Naturligtvis..

Det är i mitt tycke inte årets bästa årstid just nu.

Det är för kallt, det är för mycket snö, det är för korta dagar och framför allt: Det är allt för lite fåglar i farten.

Vid fågelborden och talgbollarna här hemma är det i och för sig ganska livat: Ett helt gäng talgoxar dominerar i mesväg, gulsparvar och pilfinkar gästar regelbundet vildfågelfröbordet, två större hackspettar har utsett talgkrukor och talgbollar till sitt revir och ett gäng på hela 6 nötskrikor ser till att skrämma smått slag på alla småfåglar med jämna mellanrum.

Därtill tillkom i går två lite mer udda gäster under gårdagen: En bofinkshane (med största sannolikhet samma som jag fotade här den 6/12, han med ”klumpfot”. Denna såg nämligen ut att ha liknade problem med sin ena fot.) och en björktrast.

Björktrasten ska egentligen ha flyttat söderut (så även bofinken..) men det verkar finnas ett antal ex kvar här på våra breddgrader denna vinter.. Björktrasten dök plötsligt upp i vår hagtornsbuske ganska sent under eftermiddagen i går. Idag fanns den på plats i samma buske redan tidigt i gryningen.. tydligen är busken bär en delikatess i midvinterkylan. Den har troget hållit till i busken nästan under hela dagen. Sitter uppburrad och tar sig ett bär då och då..

Sist, men inte mins brukar även sparvhöken göra några svängar förbi fågelborden. Förr om åren har det hänt mycket sällan att rovfåglar visat upp sig här i trädgården, men denna sparvhök har nu synts till nästan dagligen under de dagar jag varit hemma.

Så, med andra ord, visst finns det lite fågelliv även nu mitt i vintern. Men jag nu längtar till våren och återseendet av alla flyttfåglar!

För att uppleva lite känslan av vad som komma skall åkte Per och jag ut på en kort fågelskådningstur idag.. Vi hade inga stora förväntningar på att se något speciellt utan ville bara komma ut en sväng i det vintriga landskapet. Vi stannade därför till vid Selets bruk, stället där en å brusar fram under en bro. Strömstarar brukar hålla till där ibland så vi ville ta en titt.

Det fanns snö, vatten, och is..

 

..men inga fåglar denna gång.

Vi for vidare mot Alvik, stället där gäss, svanar och andra spännande vårfåglar brukar skådas i mängd varje maj..

Nu i januari är det däremot lugnt, tyst.. och väldigt stilla där ute på ängarna.

Bara snö och kyla så långt ögat nådde..

..men när vi for efter vägen mot Alviksgården mötte oss mitt på vägen en stor flock kråkor.. Kamerna hann jag inte få fram innan de som på given signal lyfte samtidigt allihop och flög upp i träden på andra sidan åkern. Det var dock en rejält stor flock.. ca 50 st kråkor! Och mitt ibland dem 4 kajor. Ganska mäktig syn mitt i det vita vinterlandskapet.

När vi närmade oss grisfarmen, alltså Alviksgården, satt det en flock sparvar uppe på ett av taken. I byggnaderna bredvid finns någon form av säd-förråd så vi antog att de höll till där eftersom det fanns sädspill på marken.. Jag räknade till ungefär 80 st gulsparvar och ett tiotal gråsparvar. En av de största flockar med gulsparv jag sett!

Men det visade sig en stund senare att de var betydligt fler än så.. När vi vänt och började åka tillbaka passerade vi i närheten av ”sädförrådet” eller vad det nu är, och där utanför kokade det bokstavligen av fågel!

Det var de 80 gulsparvarvarna plus några hundra till!

..ställer upp!

I går kväll var Per och jag på väg mot Gammelstadsviken.

Plötsligt flög en brunspräcklig fågel lågt över vägen och landade i diket..

Per stannade och backade några meter med bilen..

I går var vädret mulet och ganska blåsigt.

Under cykelturen till jobbet vid 06.00-tiden hördes bara ett fåtal fåglar sjunga.. Mest trastar men även en och annan bofink, gulsparv och trädpiplärka.

Reflekterade över hur lite fåglar som var i farten..

I morse var scenariot däremot ett helt annat!

Solen sken och fåglarna kvittrade i kapp..

Denna morgon dök plötsligt flera "nykomlingar" upp i vårfågelkören:

Redan innan jag hunnit vakna ordentligt hördes svartvita flugsnapparens vårmelodi från björken utanför sovrumsfönstret. Äntligen har han kommit! Drygt en vecka senare än i fjol..

Nästa nykomling dök upp vid häststallen jag passerar på väg till jobbet:
Ladusvalorna svirrade i luften! Ljuvligt ljud.. (Såg ju en ensam ladusvala ute vid Gammelstadsviken redan för två veckor sedan men den flög tyst förbi och inga fler har synts till förrän denna morgon.)

Strax där efter passerade jag en lite "våtmark" (=översvämmat dike, där snäppor ibland kan skådas ..).
Där hördes enkelbeckasin, även den min första denna vår..

Ytterligare en ny melodi sjöngs från en skogsdunge under cykelturen och det tog mig länge innan jag kom på vem sångaren var: Rödstjärt! Även den årets första..

Kvällssol under björken.
Bladen är inte stora ännu, men det spirar i grönt!

..ett svårfångat motiv.

Medan resten av familjen snarkade gott under sina täcken gick jag iväg på en lång morgonpromenad. Redan klockan 7.30 visade termometern på +9 grader. Solen sken från klarblå himmel.. och det blev en riktigt svettig, men skön promenad.

Snön har nu försvunnit nästan helt så det är fritt fram i skog och mark.. men jag höll mig på ridvägar och motionsspår.

Insåg ganska fort att dagens fågel skulle bli järnsparven.
Sång hördes från flera håll och jag såg den rätt oansenliga, gråbruna sparven flyga fram och tillbaka mellan träden. Kanske skulle jag för första gången lyckas fånga den på bild..

Men..
Den hade så klart koll på mig redan från fösta början, och gömde sig effektivt bakom kvistar.

..och sparven flög.

Jag fortsatte smyga efter.. över stock och sten, fick en snabb skymt av den då och då..

Jag stod blick stilla..väntade.. och väntade.

Väntade.

Likaså gjorde sparven.
Högt uppe, långt borta i en grantopp. Omöjlig att få bra fokus på.

Tack och lov mötte jag till slut en betydligt stillsammare, snäll typ efter vägen hem..

(Tänkte på Per, och lät bli att ge den en puss..)

..en tidig morgon.

Under april månad börjar det bli riktigt trevligt att vänta på bussen klockan 06.00 under vardagsmornar.

Det är ljust, inte svinkallt med -25 grader och.. bästa av allt: Fåglarna sjunger flitigare och flitigare för varje morgon!

Det är spännande att varje morgon lyssna efter nykomlingar i vårkören.

Denna morgon drog en kråka till sig uppmärksamheten.

Den satt högt upp i en talltopp, ganska långt bort, bortanför en liten sjö nära vägen där jag stod. Trots avståndet hördes dess konstanta Kraaak-kraaak-kraaaaak mycket tydligt.

Jag började så klart spekulera över varför den så intensivt "sjöng" denna morgon.

Det lät inte som en kärlekssång till frugan.

Inte heller som lockrop efter en ny fruga.

Och jag hade svårt att tro att det var en utskällning av en ev. närvarande fruga.

"Kraaket" lät mer som en irriterad protest över något.
Ett "Här bestämmer jag!" -läte.

Mitt i mina funderingar flög kråkan upp, cirklade några varv över trädtopparna, fortsatte med det rytmiska "Kraaak", gjorde några störtdykningar in i talldungen och försvann plötsligt in bland träden.

Kraaak fortsatte dock att höras så jag följde den med hörseln..

Den flög åt mitt håll.. Kom närmare och närmare.. Ganska lågt efter marken tydligen, eftersom jag inte kunde se den..

..och plötsligt:

En hök (duvhök, om jag inte såg helt fel..) flyger med snabba vingslag förbi mig, över vägen och in mellan husen på andra sidan.

Efter kommer kråkan på behörigt avstånd.

Han jagar höken som en skugga mellan husen.. och låter sitt Kraaak ljuda med jämna mellanrum.

Båda försvinner bakom hustaken och vidare in i nästa skogsdunge.. Av ljudet att döma jagar kråkan höken långt, långt bort.. Till slut hörs hans kraaak bara svagt.

Efter ca en minut ser jag honom återvända. Med bestämda vingslag passerar han ovanför trädtoppar och hustak, förbi mig och vidare till skogsdungen bortanför sjön.

Denna gång flyger han helt tyst.
Men med ett kroppsspråk som tydligt säger:

..landar i en grantopp nära mig.

Jag skyndar fram, riktar kameran uppåt, söker febrilt efter de små fåglarna bland grenar och barr, ser ingen av den tydligt i sökare, de har uppslukats av grenverket, eller.. jo, ibland skymtar ett huvud eller några stjärtfjädrar uppe i trädtoppen, men inte en enda av fåglarna visar sig tillräckligt länge för att jag ska få något bra foto..

Frustrerande!

Så nära för en gångs skull, men ändå helt omöjliga att se.

Trött i nacken och skakig i armarna blir man av att stå med kamera riktad rakt upp mot himlen i flera minuter.

Sänker den en kort sekund för att vila musklerna.. och för att kolla inställningarna..

..och POFF!

Hela flocken med ca 15 korsnäbbar bestämmer sig för att byta grantopp!

Just då.

..känns som för ganska länge sedan.

I förrgår damp det ner en trevlig liten tidskrift i vår brevlåda, nämligen "Fåglar i Norrbotten". Det är Norrbottens Ornitologiska förening som delar ut den till sina medlemmar och det brukar finnas en hel del trevligt om fågellivet i dessa trakter i den.

Numret som kom ut nu heter "Fågelrapport 2006" och i den summeras alla arter som setts i Norrbotten under just året 2006.. Rapporten är kraftigt försenad denna gång, i vanliga fall brukar det inte dröja mer än ett år eller så innan den kommer ut. Därför var det lite extra spännande att backa nästan 2,5 år bakåt i tiden och läsa om allt som skådades här och då..

En tillbakablick:

2006 hade jag ännu inte startat denna blogg men Per och jag skådade fåglar då, precis som nu. Med den enda skillnaden att jag då inte hade bott här i Boden mer än lite drygt ett år så jag hittade knappt ut till fågelmarkerna. (Det gjorde inte Per heller eftersom han inte intresserat sig för sådant innan jag rusade in i hans liv med tubkikaren i högsta hugg..)

Gammelstadsviken visste jag var den låg. Dit hade jag nämligen varit en gång för flera år sedan när jag passerade Luleå under en bilresa upp till Pajala.

Så under de första vårarna gjorde Per och jag många turer till det fina fågeltornet i den viken.. och såg och hörde en hel del trevliga fåglar. Dvärgmåsarna som häckar där hör ännu till favoriterna, men även alla gråhakedoppingar, salskrakar, snatteränder m.fl. som skådats där har etsat fast sig i mitt minne.

Kvällen/natten den 6:e maj 2006 uppe i fågeltornet, minns vi dock lite extra bra..

Per och jag hade tillbringat hela den kvällen ute vid Gammelstadsviken, grillat korv, kokat kaffe och njutit av en fin vårkväll.

Tubkikaren stod uppställd uppe i fågeltornet och vi knallade upp dit med jämna mellanrum för att kolla läget..

När mörkret började lägga sig över viken, började vi packa ihop för att åka hemåt.
Vi gick båda två upp en sista gång i tornet för att hämta ner kikaren.. och blev stående där uppe för att njuta av den vackra natthimlen som ännu skiftade i orangerött vid horisonten.

Trastsången hade tystnat och det enda som hördes var regelbundet motorljud från alla bilarna som passerade på vägen bortanför viken.

Då hände det plötsligt:

Både jag och Per stelnade till, skärpte hörseln till max.. och sa exakt samtidigt:
-Rördrom!?

Vi tittade på varandra, lyssnade, och hörde det igen:
En rördrom som blåste sina "flaskljud" ute i vassruggen till höger om tornet.

Jag, nyinflyttad hit från Mälardalen, kände mig plötsligt som hemma, alltså " hemma" där söderut, vid Asköviken och Fysingen! Där har jag lyssnat på, och sett rördrom ett antal gånger.. men här uppe hade jag inte förväntat mig att få höra den!

Vi var båda lika förvånade, och glada, när vi begav oss hemåt.. (drygt en timme försenade..vi kunde ju inte slita oss från dromen!)

Väl hemma rapporterade vi på NOF:s hemsida vad vi hört där ute i vassen mitt i natten.. och döm om min förvåning när jag dagen efter får ett mail från NOF, där det gratuleras till det 9:e fyndet av rördrom i Norrbotten!

Fram till det datumet hade alltså bara 8 rördrommar observerats i hela, stora Norrbotten!
Nog för att vi visste att den var sällsynt på dessa breddgrader, men att det var så få ex av den hade vi ingen aning om.

Ett sådant roligt minne från 2006 har etsat sig fast för tid och evighet.. det kan jag lova.

..i vackert solig vinterskog.

Efter nästan två veckors gråtrist väder bestämde sig solen äntligen för att skina från klarblå himmel! Då längtar man ut så fort frukostkaffet är drucket och sömnen bortgnuggad från ögonen.

Per var konstigt nog inte alls sugen på att hänga med ut på långpromenad idag utan föredrog att fortsätta med sin garageröjning/renovering..

..så jag vandrade i väg ensam med en termos kaffe i fickan och kameran runt halsen.

Inne i skogarna är det allt för djupt med snö, men efter skoterspåren är det lättvandrat..
Jag gick först igenom vår "Järp-skog". Där stöter vi ofta på järpar när vi far ut med skoter, så jag hoppas varje gång när jag går där med kameran beredd, att fåglarna även då ska råka befinna sig intill skoterspåret. Ännu har det dock inte hänt. Och hände inte idag heller.

Längre fram hördes kungsfågelkvitter högt uppe i en talltopp.
Den lilla krabaten har jag hittills aldrig lyckats fånga bra på bild.. den sitter sällan still, håller till högt uppe i träden och är liten som sjutton.. Det blev ingen bra bild idag heller, men med lite fantasi går det i alla fall att se vad det är för något:

Men medan jag stod där och försökte hinna med i kungsfågel-svängarna med kameran såg jag i ögonvrån något betydligt större hoppa upp i en grantopp alldeles intill.

Vände fort upp kameran och fotade..

..och förstod först inte vad det var.

En knallvit rumpa på något brunspräckligt..

Det tog ett antal sekunder innan jag insåg..

..att det som blängde ner på mig var en..

..nötkråka!

Häftigt! Det är min favoritkråkfågel.. Den är relativt ovanlig söderut så i mina gamla hemtrakter i Mälardalen såg jag den en endaste gång under alla tusentals fågelskådningsutflykter.

Här uppe finns det däremot gott om dessa brunvita kråkor.. och man ser dem till och med i vår trädgård med jämna mellanrum.

Men jag blir lika glatt överraskad varje gång en sådan visar sig.

Dagens nötkråka fortsatte blänga ner på mig en bra stund från trädtoppen.
Sedan flög den iväg lite längre bort.. landade i ett annat träd, fortfarande med baken åt mitt håll, typiskt nog..

Efter uppträdande burrade den upp sig..

Gissa om jag kände mig glad i hågen när jag fortsatte vandringen efter detta trevliga möte och en välbehövd kaffepaus?!

För övrig kan det konstateras att fåglarna nu börjar höras och synas mer och mer.. Dagens promenad kändes inte alls lika ödsligt tyst som det gjort under de senaste månaderna.

På samma ställe där nötkråkan visade upp sig hördes många andra glatt sjungande fåglar, förutom de svårfotade kungsfåglarna: Svartmes, talgoxe, blåmes, talltita, grönfinksflock som flög förbi, en vemodigt visslande domherre, två glatt skränade skator och ett gäng gråsiskor som gjorde ett snabbt stopp i en av trädtopparna.

Under resten av promenaden hördes korp, nötskrika och större hackspett.

..ute på Luleälvens is.

En nötskrika flyger över vägen och en skata spanar från en talltopp.

Det är ont om andra fågelmöten under promenaderna under dessa vinterdagar..

Men ute på älvens is är jag inte ensam.

En kråka promenerar fram och tillbaka vid den andra stranden.

Han spanar och håller noga koll på vilket håll jag tänker gå åt.

..visade, för ovanlighetens skull, upp sig under gårdagens promenad..
Det är första gången jag lyckas fota en sittande sådan.. men tyvärr var den långt borta och i dåligt ljus så det går knappt att se på fotona att det faktiskt är en spillkråka.
Jag hade garanterat missat den helt om den inte plötsligt börjat "sjunga" för full hals. Dess läte hörs verkligen vida omkring när den siter högt uppe i toppen på en torrfura..

Bättre bild på den vackra fågeln finns här: Sveriges Ornitologiska sida.

..på bo.

Under vår semesterresa söderut, till mina barndomstrakter i Västerås, stannade vi till vid en rastplats strax söder om Skellefteå och skådade en smålom som såg ut att ruva på ägg..

26/7-08

..blev det efter snöstormen i torsdags.

Idag har solens skinit och snön gnistrat vackert.

Men -18 grader gjorde promenaden kort.

Stelfrusna fingrar lyckades fotografera lite av allt det vita.. Sedan bar det fort av hemåt igen. Det är definitivt en inne-i-värmen-mysar-dag idag..

Eftersom det är "Vinterfåglar Inpå Knuten"-evenemang under denna helg har det räknats lite fåglar i vår trädgård under dagen.

Gulsparv

..under lördagen.

Första gästen under fågelbordet denna rätt kyliga morgon med -10,5 grader blev en nötskrika:

Strax därefter kom flocken med sparvar:

Senare på eftermiddagen gick det mest i gult:

Vi gjorde en kort tur ut i skogen också och stötte där på en nötkråka:

Annars är det ganska fågelfattigt i våra vintriga skogar just nu.
Längtar efter bofinkssång och utslagna björkar.
Men dit är det långt kvar än.

..är tillbaka.
För två år sedan dök hon upp vid fågelbordet på julafton. I fjol var hon sent ute..
inte förrän 23: januari såg vi henne här. Båda åren har hon sedan stannat i kvarteret till vår och snösmältning.

I år hann det knappt bli november. I morse fanns hon vid fågelbordet.

Det är ju så klart inte säkert att det är samma hona som kommer år efter år.. men vill gärna tro det. Hon ser ut att känna sig hemma när hon letar frön på marken och hoppar vant upp i fågelbordet där hon serverades äpplen i fjol.

Ett trevligt återseende.

..vid vårt fågelbord!

Aldrig tidigare om åren har jag sett den fågeln här hos oss.. Vilken trevligt nykomling! Eller nykomlingar borde det heta, de är nämligen två. Kanske herr och fru?

Men bordsskick har de inget. De skvätter ut frön och bryr sig inte ett dugg om att städa upp efter sig vid matplatsen..

Men jättevälkomna är de!

De har varit här under några veckor nu..