Naturligtvis..

Det är i mitt tycke inte årets bästa årstid just nu.

Det är för kallt, det är för mycket snö, det är för korta dagar och framför allt: Det är allt för lite fåglar i farten.

Vid fågelborden och talgbollarna här hemma är det i och för sig ganska livat: Ett helt gäng talgoxar dominerar i mesväg, gulsparvar och pilfinkar gästar regelbundet vildfågelfröbordet, två större hackspettar har utsett talgkrukor och talgbollar till sitt revir och ett gäng på hela 6 nötskrikor ser till att skrämma smått slag på alla småfåglar med jämna mellanrum.

Därtill tillkom i går två lite mer udda gäster under gårdagen: En bofinkshane (med största sannolikhet samma som jag fotade här den 6/12, han med ”klumpfot”. Denna såg nämligen ut att ha liknade problem med sin ena fot.) och en björktrast.

Björktrasten ska egentligen ha flyttat söderut (så även bofinken..) men det verkar finnas ett antal ex kvar här på våra breddgrader denna vinter.. Björktrasten dök plötsligt upp i vår hagtornsbuske ganska sent under eftermiddagen i går. Idag fanns den på plats i samma buske redan tidigt i gryningen.. tydligen är busken bär en delikatess i midvinterkylan. Den har troget hållit till i busken nästan under hela dagen. Sitter uppburrad och tar sig ett bär då och då..

Sist, men inte mins brukar även sparvhöken göra några svängar förbi fågelborden. Förr om åren har det hänt mycket sällan att rovfåglar visat upp sig här i trädgården, men denna sparvhök har nu synts till nästan dagligen under de dagar jag varit hemma.

Så, med andra ord, visst finns det lite fågelliv även nu mitt i vintern. Men jag nu längtar till våren och återseendet av alla flyttfåglar!

För att uppleva lite känslan av vad som komma skall åkte Per och jag ut på en kort fågelskådningstur idag.. Vi hade inga stora förväntningar på att se något speciellt utan ville bara komma ut en sväng i det vintriga landskapet. Vi stannade därför till vid Selets bruk, stället där en å brusar fram under en bro. Strömstarar brukar hålla till där ibland så vi ville ta en titt.

Det fanns snö, vatten, och is..

 

..men inga fåglar denna gång.

Vi for vidare mot Alvik, stället där gäss, svanar och andra spännande vårfåglar brukar skådas i mängd varje maj..

Nu i januari är det däremot lugnt, tyst.. och väldigt stilla där ute på ängarna.

Bara snö och kyla så långt ögat nådde..

..men när vi for efter vägen mot Alviksgården mötte oss mitt på vägen en stor flock kråkor.. Kamerna hann jag inte få fram innan de som på given signal lyfte samtidigt allihop och flög upp i träden på andra sidan åkern. Det var dock en rejält stor flock.. ca 50 st kråkor! Och mitt ibland dem 4 kajor. Ganska mäktig syn mitt i det vita vinterlandskapet.

När vi närmade oss grisfarmen, alltså Alviksgården, satt det en flock sparvar uppe på ett av taken. I byggnaderna bredvid finns någon form av säd-förråd så vi antog att de höll till där eftersom det fanns sädspill på marken.. Jag räknade till ungefär 80 st gulsparvar och ett tiotal gråsparvar. En av de största flockar med gulsparv jag sett!

Men det visade sig en stund senare att de var betydligt fler än så.. När vi vänt och började åka tillbaka passerade vi i närheten av ”sädförrådet” eller vad det nu är, och där utanför kokade det bokstavligen av fågel!

Det var de 80 gulsparvarvarna plus några hundra till!