Måltidsrester..

..ute i trädgården.

 

Idag har jag varit på jobbet hela dagen och under tiden har någon ätit upp en fågel under vår tall.

Jag gissar på att det är sparvhöken som försett sig med en mes från fågelbordet..

 

Det här är ju typiskt: Jag har varit hemma flera dagar under jul och nyår, suttit vid fönstret, spanat med kameran och kikaren beredd, för att fånga någon spännande händelse ute vid fågelbordet. Inget utöver det vanliga har dock hänt.

Och så idag, nu på kvällen.. när jag går ut för att fylla på fågelfrön ute i mörkret, ser jag något mörkt på den vita snön.. Hämtar ficklampan.. och går ut igen, och konstaterar att det är en dun/fjäderhög som ligger där i snön under trädet.



 

Det är inte mycket kvar av den stackars mesen.. i stort sätt bara vingpennor och fjädrar. Näbben ligger också kvar (syns i högerkanten av fotot) och det är den som bekräftar att det är en mes och inte en sparv eller fink som blivit rovfågelmat. En smal mesnäbb och grå fjädrar blandat med lite gult och några inslag av vitt.. Blåmes kanske, eller ännu mer troligt: Talgoxe.

 

Om det var sparvhöken som fick sig en måltid var den nog ganska mätt efter den fångsten. Och det gav den nog en välbehövd energidos i den smällkalla vintern.. Det har varit -31 grader under dagen idag så även en rovfågel behöver hitta något att äta för att inte frysa ihjäl.

 

Men.. suck.. Samtidigt är det lite sorgligt.

Tänk om det var den tama talgoxhanen som varje morgon kikar in genom fönstret och hälsar god morgon när jag kokar mitt helg-morgonkaffe.. Eller en av de fem blåmesar som så troget varje dag kommit för att äta av jordnötterna i nöthållaren.

Den enes bröd den andres död..

Det är naturens gång, jag vet.

Men lite ledsen blir man ändå.

 

Och det grämer mig att jag inte såg det hela! Det har skett precis rakt utanför fönstret, inom fotoavstånd. Och han måste ju ha suttit där en bra stund eftersom han hunnit plocka bort alla fjädrar på mesen.

Om nu herr Sparvhök ska äta upp mina stackars mesar en efter en kan han väl åtminstone göra det när jag är hemma och kan få en bild av honom..

 

(Här om dagen tog han en fågel vid det andra fågelbordet, och då satt jag faktiskt vid fönstret just då, men den gången knep han fågeln och flög blixtsnabbt iväg. Jag hann inte ens reagera innan det hela var över.)

 

Det var dagens fågelmatningsrapport, det.. från ett kallt Boden.


Talgoxar..

..tacksamma att fotografera.

 

Både i går och idag visar utomhustermometern på -20 grader. Ett vintervitt jullandskap utanför fönstret.. och det knarrar gott under skorna när man går ut.



 

Jag håller mig dock helst inomhus när det är -20 grader eller kallare..

Därför bjuds det idag på foton fotade genom fönstret.


 




Fågelbordet har haft besök av både sparvar, nötväckor, hackspettar, mesar och finkar.. men de som är nyfiknast kommer som bekant oftast närmast fönstret och blir därför oftast även fotograferade..




Dagens nyfiknaste gäster: Talgoxarna.


Sparvhök..

..och andra fågelbordsbesökare.

 

I år har jag bestämt mig för att använda mig av ”Svalan” för att hålla koll på vilka fågelarter som besöker fågelborden ute i vår trädgård.


Det innebär att jag räknar fåglarna,
artbestämmer dem..






..och sedan rapporterar in antalet av varje art på sidan ”Rapportsystemet för fåglar”.


När dagens femtihundraelva gulsparvar under fågelbordet var ungefärligt räknade (Bilderna ovan visar en bråkdel av dem..) bestämde jag mig för att det va ca 50 st. Det är tröstlöst omöjligt att försöka räkna individerna i en kryllande flock hungriga fåglar.. När man hunnit halvvägs flyger alla plötsligt i väg och man får börja på nytt efter några minuter när de åter samlats. Till råga på allt befinner sig inte alla samtidigt under fågelbordet utan en hel del väntar på sin tur ovanför (här tre pilfinkar och en gulsparv)..




..och andra sitter uppe i fågelbordet och ser till att slänga ner frön åt flocken nedanför (pilfinkar är otroligt flitiga fröutslängare!):




Nåja.. det är i alla fall ett mycket trevligt lördagsnöje att under dagens få ljusa timmar studera fågellivet utanför fönstret.

Idag räknade jag ihop till hela 13 olika arter: Talgoxe, Blåmes, Svartmes, Talltita, Gulsparv, Gråsparv, Pilfink, Grönfink, Domherre, Större hackspett, Nötskrika, Skata..

..och till sist dagens dilemma: Sparvhök!


Den gjorde ett snabbt besök, kollade in utbudet vid fågelbordet, studerade därefter bastufarstun grundligt, som synes på bilden, och flög sedan vidare mot andra jaktmarker.

Varför är denna hök då ett dilemma?

Jo.. jag använder ju syftet ”Fågelbordsövervakning” på Svalan, som sagt var.. Alla arter som äter av fröutbudet räknas in.

Hur blir det då med Sparvhöken som inte bryr sig om varken fröna eller talgbollarna utan ”födosöker” med hökögat inställt på de andra matbordsgästerna istället?

Bestämde mig efter lite grubblande att räkna in även den.
Den besökte ju faktiskt fågelbordet.. Precis som alla sparvar och mesar i födosökande syfte, så det vore ju diskriminerade om inte den fick vara med på listan!

Bofinkar..

..vid fågelbordet och snösmältardropp från taket.

 

Det är en lite konstig vinter i år.

Ena dagen knarrar snön gott under skorna och termometern visar på drygt -10 grader.

Andra dagen smälter snön och gruset knastrar ute på slaskig väg.

Enda gemensamma för dessa varierande väderdagar verkar vara solens frånvaro. Den skiner inte alls i den utsträckning man skulle önska..

 

Idag har det varit en töardag.

Jag vaknade till ljudet av takdropp.. mycket likt det trevliga ljud som brukar förekomma under vårvintern.

Jag tittade ut genom fönstret.. och skådade något så ovanligt som två bofinkar under fågelbordet. Även det mycket likt ett vårvintertecken!

Fick skärpa till mig och tänka efter vilken månad det är: December.

 

Och konstaterade sedan förbryllat att det måste vara första gången jag har bofink i trädgården mitt i ”smällkalla” vintern.

Fast det så klart.. den är ju inte smällkall i år. Kanske därför bofinkarna inte gör sig någon brådska söderut.

 

Lite senare dök ännu en bofink upp.

Sammanlagt tre rostbruna bofinkshanar spatserade runt bland nedfallna vildfågelfrön under fågelbordet, i sällskap av gulsparvar och de stora  julfavoriterna: Domherrarna.

 

December, tö, och domherrar tillsammans med bofinkar vid fågelbordet..

Borde man på allvar börja oroa sig över klimatförändringarna!?

 

Det var omöjligt att få något bra foto av fåglarna. Skymningsljus rådde trots att det var mitt på dagen och allt fotograferande fick ske genom fönstret eftersom fåglarna inte sitter kvar om man går utomhus..

Några av fotona på en av bofinkarna visar dock att den verkar lida av någon form av benbekymmer.. ”Klumpfot”-sjukdom av något slag?




Troligtvis är det väl därför den inte dragit iväg söderut.. Hur det var fatt med de två andra bofinkarna vet jag inte, de kom inte lika nära som denna så jag kunde inte studera deras ben.. Inte ens med kikare gick det att se tydligt i det dåliga ljuset.

Bara att hålla tummarna att de var friska.

Och att de drar i väg till varmare breddgrader innan den riktiga, kalla Bodenvintern slår till.


Nötskrikor..

..och 100% gråväder.

 

Novembervädret visar sig inte från sin bästa sida just nu.

Inte ens mitt på dagen råder dagsljus, utan något som mer liknar skymning.

Och all vit, fin snö ha smält bort under de senaste plussgradiga dagarna.
Till råga på allt har jag tillbringat dagarna denna vecka under en varm filt i soffan.. med huvudvärk och lite feber.

Tristare än trist.

 

Det är därför man blir glad åt det lilla när det plötsligt dyker upp!

Idag bestod ”det lilla” av hela tre nötskrikor som valde mitt fågelbord att proviantera under..

Fram med kameran! Bara några meter utanför fönstret höll de vackra fåglarna obekymrat på med att rota runt blad fröna andra fåglar slängt ner på marken..

 

Jag klickade iväg ett antal bilder.. och njöt av skrikorna skådespel. De betedde sig som tre mycket stolta herrar..med full koll på varandra. Ingen tilläts äta för länge på samma plats utan att någon av de andra två bryskt jagade bort den och själv tog över just den kvadratdecimetern av fröhögen.. Så höll det på under flera minuter.

Och jag kände mig betydligt piggare efter att äntligen fått något att fotografera och titta på.

 

Men.. att fota genom fönstret, en grådisig dag då ljuset är i stort sätt lika med noll.. Det kan kort och gott sammanfattas med:

Bättre bilder har definitivt tagits.

 

Skärpan på en hyfsat stillasittande nötskrika kan ju godkännas, med nöd och näppe.

Medan kompisen, som inte höll huvudet stilla, i stort sätt kan kallas halshuggen.



 

Nåja, vad är väl en soligt fin höst/vinterdag.. annat än efterlängtad!


Domherrar..

..och julkänsla vid fågelbordet!

För en vecka sedan fotade jag härfågeln i strålande höstsol, barmark och nollgradigt väder.

I morse vaknade jag till ett vinterlandskap utanför fönstret, minus 2 grader, gråmulet och snöfall.
Och det har fortsatt snöa hela dagen. Ett drygt 10 cm tjockt täcke bäddar nu in allt och skapar en tyst, dämpad, behaglig stämning utanför fönstret..

Och vid fågelbordet bjöd hela 13 st domherrar på show till frukost..


Klockan 09.00 i morse.


Skrika åt en nötskrika?

Under veckan som gått har det varit strykande åtgång på nötblandningen jag fyllt talglådan med.
Konsumtionen ökade plötsligt med nästan 100%.. I torsdags kväll hängde jag ut en välfylld låda och stirrade förbluffat på den på fredagseftermiddagen när jag kom hem från jobbet. Lådan var nämligen helt barskrapad. Inte en nötbit kvar.

Började undra om mesarna drabbats av bulimi. En fylld låda brukar nämligen räcka i minst en vecka, oftast betydligt längre.

 

Idag var det så lördag.. och ledigt från jobbet.

Och min plan var att övervaka talglådan. (Hängde ut en ny, välfylld sent i går kväll.)

 

Med ”övervakningskameran” i beredskap slog jag mig ner vid köksbordet strax efter frukost.. och det dröjde inte länge förrän en misstänkt dök upp!

 

Jag brukar ha besök av nötskrikor lite då och då vid fågelborden.. De är ganska försiktiga av sig, gör ingen större skada.. äter oftast av fröna de andra fåglarna slängt ner på marken..

 

..men dagens nötskrika såg ut att ha helt andra planer:



 

Jag lät övervakningskameran klicka några bildsekvenser.. och därmed var gåtan med ”Rekordsnabb tömning av talglåda” löst:








 

Jädrans nötskrika! Den har tuffat till sig betydligt sedan i fjol!
Mina talglådor har fått vara i fred från både skator och skrikor ända tills nu..

Till råga på allt dök ytterligare en nötskrika upp strax efter att jag stängt av kameran.

Två glupska, modiga, smidiga skrikor som det inte ens lönar sig att skrika argt åt..

 

I kväll är talglådan åter nästan tom.

Men nötskrikorna kan glömma att de ska få denna lyxutfodring hela vintern lång!

I morgon ska jag blanda ny nötsmet och tillverka talgklockor i stället. Den formen av ”upp- och nervänd”, hängande kruka med talg tror jag inte dessa tuffingar vågar sig på.

Inte ännu i alla fall.

Men kanske bäst att ta i trä innan jag tänker den tanken högt.


 
"Boven", med bevismaterial kvar på näbben..


Solsken..

..och skiftesbyte vid fågelbordet.

 

Hösten fortsätter att visa sig från sin bästa sida.

Idag har det varit en undrbart fin dag med några plusgrader och klarblå himmel. Men värre väder är tydligen på väg.. Såg att det lovas snö till början av nästa vecka..

 

En del av denna lördag har jag ägnat mig åt att skåda fåglarna ute vid fågelbordet.. Den mörka årstiden är här nu och det innebär att när jag kommer hem från jobbet under vardagarna har fåglarna redan stoppat näbben under vingen för att sova.. Därför ser jag extra mycket fram emot lediga lördags- och söndagsmornar då jag äntligen kan ta del av skådespelet utanför fönstret! Det är ju alltid intressant att se vilka olika arter man burit ut frön åt under den gångna veckan..

 

Kunde denna morgon konstatera att förra helgens bofinkar och ensamma koltrast tydligen gett sig iväg söderut nu..

Istället dyker domherrarna upp. Och gulsparvarna. Och höstens första svartmes kom på besök idag!

Det känns både vädermässigt och fågelmässigt att vintern närmar sig.. varken man vill eller ej!



Pilfink i höstsol.


Mitt i maten..

Nu är fjolårets favorit ”talglådan” på plats igen.


I söndags fyllde jag den med diverse godsaker och hängde ut i björken.. och det dröjde inte mer än ett par minuter innan gästerna hittade dit.




Fler foton, mer om besökarna och receptet till talgsmeten finns på Strandskatornas hemsida!


Koltrast..

..i Boden.

 

Faktumet att Sverige är ett avlångt land bevisar sig för mig med jämna mellanrum när jag skådar fåglar.

När man som jag vuxit upp nere i Mälardalen är t.ex. en koltrast ingen raritet. Vid min fågelmatning i en trädgård norr om Stockholm fanns varje vinter minst 4-5 koltrastar som slogs om utrymmet och äpplena jag lade ut under utejulgranen.

 

Nu när jag bott ett antal år uppe i Boden har jag nästan glömt bort att man kan få besök av koltrast i sin trädgård.

De svarta, ljuvligt sjungande trastarna finns här uppe också.. men inte alls i samma mängd som söderut.

Ett enda år har jag hittills haft besök av koltras vid fågelbordet här i Sävast.. Den trasten kom hit på självaste julafton och stannade långt in på vårvintern. Det var vintern 2006/07.. alltså året innan mitt bloggande började så därför är han inte presenterad här.

När jag tänker efter har jag nog inte lyckats fota en enda koltrast i vår trädgård sedan dess.. Jag har hört dem sjunga här runtomkring under vårarna.. men att få besök av dem, det hör till ovanligheterna.

 

Men idag hände det!

En koltrast smög försiktigt omkring i en av blomrabatterna!

Han kikade blygt fram när jag fotograferade ”rariteten” i min Sävastträdgård.

Sedan flög han i väg söderut efter gatan..

..och jag tackar för det oväntade och mycket trevliga, men ack så korta, besöket denna gång!


Koltrastbesök, 11/10-2009


Sidensvans..

..som gapar efter mycket.

 

Idag hade jag nöjet att följa en sidensvans´ mycket mödosamma måltid på ganska nära håll.

Det var hagtornsbären i vår buske som lockade den glupska gästen..


Bilderna får tala sitt eget språk: (det tog nästan en minut för fågeln att äta ett enda bär..)












-"Ahhh, äntligen!!"

 


Fåglar flyger..

Denna lördagsförmiddag ägnades åt fågelskådning i trevligt sällskap och med en reporter från Radio Norrbotten närvarande. Om det finns mer att läsa hos Strandskatorna på nätet.

 

Under eftermiddagen sken solen från klarblå himmel och jag var ute i trädgården för att fånga fåglar på bild.

Men fåglar, t.ex. blåmesar, flyger..


 


..och jag är inte bra på att ta actionfoton av flyende nötväckor heller..


 


..och  in-zoomning av högt flygande nötkråka gick inte så bra..


 


..så det blev till att försöka fota några hyfsat stillasittande fåglar vid fågelbordet istället.


Så här gick det:



..men dagen har varit lyckad ändå!


Dessa nötväckor..

De är kvar vid min solrosfröautomat, de två nötväckorna.

Jag har slitit hårt, tillbringat flera timmar ute i trädgården, tömt kamerabatteriet ett antal gånger, ja..verkligen ansträngt mig för att fånga dem båda på samma bild!

Men de flyger i skytteltrafik mellan maten – skogen.. Antar att de är fullt upptagna med att lägga upp ett gigantiskt solrosfröförråd i skogarna här runtomkring.. De kan ju inte veta att jag faktiskt tänkt ge dem nya frön under hela vintern.

Jag har alltså inte lyckats med projekt ”Båda nötväckor på samma bild”.

 

Därför är dagens stora händelse verkligen värd att berätta om.

Det hände sig nämligen att Peter Wikström, en mycket duktig fotograf kom och hälsade på idag tillsammans med sin fru Eija.

Peter hade så klart kameran med sig och satte sig ute på vår altan.. Nötväckorna var vid fröautomaten som vanligt.. och blev flitigt fotograferade.

Jag satt där ute utan kameran, för ovanlighetens skull.. Har ju liksom fotat nötväckor dag ut och dag in under flera veckor så det var trevligt att för en gångs skull se någon annan ”zooma” in på dem..

Och gissa vad som händer!?

 

Bara efter några minuter utspelar sig följande:



 

Båda nötväckorna på samma bild!

Fotograf: Peter Wikström.

 

”Mina” nötväckor bjöd verkligen på sig själva, när någon annan än jag höll i kameran, må jag säga..

Stort tack till Peter för att jag får ”låna” hans finfina foto!

..och besök gärna hans hemsida: Kalix – en värld av bandy och natur.
Där finns många fina fågelfoton, m.m..

 


Trädkrypare..

..på tidigt morgonbesök!

För första gången fick jag nu se denna, lilla och ack så kamouflagefärgade fågel även här uppe i Boden!



Idag dök den plötsligt upp.. En snabb rackare som ivrigt letade efter mat efter en björkstam.
Därmed är även Trädkrypare ikryssat på tomtlistan..

 


Nötväckan..

..den ovanliga fågeln.

 

Jag rensade lite blomkrukor m.m. ute i garaget denna söndag och hittade en halvfull säck med överblivna fågelfrön sedan i fjol.

Kom att tänka talgoxen som i går undersökte den tomma fröautomaten så grundligt.. och tog därför en näve frön och lade ut dem i det fågelbordet som står ute året runt.

-Skoj att se om mesarna dyker upp tänkte jag och gick ut och fortsatte röja i garaget.

 

När jag kom in en stund senare mötte mig en oväntad syn ute vid fågelbordet..

Det var inte bara en nyfiken talgoxe där, utan massor av fåglar!

Jag satte mig ner vid fönstret och räknade under de följande 15 minuterarna in följande besökare:

2 pilfinkar, 1 gråsparvshane, minst 6 talgoxar, 1 grönfink (vågade sig dock inte fram till bordet), 1 bofink (höll sig nere på marken och tog hand om det mesarna slängde ner), 1 blåmes, 2 talltitor, två skator och en nötväcka!


Pilfinkar, talgoxar..


Det var mer livat och gruffigt vid matbordet än vad det brukar vara under kyliga vinterdagar!

Så döm om min förvåning.. hade ju ingen aning om att alla dessa arter höll till här i närheten.

 

Två talltitor lite osams med varandra..



Och den största förvåningen väckte då alltså nötväckan.

Den hör ju till de mer ovanliga fågelbordsgästerna här uppe på våra breddgrader har jag fått lära mig under de senaste åren.

(Jag som vuxit upp med fågelbord utanför fönstret nere i Mälardalen hade i början lite svårt att förstå hur ovanlig  denna fågel egentligen är här i Boden.. där nere förekom den ju i flera exemplar varje år vid fågelbordet, och som liten flicka tämjde jag t.o.m. en nötväcka så den vågade hämta nötter ur handen på mig..)

 



Dagens fågelöverraskning får därmed nötväckan stå för.
Och jag ser med spänning fram emot vinterns fågelmatning..
Hoppas den bestämmer sig för att stanna!


Varvet runt..

Nu börjar talgoxar och co tycka att det är matdags.


Jag har en fröautomat hängandes uppe i vår tall. Den hänger kvar där efter förra vinterns matning eftersom jag varit lite slö..

Den är tom på frön och har så varit under hela sommaren..

 

Idag konstaterade jag att talgoxar tydligen har ett bra minne.

Eller så luktar det fortfarande solrosfrö om automaten trots att den varit tom i drygt ett halvår..

Inte vet jag.



 

-Jaha..då ska vi se..här ska det finnas frön, vill jag minnas..



 

-Hmm..men var är maten!?



 

-Nä.. helt otroligt.. TOMT!


En dag ute i bärskogen..

Gårdagen regnade bort totalt så idag gladdes vi åt att solen började skina redan under förmiddagen. Ganska kraftiga vindar torkade fort upp efter allt regn.. och vi bestämde oss för att bege oss ut i bärskogen.
Lingon (och ev. svamp) stod på tur.
Men det visade sig bli nästan lika mycket blåbärsplockning som lingonplockning, och som vanligt:
Inga ätliga svampar så långt ögat kunde nå.


Jag bar med mig kameran under hela, långa skogsturen. Har haft få fåglar i trädgården under den senaste tiden så nu såg jag verkligen fram emot flera timmars spanade efter trevliga fåglar ute i skogarna istället..
Och visst fanns det fåglar där.. Två korpar hördes ”prata” bortanför blåbärsskogen, en flock med obestämd art av korsnäbbar passerade på hög höjd, två gråaktiga fåglar som troligtvis var flugsnappare, flög i hastig flykt över stigen och två trastar, även de av obestämbar art passerade högt ovanför trädtopparna..
Alltså inte ett enda fototillfälle.


Men..
..väl hemma igen visade det sig krylla av fåglar i trädgården istället.

Gräsmattan på husets baksida fungerade som rastplats åt en herrans massa trastar! Ca 30 björktrastar och ca 5 rödvingetrastar lyckades jag räkna ihop i all villervalla..
Troligtvis var det betydligt fler eftersom flera av dem även satt uppe i träden. Det var trastar överallt, kändes det som.



Björktrast



Rödvingetrast


Mitt i flocken fanns även några bofinkar och gråsparvar. Och uppe i björkarna huserade flera flockar grönsiskor..
..varav en gjorde en mellanlandning på altanbordet:



Grönsiska


Det blev alltså plötsligt en massa fotograferande inomhus istället.. Genom matrumsfönstret var sikten god och fåglarna tycktes inte ens märka mig mitt i sin jakt efter något ätbart.



Till slut upptäkte dock en talgoxe mig där i fönstret.. och man skulle ju faktiskt kunna tänka sig att den ville säga något i stil med: -"Snart dags för fågelbord och solrosfrön, va!?"


Så då får man väl dra slutsatsen då:
Fågelskådning på hemmaplan går att lita på. Men släpa runt på en tung kamera ute i lingonskogen lönar sig icke.

Fyra liter blåbär och drygt sex liter lingon rikare blev vi dock, och fikat i skogsgläntan smakade otroligt gott, och promenaden över stock och sten gjorde gott för själen, så skogsturen var absolut inte förgäves.


Flugsnappande altanfågel..

..del två.


Den grå, lilla flugsnapparen jag bloggade om för några dagar sedan har gäckat mig ända sedan dess.. Den har slutat "krocka" med fönsterrutorna men däremot befunnit sig ute vid altanen ett antal gånger.

Jag har såklart smugit ut med kameran i högsta hugg.. men inte lyckats fota den.

Har antagit att det är samma individ jag sett flyga omkring utanför fönstret var och varannan eftermiddag.. ända till i kväll. Idag var det nämligen flera gråspräckliga fåglar därute, så har ändrat uppfattning och antar nu att det är en hel familj..


En av dem bestämde sig för att visa sig från alla sina bästa sidor, så länge jag höll mig inomhus och fotade genom fönstret. Gick jag ut flög den över till grannens altan. (Det upprepades tre gånger innan jag gav upp och tog sikte på den inifrån huset istället.)









Och..ja, det är väl ingen tvekan om att detta åtminstone är en grå flugsnappare?!

Men den här verkar vara en äldre variant än den förra..så troligtvis är det en av föräldrarna till ungfågeln.

När jag sedan gick över till köksfönstret satt det faktiskt en spräckligare variant av samma fågel på en av utemöblerna på den andra altanen..




Med andra ord: Flugsnappare vart man än väder sig!


Meståg..

..genom trädgården.


Förmiddagen ägnade jag åt att plocka vinbär. Stod i mina egna tankar och repade bär från en svartvinbärsbuske.. och hörde plötsligt ett mycket välbekant ljud.

Det visade sig komma från vårt fågelbord, det som står ute året runt men inte serverar några frön förrän senare under hösten.

Nötväckan!

Den gjorde en grundlig översyn av hela fågelbordet.. från kant till kant och därefter från tak till marknivå. Intresserat studerade den bordet från alla vinklar, hängandes uppochner vid taknocken, lät höra sina nötväckeljud med jämna mellanrum, och försvann sedan med ett smått irriterande tjatter upp bland tallarna en bit från vår trädgård. Tydligen missnöjd med den uteblivna servicen..


Den är alltså tillbaka igen! Ensam denna gång.. men kanske fanns kompanjonen där någonstans i närheten. De var ju två i våras när de hälsade på.. det var senast den 14 mars de sågs tillsammans på samma gren och allt..

Kanske kan jag nu se fram emot tredje vintern med paret nötväcka vid fågelbordet..!


Efter nötväckans besök dök det upp flera mesar i tallarna i utkanten av trädgården.. Talgoxe, blåmes, talltita.. Flera ex av varje.. De var svåra att se uppe i grenverket men de hördes desto mer. Under ivrigt tjatter undersöktes kottar och grenklykor.

Efter några minuter drog samlingen av fåglar vidare in i skogsdungen.

Tydligen är det höst eftersom mestågen börjat gå..


Talltita uppe i sitt rätta element..

Fönstergluttare..

Flera gånger under den senaste veckan har mystiska ljud hörts utanför vardagsrumsfönstret.


I kväll lät det först som om en liten fågel krockade med rutan.. En mycket svag duns så jag antog att fågeln inte skadade sig. Gick i alla fall ut och tittade så den inte låg avtuppad ute på altanen..
Såg varken ivägflygande fågel eller avsvimmad sådan.. så jag gick in och satte mig i soffan.

Strax därefter hördes ytterligare en duns mot rutan. Ännu svagare än förra gången..

Förbryllad tittade jag åter ut och såg..

..ingenting.


Började vid det laget misstänka busiga ungar..

..och lutade mig åter tillbaka i soffan.


Tredje gången gillt:

Ännu en duns, denna gång mot rutan närmast mig. Och den här gången hann jag i ögonvrån se skymten av en fågel som försvann ner på altanen.

Strax därefter hoppade den upp på fönsterbläcket, blängde in på mig, lade huvudet fint på sned.. och gjorde plötsligt ett hopp rakt upp mot rutan. Duns.

Därefter landade den på ryggstödet till en av trädgårdsstolarna ute på altanen. Och smaskade i sig en insekt.


Tydligen bedriver denna lilla krabat någon form av fönsterfångst av insekter.

Sädesärlor har ju rykte om sig att börja attackera speglar och fönsterrutor där de ser sin rival i form av sin egen spegelbild.. så jag trodde vid första anblicken att denna lilla, grå fågel höll på med något sådant.

Men med tanke på att den faktiskt smaskade i sig en insekt efter den sista dunsen tyder väl det hela mer på att den upptäckt ett ställe med lättfångade byten..

Hoppas nu bara att den inte blir för ivrig och smäller i pannan alldeles för hårt i rutan.


Och ja, vad är det för en fågel?

Jag är faktiskt inte helt säker.. Den knyckte på stjärten likt en flugsnappare, och är i storlek av en sådan ..men är ju alldeles för gråspräcklig i mitt tycke.

Ung svartvit flugsnappare?! Eller ung grå flugsnappare!?

Fågelskådare där ute, kommentera gärna!




("Fönstergluttaren" är fotad genom fönstret, av förklarliga skäl, därför är skärpan inte den bästa.)


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0