Naturligtvis..

Jo.. vi såg ju mer än bara (H)älg under vår tur till Kvikkjokk under förrförra helgen.
Nu är fotona sorterade och här är följer en kort historia om vår lördag den 5:e juni, då vi vandrade i frisk motvind uppför och nerför branta fjäll..

Det finns många vägar att vandra.. Vår tur var dock redan planerad. Först med kanot över vattendraget nere i båthamnen, (min allra första tur i sådant färdmedel, kanot..! Hade smått hjärtklappning alla hundra metrarna över till andra stranden, trots Pers övertygande röst bakom mig som upprepade mantrat: -Nej Kirsti, den kommer INTE att välta! Och vi var faktiskt torrskodda när vi kom över..)

Sen bar det av uppåt mot Prinskullen.. efter en stig. Området är naturreservat så ingen har städat efter en mindre tornado som dragit förbi för några år sedan.



Rena rama plockepinnet.




I slutet av träd-ras-området blev vi plötsligt upptäkta. Ett fjällvråkspar med bo i närheten blev riktigt irrtiterade på oss och varnade i högan sky trots att vi skyndade oss förbi för att störa så lite som möjligt.






Längre upp blåste det mer och mer.. och vyerna blev vackrare och vackrare.
(Inga löv i björkarna ännu. Det är sen vår där uppe.)




Första fåglarna som mötte oss uppe på kalfjället var stenskvättorna. Flera par
iakttog oss och såg till att vi inte kom allt för nära deras revir.





Packningen kollas av Per, medan jag tar paus och njuter av utsikten och det vackra vädret..




Vackra vädret höll i sig en stund, sedan drog plötsligt ett ymmnigt snöfall in över fjället.. sikten blev dålig och det kändes som att någon slungade småspik i ansiktet på oss i den otroligt hårda vinden.
Men som plåster på såren siktade Per vår första fjällabb mitt i yrsnön.



..och typiskt fjällväder: Plötsligt sken solen igen!



..och paret fjällabb var smått irriterade på oss som klampade in i deras revir. Men bjöd ändå på några fototillfällen.




Även Pers fjällfavorit ljungpiparen fanns på plats. Här en hona som kollar in oss på mycket betryggande avstånd.



Efter ett par hundra meter flög plötsligt en till ljungpipare upp precis framför oss, som en skadeskjuten kråka vinglade den i väg ett par meter, stupade ner på marken, spelade skadad för att locka bort oss från någonting.. Den hade legat och tryck på sitt bo visade det sig:




Ännu en trevlig fjällfågelart dök upp efter stigen under vår vandring tillbaka ner mot byn: Lappsparven.



Även ängspiplärkor visade upp sig, och nere i skogbrynet sjöng bergfinkar för sina honor som säkerligen låg på ägg.
Det var en mycket fin vandring trots hård vind och inte alltför varmt väder. Hela dagen var vi borta och under kanotfärden tillbaka till hamnen var denna vandrare så pass trött att hon inte ens kom i håg att vara nervös i den (icke-)rangliga båten.
Kvällen avslutades med god middag i stugan (ingen älg på tomten denna afton), vin, en jägermeister, och därefter långt, varmt bastubad.. och sedan sov vi mycket gott!