Naturligtvis..

..pratas det mycket om i våra trakter just nu. Fågeln som det bara finns ett tiotal ex kvar av i vårt land har visat sig på två orter här i norr under den senaste tiden. Tidningskändis blev en av dem..

Vilken trevlig överraskning det vore om man plötsligt fick syn på den vita ryggen när man zoomar in på hackspettarna här i kvarteret..

Min frukostgäst denna morgon har dock svart rygg. (Ja, jag tittade lite extra noga för att vara helt säker..) 


Det är den gamla, vanliga Större Hackspetts-frun som är på besök.
Vacker som få.. hon också, och betydligt vanligare än den vitryggiga: Hela 100.000 - 250.000 häckande par av Större Hackspett finns i vårt land enligt fakta på Sveriges Ornitologiska Föreningens sida.. så inte så konstigt att en av dem valt vårt frukostservering.

..skidades i nyfallen, mjuk snö och genom ett gråmulet landskap.

Denna gång följde även Oliver och Eloise med så turen blev inte riktigt lika lång som den jag och Per gjorde förrförra helgen.

Små pauser efter spåret blev det ett flertal gånger, först vid ett antal olika djurspår.. och sedan välbehövt fika ute på en av sjöarna.

Väl hemma igen konstaterade båda barnen att det varit en trevlig tur, så det lär bli fler sådana nu när dagarna blir längre och den härliga vårvintersolen börjas skina.

För min del är det här första vintern här uppe som jag på allvar åker skidor. Tanken, och lite vilja, har funnits under andra vintrar men det har bara blivit kortare provturer i skidklubbens perfekt dragna spår i skogen nära vårt bostadsområde. Där svischar "proffsen" förbi både till höger och vänster medan man själv känner sig som Bambi på den hala isen.

Därför känns dessa skogsturer betydligt behagligare och trevligare för min del. Det går inte fort och det ser garanterat inte snyggt och proffsigt ut, men avkopplingen och naturupplevelsen blir desto större.

Ser faktiskt nu väldigt mycket fram emot vårvinterkvällarna/nätterna när Per och jag får möjlighet att åka i väg på ugglelyssning. Denna vår ska skidorna med så vi tar oss ut till de riktigt fina uggleskogarna.

Eller, nåja.. kanske blir inte ugglemötena så värst många fler denna vår heller.. men att höra pärlugglan räcker gott för min del. De andra hoande rariteterna ser vi som bonus om vi råkar ha turen att höra någon av dem..

..räknas denna helg!

Läs mer, och rapportera in på Sveriges Ornitologiska Föreningens hemsida!

Det hela går kort och gott ut på att man under denna helg räknar fåglarna man har vid sitt fågelbord.. Antal av varje art rapporteras via en blankett till föreningen på länken här ovan.

Jag har börjat räkna lite smått.. Det är ju ganska enkelt med de få individer som sitter lungt och stilla uppe i fågelborden.

Värre är det med alla som flockas, gruffas och flaxar omkring under och runtomkring fågelborden.

Idag verkar det till råga på vara gråsiske-invasion i vår trädgård.. Livliga, små krabater som inte sitter still en endaste sekund. Uppskattningsvis är de ca 50 st.. men jag ska försöka kontrollräkna under dagens lopp.

Förövrigt har jag hittills nu under morgonen skådat talgoxar, 1 blåmes, pilfinkar, 1 gråsparv, gulsparvar, domherrar, grönfinkar, skata och nötskrika.

Ekorren har också visat sig.

Räkningen fortsätter..

..ligger bara ett par km från vårt bostadsområde.

Trots det har vi sällan varit dit.. men idag ägnade Per och jag ett par timmar åt att promenera upp på toppen av berget där fortet ligger.

Tanken var att vi skulle ta en paus där uppe och njuta av utsikten i fint solsken..

Solen ställde dock ej upp idag, men ganska vacker var utsikten ändå:

Fortet är som bekant stängt sedan flera år tillbaka men det går att gå runt på utsidan och beundra det massiva berget som gömmer alla kanonrum m.m. "hemligt" som finns inne i berget.

Flera kändisar har besökt fortet under årens lopp, och en del av dem har lämnat fina "tags" på bergväggarna:

Även betydligt mindre kända besökare har gjort likadant under senare år..

Bergväggarna är branta, höga och många..

..vilket tydligen lämpar sig bra för klättringssporter. På flera ställen finns tecken på att sådant utövas vid fortet..

Per kunde så klart inte låta bli att testa ett av redskapen som såg rätt enkelt ut att använda.

Jag misstänker starkt att han varken använde sig av riktigt rätt teknik eller hade lämplig utrustning på sig under bergsbestigningsförsöket..

Det var kallt och blåsigt uppe vid fortet.. men riktigt skönt med en lång söndagspromenad, och kul med lite nya fotomotiv..

I fågelväg dök inget upp på lagom fotoavstånd.. men jag hörde mesar som försiktigt börjat med vårmelodier: Både svartmes, blåmes och talgoxe bjöd på fina toner..

Kungsfåglar kvittrade lågmält uppe i talltopparna inne i skogen och en nötskrika och en större hackspett flög över skoterspåret vi gick efter.
Därmed inget mer att rapportera om denna dag..

..som vill vara med på bild.

När det är trångt vid matplatsen..

..måste man använda sig av olika knep för att synas i mängden.

Antingen burrar man upp sig så kompisen hamnar i skymundan..

..eller så gör man en oväntad rusning in från vänster, in i bild, precis när de andra ställt upp sig:

Ett annat alternativ är att man tränger ihop sig riktigt tätt. Då ryms många på fotot.

Men man känner sig ju inte speciellt utvald på ett sådant gruppfoto.. så bättre är att placera sig ensam på topp, sträcka upp sig och hoppas att fotografen zoomar in:

Eller så gör man helt enkelt som fotografens stora favorit, tjuren Ferdinand:

Sitter där lugnt under sitt fågelbord.. och smakar på fröna.. medan de andra små fåglarna stojas och gruffas med varandra.

..i vackert vinterväder.

Det fina vädret höll i sig till idag och blev faktiskt snäppet bättre till och med än igår. Idag har solen skinit från blå himmel och termometern visat på ca +1 grad. Rena rama vårvädret mitt i januari..

Därmed blev vår skoter/skidtur äntligen av!

Per och jag lastade under förmiddagen skidor, stavar, fika m.m. på skoterkälken och for i väg till skogarna öster om Boden..
Där parkerade vi skotern vid en myrkant och bytte om från skoterkängor till pjäxor.

Sedan bar det av över stock och sten..
Åtminstone kändes det så under de första minuterarna för mig som ovant halkade fram bakom Per som vant spårade i den ganska mjuka snön. Men det gick bättre och bättre ju längre vi skidade..

Det blev inga djurmöten under vår skidtur, men mycket spår av liv syntes både här och där.

Det första vi stötte på var "Rävens restaurang":

Åtminstone gissar vi på att det är den som här kalasat på en skogsfågel.. Dun, fjädrar och annat i en salig röra, rävspår runtomkring.. och längst upp i bild en grop fylld med spillning från en skogsfågel.
Vi spekulerade i om fågeln legat där och sovit när den plötsligt blivit överfallen av en hungrig, nattjagande räv.. Dramatik på hög nivå nattetid mitt i den nu så tysta björkskogen..

Nästa matställe tillhörde definitivt en hackspett:

Tilltufsade tallkottar utspridda under en liten tall.. och i tallen två kottar inkilade i naturliga håligheter:

Perfekt sätt att "slakta" kottar på om man är en hungrig spett som gillar tallfrön.

I en liten tall några meter bort fanns ytterligare en kotte fastkilad.. Här hade hackspetten själv mejslat ut ett lagom stort hål i stammen:

Tredje restaurangen hade besökts av en hare:

Avgnagd bark på kvistar, harspår i snön och mitt i avstampet en "harplutt" som avgörande bevis..

Vi skidade vidare, nådde fram till och skidade över, en liten sjö just när solen började försvinna ner bakom träden.

Vid stranden fanns den fjärde restaurangen: Kaveldunsservering.


Både blåmes och talltita syntes flyga omkring i vassruggarna. De verkade verkligen ha ett överflöd av mat.. ett kaveldun innehåller ju mängder av frön.

Vid strandkanten passade vi på att fika och njuta av tystnaden.

Sedan bar det av mot skotern igen..

..och i skymningen puttrade vi hemåt igen, mycket nöjda med dagens utflykt.

..denna lördag.

Det är stora variationer på väderfronten just nu. I förrgår hade vi -25 grader och "midvinternattens köld är hård"- känsla . I morse var det +2 grader och flera talgoxar filade på vårmelodier i trädgården.

Vi åt lunch hemma, packade sedan ner fika i väskan och for i väg på en kort skotertur. Kaffe smakar ju konstig nog alltid bäst utomhus..

Vi stannade till vid en liten sjö, Per gjorde upp den obligatoriska utflyktselden och bjöd sedan på varma lussebullar till kaffet.

Mitt fågelskådande under tiden gav inte så värst många olika arter: Större hackspett, talltita och nötskrika visade upp sig i skogskanten och en flock korsnäbbar passerade på långt håll.

Innan hemfärd åkte vi en tur ut på myrar i närheten.. Om vädret håller i sig och min förkylning inte blir värre till i morgon tänker vi göra en ny tur dit ut. Skidorna ska få följa med, så vi kan ta en stilla skidtur upp i skogen. Då borde man ha chans att se lite mer djur- och fågelliv. När man dundrar fram med snöskotern hör och ser man ju ingenting levande efter skogsstigarna.. och pulsa fram i djup snö utan skidor är ingen höjdare. Det erfor jag under förra utflykten till Selets Bruk..

Väl hemma igen stod eftermiddagshimlen i brand utanför vårt hus.. den lös i nästan exakt samma färgnyanser som  Pers koka-kaffe-eld borta vid sjön.

Häftiga skådespel naturen bjuder på..

..för att se om Stömstaren behagar visa upp sig.

Per och Eloise gjorde upp eld vid en av grillplatserna..

medan jag gick (=vadade i ca 40 cm djup, halvhård snö)  nerströms en bit för att leta efter den vinterbadande fågeln.

Men icke denna gång heller..
Ingen Strömstare och inga andra fåglar heller.

Men det var trevligt med några timmars frisk luft, grillad korv och kaffe med fikabröd..

När vi åkte hem i skymningen upptäcktes två Järpar i en björk alldeles intill vägen. Per vände och vi körde sakta förbi dem.. Den ena hann flyga i väg och den andra upptäckte oss i god tid och började stressat fundera på att fly.. Vilket den också gjorde så fort vi stannat bilen.

Inget bra järpfoto denna gång heller med andra ord.

Men årets första järpe. Det är inte så illa det heller.

..ute på Luleälvens is.

En nötskrika flyger över vägen och en skata spanar från en talltopp.

Det är ont om andra fågelmöten under promenaderna under dessa vinterdagar..

Men ute på älvens is är jag inte ensam.

En kråka promenerar fram och tillbaka vid den andra stranden.

Han spanar och håller noga koll på vilket håll jag tänker gå åt.

Finns inte en chans att komma närmare än så här..  


Han bjuder sedan på kraxig kråksång medan jag halkar vidare på min promenad..


..och undrar över varför man ofta ser kråkor promenerades på det här viset ute på isen.
Har svårt att tänka mig att det kan finnas något ätbart där ute..
De kanske njuter av lugnet och solskenet precis som jag?



Fotona tagna under gårdagen. Idag har det varit mulet och trist väder.

..visade, för ovanlighetens skull, upp sig under gårdagens promenad..
Det är första gången jag lyckas fota en sittande sådan.. men tyvärr var den långt borta och i dåligt ljus så det går knappt att se på fotona att det faktiskt är en spillkråka.
Jag hade garanterat missat den helt om den inte plötsligt börjat "sjunga" för full hals. Dess läte hörs verkligen vida omkring när den siter högt uppe i toppen på en torrfura..

Bättre bild på den vackra fågeln finns här: Sveriges Ornitologiska sida.

För att lyssna på hur den (och en mängd andra fåglar) låter kan man gå till Wildlife Gardens sida.. I högerkanten på deras fågelskola-sidor finns "högtalare" att föra muspekaren över.. då sjunger fågeln. Faktiskt en riktigt bra sida för den intresserade.

..utanför köksfönstret denna lördagsmorgon:






Äntligen börjar dagljsuset bli så pass bra igen att man fota genom fönstret..
Större hackspett, nötväcka, nötskrika, gråsparv och grönfink åt också frukost hos oss denna morgon men ville inte vara med på bild.

..rådde under dagens promenad.

De hårda vindarna mojnade under gårdagskvällen, strömavbrotten upphörde och vi kunde fira en lugn nyårsaftonskväll.

Idag har solen skinit från nästan molnfri himmel och blåsten upphört.

Perfekt väder för en lång promenad ute på skoterspåren i skogen här i närheten.

Spår efter stormen märktes redan när vi kom ut till motionsspåren där stans skidklubb vintertid sköter om skidspåren. Det brukar vara välskötta och fina spår.. och många skidåkare brukar svischa fram där under lediga dagar som denna..

Idag var spåren rent utsagt risiga!

Fullt med barr, kvistar och annat skräp har yrt runt i skogen under stormen.. En enda tapper skidåkare såg vi. Han hade nog inte vinterns bästa glid i spåret..

Några stupade tallar stötte vi också på och det som för ett par dagar sedan var ett vitt, orört snötäcke i skogen var idag ett snötäcker dolt under kvistar kottar och barkflagor..

Även ett och annat skräp fanns att skåda vid en av grillplatserna efter vägen.

Nyårsafton är tydligen alltid nyårsafton skräpmässigt..

Fågelsången i skogen är lika med noll dessa dagar. Det enda som hördes under hela promenaden var en korp och större hackspettens trummande.

Bara att inse att småfåglar skådas bäst hemma i trädgården just nu. Gulsparvarna dominerar i antal runt fågelborden..