Naturligtvis..

..tacksamma att fotografera.

Både i går och idag visar utomhustermometern på -20 grader. Ett vintervitt jullandskap utanför fönstret.. och det knarrar gott under skorna när man går ut.

Jag håller mig dock helst inomhus när det är -20 grader eller kallare..

Därför bjuds det idag på foton fotade genom fönstret.

 




Fågelbordet har haft besök av både sparvar, nötväckor, hackspettar, mesar och finkar.. men de som är nyfiknast kommer som bekant oftast närmast fönstret och blir därför oftast även fotograferade..

Varje år brukar min sambo skriva ihop en liten summering av året som gått, bläddra fram några foton från mapparna i datorn, klippa & klistra lite i Word och sedan skriva ut ett A4-ark.
Detta skickas sedan till vänner och bekanta.. istället för ett julkort med tomtar och renar på.

Idag klistrar jag in hans årskrönika här på min blogg.
Det bli nämligen årets God Jul och Gott Nytt Års-hälsning till alla er alla, från oss alla:

Årskrönika 2009

Nu har det blivit hög tid att sätta sig tillrätta bakom tangentbordet och nedteckna årets händelser och upplevelser.

Efter att snön äntligen gett vika och en efterlängtad midsommar närmade sig packade Per och Kirsti ryggsäckarna med kikare och kamera samt naturligtvis sill och nubbe och vandrade in i Muddus nationalpark för ett annorlunda midsommarfirande. Vädret var fint och myggorna var ännu inte allt för talrika så vi njöt av tillvaron bland vårfåglar och tjärstubbar. Muddus har blivit lite av en favorit som vi gärna återvänder till.

Efter midsommarfirandet var det dags för nästa firande – nämligen Williams konfirmation. Konfirmationsutbildningen avslutades med ett läger och enligt William var det en riktigt bra konfirmation så han var nöjd.

Nästa stora händelse gällde Oliver. Det var nämligen Olivers tur att få vara en vecka med Per i Stockholm. Hotellet låg centralt och bra och vi hann med en hel del sevärdheter – allra bäst var musikmuseet där Oliver bland annat fick utlopp för sin elgitarrabstinens. Oliver spelar numera elgitarr så det strängas om och bläddras i förstärkarkataloger blandat med tonerna från Metallica och andra artister.

När äntligen alla hade ledigt samtidigt i familjen så styrde vi kosan till Björkliden. Vi hade hyrt en stuga där och njöt av stuglivet i fjällen. Vi fiskade, besökte Narvik och gjorde en dagstur till Trollsjön som har Sveriges klaraste vatten.

Efter Björkliden besöktes Kirstis föräldrar i Västerås. Som vanligt fick vi se många fina sevärdheter i Västmanland samt hann även med en trevlig fisketur i Mälaren. Kirstis pappa har många fina guldkorn på sin fiskekarta.

Sista semesterveckan blev det fjällen igen. Denna gång var det Per, Oliver och Eloise som tog bilen till Nikkaluokta för en veckas vistelse i fjällen. Vi gick några kilometer mot Kebnekaise innan vi lämnade leden och vek av norrut för att sedan vandra och få se Kebnekaisemassiven norrifrån. Vi vandrade ofta på hög höjd och fick njuta av hisnande vyer och glaciärer. En tuff vandring där det var trötta men nöjda barn som så småningom nådde bilen och civilisationen i Nikkaluokta igen.

I övrigt arbetar Per och Kirsti kvar på samma ställen. William går sista året på grundskolan och ser fram emot att få börja på gymnasiet. Oliver har börjat i sjuan och har som främsta intresse att sitta vid datorn eller som tidigare nämnts spela elgitarr. Eloise har nu börjat i fyran och börjar bli stora damen. Hon har gjort William sällskap med fiolspelandet så nu finns stora förutsättningar för konserter här hemma. Eloise har sedan tidigare ett stort naturintresse och att samma höstdag få vara ögonvittne när pappa skjuter en älg och senare på egen hand fiska en nästan halvmeterlång id gjorde stort intryck på henne.

Därmed är det nu dags att slutligen önska er alla en riktigt:

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

/Per, Kirsti, William, Oliver och Eloise

..och andra fågelbordsbesökare.

I år har jag bestämt mig för att använda mig av ”Svalan” för att hålla koll på vilka fågelarter som besöker fågelborden ute i vår trädgård.

Det innebär att jag räknar fåglarna, artbestämmer dem..

..och sedan rapporterar in antalet av varje art på sidan ”Rapportsystemet för fåglar”.

När dagens femtihundraelva gulsparvar under fågelbordet var ungefärligt räknade (Bilderna ovan visar en bråkdel av dem..) bestämde jag mig för att det va ca 50 st. Det är tröstlöst omöjligt att försöka räkna individerna i en kryllande flock hungriga fåglar.. När man hunnit halvvägs flyger alla plötsligt i väg och man får börja på nytt efter några minuter när de åter samlats. Till råga på allt befinner sig inte alla samtidigt under fågelbordet utan en hel del väntar på sin tur ovanför (här tre pilfinkar och en gulsparv)..

..och andra sitter uppe i fågelbordet och ser till att slänga ner frön åt flocken nedanför (pilfinkar är otroligt flitiga fröutslängare!):

Nåja.. det är i alla fall ett mycket trevligt lördagsnöje att under dagens få ljusa timmar studera fågellivet utanför fönstret.

Idag räknade jag ihop till hela 13 olika arter: Talgoxe, Blåmes, Svartmes, Talltita, Gulsparv, Gråsparv, Pilfink, Grönfink, Domherre, Större hackspett, Nötskrika, Skata..

..och till sist dagens dilemma: Sparvhök!

Den gjorde ett snabbt besök, kollade in utbudet vid fågelbordet, studerade därefter bastufarstun grundligt, som synes på bilden, och flög sedan vidare mot andra jaktmarker.

Varför är denna hök då ett dilemma?

Jo.. jag använder ju syftet ”Fågelbordsövervakning” på Svalan, som sagt var.. Alla arter som äter av fröutbudet räknas in.

Hur blir det då med Sparvhöken som inte bryr sig om varken fröna eller talgbollarna utan ”födosöker” med hökögat inställt på de andra matbordsgästerna istället?

..i Bergnäset.

Idag var det Strandskateträff vid en fågelmatning strax utanför Luleå, lättillgängligt ute i en skog, nära både bilväg och cykelväg finns ett litet fröhus och lite andra godsaker.. Bergnäset heter stället och det bjöds på solglimtar uppe i trädtopparna och vindstilla väder med bara -1 graders kyla.

Perfekt fågelskådarväder även denna gång med andra ord!

Vi blev till slut fyra Strandskator och en Per som träffades där ute.. (Min sambo Per har ännu inte anslutit sig till vårt trevliga fågelskådarnätverk.. men jag ser det som ett steg i rätt riktning att han i alla fall följde med för att skåda med oss idag!)

När vi kom fram såg det stilla och tyst ut i skogen..

Några talltitor tjattrade lite på oss som för att tala om att de minsann hade förtur till denna skog och maten som serverades..

Strax dök även en talgoxe upp.

Och två svartmesar.

Och därefter blåmes.

Och fler talgoxar.. domherrar,  och två större hackspettar.

Och den tysta skogen sjöd plötsligt av liv!

Och innan vi ens hunnit spana in alla dessa trevliga fåglar hördes tofsmesens rullande trrrrrrr uppe i ett av träden.. Bara minuten efter anslöt sig även den till de andra matgästerna.

Ett virrvarr av mycket snabba och svårfotade mesar flög av och till vid matplatsen..

..och plötsligt dök något brunspräckligt upp:

En trädkrypare!

Fågeln jag spanat efter varje vinter här vid mitt fågelbord hemma på tomten men inte lyckats se!

Vilken trevlig överraskning att få se den ute i Luleåskogen istället..

..och som om det inte var nog: Den hade en kompis också! Hela två trädkrypare letade till slut mat under fågelhuset. Samtidigt!

Jag och kameran hade inget vidare bra samarbete denna dag.. så bildkvalitén saknar verkligen kvalité. Men för att minnas denna mycket trevliga Strandskateträff ute vi Bergnäset får några av fotona hänga med ändå.

..vid fågelbordet och snösmältardropp från taket.

Det är en lite konstig vinter i år.

Ena dagen knarrar snön gott under skorna och termometern visar på drygt -10 grader.

Andra dagen smälter snön och gruset knastrar ute på slaskig väg.

Enda gemensamma för dessa varierande väderdagar verkar vara solens frånvaro. Den skiner inte alls i den utsträckning man skulle önska..

Idag har det varit en töardag.

Jag vaknade till ljudet av takdropp.. mycket likt det trevliga ljud som brukar förekomma under vårvintern.

Jag tittade ut genom fönstret.. och skådade något så ovanligt som två bofinkar under fågelbordet. Även det mycket likt ett vårvintertecken!

Fick skärpa till mig och tänka efter vilken månad det är: December.

Och konstaterade sedan förbryllat att det måste vara första gången jag har bofink i trädgården mitt i ”smällkalla” vintern.

Fast det så klart.. den är ju inte smällkall i år. Kanske därför bofinkarna inte gör sig någon brådska söderut.

Lite senare dök ännu en bofink upp.

Sammanlagt tre rostbruna bofinkshanar spatserade runt bland nedfallna vildfågelfrön under fågelbordet, i sällskap av gulsparvar och de stora  julfavoriterna: Domherrarna.

December, tö, och domherrar tillsammans med bofinkar vid fågelbordet..

Borde man på allvar börja oroa sig över klimatförändringarna!?

Det var omöjligt att få något bra foto av fåglarna. Skymningsljus rådde trots att det var mitt på dagen och allt fotograferande fick ske genom fönstret eftersom fåglarna inte sitter kvar om man går utomhus..

Några av fotona på en av bofinkarna visar dock att den verkar lida av någon form av benbekymmer.. ”Klumpfot”-sjukdom av något slag?