Naturligtvis..

..smyger omkring i trädgården. 

Just nu är det otroligt lugnt på fågelfronten ute i trädgården. Inget kvitter och ingen sång hörs.. och man får verkligen anstränga sig för att upptäcka fåglarna.


 (Fotona togs igår, då solen sken. Idag bjöds det på mulet väder och fåglarna har varit ännu mer ”osynliga” än under gårdagens fotorunda..)

Jag brukar sällan fotografera insekter..
Antar att det (omedvetet) beror på att jag inte är så värst förtjust i dem.
 
Idag dök det dock upp en riktig snygging i trädgården.
En flugas kropp, storlek som en mindre broms.. och med en mycket fin färgteckning.
Mellandelen på kroppen, det som på fotot ser vit-silveraktigt ut, var helt genomskinlig.
Det är alltså troligtvis flugans "ryggrad" som syns mitt i det fältet.
Fascinerande insekt!

 
Någon som vet vad det är för något?
Jag har ingen aning..

Uppdaterat en timme senare:
Efter lite Googlande på flugor tror jag nu att det är en Fönsterblomfluga, Volucella pellucens.

En vacker och varm sommardag som denna är det kö vid poolkanten..

Flugsnapparen, talgoxen och blåmesen har flyttat ut med sina familjer.
Det har varit tyst i holkarna i flera veckor nu.

Men plötsligt hörs tiggande pip från en obebodd holk..

Jag sätter mig ner i närheten och spanar..
..och bara några sekunder senare spanas det tillbaka från holkhålet:


En blåmes kikar ut, och flyger sekunden efter ut på matjakt.

Det är livat i hans holk!
Måste ju nästan vara årets andra häckning.. eller så har familjen blivit försenade av någon anledning..
Denna holk har nämligen varit obebodd tidigare under våren.

..från trädgården:

Naturen skapar fina konstverk..

 

..har nu analyserats.
Eller fotona av dem, rättare sagt.
Jag hade ju inte tid att bläddra  floran under vår fjälltur, så istället knäppte jag en massa foton på alla fina blomster och har nu suttit i lugn och ro vid datorn och försökt lista ut vad blommorna heter.
(Kan ju smått leende sammanfatta det hela med att man träffar ganska rätt om man sätter ordet "fjäll" framför ett blomnamn och googlar på det..)

Här är därmed en presentation av en bråkdel av det som blommade uppe i Abiskofjällen under den gångna veckan:
(Om jag döpt någon blomma fel så rätta mig gärna!)

Söndag i förra veckan, 12/7, bar det av mot Björkliden där Per hyrt en liten stuga åt oss under de fem kommande dygnen.

Stugan visade sig ligga vackert uppe på en höjd, med utsikt över Torneträsk och Lapporten.
Ganska sent på kvällen slog vi oss ner på klipporna och grillade middagsmaten..

Därefter avnjöts kaffe och fika i väntan på midnattsolen. Konstigt nog väldigt få mygg och knott.. tack och lov får man väl tillägga.

På måndag morgon packades lunchmaten ner i ryggsäckar, kängor snördes på och vi gjorde en dagsvandrig upp i fjällen..
Målet var Trollsjön, Sveriges klaraste sjö, enligt informationen nere vid Abisko Turiststation.

Drygt 6 kilometers vandrig uppför hyfsat branta berg.. men med vältrampad stig så inga problem med att hitta rätt väg.

Ungarnas mål var redan från början att hitta snö. Att få kasta snöbollar på varandra under en kort stund mitt i sommaren väger tydligen betydligt högre än att kasta snöboll på varandra under hela vår lååånga Bodenvinter.

Pers mål var att hitta sjön och att fota vackra klippformationer och fjällvyer under vandringen.

Mitt mål visade sig bli att krypa runt på marken och fota alla vackra fjällblommor.. Det fanns en mängd olika sorter, alla vackert blommande just nu. Att det tog oss ett antal timmar att vandra fram till sjön berodde därför till viss del på mina oändligt många stop och "Åh, vad vackert!"-utrop efter vägen.. (Det blir nog senare ett eget inlägg om blommorna här på bloggen..)

Väl framme vid sjön kändes det som en väl värd promenad dit upp.
Klarblått vatten (det klaraste jag någonsin skådat..), klippbranter, snöfläckar (inom räckhåll för barnen), två stora renflockar som betade uppe på sluttningarna, ensam fiskmås som seglade förbi oss med jämna mellanrum..

Det blev lång lunch- och fikapaus vid stranden.

På tisdag bestämde vi oss för att åka utomlands.. 75 km till Narvik i Norge lät ju som en lagom lång resa med bil.

Det blev alltså en dag på stan.. i en vacker stad, med fjälltoppar synliga åt vilket håll man än tittade.
 

Varmt, och vackert solsken, hela dagen lång så vi avslutade besöket med att köpa med oss en stor påse färska räkor som vi sedan åt på vägen hem.. vid stranden av en forsande bäck, strax innan Riksgränsen.

På onsdag köpte vi fiskekort och hoppades på purfärsk öring, röding eller harr till middag..

Vi ägnade större delen av dagen till att utforska och provfiska efter sjöstränder och fjällbäckar strax utanför Björkliden.

Men.. Fiskarna var otroligt svårflörtade.
Och absolut inte på hugget.

Men vi hade en härlig dag ute i friska luften.. med fina fjällvyer och lagom vindar som höll myggen borta.

På kvällen, efter middagen i stugan, (konserver, ingen färsk fisk, tyvärr..) blev det kvällspromenad till Silverfallet.
Ett mäktigt vattenfall som störtar ner i Torneträsk..

Omöjligt att fota hela härligheten, men jag kan intyga att det brusade och forsade utan dess like.. Och att det heter Silverfallet är ingen slump. Vattnet ser verkligen silverglänsande ut på sin färd nerför klippbranterna.

Torsdagen bjöd på lite sämre väder för omväxlingens skull. Kyligare och regn under förmiddagen.
Vi gjorde trots det en förmiddagstur ner till stranden av Torneträsk för att utnyttja de sista timmarna av fiskekortens giltighetstid.. Regnet öste ner första timmen, ingen fisk nappade och jag började tappa tålamodet.

Men.. plötsligt klarnade det upp, solen sken under korta stunder, vindarna avtog.. och vi kom fram till en riktigt vacker strand. Påminde mycket om havsskärgård, med fina klipphällar och branta stup ner i klart vatten.

Typiskt nog hade jag ju inte kameran med, eftersom den skulle ha "drunknat" i förmiddagens ösregn..
Ångrade det extremt mycket när strandens fågelliv också plötsligt visade sig från sin bästa sida: Drillsnäppa med ungar alldeles intill vår lunchrastplats, silvertärnor flygandes över viken, ripa vid strandkantens videsnår, lommar lågt flygandes över vattnet och blåstjärt i björkdungen.

Nåja.. bilderna får leva kvar i minnet istället.

Resten av torsdagen tillbringade vi vid stugan, grillade och åt en god "sista kvällen i Björkliden-middag".

Så.. igår, fredag, var det dags för hemfärd.

Ca 50 mil i bil för att ta sig tillbaka till Boden igen.

Borta bra men hemma bäst sägs det ju.. men jag hade faktiskt gärna stannat kvar en vecka till i Björkliden.

..på Ön.

Denna lördag var det fågelskådarträff hos Elsa, med bloggen Tornsvalan.
Ute vid Råneälvens strand ligger hennes sommarställe vackert beläget och dit var ett gäng skådade tjejer bjudna idag..

En riktigt trevlig eftermiddag blev det, med fågelsnack och intensiv spaning efter bl.a. Rosenfinkarna som Elsa haft på flitigt besök i trädgården under den senaste tiden.

Vi hörde den sjunga ett flertal gånger under de timmar vi fikade och språkade..

Sädesärla och drillsnäppa skådades vid älvstranden, grönfinkar höll konsert i björken, en pilfink kom på besök, kråkor, måsfåglar och svalor passerade och en gulsparvshane iakttog oss med näbben full av mat..

Men rosenfinken ville inte visa sig.

Vid 17-tiden dök Per och Oliver upp och jag packade ner kameran för att bege mig hemåt tillsammans med dem.

Men då!

Rosenfinkssång plötsligt på närmare håll!

Där satt den!

Uppe i björken.. på ganska nära håll..vackert sjungandes..

Och jag fick alltså snällt plocka upp kameran igen ur väskan.

Den lät verkligen vänta på sig men såg till att dyka upp innan jag hunnit åka hem.. Välplanerande fink, må jag säga!

Det var en riktigt, riktigt trevlig eftermiddag.. hälsningar och stort tack till alla som var där, och jag hoppas verkligen att vi lyckas få till fler fågelskådarträffar här framöver!

Jag har verkligen legat på latsidan under de senaste veckorna..
Därför blir det ett midsommarinlägg så sent som i kväll.

Tro det eller ej, trots latheten firade Per och jag faktiskt midsommar i tid.. faktiskt t.o.m. en dag för tidigt, så foton i detta inlägg är från dagarna 17-20 juni, helgen då vi vandrade i Muddus nationalpark.

I fjol besökte vi nationalparken för första gången och gjorde då en vandring på ca 44 km. (Den utflykten finns beskriven här.)

I år hade vi istället ställt in oss på att gå raka vägen från Solaure till fågeltornet vid sjön Muddusluobbal. Där skulle tältet ställas upp och sedan skulle vi vandra i närområdet och skåda fåglar. Alltså knappt hälften så lång vandring men desto mer fågelskådning.

På kvällen den 17:e juni lämnade vi bilen vid parkeringen och begav oss mot Manson-stugan.

Det hann bli sent, nästan midnatt innan vi hittat en bra tältplats strax norr om stugan så det blev inget fågelskådande första kvällen.

Morgonen därefter väcktes vi kl. 03.15 av en mycket morgonpigg gök som gol i en trädtopp några meter från tältet.. Ljudligt och intensivt.. i flera omgångar, med långa pauser emellan så man precis hunnit somna när nästa konsert började..  

Två timmar senare hördes den en sista gång och vi fick en lugn sovmorgon till slut.

Under förmiddagen gick vi så den sista biten fram till tornet och satte upp tältet ute vid en fin udde vid sjön..
Ljuvligt väder, varmt, solsken.. och väldigt lite fåglar.

Under vandringen dit hörde och såg vi gök flera gånger men knappt några andra fåglar alls, förutom vanliga mesar, några spovar och kråkor.

Ut på sjön vid tornet var det lika dött. Det enda som dök upp under hela kvällen var en storlom..

Eftersom vi inte hade något kylskåp med oss firade vi midsommarafton redan denna kväll, trots att det blev en dag för tidigt.

Färskpotatis, sill, skinka, gräddfil, gräslök.. varsin öl.. och till min stora förvåning även snaps som Per utan min vetenskap burit med sig i sin rygga. (Hans packning lättade betydligt efter denna middag låter han hälsa, inte bara p.g.a. snapsen..har bar nästan all mat, jag bar fikat och trangian..)

Mätta och belåtna kröp vi ner i sovsäckarna ganska sent på natten, långt efter midnatt. (Man måste så klart njuta av midnattssolen när man har tillfälle!)

Klockan 02.17 blev det abrupt väckning.

Ett underligt fågelläte hördes utanför tältet.
Absolut inte en gök denna gång..
Ett mystiskt läte som jag inte kunde artbestämma.. Hann tänka på både trut, havsörn och uggla innan jag lyckades trassla mig ur sovsäcken.. Spännande värre!

En smått förvirrad, mycket sömnig Per fick kravla sig upp i sittande ställning för att leta upp zoomobjektivet till kameran medan jag mycket försiktigt försökte öppna tältluckan utan att prassla..

Stack ut huvudet..

..och möttes av..

..en hel familj lavskrikor.

Ljudet visade sig komma från en hungrig, smått busig, tiggande lavskrikeunge.

Min första replik blev därmed:

-Men SUCK. Det är bara lavskrikor.

En fortfarande mycket yrvaken Per kontrade med:

-Va bra. Då kan jag gå ut och pissa, va?

Så klart gick jag också ut för att hälsa på fågelfamiljen. De visade sig vara mycket sällskapliga och höll sig en lång stund uppe i träden runt tältet.

Det ganska dåliga ljuset mitt i natten gjorde dock att fotona inte blev så värst bra..

Dagen efter gjorde vi en dagstur till bron över Muddusälven. Jag hade stora förhoppningar om att se mycket fågel efter spången som går över stora myrar..

Men det visade sig vara ganska tyst och lugnt i fågelmarkerna.

Sävsparv och rödstjärt bjöd på sång efter vägen..

..och plötsligt såg vi en tjäderhöna smyga iväg alldeles invid spången.

Nästan osynlig höll den sig på sin färd förbi oss..

..men när den rundat oss och befann sig några meter bakom gjorde den en snabb manöver över spången.

Vid det laget hade Per börjat gå iväg en bit bortåt och sa plötsligt att han hörde/såg flera små tjäderkycklingar pila iväg i gräset.

Jag skyndade mig så klart dit för att fota, men hör då hur hönan bakom mig ger ifrån sig ett oroväckande fräsande ljud..

..vänder mig om..och ser den plötsligt i en helt annan, icke längre smygande position.

Den gör en rusning rakt emot oss, jag blir så klart förskräck, backar hastigt några steg, och krockar därmed med en förvånad Per som precis säger något så klokt som:
 -Men FOTA HENNE NU DÅ!!!

Av förklarlig anledning hade jag inte kameran i ett riktigt stabilt grepp när jag väl lyckades samla mig i en sekund och fota hönan innan jag snabbt avlägsnade mig från spången. Och såg tjäderhönan lugnt återvända till kull av små ungar..

Under resten av vandringen såg vi åter igen flera gökar..

..och till slut, strax innan vi kom tillbaka till tältet, dök äntligen två snäppor upp inom fotoavstånd.

Antar att det är grönbenor, rätta mig gärna om det inte stämmer.

Kvällen avnjöts sedan vid sjöstranden, vacker solnedgång, och strax efter vacker soluppgång..

Solen försvinner ju inte helt ner under horisonten under dessa årets ljusaste nätter..och sista morgonen i Muddus fick vi faktiskt sova ut utan väckning av vare sig gök eller lavskrika. (De sistnämnda gjorde dock ett kortare besök vid tältet även den morgonen men betydligt tystare och lugnare än morgonen innan, så jag gick inte ut för att hälsa på dem, lyssnade bara på den genom tältduken..

Dagen efter ägnade vi åt vandring tillbaka till bilen.

Som vanligt kändes det trist att behöva lämna denna urskog.. Det finns verkligen massor att se där och tystnaden är underbar!

Det var troligtvis inte vår sista resa dit.. vi har redan kollat på kartan och planerat vilken väg vi ska gå nästa sommar..