när maten är serverad. Och fråga mig inte heller varför det är helt omöjligt att fånga den fågeln på bild. Den har någon form av åttonde sinne.. både när det gäller mat och paparazzi.

Två andra stammisa är paret nötväcka. De verkar hålla till här i närheten och har nästan lika bra blick för "fågelbordet påfyllt" som skatan.. Och till skillnad från den svartvita är dessa två gråvita gäster betydligt lättare att fota.
Hannen är tamast. Och flitigast på att bära bort alla frön från fågelbordet.. Han flyger i skytteltrafik mellan skogen-bordet så länge det finns frön att hämta. Honan är lite mer försiktig av sig.. Hämtar några frön, flyger upp i pilträdet, äter.. kollar läget, hämtar några frön till.
Så håller de på i timtal varje dag det finns mat att hämta.


Herr Nötväcka.

Under morgonens fågelskådarrunda ute i trädgården mötte jag faktiskt även en fjäril! Ganska oväntat.. Vi har haft ett antal frostnätter vid det här laget och jag tror varje höst vid den här tiden att sommarsköna fjärilar är ett minne blott..
Dagens fjärilsbesökare visade sig desutom vara en helt ny art för min del:



Om jag googlat rätt är det en Vinbärsfux, rätta mig gärna om det är fel.

För övrigt börjar sommargrönskan övergå i höstgult.. men jag är glad så länge snö och kyla håller sig borta!





Ringduvor som solar sig?

Ringduveparet som regelbundet besöker vår trädgård betedde sig minst sagt underligt idag.
Vid första anblicken trodde jag att de spelade döda..


Men det visade sig att de höll på med någon form av akrobatiska övningar.. Sträck ut, tänj.. och nästan dö.


De höll på så här till och från under nästan 20 minuter.
De konstiga poserna varade från några sekunder till närmare en minut, däremellan vandrade de runt lite och föll, eller snarare gleeed sakta åter ner som halvdöda..


Och båda gjorde "spela död"-scenen nästan exakt samtidigt!

Snälla skådarvänner, förklara för mig vad duvorna höll på med?!
Är det någon form av parningsceremonier?
Eller njöt de bara helt enkelt av solsken och fint väder?!
Eller såg de rovfågel eller annan fara på håll och spelade sjuka för att avleda uppmärksamhet från eventuellt bo här i närheten? (Jag befann mig inomhus när jag fotade så tror inte att jag upplevdes som mer skrämmande än vanligt..)


Vad det nu än var så såg det märkligt ut.

..och ca. en halvtimme senare promenerade de sedan i väg som om inget hänt. Smått kärleksfullt kuttrande med varandra.. Alltså inga bestående men av det hela!


En Ringduvas tankar..

En lördag som denna kan man börja fundera vart våren egentligen tog vägen. (Det har snöat ner ca 15cm ny, vit, fin snö under eftermiddagen så vintern är är igen..)


"-Jaha.. Var 17 har hon gömt maten nu då!? Det fanns ju massor av frön här imorse!?




-Ligger dom här under!??



"Ja, ser man på..!"



"-..men nu är det visst nån som smyger omkring här.. en mattjuv?"



-"Ja, jösses, här kan man inte vända ryggen till, inte! Då blir fröna stulna framför näbben på en, ju! Vart tog han vägen nu då?"



"-Och nu dyker hela, tjocka släkten upp också och ska ha mat!! Det här är ju inte klokt.."



"Nä, burrrr!! Jag borde flyttat till något varmt land istället!"


Årets första Gråspett..

..äntligen på besök!
Idag dök hon upp, kl. 11:30. (Lite ovanlig tid för en gråspett, den brukar oftast våga sig fram i gryning och skymning..)




Hon är den skyggaste av spettarna.




Smyger fram mellan grenarna.




Kollar läget noga.




Närmar sig maten..




..och håller sedan full koll på mig under måltiden, trots att jag står nästan helt gömd bakom köksgardinen när jag fotar henne.


Årets första bad!

Ahh, lite kallt om fötterna, men oj, oj så härligt!



Sol och takdropp!



Ett dopp uppe i stuprännan! Årets första bad!!



Lite minusgrader..men äh, om man putsar upp sig fort efter badet hinner inga istappar bildas!

 Putsa, putsa.. Skönt att äntligen bli ren! ..och så blir nog fru Talgoxe också glad när jag gör mig så här fin!




Men..va nu´rå, publik!?



Sluta fota & glo!!


Fågelbrist råder..

Den här fågelmatningssäsongen skiljer sig radikalt från de föregående.

 

För det första har jag i stort sätt sett noll stycken grönfinkar och domherrar denna vinter. Föregående år har de gjort slut på solrosfröna i ett nafs..

 

För det andra finns här inte en enda gråsiska detta år. I fjol kom det flockar på 50-80 stycken siskor och rensade allt i matväg från marken runt fågelborden. Det var i slutet på januari.. nu är det redan februari och som sagt, inte en siska i sikte.

 

För det tredje: Nästan hela januari och denna första vecka i februari har det varit otroligt lite fågel i min trädgård. Fågelfrösäckarna har fått stå nästan orörda i garaget.

Förra helgen när det var fågelräkning, Vinterfåglar inpå knuten, kunde jag räkna talgoxarna och nötskrikorna på en hands fingrar, nästan.

 

Fågelexperter säger att det är så det ska vara, och att det är så det är varje år.. fåglar kommer och går, ena veckan ser man en, andra veckan är de femtio.

Visst, jag instämmer i det, MEN den här säsongen är inte de andra lik! Det har hänt någonting med fågellivet! Men fråga mig inte vad.. Det är stiltje utan dess like dag efer dag.. Ett par talgoxar och två blåmesar, betydligt färre än förr om åren. Inte en enda svartmes eller talltita. Och nötväckeparet är spårlöst försvunna.
En hackspett visar sig då och då, men inte en enda gråspett.
Inte heller nötkråkorna har hittat hit i år..


De enda fåglarna som kommer i hyfsat stor mängd är gulsparvarna. Idag räknade jag till 20 st. I flocken fanns även 6 pilfinkar och två gråsparvar, så fink och sparv får jag väl ge godkänt i antal även denna vinter. (Men även de är betydligt färre än vanligt.)

 

Nåja, för det fjärde:

Ett sparvhökspar har verkligen visat upp sig denna säsong!

(Kanske är det de som är orsaken till att andra fåglar minskat..eller inte längre vågar sig hit.. Hmm..)

Förr om vintrarna har jag sett hökar passera. Och någon enstaka gång ha en av dem stannat till i trädgården och spanat in läget. Men i år är det skytteltrafik på hökarna, känns det som.

Nästa varje helgmorgon jag spanar ut dyker en av dem plötsligt upp..

Den som var med här på bloggen för ett par veckor sedan var en vackert roströdfärgad hane, dagens sparvhök var en mer blekt grå-vit variant, en hona.




Plötsligt dök den upp, skrämde i väg gulsparvar och finkar, landade i hagtornsbusken, spanade runt i två sekunder..

..och försvann sedan lika fort som den dykt upp.



 

Det var denna morgonens fågelrapport från ett vintrigt och kallt Boden.
Minus 22 grader visar termometern på.
Men solen skiner! Och snön gnistrar vit på taken..
Det ser ut att bli en fin dag idag!

Sparvhöksbesök..

..tidigt i gryningen.

 

Skönt med lördagsmorgon. Lugnt och stilla i huset.. Per har åkt norrut för att besöka släkt och vänner, barnen är hos sin mamma och jag alltså ensam hemma.

Lugn, fridfull morgon. Kan inte bli bättre.. eller?

 

Kl. 8:10 kliver jag upp och tittar ut..

Det är fortfarande ganska mörkt utomhus men i det tidiga gryningsljuset sitter en ensam gulsparv under fågelbordet, hungrig efter den långa natten.

Några minuter senare tittar jag ut igen och ser att trasten också är på plats.

Det har varit en björktrast på besök under de senaste veckorna så jag antar att det är den, men ser inte färgerna så bra i det dåliga ljuset.

Rotar därför fram kikaren, tittar ut igen, och hör samtidigt hur trasten kvider till.

 

Nu sitter den plötsligt inte längre på marken utan ligger nerpressad under klorna på en hök!

Snacka om scenförändring på ett par röda sekunder.

Under de närmaste minutrarna hör jag sedan hur trasten kvider flera gånger, ser hur höken tampas med den, ligger över den med vingarna utbredda för att den inte ska komma undan, står på den, sliter fjädrar från den..

Det tar ett par minuter innan dödskampen är över för trastens del.

Då sträcker höken på sig, ser ut att beundra sitt verk mellan sina klor en stund, med huvudet på sned, och börjar strax därefter plocka fjädrar och dun av den.

Den sliter, och rycker.. och några minuter senare  börjar det se ut som att någon haft kuddkrig under fågelbordet.. I svag vind virvlar massor av dun runtomkring höken.

 

Vid det laget har jag hämtat mig lite från chocken och inser att jag måste leta fram kameran! Det sitter ju faktiskt en vacker rovfågel precis utanför fönstret! Inte varje dag man har sådana fotoobjekt inom räckhåll..

 

Men.. som sagt, det är tidigt på morgonen och till råga på allt en gråmulen sådan så det funkar inte att fota! Fönsterglaset är i vägen, det går inte att ställa in någon skärpa, det går inte att få in tillräckligt med ljus i kameran.. Jag klickar ändå iväg några foton på det jag tror är höken.. (Det är så pass mörkt att jag knappt ser fågeln i sökaren!) ..och hoppas att fotona går att ljusa upp i datorn.



Klockan 08:20

 

Sedan sitter jag där och följer måltiden.. och har vid det laget artbestämt höken till en Sparvhökshane.

Han äter och sliter bort fjädrar om vart annat.. Girigt, det är ett högt tempo, fjädrar yr vida omkring, och jag börjar hoppas på att han fort ska börja bli mätt och sakta ner lite. Då finns ju en chans att det hinner ljusna lite utanför fönstret innan han avslutat måltiden.

 

Klockan går.. och en halvtimme senare (vid det laget har jag kramp i båda benen och svanskotan ömmar rejält efter att jag suttit nästan blickstilla uppe på skrivbordet med kameran i handen och knappt vågat blinka för att inte skrämma iväg höken) börjar det faktisk vara hyfsat ljust!



Klockan 08:35


Klockan 08:40
 

Det blir lättare och lättare att fota.. och jag vågar t.o.m. byta ställning uppe på bordet.. Höken verkar vid det här laget så pass mätt att han inte bryr sig om att jag rör på mig innanför fönsterrutan.




Klockan 8:50
 

När drygt 50 minuter gått och klockan närmar sig 09:00 är det hyfsat ljust. Höken är mätt och av trasten återstår inte mycket mer än en stor hög fjädrar och en liten blodpöl i snön.

Höken har vid det laget slagit ner på tempot.. Ser sig om flera gånger, flyttar bytet närmare en av buskarna, sitter och smälter maten och tar en ny tugga då och då.

 

Och inomhus sitter jag och är helt fascinerad av det hela..



Klockan 09:05
 

Strax därefter börjar ett par nötskrikor bli riktigt irriterade uppe i tallen bredvid. De har tänkt sig lördagsfrukost vid fågelbordet men störs av att en större gäst sitter där under och kalasar på sitt byte.

Ju mer irriterat nötskrikorna börjar kraxa desto rastlösare ser höken ut.. och tillslut inser han att mat-ron är över för denna gång.

Han tar resterna av trasten mellan sina klor och lyfter tungt iväg med den över buskarna och vidare in i skogen.

 

Det var min lugna lördagsmorgon det. Morgonkaffet och frukosten blev drygt en timme försenade, men det hade jag inte en tanke på eftersom föreställningen var så otroligt spännande.




Skrika åt en Nötskrika, del 2..

I höstas fick en av nötskrikorna vara med här på bloggen.
Det var ”skrikan” som plötsligt lärde sig hänga i talglådan för att komma åt godsakerna jag ämnat åt mesar och andra småfåglar.

(Läs det inlägget här.)

 

Idag kan jag bara konstatera:

Nötskrikor kan!
 


Hittills, under årens lopp, har både talglådor och talgkrukor fått vara i fred från glupska nötskrikor. Det är bara småfåglarna som vågat sig på konststycket att hänga och kläng i dem för att komma åt maten.


Denna vinter har något hänt.
Nötskrikan har tuffat till sig. Och det rejält. Och utför numer otroliga akrobatkonster i både talglåda och upp- och nerhängande talgkrukor.
En "överlevare" som börjar se ganska fet ut vid det här laget, jämfört med sina lite mindre tuffa nötskikepolare.

Tidigare inlägg
RSS 2.0