Naturligtvis..

Helgen har jag tillbringat ute i skogen, vid vår stuga, helt ensam.. Det har varit spännande och rogivande, och jag kommer att känna av tränignsvärk både här och där efter en massa skidåkning!

Per lämnade av mig där på fredag kväll. En kall stuga mötte mig.. med vacker rimfrost på fönstren.

 



Snabbt in med ved i kaminen.. och kvällen där blev mysigt varm och ljus inne i stugan. Hade tänkt lägga mig tidigt för att vakna i gryningen och bege mig ut på fågel- och djurspaning, men blev sittandes vid den sprakande brasan till nästan midnatt. Ljuvligt tystnad utomhus och skön värme inomhus..

Lördag morgon vaknade jag vid 8-tiden, drog på mig varma kläder och spände på skidorna. Målet för dagen var att först följa ett spår nere vid strandkanten som Per upptäckte under fredagskvällen..




Troligtvis utterspår?!
Jag vet inte säkert.. men de ledde ner till en vak som fortfarande är isfri (utlopp till sjön från en bäck).



Därefter fortsatte de genom en skogsdunge och vidare ut på sjön. Jag hade inga isdubbar på mig så skidade istället vidare efter bäckstranden. Hade tänkt mig att det skulle finnas några forsande ställen där vattnet inte frysit (det forsade rejält där i höstas) och då finns ju chansen att se en strömstare eller två..
Det visade sig dock vara svårskidat, slyigt och djup snö.. (Mina smala "fin-skidor" måste definitivt bytas ut mot rejäla skogsskidor om jag ska hålla på med sådant här i framtiden!) Och knappt något öppet vatten alls.. trots att jag på flera ställen hörde det forsa fram under snötäcket.




Det är väldigt fin björkskog efter stranden så dit ska jag ta mig under våren.. Lär kunna få ta del av trevlig fågelsång där när alla sångare anländer.

Efter en svettig timme där i skogen vände jag till slut mot stugan igen och skidade sedan till en annan del av sjön där en annan bäckfåra rinner ut/in.. Trodde inte att det skulle finna isfria ställen där heller, men hade helt fel!
Bara ett hundratal meter från stugan såg jag plötsligt genom grenverket..




..öppet vatten, och på iskanten en strömstare!
Spännande!
Jag skidade försiktigt framåt, närmare.. (mina talanger på skidor är inte proffsiga, åker väldigt sällan, och mer av god vilja än kunskap!) ..tog mig mödosamt fram till strandkanten..




..och kunde studera den badande tuffingen närmare.
Under en lång stund dök den, kom upp med vatteninsekter, åt, dök igen, pausade uppe på iskanten, dök.. o.s.v.
Jag tog mig ännu lite närmare, typ krypandes på skidorna med snön uppe vid hakan (tack och lov att vår stuga ligger mycket avsides och inget folk fanns i närheten, jag hade garanterat hamnat på Youtube som skämtinslag annars! :) )
Kom så pass nära att jag kunde konstatera att SÅ nära har jag då aldrig sett denna vinterbadande fågel förut!




Värt all möda, och en hel del snö innanför jackan och byxlinningen, jag lovar!

När strömstaren till slut bestämde sig för att varken jag eller vattenpölen var intressanta längre och flög vidare mot andra vatten, drog jag mig tillbaka till stugan.
Jag har hängt ut lite jordnötter och en fröautomat vid stugknuten och under de två senaste stugbesöken kunnat konstatera att en gråspettshanne gillar nötterna. Även denna helg har den upphållit sig runt stuga.. och jag har lirkat med kameran i högsta hugg för att försöka få den på bild. Det är inte lätt. Den är så pass skygg att så fort man gläntar på stugdörren sätter den sig högt uppe i en tall. Oftast bakom grenarna. Där sitter den sedan tills man går in igen..
Därför är jag mycket nöjd med att ha överlistat honom på en av bilderna. Där är den faktiskt synlig, den skygga gråspetten! :)



Det var lördagen det.. Mör i kroppen efter flera timmar ute i de obefintliga skidspåren värmde jag bastun på kvällen, blev sittandes där en god stund.. njöt av stillhet och lugn.
Sen slocknade jag inne i stugvärmen redan före kl. 21.00. Så det gjorde inte så mycket att kvällarna här uppe är långa och mörka denna årstid.

Söndag morgon.. och uppe med tuppen! Vaknade redan före sju..av att det:
Var svinkallt i stugan, trots att jag varit uppe flera gånger under natten och fyllt på med ved i kaminen.
Minus fjorton grader ute.. ca plus 12 inne i stugan. Jag hade tydligen missat det "sista eldpassarpasset" under morgontimmarna så elden hade slocknat. Jag tog på mig täckjackan och tjockbrallorna, fick fyr i kaminen, svor lite smått över att utedasset inte är uppvärmt :)..
..och åt sedan en mycket god frukost i form av äggmackor och rykande hett kaffe medan värmen åter sakta men säkert spred sig inne i stugan.

Söndagen hade jag tänkt ägna mig åt.. ja, just det: Skidåkning och djur/fågelspaning.
Började med att pallra mig ner till stranden utan skidor.. sanslöst stel i benen efter lördagens strapatser!
Morgongryningen spred sig vackert över sjön..




Och plötsligt hördes ett vingmuller bortanför en av skogsdungarna på andra stranden:




Min första tanke var: Jösses, vad många kråkor!?
Nästa sekund insåg jag att fåglarna inte flög alls som kråkor, utan mer som orrar!
Och det var just vad flocken visade sig bestå av.. Räknade till hela 39 st. Det landade en kort stund uppe i björktopparan på den udden där bävrar byggt sin hydda. En häftig syn med så här många orrar.. jag har aldrig upplev det tidigare.




Efter orrmötet blev det påtår inne i stugan och därefter på med skidorna..

Denna gång följde jag en av alla de oplogade skogsvägarna som finns i området. (Nog av snöpulsande under gårdagen!)




Solen började så sakta stiga upp, och vägen den fortsatte i all oändlighet. (Nåja, kanske inte riktigt, men inga skidspår att åka i ledde till att det blev mer slö gångfart än hurtig skidfart på min tur.. Svettigt värre, men spännande.)
Efter drygt en timmes skidande genom skog och åter skog siktade jag plötsligt något annat än träd uppe på ett krön!
En skylt!
-Civilisation! Ha-ha-ha.. tänkte jag och såg då plötsligt även vägrenen! :)




Den ville dock inte stifta någon närmare bekantskap med mig utan vände så fort jag närmade mig. Det visade sig sedan att dess tre polare befann sig längre ner efter vägen.




Just vid renmötet sprack himlens molntäcke upp och solen lös riktigt vacker under en god stund. Jag tog en paus uppe på krönet och kunde konstatera att det var mycket tyst i skog och mark. Det enda som hördes var en avlägsen hackspetts läte..

Klockan började bli lunchdags så jag vände (men det lockade att åka vidare för att se vad som fanns efter vägkorsningen, så det får bli nästa gång det!)
Lagom tills jag började närma mig stugan igen gick solen åter i moln och det blev nästan skymningsljus på några minuter..




Det blev sen lunch i stugan och därefter några avkopplande timmar vid kaminen tills Per kom och hämtade mig.
Nu är jag tillbaka i civilisationen igen, kan tända en taklampa istället för ficklampan och slipper stiga upp i natt och fylla på ved i kaminen! :)
Det var en härlig helg! Lite småläskigt att gå ut och kissa mitt i kolsvarta natten.. men annars helt ok! Jag skulle känna mig betydligt mer otrygg ensam i en storstad bland en massa skumma typer än vad jag någonsin kommer att göra mitt ute i skogen där man bara har vindens sus som sällskap.
Mina två jobbarkompisar sa i kör i fredags:
-Du är ju inte klok!!
..när jag berättade om mina "vara ensam i helgen ute vid stugan-"planer så i morgon ska jag visa dem att jag överlevt. Och även berätta att jag njöt i fulla drag av helgen!
De kommer inte att tro mig, men det är inte mitt problem.. :)

Till sist en liten bild på själva stugan, så som den såg ut lördag morgon: