Naturligtvis..

..på bild!

Äntligen  en skatunge som vågade låta sig fotograferas.

Skator i all ära, men de ger mig gråa hår.

Under vintern släpade vi hem massor av fågelfrön och annat fettrikt för att trädgårdens fåglar skulle klara den bistra Bodenkylan.
I flera månader höll vi på.. bar hem, bar ut och njöt av alla fina fjäderklädda gäster.

Även skatflocken fick sin beskärda del.
Ibland.
De är dock lite väl "dominerande" om de får härja fritt bland talgbollar och fröhus så en viss fågelskådare här i huset irriterade sig vissa dagar över deras framfart.
Kommer två-tre stycken på besök är det ju helt i sin ordning men när man yrvaken kliver upp och ser en skatflock på ca 20 individer rensa rent bland småfågelmaten..
Då brister mitt tålamod lätt.
Jag bankade på rutan: Skatorna tittade upp.. kraxade till, som för att säga till varandra: -Äh, det är bara hon.. och fortsatte sedan frossa.
Jag hoppade jämfota, skrek fula ord och bankade hårdare på rutan: Skatorna tittade inte ens upp denna gång.
Inte förrän jag öppnade balkongdörren eller fönstret och fortsatte med mitt härjande flög de med lugna vingslag en bit bort, satte sig på en gren, putsade till fjädrarna lite graciöst och såg ut att vänta på bättre väder och snällare husfolk.

Det var i vintras, det.
Nu är det sommar och skatorna har fått ungar.
Jättesöta, kortstjärtade, svartvita fjäderbollar springer med vibrerande vingar efter sin förälder på vår tomt. Föräldern plockar kryp och annat gott från gräsmattan och stoppar ner det i de gapanden, röda munnarna.. Hur sött och rart som helst!

Jag känner absolut inget behov av att jaga iväg skatorna denna gång.
Fascineras istället över deras febrila aktivitet där ute i ösregnet.

Springer och hämtar kameran, närmar mig fönstret..
..och både stora och små skator sticker!
Jag hinner inte ens fram till rutan, och ännu mindre sätta igång och höja upp kameran.
Det här är alltså vinterns kaxiga exemplar som nu fattar vinken fortare än kvickt.
Flera gånger upprepas detta försök till fotografering med lika värdelöst resultat.

Sista gången kröp jag fram till fönstret.. och tackade tyst högre makter att jag råkade vara ensam hemma. Spektaklet hade nog roat de andra familjemedlemmarna rejält.
Väl framme vid rutan kikade jag försiktigt upp över fönsterbänken: Två skatungar med förälder i andra ändan av trädgården. Borde funka. Upp med kameran.. sikta..

Blev det någon bild?
Nä.
De drog innan jag ens hann hitta dem i sökaren.

Får tydligen finna mig i att fotografera skator vintertid hädanefter.

Eftersom jag matat våra småfåglar ute i trädgården med säckvis av solrosfrön och kassvis med talgbollar under vinterhalvåret tog jag nu för givet att de nu skulle tacka mig genom att äta upp alla spinnarlarver som invaderat vår hägg:



Men fåglarna vägrar.

I söndags kom herr Gråsparv på besök.
Han spanade snabbt in att det fanns fikabröd bland kaffekopparna på altanbordet. Han hoppade från träd till takränna, sedan ner på marken.
Han spanade på oss och han spanade på kakorna.

-Först larverna! sa vi i kör och pekade mot häggen.

Han hoppade upp på en stolsrygg och visade upp en förvånad min. Larverna tittade han inte ens åt.
Istället flög han snart vidare till grannens fikabord och gjorde om samma tiggarprocedur. Med bättre resultat än hos oss, antar jag, eftersom han inte kom tillbaka den kvällen.

Senare dök en ung Björktrast upp.
Jag påpekade med bestämd röst och tydligt kroppsspråk att han/hon faktiskt kunde ta och hjälpa till lite med larvutrotningen..

Men han vände ryggen till.



Ser ut som att vi får ha våra larver i fred.
Varken vi vill eller inte.

Midsommardagen blev lika vacker som midsommaraftonen.
Vi gjorde en båttur efter Luleälv.. Njöt under några timmar av fridfull stillhet och vacker natur.

Stannade till vid en strand, gjorde upp eld, slogs med några mygg och kokade kaffe..


Småskrakar med många ungar i släptåg simmade förbi. Sädesärlehannen höll vakt på en sten och drillsnäppan flög högljutt drillande uppåt efter stranden.
En falk av något slag blev barskt bortjagad över älven av trut och kråka.

En del djur hade även lämnat spår uppe på land:

Midsommarafton visade sig från en solig sida så det blev en fisketur ute i Lule skärgård.. Färsk sill till midsommaraftonens middag, kanske..

Nä, fiskelyckan var inte riktigt så god så det blev sill från burk hemma på kvällskvisten, men en avkopplande tur med båten, ute på småblåsigt hav, bland skränande måsar, dykande svärtor, fiskande småskrakar och skvalpande vågor..
Det är inte illa, det!

Tornseglarna har anlänt!
Deras sång är väl inte världens vackraste, men ack, vilken sommarkänsla det är!
Såg årets första seglare vid Gammelstadsviken i söndags, 17/6.
Dagen efter fanns de även inne i Boden, så nu är sommaren tydligen här.

"Vår" morkulla har börjat flyga sina varv över huset, för tredje året i rad.
I år är han dock försenad.. började nästan befara att det skulle bli en sommar utan kulla. Ett trevligt sällskap är han när man tillbringar ljusa kvällar utomhus.
I lördags kväll blev han abrupt överröstad av göken.. även den verkar hålla till i närheten av vårt villaområde, år efter år.
Grönfinken har besökt oss med sina ungar..
Talgoxar, blåmesar och gråsparvar likaså.
Trastarna har nu lärt sina flyga så de dunklädda brungrå bollarna med centimeter långa stjärtfjädrar hoppar inte längre omkring bland vinbärsbuskarna..

Svartvita flugsnapparen verkar vara den enda som fortfarande bor kvar i holken. Men det hörs högljudda röster även därifrån vid det här laget.
Det går undan när nya fågelkullar sätt till världen!

Söndagens "skådarrunda" inledde vi vid Persöfjärden.
Stannade till vid parkeringen utanför ett av fågeltornen.. klev ur bilen och hörde ett underligt skrik uppe i skyn. Två stora rovfåglar och en mindre. 
Två sekunder senare inser man: Två väldigt stora rovfåglar.
Fem sekunder senare: Med kikaren ser man:
Två örnar! Väldigt högt uppe i skyn..men ingen tvekan. Och en mindre rovfågel som irriterat kretsar runt dem.

Den mindre hann jag inte artbestämma.. men örnarna var troligtvis havsörnar. Tyckte mig se de vita stjärtfjädrarna..
Avståndet var dock väldigt långt, ljusförhållandena de sämsta möjliga (solen rakt ovanför) och sekunder tickar fort förbi när man som bäst behöver dem.
Men örnar var det, helt klart.
En skådartur kan ju inte börja så mycket bättre. Kändes nästan som att man kunde vända hemåt igen, inget skulle ju slå denna härliga syn under resten av eftermiddagen.

Men fikat var ju ännu inte fikat så vi fortsatte till tornet. Persöfjärden bjöd inte på alls många fåglar..
Sångsvan, knipa, vigg, gräsand.. Kråkor vid tornet och sävsparvar i vassen.. Lövsångarsång och bofinksstämmor. Inget mer än så.

Vi fortsatte till Gammelstadsviken.
Där var det betydligt mer liv och rörelse över vattnet: Dvärmåsar, skrattmåsar och tärnor överröstade alla andra.
Flera par skäggdoppingar, grågäss, sothönor, knipor, en svan.. Brun kärrhök, en hane flög förbi tornet.
Inget mer överraskande än så men en härlig kväll med sol och hyfsat varma vindar..
Kaffe från termos och trevligt sällskap av en annan fågelskådare som dök upp senare på kvällen..
En helt OK fågelskådareftermiddag!

Inga bilder på fåglar blev det denna helg.. är less på min lilla digitala kamera utan ordentlig zoom.
Men gläds åt faktumet att vi nu skickat in beställningen på en Canon Eos 400D. Snart..kanske..
Drömmer redan om närbilder på mesar och andra trevliga möten i skog och mark...

I torsdags kväll åkte vi iväg några mil utanför Boden.
 
Finn en fin sjö, var målet.
Sambon har hört talas om en fiskeförening som säljer fiskekort till ett antal bra fiskevatten.
Måste ju undersökas!

Vi hann finna tre av sjöarna innan läggdags:

..får vi gott om nu för tiden.

Den härliga sommarvärmen försvann och idag blev det vantar på igen när man cyklade iväg till jobbet.
Bara +8 grader visade termometern.

Undrar om blåmesungarna flyttade in i holken igen när vädret slog om? Det hade jag gjort!
Lusten att vara utomhus blev plötsligt minimal under denna kalla och ruggiga dag..

Men under kvällen tittade solen faktiskt fram en kort stund.
Som för att säga: Vänta bara.. snart är det dags igen!

Nu ska jag krypa ner under ett varmt täcke och vänta på bättre väder.
Har Stieg Larssons  bok Luftslottet som sprängdes, inspelad på MP3-spelaren.. Fördelen med ljudböcker är att jag kan lyssna på dem på jobbet under vissa lugna stunder mitt på dagen.

Nackdelen är att man ju vill fortsätta lyssna på kvällen innan man somnar.
Men för min del går det inte bra. Jag somnar!
En behaglig uppläsarröst i öronen.. Rena rama John Blund!
Hinner höra max 5 minuter..sedan är det kört.
Har försökt med både "Sitta upp-varianten"  och  "Inget täcke, alltså frysa-varianten" i sängen, men inte heller det hindrar mig från att somna mitt i ett spännade kapitel. 

Ljudböcker fungerar bara dagtid för mig.
Alltså får jag nog nöja mig med i kväll att spekulera över hur boken slutar.. Och se fram emot den spännade upplösningen i morgon.
Nästan så man längtar efter att få gå till jobbet, faktiskt!

Idag såg jag årets första Storspovsunge under cykelturen hem från jobbet.
Den vandrade runt i högt gräs, på sina långa ben. Mycket likt en tennisboll i brun-vit-grå kostym.
Men som sagt med långa, ståtliga ben.. och en näbb som är på god väg att bli lika maffig som föräldrarnas.

Eftersom min kamera nu bara är en vanlig, hederlig, liten digital sak med otroligt kass zoom så syns den runda, duniga ungen bara som en brun fläck högst upp i högra hörnet. Men med god fantasi och ett stycke humor går den dock att se. Nästan.



För övrigt planerar vi lite inför semestern nu.
Det börjar faktiskt äntligen närma sig juli! Kors i taket att den långa vinter nu är slut!

En av planerna är att bila söderut.. Gotland är målet. Några dagars solig semester på ön..
Cyklarna ska med, fågelbok, kikare, kamera och flora likaså.
Vi missar den bästa fågelskådningssäsongen men hoppas ändå på många sevärdheter.
Både i fågelform och stenform.
Planeringen forsätter..

..och kubbturnering vid midnatt.

Det är härligt med norrbottens ljusa nätter och konstigt nog verkar man inte behöva alls lika mycket sömn nu som mitt under mörkaste vintern.
I kväll spelade jag och Per kubb ute mitt i natten, utan en endaste gäspning.
Trastarna var också vakna. Likaså morkullan. Och en blåmes..och en hel del bitande mygg.  
Och Per vann hela tiden.

Men jag deppar inte för det.. Revanschen sker i morgon kväll.

Under de senaste dagarna har fågelsången minskat.
Fågelföräldrarna har inte tid att sjunga längre. De sliter istället hårt med att mätta hungriga munnar.

Talgoxens ungar lämnade holken under gårdagen. Deras ivriga tigganden hörs nu från buskar och träd i närheten.
Även pilfinksfamiljen som bott under grannens taknock har lockat ut sina ungar från boet. De är betydligt mer tystlåtna är de små talgoxarna. Tysta hoppar de blygsamt omkring på gräsmattan..och tränar för fullt på att undersöka vad som går att äta.

 
Blekare och med gula mungipor.. men annars väldigt lika sina pilfinksföräldrar!

I blåmesholken piper det högre och högre för varje dag som går. Även där blir nog en bostad ledig vilken dag som helst.

I två av de andra holkarna häckar svartvita flugsnappare. De kom nyligen hem från utlandsvistelsen så där ruvas det för fullt än så länge. Hanen underhåller honan med vacker sång utanför holken och håller koll på sitt revir. Kaxigt jagas varje inkräktare iväg till andra, avlägsna skogsdungar.

Det kommer att bli tråkigt tyst i trädgården när även de flytttar ut..

Idag var det min tur att stöta på älgkon.
Den verkar ha bestämt sig för att maten intill cykelvägen till och från stan är allra godast.. Sambon stötte på en nästan nyfödd kalv intill vägen för ett tag sedan och såg även kon någon dag senare.

Idag mumsade hon sälgblad alldeles vid vägen när jag var på väg hem. Det hördes vida omkring hur hon tuggade och smaskade.
Och man hinner tänka både en och två tankar innan man vågar trampa förbi med cykeln.
Hon är rätt stor.. och bara dryga metern nere i diket. Nästan inom klappavstånd.
Men skulle aldrig fallit mig in att stanna.

Snarare slog jag nog personligt rekord i spurt-cykling i uppförsbacke.
Vågade knappt titta på den när jag i farten riktade mobilkameran mot det håll där den stod.
Hann dock i ögonvrån se att den strök ena örat bakåt när jag passerade..
Troligtvis ett tydligt tecken på att jag störde mitt i middagen.

Denna lördag den 2:a juni visar sig bli en kanonfin dag!
Varmt, soligt och skön redan till frukosten på altanen.

Trastarna betydligt mer morgonpigga än jag så de är i full gång med att samla mat åt sina ungar när jag kliver ut.
Min frukost i form av ostmacka och kaffe ser däremot betydligt aptitligare ut än det som Rödvingetrasen drar upp ut gräsmattan..

 

Björktrasten plockar mask i andra ändan av trädgården....


och under fågelbordet äter ekorren frukost i form av överblivna solrosfrön.


Fjärilarna flyger och flugsnappare och lövsångare sjunger..
Det blir en dag ute i trädgården, idag!

Två nya stämmor har börjat höras efter cykelvägen mot Boden:

Trädgårdssångare: Den pladdrar på i en lövskogsdunge strax innan stan.. började i tisdags och har sedan hörts varje morgon.
Rosenfink: På nästan samma ställe som trädgårdssångaren, men på vänster sida om vägen. Dess "Please to meet you!" hördes tydligt och klart både i tisdags och i morse.

Det är vid närmare eftertanke en rätt spännade färdväg in till stan från vårt villaområde. Djurlivet är vissa mornar varierande..
I  går morse var sambon nära på att krocka med en nästan nyfödd älgkalv som stod på cykelvägen. Han bromsade in och pratade lite med den fina varelsen som stod där på darriga ben..
Kalven tog lite fel, tyckte vid första anblicken att Per var mamma älg. Den brölade till några gånger och började sakta närma sig den cyklande "morsan" men insåg ganska fort sitt fatala misstag och vände in i skogen igen.

Jag missade så klart detta möte eftersom jag för en gångs skull inte cyklade igår utan tog bussen. Typiskt.

Idag cyklade jag dock. Och hoppades få se något djur efter vägen.

Ingen älg blev det, men däremot en bisamråtta. En stor en som sprang i kanten på det vattenfyllda diket vid vägen..
Inte riktigt lika faschinerande som en älgkalv..men dock ett snabbt möte med ett vilt djur.

Tråkigt nog är vi tydligen lite väl morgontrötta båda två för att lyckas fotografera dessa händelser.. men de lever kvar i minnet ändå.