Naturligtvis..

Min och Pers första gemensamma semestervecka började för en vecka sedan och den var vigd åt fiske i Kvikkjokksfjällen.
Under många år har vi sagt att vi borde pröva fiskelyckan.. köpa fiskekort, vandra upp till någon vacker fjällsjö, tälta några nätter, fånga fina fjällöringar..

Sagt och gjort.

Vi hyrde en liten stuga i Kvikkjokk, sov över i den första natten, 10/7 - 11/7, packade sedan våra ryggsäckar och vandrade uppför Sjnjerak. Målet var sjörna bortanför det berget..
Uppstigningen var extremt svettig, mycket myggrik.. och vacker! Solsken och i stort sätt vindstilla väder mötte oss uppe på berget.



Vi nöjde oss dock inte med den lilla sjön där uppe, utan vandra nerför på andra sidan och fann en fin tältplats mittemellan två fina sjöar. Perfekt. Bara att pröva lyckan i dem båda under morgondagen sa vi nöjt och kröp ner i sovsäckarna.

Morgonen därefter var solen förvunnen, myggen och knotten tredubbelt så många och fjällvärlden inbäddad i tjock, grå dimma.. Stor kontrast till gårdagens strålande solsken må jag säga, suckande.



Kvällen innan skådade jag både svärtor och storlommar vid sjön och hade planer på att fota dem i fint morgonljus. Det kunde jag glömma så fort jag öppnade tältluckan.
Istället blev det en kulen vandring efter stranden.. blöta byxben (det regnade tidigare under morgonen) och inte en sjöfågel i sikte.
Men ett antal ängspiplärkor höll körsångsuppvisning för mig så helt ensamt var det inte.

 

Under förmiddagen lättade dimmorna och vi fick en hyfsat fin måndag tillslut.. Dock ganska blåsigt vilket gjorde det svårt att kasta ut drag och flugor åt fiskarna i sjön. 
Vi ägnade större delen av dagen åt att presentera diverse olika smaskiga, lockande "matbitar" åt fiskarna som vi såg vaka och plaska ute i vattnet.. utan minsta framgång. 
Kräsna fjälfiskar, minst sagt. 
Det är ju nästan pinsamt att säga det, men inte ett enda napp. Totalt tröstlöst.. och även mitt i vanliga fall ganska goda tålamod tröt till slut.
Det blev "torrfoder" istället för färsk fisk till middag den kvällen.

 

Nästa dag:
Tisdag morgon.. kyligt, mojnande vind efter en väldigt blåsig natt.. Jag kliver upp en timme före Per, är fortfarande riktigt besviken över att vi inte fick öring till middag kvällen innan, pallrar mig ut, ska fasiken få upp en fisk!
Håller på att frysa fingrar och tår av mig medan jag står ute i snålblåsten och svingar mitt spö i drygt en timme.. med exakt samma resultat som under gårdagen.
Går och försöker väcka Per men han grymtar något om att "Det regnar ju.." och somnar om. Vilket leder till att jag också kryper ner i varma sovsäcken och slocknar.
Ingen färsk fisk till frukost den dagen heller med andra ord.

Vid lunchtid slutar det att regna och vi äter "torrfoder", igen. I samband med mat-i-trangia-kokandet lyckas stelfrusna jag fixa ryggskott åt mig själv. En hyfsat lindrig variant, men aj, aj.. inte direkt lämpat för att fortsätta med fiskandet.
Istället bestämmer vi oss för en kort promenad i omgivningarna innan det är dags att packa ner tält och börja vandra tillbaka till stugan i Kvikkjokk.
Kvällen innan gjorde Per en kvällspromenad på egen hand och kom tillbaka med nyheten att han sett en "Liten, färglad snäppa simmandes i en liten sjö en bit bort".
Efter lite förhör i stil med "Färger? Storlek?! Beteende? Litet huvud, lång hals? Hållning?" sa han:
-Den var liksom.. graciös!!
Det kunde ju inte vara annat än en simsnäppa, konstaterade jag och blev så klart sugen på att gå iväg dit för att få syn på den. Men det var sent.. och läggdags så det blev inte av.
Nu dagen efter kom Per med förslaget att vi ju kunde gå dit och se om den var kvar.. Föga sannolikt, tänkte jag men sagt och gjort.

Och.. den var faktiskt kvar i samma sjö! Därmed årets första Smalnäbbade simsnäppa kryssad! En riktigt fin liten fågel, men svårfotad, i dåligt ljus och långt borta på vattnet. Men med fina fjäll som bakgrund..







Under promenaden stötte vi på ett antal ljungpipare också. Riktigt irriterade var de på oss.. helt klart var vi inte välkomna in i deras revir. Vi skyndade därför förbi medan de vaksamt höll ett öga på oss.





I en björkdunge blev vi "utskällda" av paret lövsångare, inte heller där var vi välkomna..



..och ute på sjön simmade svärtorna jag såg första kvällen:



Ack så långt borta. Det är inte lätt att fota fåglar när de är små och naturen runtomkring så stor. Men en njutning är det att vistas där, i deras marker.. även när man lider av dålig fiskelycka och ryggskott.

Vår vandring tillbaka till stugan blev en mycket blöt historia. Det regnade hela vägen, mina kängor visade sig ha gett upp sin GoreTex-funktion, vilket ledde till att jag inte tog mig hem ett dugg torrskodd, ryggen värkte under ryggsäcken (tur ändå att vi blivit tvungna att äta upp all vår mat eftersom ingen fisk nappade, det ledde ju till lättare ryggsäck!) ..och som svidande plåster på såren möttes vi vid stugorna av en familj som varit ett par dagar i en annan del av fjällvärlden och fiskat, och fått ca. 40 öringar.. per dag. 
"-Överflöd! Vi bara njöt.. och släppte tillbaka dom efterhand", förklarade mannen med ett stort flin. 

Tack för det. Precis vad man (inte) ville höra just då.

Bastun och ölen på kvällen gjorde dock gott.
Och jodå, jag är jättenöjd med vår fjäll(fiske)tur! 

Som sagt.. vi gjorde i år en Muddusvandring under midsommarhelgen. Fredag till söndag i vacker gammelskog.. Underbart!

Innan jag bloggar några foton därifrån ska den gråa lilla fågeln i mina två inlägg här nedan nu få ett namn: Gråsiska, årsunge. Det var riktigt spännande och mycket lärorikt att ta del av alla synpunkter jag fick in om den, både här på bloggen, via mail, på Facebook och på NOF-net.
Tre personer tyckte det såg ut som vinterhämpling på fotona och fem personer artbestämde den till gråsiska 1k, d.v.s ungfågel.
Jag fick lära mig att vinterhämplingen har ett vitt fält på vingen (liknande det "vanlig" hämpling har), vilket då troligtvis är det bästa sättet att skilja en gråsiskeunge från just vinterhämpling. Att det är en ungfågel går att se på stjärtpennorna.. Spetsiga spetsar: ung fågel, runda spetsar: äldre fågel.
Underbart med alla kunnig ornitologer som denna gång bjöd på sina kunskaper! Tack till er alla!
Korsnäbben i samma inlägg är troligtvis en mindre.. Men den fick jag bara in en enda kommentar om så den får förbli "obestämd korsnäbb".

Tillbaka till Muddus:
Fredag kväll letade vi upp en fin tältplats intill en liten sjö.. tog det lugnt, luktade på blommorna, firade midsommarafton med sill, potäter, snaps och ljuvligt skön sommarkväll vid elden.
Vattenklöver och skvattram blommade vid strandkanten och trollsländor fångade mygg runtomkring oss.

Morgonen efter klev vi upp tidigt och började vår dagsvandring.





Planerna var att gå runt Moskokorso, den imponerade kanjonen som är ca 2,5 km lång och närmare 70 m djup på de brantaste ställena. Det tog ett par timmar för oss att vandra både uppför och nerför.. men naturen utanför kanjonen är fin och spännande, så fanns mycket att njuta av efter stigen. (Det är naturreservat, och tillträdesförbud under denna årstid, alldeles intill och i själva kanlondalen så vi vandrade i utkanten av den).





Muddus, torrfururnas paradis..



Efter ca 3 km hade vi så avverkat den ena sidan av Moskokorso och kom ner till älvstranden. Välbehövd och välsmakande lunch anjöts på stranden.. och även lite fågelskådning bjöds det plötsligt på. En smålom dök upp långt ut på älven..



..och lite senare dök två till upp, så sammanlagt tre lommar fiskade ute på vattnet. En trevlig syn. Men de låter inte så värst vackert när de gruffar med varandra, lommarna..



Efter lunch var det dags att vandra tillbaka till tältplatsen, denna gång gick vi uppåt, efter andra sidan av kanjonen.. Bättre stig på denna sida, men en mycket svettig uppförsbacke.
Det passade bra att stanna till halvvägs och pusta ut medan man försökte fånga en mycket livlig rödstjärt på bild. Paret rödstjärt hade bo/ungar i närheten och blev upprörda så fort vi stannade upp, så vår paus just där blev mycket kort.



Under vandringen började mörka moln skymma solen allt mer och vi hörde åskmuller på avstånd. Det gjorde att vi höll ett ganska högt tempo sista biten.. men vi stannade dock till en stund uppe på en av utsiktsplatserna vid kanjontoppen och såg både korsnäbbar, rödhake, fler rödstjärtar och två tornfalkar. Och en massa mygg! Myggen verkar ha full koll på när regn är på väg. De anföll intensivt och vi avände våra myggstift lika intensivt.. Ojämn kamp, men vi lyckades undvika de värsta myggbetten i alla fall.

Trevligaste stoppet efter den sträckan blev i en sänka, där det alldeles intill stigen visade sig växa orkidér! För första gången i mitt liv har jag härmed sett Norna: en blyg liten vacker blomma som inte är så jättevanlig i vårt land.





Otroligt kul att plötsligt få stöta på den rariteten där ute bland blåbärs- och lingonris.

Det var vår midsommardagsvandring, det.. och vi hann faktiskt till tältet ett par sekunder innan ösregn och åska bröt ut. Vi sprang de sista tiotalet metrarna och lyckades därmed hålla oss i stort sätt torra.
Väl inne i tältet lyssnade vi sedan på ett hejdundrande åskväder som drog förbi.
Kvällen blev tyvärr rätt regnig och kylig men vi lagade middagen ute vid stranden och lyssnade på grönbenorna som höll konsert på andra sidan sjön.

Dagen efter bar det sedan av mot bilen igen.. och det var efter den stäckan jag fick stifta bekantskap med gråsiska 1k och "obestämd korsnäbb"..

Det var vår midsommar 2010 det. Härligt, härligt! Hoppas jag får göra om det..