Mesar och trädkrypare..

..i Bergnäset.

 

Idag var det Strandskateträff vid en fågelmatning strax utanför Luleå, lättillgängligt ute i en skog, nära både bilväg och cykelväg finns ett litet fröhus och lite andra godsaker.. Bergnäset heter stället och det bjöds på solglimtar uppe i trädtopparna och vindstilla väder med bara -1 graders kyla.

Perfekt fågelskådarväder även denna gång med andra ord!

 

Vi blev till slut fyra Strandskator och en Per som träffades där ute.. (Min sambo Per har ännu inte anslutit sig till vårt trevliga fågelskådarnätverk.. men jag ser det som ett steg i rätt riktning att han i alla fall följde med för att skåda med oss idag!)

 

När vi kom fram såg det stilla och tyst ut i skogen..

Några talltitor tjattrade lite på oss som för att tala om att de minsann hade förtur till denna skog och maten som serverades..

Strax dök även en talgoxe upp.

Och två svartmesar.

Och därefter blåmes.

Och fler talgoxar.. domherrar,  och två större hackspettar.

Och den tysta skogen sjöd plötsligt av liv!



 

Och innan vi ens hunnit spana in alla dessa trevliga fåglar hördes tofsmesens rullande trrrrrrr uppe i ett av träden.. Bara minuten efter anslöt sig även den till de andra matgästerna.





Ett virrvarr av mycket snabba och svårfotade mesar flög av och till vid matplatsen..

..och plötsligt dök något brunspräckligt upp:



 

En trädkrypare!

Fågeln jag spanat efter varje vinter här vid mitt fågelbord hemma på tomten men inte lyckats se!

Vilken trevlig överraskning att få se den ute i Luleåskogen istället..

..och som om det inte var nog: Den hade en kompis också! Hela två trädkrypare letade till slut mat under fågelhuset. Samtidigt!

 

Jag och kameran hade inget vidare bra samarbete denna dag.. så bildkvalitén saknar verkligen kvalité. Men för att minnas denna mycket trevliga Strandskateträff ute vi Bergnäset får några av fotona hänga med ändå.



Däremot tror jag att Strandskatan Elsa har bättre foton att bjuda på.. hon var mycket flitigare på att fotografera idag än jag, så när hon skrivit ihop en artikel om dagens skådningstur kommer den att finnas på Strandskatornas hemsida. Så surfa gärna dit och se under de kommande dagarna!


Strandskator fotograferar minsann inte bara fåglar.. Här Elsa "in action".


Jokkmokksskådning..

Idag for fem av oss medlemmar i nätverket ”Strandskatorna” iväg till Jokkmokk för att skåda fåglar..

Ute i Gammelskogen, vid Talvitisberget, bara ett ”stenkast” från själva Jokkmokk har elever från Bokenskolan en fågelmatning..

Två av eleverna guidade ut oss till gläntan.. 

..och fåglar fanns det!



Lappmes och talltita 


Bilder får tala i dagens inlägg..



 Tofsmes


..och dagen kan sammanfattas med orden härligt och underbart.


Kanske svårt för en ickefågelintresserad person att riktigt förstå tjusningen i detta, men för mig var det rena rama julafton under de timmar utflykten varade!
Att få komma skogens fåglar så här nära..

 


Lavskrikor både här..


..och där!



Tam lappmes..


..och lika tam talltita.



..och tillsist han som skulle kunna göra huvuddrollen i en reklambild för Fjällräven.

Troligtvis kommer det så småningom att visas fler bilder från Strandskatornas resa på vår hemsida.. så titta gärna in där: Strandskatorna på nätet.

 


Härfågel..

..ett nytt livskryss!

I torsdags kom rapporter om att en härfågel dykt upp i Unbyn, en liten by strax utanför Boden.. inte alls långt i från där vi bor.

Typiskt, en vanlig vardag är ju jag på jobbet under dygnets ljusa timmar..
Nåja, tänkte man, jobbade vidare och hoppades att rariteten, mot förmodan, skulle stanna kvar i byn till helgen.

Lördagen kom och vi var fullt upptagna med gäster och barnens olika Halloweenaktiviter.. Dagen gick och på kvällen ser jag på Svalan att härfågeln setts även denna dag ute i samma by.
Attans.. tänkte jag, och sa till Per att söndagen kommer att vigas åt Härfågelskådning! Vi ska till Unbyn, vad som än händer!

Det blev söndagmorgon, strålande solsken, nollgradigt, vindstilla.. och på Svalan rapporteras det att härfågeln är kvar på samma plats!
Så vi åkte dit..
..och såg den!

Vilken lycka!
Ett nytt kryss i fågelskådarboken.. Och en fågel som jag sent skall glömma! Lite skymd av grässtrån då och då, men..



En mycket vacker raritet.. som sällan skådas i vårt avlånga land.
Den vandrade lungt omkring på en gräsplätt intill ett hus, letade mat.. och skådades av flera fågelskådare som, liksom jag, åkt dit för att se den.






En söndag som denna kan bara sammanfattas med: Lyckad! 


Bada i oktober?

Javisst!


Riktigt grönt var det i den lilla vattenpölen ute på vägen denna söndag när grönfinksflocken tog sig ett gruppbad.



 

Det var en av de största badsammankomster jag sett under mina fågelskådarrundor.. Sammanlagt deltog närmare 30 st grönfinkar, ett par gråsparvar och en blåmes.

Några plaskade friskt i den pyttelilla vattensamlingen medan resten av gänget väntade på sin tur runtomkring.



 

Det konstigaste i det hela var att det fanns ett flertal pölar, med varierande mycket vatten i, efter hela vägen men bara denna enda pöl dög som badpöl.

Och ca tre meter bortanför denna pöl fanns ett dike.. fullt med betydligt renare vatten och finare strand..

 

Fråga inte mig vad det var för hälsokälla finkarna funnit. Men något speciellt måste det varit med just den vattenpölen!

Rovfågel vs Skata..

..en svindlande uppvisning i flygkonster!

 

I morse, medan resten av familjen snarkade högt under sina täcken, gjorde jag och kameran en långpromenad i det mycket vackra höstvädret.

Nästan alla löv har nu blåst bort från träden men det skiftar ändå fotfarande lite i vackra höstfärger när solen skiner från klarblå himmel som den gjorde idag.

 

Först gick jag ner till vår lilla tjärn som ligger bara några hundra meter från tomten.. Det enda liv det bjöds på där var ett gäng hurtiga motionärer i löparspåret och flera hundar på rastpromenad med morgontrötta hussar..

På vattnet ligger vid det här laget tunn is så det finns inte längre något hopp om andskådning där denna höst.

 

Jag gick vidare, ner mot Luleälven.. och hörde plötsligt två mycket irriterade nötskrikor i skogdungen intill vägen. Stannade, tog upp kameran och ser precis då, i ögonvrån, hur en rovfågel kommer farandes ut mellan trädkronorna..

Som vanligt, när jag äntligen har lyckan att stöta på en rovfågel, går allt så attans fort att varken jag eller kameran hinner reagera.

Jag klickar på måfå några bilder och det som fastnar är den vanliga ”-Jaha, där flög den..”-vyn:





Men, med tanke på storlek och färg antar jag att det var en sparvhök.

Smått besviken vandrar jag vidare.. (det grämer mig SÅ att jag aldrig får chansen att studera rovfåglar mer än två sekunder!)

 

När jag kommer ner till stranden dröjer det inte länge innan en kråka gör sin stämma hörd.. och sekunden efter kommer den utfarandes från strandbuskaget i sällskap av en.. rovfågel!





Även denna gång går allt blixtsnabbt..
De gör en lov över vattnet, kråkan ger höken en rejäl utskällning, de dyker efter varandra, gör svindlande snabba vändningar i luften.. och försvinner in motstranden igen.


Där står jag med kameran i högsta hugg och konstaterar smått frustrerat att jag lyckades knäppa en enda bild på det hela.. Börjar bläddra fram den på displayen för att kolla hur suddig den blivit.. och inser att jag just håller på att missa nästa scen i uppvisningen!

 

Denna gång kommer en skata utflygandes över vattnet med höken i hasorna!




Skatan kraxar, fladdrar runt i en obegripligt snabb skatflyguppvisning, med höken bara några dm ifrån sig..



..sedan byter de roller och det ser plötsligt ut som att det är skatan som jagar höken..


 

Så håller de på i flera sekunder, innan rovfågeln tillslut flyger in i skogen igen.


 

Om jag hade haft en bättre kamera, sluppit det mycket irriterande motljuset och fått ta del av uppvisningen på betydligt närmare håll hade det kunnat bli kanonhäftiga bilder..

 

Nu får jag nöja mig med suddiga, oskarpa foton men bär istället med mig en otroligt fin fågelskådarupplevelse i minnet!


Grå rariteter..

..på en söndag.

 

Morgonen började med två nötväckor ute i trädgården..


 

 




En har därmed blivit till två och det ser ut som att fjolårets nötväckepar är tillbaka!

Senare under dagen gjorde Per och jag en tur ut till Storavan strax utanför Boden. Jag var mest bara ute efter att rekognosera lite inför Strandskatornas radiointervju.. Ville se om det fanns några fåglar överhuvudtaget ute vid Avans våtmark denna tid på året.

 

Redan efter vägen dit blev det ett hastigt stopp eftersom en rovfågel kretsade uppe i luften. Den uppvaktades aggressivt av två skator och en kråka.. och blev snabbt bortjagad.




Motljus och långt avstånd gjorde identifieringen svår men visst ser det väl ut som en hök? Duvhök eller sparvhök.. ja, det låter jag vara osagt.



 

Väl framme vid Storavan verkade det vid första anblicken nästan fågelfritt.. Enstaka måsfåglar långt ute på sjön och en ganska stor flock med Storskarakar närmare det andra fågeltornet på motsatta sidan sjön.

Vi tog fikat med oss och promenerade efter stigen vid stranden, bort till det andra tornet. Drack varsin kopp kaffe och.. mitt i alltihopa flyger två stora grå fåglar upp från vasskanten långt till höger om oss.

Två tranor.. var första tanken men snabbt ändrades det till

-Men kolla, två hägrar!!




Det är första gången både för mig och Per, här uppe i dessa trakter.. Vi har sett hägrar på andra håll i landet, men icke i Boden så det blev ett mycket trevligt kryss i boken.



 

Därmed kan väl denna söndag sammanfattas med orden:

Grå fåglar förgyller tillvaron!


Rosenfinksspaning..

..på Ön.


Denna lördag var det fågelskådarträff hos Elsa, med bloggen Tornsvalan.
Ute vid Råneälvens strand ligger hennes sommarställe vackert beläget och dit var ett gäng skådade tjejer bjudna idag..

En riktigt trevlig eftermiddag blev det, med fågelsnack och intensiv spaning efter bl.a. Rosenfinkarna som Elsa haft på flitigt besök i trädgården under den senaste tiden.

Vi hörde den sjunga ett flertal gånger under de timmar vi fikade och språkade..

Sädesärla och drillsnäppa skådades vid älvstranden, grönfinkar höll konsert i björken, en pilfink kom på besök, kråkor, måsfåglar och svalor passerade och en gulsparvshane iakttog oss med näbben full av mat..



Men rosenfinken ville inte visa sig.


Vid 17-tiden dök Per och Oliver upp och jag packade ner kameran för att bege mig hemåt tillsammans med dem.

Men då!

Rosenfinkssång plötsligt på närmare håll!

Där satt den!

Uppe i björken.. på ganska nära håll..vackert sjungandes..



Och jag fick alltså snällt plocka upp kameran igen ur väskan.

Den lät verkligen vänta på sig men såg till att dyka upp innan jag hunnit åka hem.. Välplanerande fink, må jag säga!


Det var en riktigt, riktigt trevlig eftermiddag.. hälsningar och stort tack till alla som var där, och jag hoppas verkligen att vi lyckas få till fler fågelskådarträffar här framöver!

Svalor med mera..

..ute vid Gammelstadsviken.



Förbiflygande grågäss..

Per, Eloise och jag var ute några timmar vid fågeltornet. Tanken var att vi skulle se lite intressanta fåglar, grilla korv till lunch och fika medan solen sken och fåglarna sjöng..

Vi hann upp i tornet en sväng och Per med dotter hann ner och grilla korvarna... och precis när den sista av dem var uppäten började regnet ösa ner.



Lunch på gång nere vid grillen medan jag spanar uppe i tornet..


Hagel smattrade mot torntaket (vi sökte skydd inne i det) och åskan mullrade några gånger.

Drygt en och en halv timme fortsatte det regna riktigt rejält så en det blev en hastig kaffekokning ute på falnade eld..

Tur var ju att vi befann oss på ett ställe med fågeltorn av den bättre sorten.. Det går att stå inne i det och skåda med tuben trots att regnet öser ner.



Spanande fiskgjuse före regnet..


Det var dock inte många fåglar i farten. De låg säkert och tryckte inne i vassruggarna strax innan och under ovädret.



Skedands-hane mitt ute i hagelsmattret.


En trevlig upplevelse blev dock alla svalor som plötsligt stannade till och rastade i vassruggarna utanför tornet. De dök upp mitt under regnskurarna.. Stora flockar av dem flög över vattnet och landade ganska långt ifrån oss. Kunde dock med tubens hjälp konstatera att det var både ladusvalor och backsvalor. Blöta av regnet satt de i vassen och ägnade nästan en halvtimme åt fjädervård och lite gruffande med varandra, och flög sedan vidare över vattnet.


Höjdpunkten idag:




Årets första tornseglare seglade förbi tornet precis när regnvädret lugnat ner sig.


Väl hemma igen lagom till middagen kunde vi konstatera att det inte fallit en endaste droppe regn här i Boden under hela dagen.
Måste varit ett lokalt oväder som drog förbi Luleå där vi valde att tillbringa lördagen.. typiskt.


Far med dotter på väg..

Lördagens utflykt..

I går visade det sig bli en riktigt vacker dag med solsken och närmare +20 grader.

Familjens tre mest fågelintresserade for därför i väg under förmiddagen för att se vad som kunde skådas i Piteåtrakten..

Harrbäckens och Sladans fågeltorn besöktes.



Sälgen blommar


Vid det första tornet blåste ganska kalla vindar och fågellivet utspelade sig vid den motsatta strandkanten, i soldaller, så det var ganska svårt att zooma in och se vad det var för arter.. men hela 25 olika sorters fåglar räknade vi ihop. Paret smålom och paret skedand blev nya, trevliga årskryss.



Svartsnäppa vid strandkanten

På väg till det andra tornet svävade en hök plötsligt över våra huvuden.. Jag tog den för en brun kärrhök vid första anblicken och måste erkänna att jag inte tittade så noga på den därefter.



Men väl hemma, vid datorn, med en bild av den framför mig blev jag tveksam.. Ser det inte mer ut som en blå kärrhökshona? Någon kunnig skådare får gärna kommentera!
(Solen lyste rakt "genom" fågeln så den ser lite ljusare ut än vad den verkade vara.. och skärpan blev inte heller bra, men färgteckningen är väl inte riktigt en brun kärrhöks..?.)


Några fler flygfoton blev det under promenaden..


"Huvudlös" trana lyfte från strandkanten..



..och en för mig totalt okänd art passerade på avstånd.

Efter att höken seglat förbi stoppade jag ner kameran i ryggsäcken eftersom vi strax skulle klättra upp i tornet.

Och vad händer?

Jo, en uggla sveper in över den lilla ängen, rakt framför oss, bara ett tiotal meter upp i luften. Perfekt fotoljus, avstånd.. och kameran är nerpackad.

Den cirklar runt två varv, lugnt och sansat, tittar nyfiket åt vårt håll.. (jag hinner få upp ryggsäcken, treva efter kameran..)

..och försvinner sedan i skogsdungen.

En vacker jorduggla var det.

Och inget foto blev det.

Man ska alltid ha kameran runt halsen. Att jag aldrig lär mig det..



Fyra sidensvansar rastade en kort stund i ett träd

Vi vandrade vidare fram till tornet.

Sladans fågeltorn är ett mycket fint torn med tak och snitsigt byggda luckor som man öppnar efter behag.. Därför blev skådningen där betydligt behagligare eftersom vinden inte blåste lika kallt.
 


Per och Eloise

Gråkakedoppingar, två stycken och ett par skäggdoppingar, två tranor, bläsand, gräsand, knipa, kanada- och grågås.. ja, det mesta man kunde förvänta sig fanns att se. Dock i ganska få exemplar..

och inga fler rovfåglar behagade dyka upp.



Skrattmås och kniphona

Men vi hade en trevlig dag där med massor av solsken och fågelsång!


Kabbelekan har slagit ut

Kvällspromenad vid Avan..

Bara ca 2 km utanför Bodens centrum finns ett ganska litet men ändå fint fågelskådningsområde med namnet Storavans och Nedre Avans våtmarksområde..

Två små sjöar med tre fågeltorn, rastplatser, spång på de blötaste partierna och lättvandrad stig.. Som gjort för en trevlig kvällspromenad med kikaren runt halsen och fika i ryggsäcken. Drygt två timmar var vi ute, Per och jag denna kväll. (Sträckan är bara ett par km lång så det går att gå runt sjöarna betydligt fortare än så.. men vi tog det mycket lungt..)

Ute på sjöarna ligger isen fortfarande kvar, men efter stränderna finns öppet vatten.

Fågellivet var si sådär..

Från första tornet såg vi skrattmåsar i mängd, två sångsvanar, storspov, ett knip-par, ett vigg-par, kråkor, gräsand och årets första gluttsnäppa.



Under promenaden till det andra tornet fanns sädesärla och björktrastar på plats ute på ängarna. Även dessa trevliga, fyrfotade djur skådades..


..och trots att det på infotavlan stod att de inte gör en fluga förnär blev det inga närbilder..

Förresten finns det trevliga infotavlor om fåglar också efter hela promenadstråket. Man kan alltså skåda tavla och fågel på nästan samma gång..



Vid det andra tornet finns en strandäng där man ofta kan se vadare. I kväll fanns där tofsvipor och en enda svartsnäppa. Ute på vattnet syntes en stjärtandshane, knipor och även här: skrattmåsar i mängd.


Det tredje tornet ligger vid den andra sjön, Nedre Avan. Här häckar en stor skrattmåskoloni och bland dem ser man varje år många dvärgmåsar. Så även i kväll.. men dvärgmåsarna var ganska få.

En bisamråtta simmade förbi tornet och gulsparvar och rödvingetrast sjöng intill stranden.. Här hörde vi även årets första lövsångare.


..och jag som i min andra blogg gnällt om att  jag aldrig hittar tussilagon här i Boden fann ett helt gäng sådana under vår promenad!

Svartskatatornet och Gammelstadsviken..

Det blev en fågelskådardag idag också..

Per och jag åkte iväg under förmiddagen, stannade först till vid Alviksgården.



Nybadad kråka, Alvik


Mängder av mås/trutfåglar som vanligt, bara några få gäss och svanar.. och faktiskt två örnar! Ganska långt borta, ovanför trädtopparna syntes de kretsa runt en kort stund, i dåligt ljus och svåra att se. Gissar dock på havsörn..



Skrattmås, Alvik

Där efter for vi vidare till Svartskatatornet.

Såg årets första stenskvätta efter vägen och väl uppe i tornet möttes vi av ett livfullt fågelliv ute på fjärden.

Bläsänder, knipor, vigg, gräsänder, stjärtänder (hela 8 par..), salskrake och gäss, varav två var vitkindade.. och årets första brushanar.

Det är bara en del av det vi såg, sammanlagt räknade vi ihop 23 olika arter som syntes/hördes under den tiden vid spanade, fikade och njöt av solskenet uppe i tornet.



Sädesärla, Svartskatatornet

Därefter bar det av till Gammelstadsviken. Vi hade packat ner middagsmaten i ryggsäcken och bestämt oss för att grilla ute vi fågeltornet.

Promenaden dit ut från parkeringen var blöt och slaskig.. mycket snö fortfarande kvar på stigen.

Väl uppe i tornet kunde vi konstatera att vi var där i tidigaste laget denna säsong. Isen låg kvar, knappt något öppet vatten alls, och därför inte mycket att se i fågelväg.

Men det visade sig efter en stund att ett brunt kärrhökspar använde viken till kvällsfödosökningsställe.. De flög över förbi tornet med jämna mellanrum ett antal gånger. (Antar att det var samma fåglar som återkom, annars måste det ha handlat om ett helt litet sträck av brun kärrhök..)

Även en fjällvråk passerade på låg höjd.

Tranor landade intill vassen, ett par av salskrake simmade i en del av det öppna vattnet och grågäss patrullerade ute på isen tillsammans med några storspovar. Tyckte mig även höra småspov längre ut..men är inte 100% säker.

Såg även årets första sävsparv och ladusvala.


Så.. med andra ord har det varit ytterligare en trevlig och fågelrik dag!


Vass i kvällsljus..

Heldag ute i fågelmarkerna..

Hyfsat soligt, fint väder, drygt +12 grader och mängder av flyttfåglar som rastar på olika platser.. Kan inte bli bättre en ledig lördag!


Per, Eloise och jag for alltså i väg tidigt under förmiddagen för att skåda och njuta av en fin vårdag.

Hela dagens fågelobservationer kan sammanfattas med:
Härligt! Trevligt! Överraskande! Kul!



Storspov, Bodsvedjan

(Jag kommer inte att tråka ut alla bloggläsare med att rabbla upp allt vi såg.. utan väljer här ut dagens höjdpunkter. Och har helt omedvetet tydligen siktat in mig på att fånga "baksidor" av fåglarna under dagens skådning. Det insåg jag först när jag gick igenom fotona på datorn här hemma.. Men, även den sidan av fåglarna kan ju vara kul att dokumentera då och då.)



Tofsvipa, Alvik

Vi började med att titta på storspovar och tofsvipor här i Boden, fortsatte sedan vår färd mot Luleå.

Första stoppet blev vid Bovallen.
Vid det fågeltornet låg isen fortfarande kvar på fjärden så det fanns inga sjöfåglar ännu på plats. Men vi åt en medhavd lunch i form av våfflor och fick samtidigt chansen att studera en fjällvråk som spanade, seglade runt i luften, ryttlade flitigt, dök ner, fångade en mus i vassen och därefter avnjöt den ute på en upphöjd isig, vassrugg.



Fjällvråk, Bovallen vid Persöfjärden


Även en brun kärrhökshane seglade sakta förbi. Ett antal tranor spatserade runt på isen och i skogen hördes två järpar ropa i kapp med varandra.



Tranor, Bovallen vid Persöfjärden

Därefter åkte vi till Gräsörenbron. Jag har hittills under våra få besök där sett något riktigt intressant så hade inga större förhoppningar om något där idag heller..



Fiskgjuse, Gräsörebron

Men, som alltid, när man tror att inget ska synas, ser man helt oväntade fåglar:

Där fanns alla de tre arterna som jag under morgonen läste om på Svalan:
Gravand, strandskata och tre brunänder! Alla dessa tre gav mig nya "Norrlandskryss"! Har hittills bara sett dessa fåglar söderut i landet. Alla befann sig tyvärr långt ut i viken så inga foton blev lyckade.. Men de fanns där! Det är det viktigaste..



Tre i rad: Storspov, kanadagås och grågås, Gräsörenbron.

För övrigt flög två fiskgjusar över våra huvuden. En skräntärna och brun kärrhök passerade, salskrakar, en skäggdopping, större strandpipare, rödbenor, skogssnäppor.. ja, det fanns verkligen mycket att se genom tubkikaren!

Där stannade vi en lång stund och njöt av fågellivet och strålande solsken.



Grågås dricker vatten, på vägen till Luleå.

Tiden går fort när man har roligt.. Plötsligt hade klockan blivit middagsdags. (Vi som bara skulle vara "borta en stund" under dagen..)  Alltså blev det ett stop på Frasses. Mycket goda hamburgare hade de där.. och jag hoppas peronalen ursäktade att tre par leriga stövlar klampade in i den fina restaurangen.



Sångsvanar, Alvik

Mätta och belåtna bestämde vi oss för att vi måste kolla läget vid Alvik också.

Där var det för ovanlighetens skull ganska lugnt så här på kvällskvisten.. Endast fem tranor, men desto fler grågäss och sångsvanar.. Även mås/trut-flockarna var imponerande stora. Där skådades också (äntligen) årets första sädgäss.


Dagen har blivit till kväll och tre fågelskådare kommer att sova gott i natt och drömma vackra drömmar om gravand med flera trevliga överraskningar..



Ängspiplärka, Alvik

Ljuvliga tider!

Det går inte att hålla sig hemma en dag som denna!

Alltså åkte vi ut till Alvik igen, Per och jag.


Solsken, en nästan onaturligt blå himmel, +12 grader, ljumma vindar..

..och:




..inflygande från flera håll och kanter..





..tranor, sångsvanar, grågäss, trutar, måsar..!



Helt underbart att de är här nu!



Och bättre och bättre kommer det att bli under veckorna här framöver när alla deras släktingar också anländer!
Idag var de ännu inte så många.. men de bjöd oss ändå på en härlig uppvisning!


Årets första fågelskådningstur..

..och äntligen börjar det hända saker ute i fågelmarkerna!


Påskafton, +1 grad, småblåsigt, gråmulet och dimmigt väder.
Ändå bestämde vi oss för att åka ut en sväng, Per och jag, för att se årets första flyttfåglar. (Idag var ju vädret faktiskt betydligt bättre än igår: Då föll nämligen blötsnö under hela dagen.)


Första skådningsstoppet blev vid Gräsörenbron:

Helt sanslöst dimmigt! Och ruggigt kylig vind..

Men lite fåglar fanns där.. och några av dem drog sig inte ens för att bada mitt bland snö- och ismassorna:



Paret Knipa.

Längre bort satt 9 st sångsvanar och sov på iskanten.. och två gräsänder flög förbi just vid fototillfället:



Sångsvanar, gräsänder och dimma.

Även en ensam sothöna simmade långt borta i dimman.. och en flock grönfinkar, ett par kråkor och några enstaka trutar flög förbi.

Ingen större vårkänsla över det hela.. bara kallt och dimmigt!


Vi fortsatte vår färd till Alvik.

Lika dimmigt och disigt grått även där.

Men betydligt fler fåglar!

Kråkor, en hel massa ringduvor och enstaka gråtrutar..



De flesta små, grå sakerna på snön är Ringduvor..

Vid vägkanten en flock sånglärkor..



Alauda arvensis


..och lite längre bort årets första starar!



Sturnus vulgaris

Vid en närmare titt på en av kråkflockarna dök tre råkor upp.. men bara en av dem fastnade på bild:



Corvus frugilegus


För övrigt flög två svanar förbi och några gulsparvar letade efter mat intill vägen.. Med andra ord är det inte riktigt fullt ös där ute ännu..


Efter välbehövd fikapaus for vi hemåt igen.

Per kom på efter vägen att vi ju kommer att passera Selets Bruk, stället där vi försökt spana in strömstaren vid ett antal tillfällen utan att lyckas, så vi svängde in där.. dock utan några större förhoppningar att se något intressant.


Men..

Vad händer?

Jo, det första vi ser på höger sida om bron, nere vid vattnet är just en strömstare!



På hyfsat bra fotoavstånd också (fast i dåligt ljus, precis som allt annat denna gråa dag!)..
Vilken överraskning!
Och..

..en halv minut senare inser vi att det finns en till, på andra stranden..



Med andra ord TVÅ strömstarar!

Äntligen lön för alla turer vi gjort dit ut och inte sett varken bäver eller strömstare..



Cinclus cinclus

Med frusna fingrar (jag lämnade så klart vantarna i bilen eftersom vi "bara skulle gå ner till vattnet en KORT sväng"..) och med nöjd min for vi vidare hemåt.


Eftersom vi hört att tofsviporna nu kommit till Boden gjorde vi en liten omväg förbi Arenan där de setts..

..och därmed är även årets första vipa kryssad!



Vanellus vanellus

Inga bra, och soligt fina foton blev det under dagens tur..

..men det börjar kännas som vår ute i fågelmarkerna nu..
Äntligen!


(En flock med 6 snösparvar såg vi efter vägen hem..det glömde jag att nämna.)

Glad påsk till alla bloggläsare!

Rävspaning i skymningen..

..och fågelskådning i gryningen.


Eftersom vädret blev bättre och bättre ju längre gårdagen led bestämde Per och jag oss på kvällen för att åka ut till, och sova över i en jaktkoja strax utanför Boden.

Vi hade små förhoppningar om att få se räv under kvällen, eventuellt höra ugglor under natten och sedan skåda fåglar under tidig morgontimma.  


Kvällen blev riktigt soligt fin, med ett par minusgrader.

Vi spanade i flera timmar ut från kojans små fönstergluggar, men det fanns inte mycket till djurliv i skogen där utanför..

Skymningen föll och jag packade ihop kameran. Insåg att det blivit allt för mörkt för att kunna fånga någon räv på bild.

Ännu lite senare, när det hunnit bli nästan mörkt hördes plötsligt ett högljutt skrikande, nästan som ett ylande ljud i skogskanten.. Flera gånger.. och vi skärpte synen och spanade ut.

Två rävar hade faktiskt vägarna förbi.

Synd, så synd att det hunnit bli mörkt!


Nåja, vi kröp ner i sovsäckarna och såg fram emot en fågelrik morgon istället.


Mitt i natten var först Per och sedan jag ut en kort sväng utanför kojan för att lyssna efter ugglor. Men det var knäpptyst i skogarna. Det enda att njuta av var en stjärnklar himmel, månskensglitter i snödrivorna och knarrande snö under stövlarna. Och tystnaden så klart.


Tidigt på morgonen klev vi upp igen och spanade ut mot ängen utanför.. Det finns åtel utanför kojan så jag tog nästan för givet att åtminstone kråkfåglar skulle komma och äta frukost..

Och jodå.. det dök upp..



..hela två skator..

..och en..



..enda kråk-fegis som inte ens vågade sig fram ordentligt.


Ingen fågelskådning/fotografering på någon hög nivå, kan väl det hela sammanfattas med.

Men morgonen var otroligt fin med rimfrost i träden, strålande sol och -10 grader.

Utanför kojan sjöng gulsparv, grönfink och talgoxe lite senare.. och vi började känna oss nöjda och ganska trötta efter en ganska frusen, men trevlig natt.



Vi packade ihop och for hemåt vid 08.30-tiden.


Efter vägen stannade vi till vid en fågelmatning som ligger mitt ute i skogen. Någon serverar skogens fåglar både frön och talg på stället och det brukar vara ganska livat där.

Så var fallet även denna morgon.. och eftersom jag av förklarliga skäl hade massor av plats på kamerans minneskort fick några mesar med co ställa upp mitt i maten:


Vid fågelbordet höll en domherre envist ställningarnna medan talgoxen tålmodigt väntade på sin tur på höger sida...


..och på vänster sida väntade talltitan.


Uppe i trädet: Svartmes..


..och blåmes.

Även några gråsiskor och grönfinkar fanns på plats. Hackspett och nötskrika hördes längre bort i skogen.

Ugglespaning, andra försöket..

Lördagskvällen bjöd på vindstilla, halvklart och -4-gradigt väder.. Borde väl vara ganska bra hoar-förhållanden för vårpigga ugglor, tyckte Per, jag och Eloise. Alltså tog vi bilen ut till skogarna västerut, strax utanför Boden.


Klockan var ca 18.30 och skymningen började sänka sig över sjön vi startade med att skida över..



Hård skare och isiga skoterspår.. Det var inte vinterns bästa skidföre men framåt gick det. Väl uppe i skogen stannade vi till ett antal gånger, lyssnade, spanade.. såg mindre och mindre eftersom det blev mörkare och mörkare.. och hörde..

..precis som förra gången: Ingenting.

Det isigt hårda underlaget gjorde att våra skidor förde ett rejält oväsen i den tysta skogen. Och terrängen var rejält kuperad med branta backar både uppför och nedför så efter drygt en timmes skidande tog vi dem av oss och fortsatte till fots, med skidorna på axeln. Det visade sig vara ett betydligt tystare, och faktiskt även ett mycket smidigare sätt att ta sig fram på. (Så länge vi höll oss på skoterspår, ute i skogen är snön mjuk och djup!)



Den här skogen kändes betydligt mer ugglevänlig än den Per och jag skidade genom förra gången. Och när vi förr passerat här med skoter har vi t.o.m. sett en uggleholk uppsatt i ett träd. Det borde ju tyda på att någon mer ugglekunnig än vi gissat på att dessa fåglar trivs i dessa marker..

Jag var helt säker på att åtminstone pärlugglan bara väntade på oss.. och skulle hoa så det ekade mellan tall- och granstammarna..


Men ack nej.

Helt sanslöst tyst var det.

Varje gång vi stannade hördes bara våra egna andetag.


Vid 21.30-tiden tog vi en rejält lång fikapaus uppe vid en skogskoja. Vilade benen och..

..lyssnade.

Vid det laget började Eloise bli rejält trött och både jag och Per kände att det inte var någon idé att fortsätta längre bort.

Vi vände tillbaka mot bilen, stannade på ännu fler ställen än på ditvägen.. och njöt av en härlig vårvinternatt! Riktigt fridfullt var det att sakta vandra fram genom skogen, över sjöar och myrar.. Stjärnklart, och tyst.


Vid 23.00 -tiden hade vi inte långt kvar till sjön vi startade skidfärden på.

Och då hördes det!

Ett ljud i skogen!

Långt, långt bort..

Men ett ljud!


Ett småkusligt skällande läte.. som verkade eka mellan bergsväggar..

En räv kom vi fram till.

Det fick trötta Eloise att verkligen piggna till. Och jag måste ju instämma i hennes konstaterande: Äntligen hände något!

Synd bara att den var väldigt långt borta. Nåja, ett djur i alla fall. Inte illa.


Därefter spurtade vi sista biten till bilen. Började spänna fast skidorna på takräcket..och vad händer?

Jo, en räv börjar skälla på motsatta stranden! Precis där vi nyss skidat förbi. Nu hördes den mycket tydligt.. och Eloise som just spänt fast säkerhetsbältet och lutat sig trött tillbaka i sätet, rusade ut.. och så stod vi länge där vid bilen och lyssnade på det nattliga ljudet som ekade över sjön.


Varför denna långa, slitsamma skidtur över stock och sten när skogens enda nattljud fanns vid bilen kan man ju undra så här efteråt..


Det är väl det som är tjusningen med naturen. Man vet aldrig vad som händer, och inte händer..


Idag blir det en lugn dag hemma. Det snöar ute och vi är lite trötta. Och Per har ont i foten.. Han stukade den lite i en vurpa i en av de isigaste backarna.

Det är ett hårt liv att försöka hitta ugglorna i mossen.

Uggleskådningsturen..

.. på skidor i nattmörkrer blev äntligen av under kvällen/natten till idag.


Efter middagen här hemma for Per och jag iväg, med skidor, flera lager kläder och med fika i ryggsäcken.
Kvällen var fin.. Stjärnklart, vindstilla.. och ganska kallt, ca -10 när vi for hemifrån.
När vi nådde gläntan där vi skulle starta skidåkningen var klockan 18.00 och skymning övergick lagom i nattmörker..



Det blev en skön, lång skidtur på över tre timmar.

Månskenet lyste upp så det blev inte helt mörkt.. Stjärnor i mängd på himlen.. och tyst som i graven.

Vi stannade upp med jämna mellanrum, lyssnade, drack lite kaffe, åt kakor..
Lyssnade igen.. och hörde..
..absolut ingenting.


Jag har ännu inte lyckats lära mig härma ugglor på ett acceptabelt sätt, men gjorde några försök med Pärlugglehoanden. Hest, i otakt, och säkerligen inte alls likt deras fina "pop-po-anden.."

Ingen uggla svarade.
Ingen uggla anföll.
Ingen uggla kände tydligen sitt revir hotat.
Ingen uggla verkade överhuvudtaget befinna sig i de skogar vi passerade igenom.

Under föregående års uggleturer har vi hört Pärlugglor i dessa marker.. så lite besviken blir man ju när inte ens den passar på att hoa just denna kväll.


Men, som alltid när man är ute på fågelskådning, är det ju själva upplevelsen och utflykten som är av värde.. Att inte se och höra fåglarna får man räkna med.
Så vi njöt av stillheten, månskenet och de vita vidderna, knarret under skidorna och all den friska luften.

Ett fint stjärnfall fick oss att stanna upp en god stund i en liten glänta.. Det var ett otroligt starkt lysande stjärnfall, ingen av oss har förr upplevt något sådant. Himlen lystes upp under en kort stund och jag tyckte mig nästan höra hur det fräste till när eldklotet slocknade då det försvann ner bakom trädtopparna. Magiskt fint!


Efter ett antal kilometers skidande började det kännas rejält kallt.. (och ovana jag var rejält trött i benen!)

Med rimfrost i håret och frusna kinder vände vi tillbaka mot civilisationen.. och kom hem strax innan kl. 23.00. Vid det laget visade termometern på -21 grader så inte konstigt att det kändes kylslaget..


Hade kvällen varit lite varmare hade vi nog stannat kvar ett tag till. Det kändes lite som att vi vände hemåt då när nattens ugglor kanske började vakna till.. Kanske missade vi Pärlugglekonserten med några timmar.. Svårt att veta.

Eller kanske tyckte även ugglorna att kvällen var för kall.. Jag har ingen erfarenhet av om ugglor hoar mindre eller mer när det är många minusgrader i skogen.


Ja.. inga ugglor denna gång, alltså.
Men det blir fler turer!

Och jag inser att jag måste träna in lite uggleljud.. Vore ju spännande om man genom att hoa lyckades locka fram ugglorna i mossen!
Inför nästa uggletur ska vi även studera kartor lite bättre.. I natt hamnade vi i lite fel slags skog, kändes det som.
Men man lär så länge man lever.
Och det var en spännade, och trevlig skidtur trots allt!


RSS 2.0