Fågelungar och semesterplaner
Idag såg jag årets första Storspovsunge under cykelturen hem från jobbet.
Den vandrade runt i högt gräs, på sina långa ben. Mycket likt en tennisboll i brun-vit-grå kostym.
Men som sagt med långa, ståtliga ben.. och en näbb som är på god väg att bli lika maffig som föräldrarnas.
Eftersom min kamera nu bara är en vanlig, hederlig, liten digital sak med otroligt kass zoom så syns den runda, duniga ungen bara som en brun fläck högst upp i högra hörnet. Men med god fantasi och ett stycke humor går den dock att se. Nästan.
För övrigt planerar vi lite inför semestern nu.
Det börjar faktiskt äntligen närma sig juli! Kors i taket att den långa vinter nu är slut!
En av planerna är att bila söderut.. Gotland är målet. Några dagars solig semester på ön..
Cyklarna ska med, fågelbok, kikare, kamera och flora likaså.
Vi missar den bästa fågelskådningssäsongen men hoppas ändå på många sevärdheter.
Både i fågelform och stenform.
Planeringen forsätter..
Den vandrade runt i högt gräs, på sina långa ben. Mycket likt en tennisboll i brun-vit-grå kostym.
Men som sagt med långa, ståtliga ben.. och en näbb som är på god väg att bli lika maffig som föräldrarnas.
Eftersom min kamera nu bara är en vanlig, hederlig, liten digital sak med otroligt kass zoom så syns den runda, duniga ungen bara som en brun fläck högst upp i högra hörnet. Men med god fantasi och ett stycke humor går den dock att se. Nästan.
För övrigt planerar vi lite inför semestern nu.
Det börjar faktiskt äntligen närma sig juli! Kors i taket att den långa vinter nu är slut!
En av planerna är att bila söderut.. Gotland är målet. Några dagars solig semester på ön..
Cyklarna ska med, fågelbok, kikare, kamera och flora likaså.
Vi missar den bästa fågelskådningssäsongen men hoppas ändå på många sevärdheter.
Både i fågelform och stenform.
Planeringen forsätter..
Fågelungar
Under de senaste dagarna har fågelsången minskat.
Fågelföräldrarna har inte tid att sjunga längre. De sliter istället hårt med att mätta hungriga munnar.
Talgoxens ungar lämnade holken under gårdagen. Deras ivriga tigganden hörs nu från buskar och träd i närheten.
Även pilfinksfamiljen som bott under grannens taknock har lockat ut sina ungar från boet. De är betydligt mer tystlåtna är de små talgoxarna. Tysta hoppar de blygsamt omkring på gräsmattan..och tränar för fullt på att undersöka vad som går att äta.
Blekare och med gula mungipor.. men annars väldigt lika sina pilfinksföräldrar!
I blåmesholken piper det högre och högre för varje dag som går. Även där blir nog en bostad ledig vilken dag som helst.
I två av de andra holkarna häckar svartvita flugsnappare. De kom nyligen hem från utlandsvistelsen så där ruvas det för fullt än så länge. Hanen underhåller honan med vacker sång utanför holken och håller koll på sitt revir. Kaxigt jagas varje inkräktare iväg till andra, avlägsna skogsdungar.
Det kommer att bli tråkigt tyst i trädgården när även de flytttar ut..
Fågelföräldrarna har inte tid att sjunga längre. De sliter istället hårt med att mätta hungriga munnar.
Talgoxens ungar lämnade holken under gårdagen. Deras ivriga tigganden hörs nu från buskar och träd i närheten.
Även pilfinksfamiljen som bott under grannens taknock har lockat ut sina ungar från boet. De är betydligt mer tystlåtna är de små talgoxarna. Tysta hoppar de blygsamt omkring på gräsmattan..och tränar för fullt på att undersöka vad som går att äta.
Blekare och med gula mungipor.. men annars väldigt lika sina pilfinksföräldrar!
I blåmesholken piper det högre och högre för varje dag som går. Även där blir nog en bostad ledig vilken dag som helst.
I två av de andra holkarna häckar svartvita flugsnappare. De kom nyligen hem från utlandsvistelsen så där ruvas det för fullt än så länge. Hanen underhåller honan med vacker sång utanför holken och håller koll på sitt revir. Kaxigt jagas varje inkräktare iväg till andra, avlägsna skogsdungar.
Det kommer att bli tråkigt tyst i trädgården när även de flytttar ut..
Gråsparven..
..har ungar i sitt bo nu.
Han kommer på regelbundna besök, gråspavshannen.
Sätter sig först på kanten till stuprännan.. kikar därifrån ner på den som sitter på altanen och fikar.
Låtsas man inte märka honom flyger han efter en stunds kikande ner på en av de andra stolarna vid bordet. Därifrån fortsätter kikandet. Hela han kroppsspråk ser ut att säga:
-Jag vill inte störa men en liten smakbit skulle sitta väldig fint!
Som en hund rusar efter en kastad boll rusar denna sparv efter en kastad bullbit. Ibland fångar han den redan i luften. Landar sedan en bit bort och delar upp den i lagom fågelunge-portioner.
Näbben blir alldeles fullastad med bullsmulor.
Flera gånger tvekar han..ska han våga lämna resterna som inte ryms i näbben? Kanske kommer grannfamiljens far och norpar dem innan han hinner tillbaka.
Idag har han flugit extra flitigt mellan vår altan och sitt bo. Kanske låter han mamma sparv ta det lugnt.
Det är ju mors dag.
Han kommer på regelbundna besök, gråspavshannen.
Sätter sig först på kanten till stuprännan.. kikar därifrån ner på den som sitter på altanen och fikar.
Låtsas man inte märka honom flyger han efter en stunds kikande ner på en av de andra stolarna vid bordet. Därifrån fortsätter kikandet. Hela han kroppsspråk ser ut att säga:
-Jag vill inte störa men en liten smakbit skulle sitta väldig fint!
Som en hund rusar efter en kastad boll rusar denna sparv efter en kastad bullbit. Ibland fångar han den redan i luften. Landar sedan en bit bort och delar upp den i lagom fågelunge-portioner.
Näbben blir alldeles fullastad med bullsmulor.
Flera gånger tvekar han..ska han våga lämna resterna som inte ryms i näbben? Kanske kommer grannfamiljens far och norpar dem innan han hinner tillbaka.
Idag har han flugit extra flitigt mellan vår altan och sitt bo. Kanske låter han mamma sparv ta det lugnt.
Det är ju mors dag.
Trastar dag och natt
Är man kvällspigg kan man njuta av trastsång innan man går och lägger sig.
Klockan 00.30 börjar första björktrasten höras.. och sedan blir de fler och fler ju ljusare natten blir.
Det börjar faktiskt vid det här laget att ljusna redan strax efter midnatt! Snart är de ljusa, härliga norrbottensnätterna här!
År efter år kommer de tillbaka, trastarna. Först i stora skaror som nästan invaderar hela trädgården och ängen utanför.
Flockarna skingras efterhand.. vissa flyttar längre norrut och vissa väljer att stanna.
Det är flera trastfamiljer som valt skogdungen utanför vårt hus som häckningsplats under de år jag bott här.. Björktrastar de flesta av dem.
Rödvingetraster och taltrastar verkar föredra andra skogar. Lite synd eftersom björktrastens sång är inte den vackraste i trastkören.. Men däremot livar de effektivt upp stämningen i och utanför vår trädgård.
De försvarar sitt revir med näbbar och klor. Riktigt ordentligt upprörda blir de, hela flocken, om en skata eller, ännu värre, en kråka vågar sig in här.
Jag har gjort små, tafatta försök att skingra skatflockarna vid fågelbordet under vintern, men insett att jag blivit besegrad. Så fort ryggen vänds mot fönstret smyger de fram igen..de svartvita talgbollsmarodörerna och storätarna.
Trastarna däremot låter sig inte besegras. De håller trädgården garanterat skatfri.
Det enda man kan förvänta sig att se är några lossryckta skat-stjärtfjädrar virvla omkring i vinden.
Skatorna åker verkligen på stryk dessa dagar om de inte förstår vinken: "Dags att dra!"
Först kommer en trast.. räcker inte hans hesa skränade och blixtsnabba attack mot skatstjärtfjädrarna kommer snabbt polaren till hjälp. Förstår skatan då fortfarande inte sitt bästa rycker hela kvarterets traststyrka in inom några röda sekunder.
Sällan har jag skådat så skamsna skator som under dessa trastattacker.
Tur man lyckats hålla sig på god fot med trastfamiljerna. Annars hade man inte vågat rensa rabatter utan hjälm på huvudet.
2006-06-10
Klockan 00.30 börjar första björktrasten höras.. och sedan blir de fler och fler ju ljusare natten blir.
Det börjar faktiskt vid det här laget att ljusna redan strax efter midnatt! Snart är de ljusa, härliga norrbottensnätterna här!
År efter år kommer de tillbaka, trastarna. Först i stora skaror som nästan invaderar hela trädgården och ängen utanför.
Flockarna skingras efterhand.. vissa flyttar längre norrut och vissa väljer att stanna.
Det är flera trastfamiljer som valt skogdungen utanför vårt hus som häckningsplats under de år jag bott här.. Björktrastar de flesta av dem.
Rödvingetraster och taltrastar verkar föredra andra skogar. Lite synd eftersom björktrastens sång är inte den vackraste i trastkören.. Men däremot livar de effektivt upp stämningen i och utanför vår trädgård.
De försvarar sitt revir med näbbar och klor. Riktigt ordentligt upprörda blir de, hela flocken, om en skata eller, ännu värre, en kråka vågar sig in här.
Jag har gjort små, tafatta försök att skingra skatflockarna vid fågelbordet under vintern, men insett att jag blivit besegrad. Så fort ryggen vänds mot fönstret smyger de fram igen..de svartvita talgbollsmarodörerna och storätarna.
Trastarna däremot låter sig inte besegras. De håller trädgården garanterat skatfri.
Det enda man kan förvänta sig att se är några lossryckta skat-stjärtfjädrar virvla omkring i vinden.
Skatorna åker verkligen på stryk dessa dagar om de inte förstår vinken: "Dags att dra!"
Först kommer en trast.. räcker inte hans hesa skränade och blixtsnabba attack mot skatstjärtfjädrarna kommer snabbt polaren till hjälp. Förstår skatan då fortfarande inte sitt bästa rycker hela kvarterets traststyrka in inom några röda sekunder.
Sällan har jag skådat så skamsna skator som under dessa trastattacker.
Tur man lyckats hålla sig på god fot med trastfamiljerna. Annars hade man inte vågat rensa rabatter utan hjälm på huvudet.
I fjol hoppade små trastungar omkring på gräsmattan den 10/6, så snart ser vi dem nog snart igen:
2006-06-10
Det är orättvist..
Per har fått åka till Halmstad.
Hela veckan är han där nere på kurs med jobbet. Och han ringer på kvällarna och berättar vilka fina promenader han tagit nere vid havet.. Och hur många olika fåglar han sett.
Igår var det gravänder, strandskator, ejdrar, skarvar och andra också, som jag redan förträngt.
Jag vill ju också vara nere i Halmstad just den här tiden på året då man kan skåda jättemycket fåglar där!
Och njuta av våren!
Och promenera längs stranden i solnedgången!
Men kursen var inte för sambos. Så jag får roa mig på egen hand här hemma.
I kväll åt jag en snabb middag och tog sedan en promenad ner till "vår" lilla sjö i utkanten av villaområdet. Det går inte att jämföra med Halmstad och havet..men kaffet smakade gott där ute!
Och det fanns en del fågelliv också:
En gräsandshanne simmade bort mot motsatta stranden när jag kom.. Bofink, grönfink och gulsparv höll konsert i träden. Hackspetten trummade.Och så flög där ett par snäppor längs med stranden.. men de blev inte artbestämda. Jag är så jättedåligt på att se skillnad på alla brunvita vadare! Gissar dock på att det var skogssnäppor.
De senaste två åren har ett bläsandspar hållit till i tjärnen så jag spanade med jämna mellanrum efter dem.. och strax innan hemgång dök de upp! Långt borta, på andra sidan..men de var där! Det är så kul med fåglar som återkommer år efter år! Det blir nästan som att återse gamla vänner..
Bortsimmande gräsandshane.. Ännu har all is inte smält bort från sjön.
Bläsandsparet. Usel bildkvalité beror på att jag fotade genom handkikare för att fåglarna över huvudtaget skulle synas..
Det grönska ännu inte alls i våra skogar.. Björkarna är kala och marken brungrå. Ganska trista färger ute i naturen en mulen dag som denna.
Hela veckan är han där nere på kurs med jobbet. Och han ringer på kvällarna och berättar vilka fina promenader han tagit nere vid havet.. Och hur många olika fåglar han sett.
Igår var det gravänder, strandskator, ejdrar, skarvar och andra också, som jag redan förträngt.
Jag vill ju också vara nere i Halmstad just den här tiden på året då man kan skåda jättemycket fåglar där!
Och njuta av våren!
Och promenera längs stranden i solnedgången!
Men kursen var inte för sambos. Så jag får roa mig på egen hand här hemma.
I kväll åt jag en snabb middag och tog sedan en promenad ner till "vår" lilla sjö i utkanten av villaområdet. Det går inte att jämföra med Halmstad och havet..men kaffet smakade gott där ute!
Och det fanns en del fågelliv också:
En gräsandshanne simmade bort mot motsatta stranden när jag kom.. Bofink, grönfink och gulsparv höll konsert i träden. Hackspetten trummade.Och så flög där ett par snäppor längs med stranden.. men de blev inte artbestämda. Jag är så jättedåligt på att se skillnad på alla brunvita vadare! Gissar dock på att det var skogssnäppor.
De senaste två åren har ett bläsandspar hållit till i tjärnen så jag spanade med jämna mellanrum efter dem.. och strax innan hemgång dök de upp! Långt borta, på andra sidan..men de var där! Det är så kul med fåglar som återkommer år efter år! Det blir nästan som att återse gamla vänner..
Bortsimmande gräsandshane.. Ännu har all is inte smält bort från sjön.
Bläsandsparet. Usel bildkvalité beror på att jag fotade genom handkikare för att fåglarna över huvudtaget skulle synas..
Det grönska ännu inte alls i våra skogar.. Björkarna är kala och marken brungrå. Ganska trista färger ute i naturen en mulen dag som denna.
Oväntat möte
En Nötkråka flög över cykelvägen i morse när jag var på väg till jobbet.
När jag flyttade hit upp till norr för drygt tre år sedan hade jag sett den fågeln endast en gång.
Då på en fågelskådartur med Stockholms Ornitologiska Förening... någongång i mitten på 90-talet.
Nu har den visat upp sig hela tre gånger bara under det senaste året.
Nötkråkorna här uppe skiljer sig dock lite från de där nere i Mälardalen. De som bor här är av den smalnäbbade sorten, Sibiriska "gäster" som i vissa fall bestämt sig för att bosätta sig i norra norden...och tydligen ser man dem betydligt oftare än de "vanliga" nötkråkorna söderut. Verkar det som, i år i alla fall..
Den heter något så tråkigt som "kråka" men mig har den lyckats charma. Tycker den är tufft snygg i sin mörkbruna kostym med vita pärlor. Och avslutningen..det man genast lägger märke till när den flyger iväg: Den vita spetsen längst ut på stjärtfjädrarna. Den glimmar vackert vit när kråkan flyger in i den mörka barrskogen.
Ett oväntat möte på cykelvägen som gjorde det mödan värt att en måndagmorgon cykla i motvind kl 06.30 till jobbet.
När jag flyttade hit upp till norr för drygt tre år sedan hade jag sett den fågeln endast en gång.
Då på en fågelskådartur med Stockholms Ornitologiska Förening... någongång i mitten på 90-talet.
Nu har den visat upp sig hela tre gånger bara under det senaste året.
Nötkråkorna här uppe skiljer sig dock lite från de där nere i Mälardalen. De som bor här är av den smalnäbbade sorten, Sibiriska "gäster" som i vissa fall bestämt sig för att bosätta sig i norra norden...och tydligen ser man dem betydligt oftare än de "vanliga" nötkråkorna söderut. Verkar det som, i år i alla fall..
Den heter något så tråkigt som "kråka" men mig har den lyckats charma. Tycker den är tufft snygg i sin mörkbruna kostym med vita pärlor. Och avslutningen..det man genast lägger märke till när den flyger iväg: Den vita spetsen längst ut på stjärtfjädrarna. Den glimmar vackert vit när kråkan flyger in i den mörka barrskogen.
Ett oväntat möte på cykelvägen som gjorde det mödan värt att en måndagmorgon cykla i motvind kl 06.30 till jobbet.
