Skrattmås

En av våra vanliga fågelarter.
Ingen raritet och ofta ganska lätt att komma nära med kameran. Inget speciellt, liksom..

Men visst är den väl vacker, skrattmåsen?










Korsnäbbar

Jag har tidigare beklagat mig över korsnäbbarna.
Det finns två arter, mindre korsnäbb och större korsnäbb. Båda sorterna finns här uppe i våra trakter. Den mindre av dem är till och med ganska vanlig så man stöter ofta på flockar av den när man är ute i skogen. Men de har en tendens att inte vilja bli skådade.
Otaliga gånger har flockar av dem passerat över trädtopparna.. ivrigt kvittrande. Eventuellt har de även landat i en trädtopp.. men alltid väldigt, otroligt långt borta.

Det har med andra ord varit korta korsnäbbmöten. Utan någon större framgång med kameran och inte heller några riktigt bra obstillfällen med kikaren. 

Men i går.. 

Per och jag for i väg till Bälingebergets Naturreservat, tog oss upp på bergets topp, gjorde upp eld vid en av grillplatserna, fikade och njöt av det helt otroligt vackra påskaftonvädret.


Uppför..

 
..och uppe.

Då flaxar det plötsligt till i en av talltopparna precis ovanför oss! En korsnäbb, en vackert röd hane, landar där..



..och den andra, honan, landar i en tall lite nedanför oss:



Det visar sig vara paret Större korsnäbb denna gång!
Och de är inte alls lika skygga som de mindre varit..
Dessa två ägnar sig i godan ro åt att äta tallkottsfrön, utan att bekymra sig över vår närvaro.
Hanen flyger även ner på marken och hämtar grus och låter sig studeras på ganska nära håll.




Och honan ägnar sig åt fjädervård uppe i sin tall:



Ett riktigt trevligt korsnäbbsmöte!


En vårmorgon..

I går morse var det dags för årets första cykeltur.. Cykelvägarna är nu is- och snöfria och fåglarna sjunger från arla morgonstund så vad passar väl bättre än att i sällskap av kikare och kamera göra en sväng ut i markerna medan den andra hälften av familjen snarkar gott under sitt täcke..

Jag hann bara svänga ut från villaområdet in i första lilla skogsdungen så var det dags för första stoppet: Sex tranor sträckte i plog fram lågt över trädtopparna! Detta fick mig att inse det mycket okloka i att ha packat ner kameran i ryggsäcken. Hann ju inte få fram den i tid.

Fortsatte därmed färden med kameran dinglandes runt halsen istället. Lite tungcyklat med både den och kikaren framme.. men här ska inte missas något mer!

Under färden genom skogen bjöds jag på sång av bofink, rödhake och kungsfågel. Längre bort stämde även en ringduva in i kören.

Nästa inbromsning sker ute vid ängarna.. Storspovar, tofsvipor.. och en hel massa trastar! Nu har trastarna verkligen anlänt i mängd! Med en snabb svepning med kikaren över den nyligen framtinade ängen kunde jag räkna in ett femtiotal fåglar. Mest björktrastar, en och annan rödvingetrast och säkerligen några taltrastar, men de befann sig på lite väl lång avstånd för att kunna skådas ordentligt.

Dags för lite dokumentation..
Björktrast:



Jag har ju fått lära mig att "Naturfotografering" har vissa regler.. En av dem är att man ska undvika "mänskliga" detaljer i sina foton. Denna gatulampa är mycket mänsklig i det sammanhanget, och dominerar till och med hela fotot. Men jag tycker att det är lite häftigt med en björktrast som sitter och kaxar upp sig i morgonsolen, uppe på lampan där skatorna i vanliga fall brukar befinna sig. Därför bryter jag härmed den regeln om "mänsklig påverkan".. :)

Färden går vidare.. ut till ett ställe strax söder om Bodens centrum, som i fågelskådarkretsar benäms Helikopterskolan. (Det har förekommit utbildningar på området för ett antal år sedan då försvarsmakten bedrev verksamhet i byggnaderna där omkring. Nu ligger där bl.a Bodens Arena och Godisarenan.. lite skillnad på "förr & nu".)
Men fåglar finns det där.

Först på plats..
En storspov:




..som faktiskt placerar sig högst uppe på en kulle så att inga mänskliga byggnadsverk synes i bakgrunden. Det tackar man för! (Däremot missade den att några grässtrån hamnade i vägen..)

Turen går vidare.. grusvägen är smått lerig efter tjällossningen och jag trampar därför fort vidare in till själva "Helikopterskolan"-området.
Trots att flygverksamheten lagts ner för flera år sedan är det bemannat (eller snarare befåglat) uppe i flygledartornet denna fina långfredagsmorgon:



Kråka i tjänst tydligen. Och ja, en massa "mänskliga" konstverk även i detta foto, jag vet. :)

Det blir en paus i cyklandet och jag spanar av området runt "flygplans-rakan".. Det är asfalt, betong, skrot.. Absolut inte världens skönaste fågelskådningsplats miljömässigt.
Men det dyker upp fåglar, och det är ju kul.. och liksom meningen med denna tur.
Sånglärkor drillar i skyn, änspiplärkor flyger kvittrande förbi mig, tofsvipor ägnar sig åt dans uppe i luften, storspovens vemodiga melodi ljuder över ängen..
Och plötsligt sveper något väldigt vitt över vägen!
Tre snösparvar:



Helt oväntat!
De landar en bit bort.. intill det som under sommarhalvåret är Gokart-bana. Ingen sådan verksamhet är ännu i gång, men däcken ligger redo. Inget snösparvsfoto utan något mänskligt med i bild, alltså.. Det blir nog ingen äkta naturfotograf av mig. :)

Strax efter snösparvsmötet börjar det röra sig ute på en av ängarna intill Godisarenan.. Det är skärmflygarklubben som förbreder sig för övningar. De brukar lyckas med konststycket att skrämma i väg spovar m.m. på just den ängen så fort de vecklat ut sina skärmar.. så jag drar mig bortåt, mot den andra sidan av flygfältet. 

Där får jag ta del av korp-kråka-gruff. 
Paret kråka, han från flygledartornet, och troligtvis hans fru, gillar inte alls att paret korp tänkt sig en flygtur över området.
Korparna blir hårt attakerade av kråkorna, och får flyga vidare mot andra marker. 
På fotot:
Korp överst, kråka där under. (Och observera: Inga mänskliga konstverk med i bild!)



Vid det här laget befinner jag mig åter i utkanten av "Flygplatsen". Intill grusvägen finns ett litet träskområde.. dvs vattenpölar intill skogskanten, sly och lerigt värre..
Där smyger jag in (läs: "Klafsar i leran").. får ta del av gulsparvs-, rödvinge- och taltrastssång.
Och plötsligt även en spelande enkelbeckasin uppe i skyn! Årets första.. Trevligt!
När leran börjar stiga mig åt fotknölarna drar jag mig tillbaka mot vägen.. och hör en sparv i slyn där intill.
Ännu ett sk. nytt årskryss.
Sävsparven:



Nu börjar det kännas som att jag sett nog av flygplatsen och dess omnejd.. Före lunch hade jag tänkt hinna med en sväng upp på Åberget också så jag trampar glatt vidare. (Medvind åt det här hållet! Tackar och bugar!)
Och även här kryssas ett nytt årskryss: Trädkrypare som hörs sjunga uppe i skogsbrynet.

Den sista biten, upp på berget, är det en uppförsbacke som heter duga.. och med tanke på att detta är min "Årets första cykeltur" ömmar vissa delar av kroppen rejält vid det här laget, så jag bestämmer mig för att leda cykeln..
Kliver av, pustar, torkar svetten ur pannan.. och hör en trastsång, som inte är björktrast!
Det är en vackert klingande dubbeltrastsång!
Jag har aldrig lyckats fota just den trastsorten.. de brukar vara skygga och "svårfångade". Därför smyger jag fram kameran, ställer cykeln intill vägkanten, och spanar upp i trädtopparna.. och får till slut syn på sångaren mellan grenverket:



Faktiskt dagens höjdpunkt för mig! Sjungande dubbeltrast.. på bild! Långt avstånd och lite motljus.. men ett minnesvärt ögonblick!

Uppe på berget skiner solen och livet känns ljuvligt.. Tar mig en en dricka-paus och spanar över nejden.. Hade hoppats få se någon rovfågel komma inflygandes, men icke.

På vägen ner (betydligt enklare cykling åt det hållet!) stiftar jag bekantskap med fru Större hackspett som fixar och donar vid sitt bohål.






Riktigt intressant att se hur hon mejslar hålingången, kryper halvvägs in i hålet, slänger ut små träflisor.. Hon har fullt upp så jag fortsätter min fär för att inte störa.

Väl hemma igen är det hög tid för lunch. Man blir hungrig av långa fågelskådarturer!
Och när jag riktar ut blicken genom köksfönstret får jag mig en tankeställare:

-Hoppsan, jag har visst glömt att fylla på fågelbadet med friskt vatten efter vintern!
(I skrivandets stund är det åtgärdat så nu slipper ringduvan ge mig liknande, anklagande blickar!)




Nu önskar jag alla er där ute en riktigt fin och glad påskhelg!
(Och packar ryggsäcken för dagens naturupplevelser.. :))




Nu kommer de!

De flyger in från alla håll och kanter nu..
Flyttfåglarna!



Grågäss

Per och jag har haft en fin skådardag ute i Alvik idag..
Det är inga jättestora mängder fåglar där -ännu. Men drygt 300 sångsvanar fick marken att se vit ut.


Sångsvanar

Även gäss av alla de slag fanns i flockarna.. Grågäss, sädgäss, kanadagäss och en vitkindad gås.
Årets första sädesärla flög glatt kvittrande förbi, likaså gjorde en ängspiplärka.
Och ute på den leriga åkern spatserade en råka. (Räknas som raritet i våra trakter.)


Trana förbreder landning.

Härliga tider.. och bara bättre och bättre blir det!

En bråkdel av svan-gäss-flocken. Raritets-råkan befann sig ute på åkern bakom dessa svanar.. allt för långt borta för att fastna på bild.


Vår ute på ängen!

Ja.. vad vore väl denna blogg utan tofsvipan, storspoven och staren?
De återkommer varje vår, och glädjen är lika stor varje gång.
Och självklart måste jag ut och fota dem..


Dagens tofsvipa.

Hela saken förgylls lite av att Per och jag tävlar om vem som ser vad först varje vår.
Denna gång vann jag förra veckan med tofsvipan.. och därefter steg då spänningen i väntan på storspoven. Vem av oss skulle se årets första först?

Så idag.. när jag satt på bussen hem från jobbet, kom SMSet:
STORSPOV siktad!!


Dagens storspov.

Attans.. bara för att han var så hurtig och cyklade hem från jobbet fick han syn på den!
Före middagen tog vi bilen och åkte ut för att titta på den, så att även jag skulle få se "vårtecknet".. och skådade då även årets första starar. Där blev det oavgjort, vi såg dem samtidigt.


En av två starar.

Nu fortsätter våren förhoppningsvis i samma anda, och vi fortsätter spana efter flyttfåglar. Näst på tävlingslistan står sädesärla. Hoppas, hoppas att den råkar landa i närheten av mig.. 


Knipor och korsnäbbar..

Nu tinar det äntligen!
Och vid några vattendrag där isen försvunnit finns nu fåglar på plats..



I går passerade vi över några broar vid Bodens södra skjutfält. Åarna börjar bli mer och mer isfria men vid stränderna och uppe i skogen ligger fortfarande ett relativt djupt snötäcke.
En knipflock med tre honor och en hanne befann sig nedanför en av broarna. Hanen hade fullt upp med att uppvakta honorna, varav dock bara en visade ett visst intresse för hans ansträngningar..



Vid en av de andra broarna fanns bara en mindre isfri vattenyta. Där hade parets korsnäbb stämt träff.



Det fördes först ett lågmält samtal vid iskanten..



..och sedan provsmakades vattnet.

Korsnäbbarna är riktigt vackra fåglar.. hanen lyser klarröd i solskenet och honan skimrar i vackert skogsgröna nyanser. Tyvärr gäckar just denna art mig jämt med att befinna sig långt borta från mig och kameran. Och gör man ett försök att smyga sig närmare flyger de sin kos, så det blir aldrig några riktigt bra närbilder av dem.
 



I en vintervit fågelvärld

Idag var det inte världens bästa fågelskådarväder. Inte ens i närheten, faktiskt.. Men ändå åkte vi, Per & jag, ut en sväng till Bodens skjutfält för att se om det fanns något trevligt att skåda vi matningarna.

Snö fanns det gott om.. Vägarna var ganska oplogade och bara under den timmen vi körde runt där ute föll det ett antal cm ny snö. Det gick trögt att köra..
..och det var inte det lättaste att se fåglarna i det tidvis rejält täta snöfallet.

Dåligt ljus, snö på både kamera- och kikarglasen.. och massor av snö både i träden och på marken.
Fågelskådning en vinterdag ter sig ungefär så här:

Åh, en fågel! Var?! Jo, där..



Hmm..suddigt.. men en kråka!



Eller rättare sagt en nötkråka! Årets första för min del.. Då blev det alltså ett nytt sådant där årskryss. (Tydligen fortfarande smittad av kryssarviruset.. )



Nötkråkan grävde intensivt på ett och samma ställe, snön yrde och den tog sig längre och längre ner. Till slut kom den upp med något nötliknande i näbben. Ett flertal gånger upprepades proceduren alldeles i närheten av matningsplatsen.
Antingen hade mat fallit ner och gömts under snön, eller så hade denna kråka ett eget lite förråd som den nu tömde.

Vid samma matning befann sig en hel flock med talltititor, ca 7-8 st.. Svårräknade p.g.a sitt mycket livliga temperament!
Några satte sig dock en kort stund i en av björkarna så jag fick tillfälle att titta på dem lite ordentligare.
Det finns ju ett lite inneboende hopp hos oss här uppe i norra Sverige att plötsligt få syn på en entita. Men jag är ju ingen sådan intensiv raritetskryssjägare så inte blev jag så värst besviken över att alla gråvita titor idag var
av tall-sorten.. :)


Kryss..

Nytt år, nya kryss!

Det hör ju liksom till i fågelskådarkretsar att man ska kryssa.
Antingen har man en eller flera listor på papper eller så "kryssar" man på nätet, på Svalan, listornas mecka, liksom.. Där kan man hamna i topp på både "Skådarligan" och "Landskapsligan" om man jobbar på flitigt med skådandet och rapporterandet.  Det blir lätt en tävling av det hela. Mot både sig själv och andra kryssare. Vem ser flest olika arter, vad har man turen att få se, och vilken fågel blir årets största överraskning? Spännande värre..
 
Jag har aldrig räknat mig själv till "hårdkryssarna". Faktiskt inte ens till kryssarna.
Visst, jag erkänner att jag under hela min skrivkunniga livstid gjort små noteringar i min fågelpärm om var jag sett en speciell fågel, när jag sett den för allra första gången, och även plitat ner en liten kråka om när årets första sädesärla dykt upp i trädgården och när svartvita flugsnapparen sjungit årets första vårsång intill holken.
Men kryssjägare har jag aldrig varit. Sätta mig i bilen och "dra" på en raritet när den rapporteras av någon annan som sett den.. Nä, där går min gräns. Och det skulle inte falla mig in att börja tävla med folk om antalet kryss. Inte ens en tävling mot mig själv lockar så värst mycket.. Brukar ju se ungefär samma antal och sorters fåglar år efter år, så..

Trodde jag.

Men nu inser jag plötsligt att jag årets första dag triggar i gång mig, lite. Hur många fågelarter kan jag se idag? Ska första dagen på året bli en bra start på resten av årets krysslista? (Fast jag har ju ingen krysslista..eller hur var det nu!?)
Automatiskt började jag räkna fåglarna ute vid fågelbordet i morse, t.o.m. före morgonens livsviktiga "Dagens första kopp kaffe" stod jag vid fönstret och "prickade"av både gulsparvar och talgoxar.
Smått förvånad kom jag på mig själv med att spana efter hackspett, talltita, domherre.. och oroligt grubblande: "Men attans, kommer det ingen nötväcka idag, åh.. så typiskt..!"
Och när det oväntat flög förbi en flock med sidensvansar skuttade jag lite av glädje och sa tyst för mig själv: "Yeh, ett kryss till!"

Vad sjutton har hänt?
Det är Svalans fel.
Jag fick tydligen plötsligt blodad tand, efter ett års regelbundet rapporterande.
Ska slå mig själv! Och kanske även andra..?
Under förra året såg jag 131 arter. Min skådarvän i Kalix såg 157 arter. Det går att utläsa i "Skådarliga-listan" på Svalan. Hon vann över mig..

I år ska jag alltså skåda, (och självklart komma ihåg att rapportera!) minst 132 arter så att jag slår mitt eget rekord. Sen ska jag helst även vinna över min vän, alltså se, eller jag menar "Kryssa", fler arter än hon kommer att göra under 2011.. hur det nu ska gå till.

Men jag är ingen kryssare.
Nej, nej. Inte jag inte..

(Hoppas nötväcka & större hackspett behagar dyka upp i morgon. Vore ju trevliga, nya års.. kryss, liksom.)


Blåmes skådar Grönfink. Idag kl. 11.08 i vår trädgård. Två nya årskryss för min del..


RSS 2.0