Uggleskådningsturen..
.. på skidor i nattmörkrer blev äntligen av under kvällen/natten till idag.
Efter middagen här hemma for Per och jag iväg, med skidor, flera lager kläder och med fika i ryggsäcken.
Kvällen var fin.. Stjärnklart, vindstilla.. och ganska kallt, ca -10 när vi for hemifrån.
När vi nådde gläntan där vi skulle starta skidåkningen var klockan 18.00 och skymning övergick lagom i nattmörker..
Det blev en skön, lång skidtur på över tre timmar.
Månskenet lyste upp så det blev inte helt mörkt.. Stjärnor i mängd på himlen.. och tyst som i graven.
Vi stannade upp med jämna mellanrum, lyssnade, drack lite kaffe, åt kakor..
Lyssnade igen.. och hörde..
..absolut ingenting.
Jag har ännu inte lyckats lära mig härma ugglor på ett acceptabelt sätt, men gjorde några försök med Pärlugglehoanden. Hest, i otakt, och säkerligen inte alls likt deras fina "pop-po-anden.."
Ingen uggla svarade.
Ingen uggla anföll.
Ingen uggla kände tydligen sitt revir hotat.
Ingen uggla verkade överhuvudtaget befinna sig i de skogar vi passerade igenom.
Under föregående års uggleturer har vi hört Pärlugglor i dessa marker.. så lite besviken blir man ju när inte ens den passar på att hoa just denna kväll.
Men, som alltid när man är ute på fågelskådning, är det ju själva upplevelsen och utflykten som är av värde.. Att inte se och höra fåglarna får man räkna med.
Så vi njöt av stillheten, månskenet och de vita vidderna, knarret under skidorna och all den friska luften.
Ett fint stjärnfall fick oss att stanna upp en god stund i en liten glänta.. Det var ett otroligt starkt lysande stjärnfall, ingen av oss har förr upplevt något sådant. Himlen lystes upp under en kort stund och jag tyckte mig nästan höra hur det fräste till när eldklotet slocknade då det försvann ner bakom trädtopparna. Magiskt fint!
Efter ett antal kilometers skidande började det kännas rejält kallt.. (och ovana jag var rejält trött i benen!)
Med rimfrost i håret och frusna kinder vände vi tillbaka mot civilisationen.. och kom hem strax innan kl. 23.00. Vid det laget visade termometern på -21 grader så inte konstigt att det kändes kylslaget..
Hade kvällen varit lite varmare hade vi nog stannat kvar ett tag till. Det kändes lite som att vi vände hemåt då när nattens ugglor kanske började vakna till.. Kanske missade vi Pärlugglekonserten med några timmar.. Svårt att veta.
Eller kanske tyckte även ugglorna att kvällen var för kall.. Jag har ingen erfarenhet av om ugglor hoar mindre eller mer när det är många minusgrader i skogen.
Ja.. inga ugglor denna gång, alltså.
Men det blir fler turer!
Och jag inser att jag måste träna in lite uggleljud.. Vore ju spännande om man genom att hoa lyckades locka fram ugglorna i mossen!
Inför nästa uggletur ska vi även studera kartor lite bättre.. I natt hamnade vi i lite fel slags skog, kändes det som.
Men man lär så länge man lever.
Och det var en spännade, och trevlig skidtur trots allt!
Vilken underbar tur ni var ute på.Du skrev så fängslande att det kändes som om jag var med på ett hörn. Synd med ugglorna men bättre lycka nästa gång, för en nästa gång blir det väl? Det där med att hoa uggleljud är inte helt lätt. Jag tycker mitt hornuggleläte låter ok här hemma, men ugglan på jobb reagerar inte ens. Kanske har jag för mycket skånsk brytning, som han inte förstår :)!
Det låter så mysigt när folk är ute på tur med skidor. Själv har jag bara gått några meter på sådana skidor ..... urjobbigt! Inte lönt att lägga ner något krut på det heller, för snön hade varit borta innan jag fått ut skidorna. Får njuta av era turer istället.
Anneli
Åh, det låter helt underbart! Tack för att man fick 'följa med' på turen. Läcker bild!
Kram från Ronja :)
Vart katten var det jag läste om uggelturer att ugglorna kan ha långa hoho-uppehåll. Man måste ha tur att vara ute exakt när det hoas eller ränna ut och in i skogen under kvällen typ :). Kul skrivet! Jag hade unnat dig ett "anfall".
Så härligt att få skida ut i skogen mitt i stjärnklara natten!
Vilken fängslande beskrivning på er uggle-utflykt ;)
Men er skidtur mitt i natten var säkert en upplevelse i sig, men hade definitivt gett ännu mera om ni hörde på ugglorna "hoande". Kanske det var för kallt för dom den natten!? Kanske en ny strapats när vårsusningarna sätter fart ;)
Ha en bra dag! /Bea
Det låter riktigt romantiskt :)
Åh, det här var en härlig blogg.. blir så sugen på att få komma ut i skogen att jag vet inte vad!
kommer tillbaka hit!
Anneli:
Tack, både för snälla ord och för att du ville följa med på turen! :)
Jodå..det blir förhoppningsvis fler ugglelyssnarkvällar..kanske på skidor..nu har jag ju vilat upp mig sedan sist! :)
Ronja:
Tack själv för att du följde med! :)
Elsa:
Tackar,håll tummarna för anfall (av lindrig art!)här framöver..;)
Jo, jag har också läst/hört om det där med hur viktigt det är att man är där "just då" när det händer..åtminstone när det gäller de större, mer ovanliga uglorna..Pärlugglan brukar höras regelbundet i våra skogar..men den sov väl just denna natt! :)
Åsa:
Ja, lite läskigt också..jag trodde ett tag att vi höll på att åka vilse..men Per hade koll på läget..
Bea:
Tackar, ja..nya turer blir det förhoppningsvis..och då med lite fler ugglor än denna gång! :)
Tror faktiskt att de tyckte natten var lite väl kall..eller så var Per och jag helt enkelt på fel platser..på fel tid..
Matte:
Hmm..ja, fast med rimfrost i skägget (hos Per) och stelfrusna tår (hos mig) glömde vi nog bort just den romantiska biten i det hela.. Ska tänka på det nästa gång! :))
Elin:
Tackar! Trevligt med en ny besökare som gillar växter, djur och natur! Gillade din blogg också väldigt mycket så vi lär synas fler gånger! :)
/Kirsti
Hej Kirsti !
På nått sätt har jag lyckats missa det här inlägget.
Vad trevligt att ni är ute och försöker lyssna/härma ugglorna, ge inte upp !
Det tog två år för mig förrän det började lossna på riktigt med härmandet, det gäller att ha tålamod !
Lycka till !
Mvh. Hannu
Hannu:
Tackar! Nädå, inte ger vi upp, inte!
Ja..två år..det var fort det, för mig kommer det garanterat ta längre än så..:)
Hade det varit bättre väder i går kväll hade vi nog gjort en kortare uggletur.. Kanske nästa helg istället! Synd att man måste jobba under veckorna..:)
/Kirsti
Vilken underbar upplevelse! Jag har aldrig varit ute i mörkret med ett par skidor på fötterna, var det helt ospårat? Hade ni inga pannlampor ens?
Det är som en saga var gång att titta in hos dig, nya kapitel med den ena upplevelsen efter den andra.
Kram från pörtet
Paula:
Jo..det var o-skid-spårat..men det fanns skoterspår som vi skidade efter nästan hela vägen.. och nej, inga pannlampor..månskenet räckte som belysning..:)
Funderade faktiskt lite över hur kusligt det hade varit om vargar plötsligt börjat yla! :)
Kul att du gillar våra små "äventyr"..
..och tack för rara kommentarer! :)
/Kirsti
