Naturligtvis..

..denna lördagsmorgon sitter man och äter frukost.. och inser plötsligt att man gör det inför publik.

Utanför fönstret, ovanpå spaljén, sitter nämligen både herr och fru Talgoxe.

Herr´n till höger..

..och frun till vänster.

De stirrar in på mig.
Vänder och vrider på sina huvuden för att se och synas bättre..
Till slut tycker jag att de rent av blänger på mig. Lite krävande, liksom.. och med något bedjande i sina svarta talgoxeögon.

Det är tydligen dags att sätta ut fågelbordet och öppna solrosfröserveringen igen.

..ger ont om snö?

Eller är det tvärtom?

När jag var liten lärde mamma mig att under bistra, snörika vintrar behöver fåglarna mycket mat, alltså leder rönnbärsrika höstar till vita och kalla vintrar.

Nu på äldre dagar hävdar folk i min omgivning att det är tvärtom.
"Bärtyngda grenar kommer inte att tyngas ytterligare en gång av snö.."  läste jag senast idag dag på nätet.

Så nu vet jag inte vad jag ska tro på: Kloka mamma eller stora internet.

Ett är då i alla fall 100% säkert: Det är otroligt mycket rönnbär i träden i år.

Eftersom mitt minne är kort sträcker sig erfarenheten hittills bara ett år bakåt i tiden:

I fjol var det knappt ett bär i rönnarna och vintern då var ganska mild men hyfsat snörik.

Nu gäller det att komma ihåg hur den kommande vintern var för att kunna göra en jämförelse i vår.
Blir den kall och mycket snörik har fåglarna i alla fall gott om mat..

..skapade i morse tillsammans med den uppgående solen en riktigt trolsk stämning efter vägen till jobbet:

Klockan 06.30 utanför Bodens centrum.

Sädesärlorna är dock fortfarande kvar.. men säkert inte så länge till.