Naturligtvis..

Jag har tidigare beklagat mig över korsnäbbarna.
Det finns två arter, mindre korsnäbb och större korsnäbb. Båda sorterna finns här uppe i våra trakter. Den mindre av dem är till och med ganska vanlig så man stöter ofta på flockar av den när man är ute i skogen. Men de har en tendens att inte vilja bli skådade.
Otaliga gånger har flockar av dem passerat över trädtopparna.. ivrigt kvittrande. Eventuellt har de även landat i en trädtopp.. men alltid väldigt, otroligt långt borta.

Det har med andra ord varit korta korsnäbbmöten. Utan någon större framgång med kameran och inte heller några riktigt bra obstillfällen med kikaren. 

Men i går.. 

Per och jag for i väg till Bälingebergets Naturreservat, tog oss upp på bergets topp, gjorde upp eld vid en av grillplatserna, fikade och njöt av det helt otroligt vackra påskaftonvädret.


Uppför..

 
..och uppe.

Då flaxar det plötsligt till i en av talltopparna precis ovanför oss! En korsnäbb, en vackert röd hane, landar där..



..och den andra, honan, landar i en tall lite nedanför oss:



Det visar sig vara paret Större korsnäbb denna gång!
Och de är inte alls lika skygga som de mindre varit..
Dessa två ägnar sig i godan ro åt att äta tallkottsfrön, utan att bekymra sig över vår närvaro.
Hanen flyger även ner på marken och hämtar grus och låter sig studeras på ganska nära håll.




Och honan ägnar sig åt fjädervård uppe i sin tall:



Ett riktigt trevligt korsnäbbsmöte!