Domherrar..
Denna höst har "trädgårdsmästaren" hos oss varit väldigt lat vilket lett till att alla sommarens blommor fått stå och vissna ner på ett mycket naturligt sätt i rabatterna.
Detta i sin tur leder ju till att det blir fröställningar på dem..
Det verkar uppskattas av kvarterets domherrar!
Under den senaste veckan har jag fått fint besök av flera domherrefamiljer. Ungfåglar och äldre.. i en salig blandning!
Riktigt trevligt.. och ganska orädda är de!
Årsunge. Den har ännu inte fått en vuxen domherres svarta "basker".. 
..och gillar Riddarsporrens frön.
Även detta tror jag är en ungfågel.. men från en tidigare född kull. Den börjar få hanens fina, röda färger.
Adult hane. Åt av syrenens frön nere under busken.
Adult hona. Smått blyg. Frossade av bären i Rosentryn.
"Tack för i dag!"
Hösten..
Idag har solen skinit från i stort sätt molnfri himmel, det är nästan +20 grader varmt och en gransångare sjöng vackert sin "sillt-salt"-melodi ute i trädgården under morgonen. (Nytt tomtkryss!)
Nästan så man skulle kunna tro att det är lite sommar fortfarande..
Men ack nej.. Det är höst varken jag vill eller ej.
Gransångaren och de fyra lövsångarna som höll den sällskap är på väg södert, de tog nog bara en paus här hos mig för att proviantera lite insekter.
Trastflockar ha också passerat under dagen. Och några sädesärlor.
Och ett par bofinkar letar mat under bärbuskarna..
Ännu ett hösttecken är att talgoxungarna nu växt till sig:
Här ovan en hona, årsunge, som var riktigt kaxig mot både grönfink och gråsparv vid fågelbordet. Men när jag och kameran närmade oss blev hon mycket skeptisk.
Gråsparvshane och grönfinkshane, ganska sams, just vid fototillfället.
Jag har ännu inte börjat mata trädgårdens fåglar riktigt på allvar.. Väntar några veckor till med det. Men det är ändå lite spännande att bjuda dem på lite solrosfrön så här en lördag när man är hemma och kan njuta av deras sällskap.
Det dyker upp några "stammisar" varje gång jag lägger ut frön.. En av dem är en skata. Den är på plats under fågelbordet så fort jag stängt dörren efter mig. Fråga mig inte hur den vet när maten är serverad. Och fråga mig inte heller varför det är helt omöjligt att fånga den fågeln på bild. Den har någon form av åttonde sinne.. både när det gäller mat och paparazzi.
Två andra stammisa är paret nötväcka. De verkar hålla till här i närheten och har nästan lika bra blick för "fågelbordet påfyllt" som skatan.. Och till skillnad från den svartvita är dessa två gråvita gäster betydligt lättare att fota.
Hannen är tamast. Och flitigast på att bära bort alla frön från fågelbordet.. Han flyger i skytteltrafik mellan skogen-bordet så länge det finns frön att hämta. Honan är lite mer försiktig av sig.. Hämtar några frön, flyger upp i pilträdet, äter.. kollar läget, hämtar några frön till.
Så håller de på i timtal varje dag det finns mat att hämta.
Herr Nötväcka.
Under morgonens fågelskådarrunda ute i trädgården mötte jag faktiskt även en fjäril! Ganska oväntat.. Vi har haft ett antal frostnätter vid det här laget och jag tror varje höst vid den här tiden att sommarsköna fjärilar är ett minne blott..
Dagens fjärilsbesökare visade sig desutom vara en helt ny art för min del:
Om jag googlat rätt är det en Vinbärsfux, rätta mig gärna om det är fel.
För övrigt börjar sommargrönskan övergå i höstgult.. men jag är glad så länge snö och kyla håller sig borta!
