I en vintervit fågelvärld
Idag var det inte världens bästa fågelskådarväder. Inte ens i närheten, faktiskt.. Men ändå åkte vi, Per & jag, ut en sväng till Bodens skjutfält för att se om det fanns något trevligt att skåda vi matningarna.
Snö fanns det gott om.. Vägarna var ganska oplogade och bara under den timmen vi körde runt där ute föll det ett antal cm ny snö. Det gick trögt att köra..
..och det var inte det lättaste att se fåglarna i det tidvis rejält täta snöfallet.
Dåligt ljus, snö på både kamera- och kikarglasen.. och massor av snö både i träden och på marken.
Fågelskådning en vinterdag ter sig ungefär så här:
Åh, en fågel! Var?! Jo, där..
Hmm..suddigt.. men en kråka!
Eller rättare sagt en nötkråka! Årets första för min del.. Då blev det alltså ett nytt sådant där årskryss. (Tydligen fortfarande smittad av kryssarviruset.. )
Nötkråkan grävde intensivt på ett och samma ställe, snön yrde och den tog sig längre och längre ner. Till slut kom den upp med något nötliknande i näbben. Ett flertal gånger upprepades proceduren alldeles i närheten av matningsplatsen.
Antingen hade mat fallit ner och gömts under snön, eller så hade denna kråka ett eget lite förråd som den nu tömde.
Vid samma matning befann sig en hel flock med talltititor, ca 7-8 st.. Svårräknade p.g.a sitt mycket livliga temperament!
Några satte sig dock en kort stund i en av björkarna så jag fick tillfälle att titta på dem lite ordentligare.
Det finns ju ett lite inneboende hopp hos oss här uppe i norra Sverige att plötsligt få syn på en entita. Men jag är ju ingen sådan intensiv raritetskryssjägare så inte blev jag så värst besviken över att alla gråvita titor idag var
av tall-sorten.. :)
Snö fanns det gott om.. Vägarna var ganska oplogade och bara under den timmen vi körde runt där ute föll det ett antal cm ny snö. Det gick trögt att köra..
..och det var inte det lättaste att se fåglarna i det tidvis rejält täta snöfallet.
Dåligt ljus, snö på både kamera- och kikarglasen.. och massor av snö både i träden och på marken.
Fågelskådning en vinterdag ter sig ungefär så här:
Åh, en fågel! Var?! Jo, där..
Hmm..suddigt.. men en kråka!
Eller rättare sagt en nötkråka! Årets första för min del.. Då blev det alltså ett nytt sådant där årskryss. (Tydligen fortfarande smittad av kryssarviruset.. )
Nötkråkan grävde intensivt på ett och samma ställe, snön yrde och den tog sig längre och längre ner. Till slut kom den upp med något nötliknande i näbben. Ett flertal gånger upprepades proceduren alldeles i närheten av matningsplatsen.
Antingen hade mat fallit ner och gömts under snön, eller så hade denna kråka ett eget lite förråd som den nu tömde.
Vid samma matning befann sig en hel flock med talltititor, ca 7-8 st.. Svårräknade p.g.a sitt mycket livliga temperament!
Några satte sig dock en kort stund i en av björkarna så jag fick tillfälle att titta på dem lite ordentligare.
Det finns ju ett lite inneboende hopp hos oss här uppe i norra Sverige att plötsligt få syn på en entita. Men jag är ju ingen sådan intensiv raritetskryssjägare så inte blev jag så värst besviken över att alla gråvita titor idag var
av tall-sorten.. :)
Kommentarer
Postat av: Nordlandsdagar
Vad menas med årskryss?
Har du sett den tidigare, men för årets räkning/kryssning är den ny? För 2011 alltså?
Postat av: Kirsti
Hej Norrlandsdagar!
Helt riktigt! Årskryss blir det när jag ser fågeln för första gången under det nya året. Livskryss blir det när jag ser en fågel jag aldrig tidigare sett i hela mitt liv..
/Kirsti
Postat av: Elsa
är det inte en lappmes den högst upp på bilden med tre "titor"?
Postat av: Elsa
lappmes högst upp på bilden med tre titor?
Postat av: Ölandsvindar
Här på norra Öland är det precis tvärtom! Entitan är en daglig gäst vid fågelbordet medan några enstaka talltitor håller till långt inne i Böda Kronopark och blir riktiga glädjekryss när man träffar på dem.
Kerstin
Trackback