Naturligtvis..

..när solen skiner och temperaturen börjar närma sig +20 mitt på dagen.
Det är inte kul att behöva vara instängd på jobbet nio fina, soliga vårtimmar.

Efter lunch SMSade jag Per:
-Hej! Ska vi äta ute i kväll?
Svaret kom fort:
-Japp, gärna!

Så vi skyndade hem från varsitt håll när klockan slagit 16.00, packade ryggsäckar med ved och hamburgartillbehör, hängde kikarna runt halsen och gick iväg till vår lilla "tjärn" i utkanten av villaområdet.
Fem minuters promenad men ändå långt bort från alla "måsten" och stress.
Det är skillnad på att äta inne och ute:
Rödvingetrastarnas och bofinkarnas sång istället för radions skrålande medan hamburgarna grillas.
Utsikt över vattnet (dock rätt mycket is fortfarande kvar!) istället för den vanliga vyn ut över trädgården.
Röken från eldstaden istället för stekoset i köket..
Avkopplande.
Och gott smakade det.

Efter maten gjorde vi en toppbestigning.. upp på en höjd alldeles i närheten.. Njöt där uppe av utsikten i kvällssolen och vandrade sedan ner igen för att dricka kaffe på maten.



Som en liten lyx i vardagen kändes denna middag ute.

På köpet såg vi en del trevliga fåglar också:
Gräsandparet landade i en av de små, öppna vattenspeglarna.
Sädesärlan gjorde ett kort besök vid strandkanten.
Talgoxe och talltita sjöng vårsånger, hackspettar trummade och storspovar hördes spela på ängarna på andra sidan bostadsområdet.
Och sist, men inte minst: En spillkråka lät höra sitt gälla skrik uppifrån berget. Länge var den kvar där..ända tills Per på rejält nära håll studerade den med sin kikare. Då flög den vidare mot andra torrfuror.

Synd att det så sällan blir av att man går ut för att äta middag.

Vi har i kväll bestämt oss för att försöka bli duktigare på den saken!
..och det känns som att man kommer att sova gott i natt!

Ja, nu är han här.
Äntligen.
Den här våren går sakta.. men den går.

I fjol kom sädesärlan till jobbet den 27/4. Alltså till mitt jobb..inte till sädesärlans jobb.
Han dök då upp på eftermiddagen..utanför dörren. Vippade på sin långa stjärt och hälsade "God vår"!
Samma sak hände alltså idag.. tre dagar tidigare än i fjol. Och idag var han där redan på morgonen, pigg och glad.. hälsandes "God morgon".

Tänk att man kan bli så glad att återse en lite, svartvit fågel.
Han fick mig att le kl 06.30 en tisdagmorgon.
Det lyckas inte många med, kan jag lova.
Att jag ler före morgonens första kopp kaffe händer i stort aldrig, faktiskt.
Per brukar kalla det "dåligt morgonhumör". Jag kallar det trötthet.
Fast borde nog byta namn på det till morgontrötthet.. Känner nämligen samma känsla just nu, trots att det är kväll.

Soffan nästa! Några timmar ska nu slöas bort!
Med rätt gott samvete.. Är man trött så är man!

..var i blåsigaste laget.

Lördagen bjöd på snålblåst och kyla. Inget utomhusväder, varken i trädgården eller i skogen.
Vi använde den dagen till att handla istället. Ganska tråkigt, väldigt dyrt och inte riktigt vad jag hade tänkt mig göra under den lediga dagen. Men vädrets makter fick styra.

Söndagen var bättre. Mindre blåst och mer sol.
Äntligen möjlighet att åka iväg under förmiddagen för att se vilka nykomlingar som anlänt ut till fågelrastlokalerna!
Fortfarande är det is på de flesta vattendrag men fåglarna är ändå på G.

Första stoppet blev fågeltornet vid Rådmansviken, Persöfjärden.
Is så långt ögat kunde nå.. Bara några små vattenspeglar här och var.. alltså inget större fågelliv där ute. Ännu.
Två tranor höll dock konsert för oss ute på isen medan vi fikade kaffe och smörgåsar.


Kylig vind drev oss sedan tillbaka till bilen och vidare mot P-platsen vid E4an.
Här har Persöfjärden tinat betydligt mer och fåglarna hittat hit.
Svanar, grågäss, gräsänder, bläsänder, skrattmåsar, storspovar, tre havstrutar, en ensam sothöna och ett salskrakepar. Sävsparvssång i vassen. Det var nog allt..
(Måste nog skaffa mig en sådan där liten anteckningsbok som ornitologer alltid har med sig i fickan. Märker att jag hinner glömma vilka sorter vi ser när vi varit ute en hel dag!)


Ryktet hade nått oss att det fanns många rastande gäss i Alvik..  Alltså tog vi den vägen hem.
Vinden var lika kall där men ute på fältet var det liv och rörelse. Sädgässen dominerade.. Skrattmåsar och trutar skränade. Två råkor fanns där även denna helg. Och mitt ibland alla hundratals sädgäss: en bläsgås. Den hade vi inte upptäckt utan hjälp av en annan skådare som visade oss den i sin tubkikare!

Känner att jag har mycket kvar att lära när det gäller rariteterna i alla dessa stora fågelflockar.. När jag sveper över dem med tuben ser jag ?bara en massa gäss? medan de med övat öga hittar t.ex. just denna bläsgås mitt i allt vimmel av gråa gäss.
Senare, efter en kopp kaffe, gjorde vi egna försök, Per och jag, att hitta bläsgåsen. Vi misslyckades totalt.
Den var spårlöst försvunnen.. men garanterat kvar där. Våra ögon är inte nog vältränade!
Det är sådana upplevelser som gör att man blir "biten" och vill åka ut nästa helg igen!
"Då ska jag banne mig hitta annat än sädgäss" lovar man sig själv och längtar dit ut..

..och ensam hemma.
Barnaskaran är hos sin mamma och sambon umgås med polare på annat håll.

Det är tyst, lugnt, fridfullt, harmoniskt och skönt..
Jag njuter! Jag tycker om att vara ensam hemma.
Det bekymrade mina nära och kära i början. De oroade sig över hur jag mådde, om jag hade det tråkigt, om jag bara låtsades att det var skönt att vara ensam..
Men nu har de vant sig.
De vet att jag gillar dessa kvällar då jag själv får bestämma hur mycket eller lite jag ska göra. Och i vilket tempo.
Och så får jag ensam styra och ställa med fjärrkontrollen till TV:n. Det är lyx.
Fast ska sanningen fram hamnar jag ofta framför datorn när jag är ensam hemma. Det finns alltid något man kan roa sig med när man sitter tillsammans med den. Och jag trivs bra i dess hemtrevliga sken..

Nu ser jag fram emot helgen.. två dagar ledigt och förhoppningsvis hyfsat bra väder så man kan vara ute.
Gläds så åt faktumet att Per blivit intresserad av att åka ut till fågelmarkerna här i trakten.
Ensamvarg är jag  till och från men när man är ute i skog och mark är det roligast att ha sällskap och någon att dela upplevelserna med.
När vi lärde känna varandra jagade han fåglar och andra djur med bössa men nu börjar han mer och mer skåda dem genom tubkikaren istället.
Och det lyste glädje ur hans ögon när han här om dagen, på egen hand, kände igen gulsparvens sång.. Sådana små vardagshändelser gör mig på gott humör!
Och idag har jag hört rödvingtrasten sjunga sin vårsång. Det gjorde mig också på gott humör.

Men nu är det kolmörkt utomhus så jag ska sjunka ner i fotöljen..
Fritid i form av avkopplande hemmakväll utan en massa krav på att behöva vara trevlig, social, eller pigg.. det gör mig också gott.
Sällskap i form av en stickning räcker gott och väl för mig vissa kvällar!

..i SVT 1 handlade i kväll om djurs läten. Riktigt intressant, framförallt reportaget om ugglor. Vi har ju gjort våra turer ut i skogarna, kvällstid och nattetid.. Försökt hitta ställen där ugglor hoar. Pärlugglan har vi lyckats med. Men de andra har inte behagat hoa när vi varit i farten.

När vi var på vår påsklovsresa uppe i Tornedalen hörde vi en kväll något som troligtvis var en slaguggla.
Per hörde den först när han klev ut på stugtrappen, han ropade på mig och jag slängde mig i stövlar och ut på gården.. men då hade den så klart slutat hoa. Eller så skrämdes den av mitt ganska panikartade klampande ut på bron. Det som däremot hördes när jag väl tagit mig ut var ett hest "kraxande".. Så kan tydligen honan slaguggla låta.
Så nu gläds jag år faktumet att vi troligtvis hört även slaguggla! Men ger den en bättre chans innan jag definitivt bestämmer mig för att det verkligen var den..

I dagen Mitt i Naturen härmade programledaren och ornitologen de ugglor som de hoppades på att få höra. Och de lyckades. Pärluggla och slaguggla svarade på deras rop..

Så nu ligger vi i hårdträning, Per och jag. Vi hoar kärleksfullt till varandra för att öva upp stämbanden.. Tur vi bor i villa, annars hade vi nog bjudit grannarna på ett gott skratt vid det här laget.
På svt.se finns länk till Mitt i Naturens hemsida.. där kan man gå in och se kvällens program i repris.
Hoppas nu bara att inte grannarna också såg det och beger sig ut i ugglemarkerna samtidigt som vi.. Då kan man ju råka ana falska ugglor i mossen!

Nu verkar det vara riktig vår på gång!
Äntligen.
Fast de som bott här uppe längre än jag säger att den är här i tidigaste laget om man jämför med andra vårar. Men jag tänker vägra jämföra! Tänker bara njuta av att den är på G!
Det har varit en lång vinter.. Den längsta hittills i mitt liv, faktiskt.
Fast folk här uppe säger såklart motsatsen om det också. Tydligen har denna vinter varit mild, kort, snöfattig..
Jag tycker bara att den varit nog så lång. Punkt slut.

Nya körmedlemmar denna morgon var:
Rödhake, koltrast och storspov.
Och björktrastarna har kommit. Och gräsänderna. Och två tranor flög över vårt hus i söndags.
Tidig vår eller ej.. Vårfåglarna är här nu och då är det vår. Och jag njuter!

Cyklade i morse till jobbet.. För första gången detta år. Och vägen var cykelvänlig hela vägen fram.
Snö och is har verkligen gått upp i rök under de senaste dagarna!

På hemvägen stannade jag till vid en äng. Eller rättare sagt en leråker.. Där brukar svanar och tranor landa ungefär vid den här tiden på våren.
Idag fanns där dock inget större än änder och frustrerad blir man ju när kikaren ligger kvar hemma.
Gräsand fanns där.. det gick att se utan kikare. Men säkert missade jag flera andra rastande arter. Får helt enkelt nöja mig med att konstatera att det var änder.

I morgon kommer kikaren att ligga i ryggsäcken. Har redan packat ner den för att inte glömma.. Vägrar skrubba lera från gympadojor och byxben ytterligare en eftermiddag.
Gjorde nämligen ett litet försök att gå efter ängskanten, lite närmare fåglarna för att se vad det var.
Driven av nyfikenheten och blind för all gegga som dolde sig under fjolårsgräset.
Blindheten gick dock fort över när jag kom tillbaka till cykeln och vägen.. Skorna hade extrasulor i form av 5 cm lera och byxbenen blir nog aldrig riktigt lika rena som de var innan fågelflocken landade där mitt ute på ängen.
Och trots denna leriga ansträngning fick jag inte reda på vad det var för fåglar. Typiskt.
Hoppas de är kvar där i morgon. Måste nog trampa i väg några minuter tidigare mot jobbet så jag hinner stanna till och svepa över ängen med kikaren..

..men massor av motion.

Jösses vad vi har cyklat under kvällen och halva natten.
Det var skymning när trion gav sig iväg och nästan midnatt när vi återvände hem.
Trötta ben och svettiga pannor..
På snöiga, hala, moddiga vägar har vi cyklat.. i flera mil, känns det som.
Under flera timmar blev det i alla fall.
Och inga ugglor hoade.
Men vi hörde en räv skälla i natten, uppe vid Norramarka.
Och en plog med 6 sångsvanar flög över oss i mörkret.
Och vi fick rejält med motion och frisk luft som sagt.
Och det var en ljummen, fin kväll. Blir nog en natt utan frost för en gångs skull!

Och ett är då säkert: Jag kommer inte att sitta uppe och uggla i natt.
Kommer att somna som en stock så fort huvudet når kudden.

God natt!

Det är mycket just nu!

Först är det lång vinter i flera månader. Inget händer.. förrutom att massor av snö snöar ner och kyla gör det omöjligt att njuta av alla olika friluftsaktiviteter. Utom snöskottning.

Sedan slår det om till vår! Och plötsligt hinner man inte med allt kul!
Fågelskådning krockar med trädgårdsbestyr, isfiske och strövtåg i upptinande natur! 

De börjar anlända på riktigt allvar nu.. Alla fåglar som varit söderut på vintersemester.

Dagens skådartur gick först till Persöfjärden.
Vid lunchtid var vädret vackert och varmt. Vi stannade till vid "parkeringen"  vid E4:an och blickade ut över fjärden.. En hel del is finns kvar men på de öppna ytorna fanns fåglar:
Sångsvanar, grågäss, kanadagäss, gräsänder, ett krickpar, knipor och skrattmåsar.. Inget originellare än så men ack så härligt!

Trots allt trafikbuller hördes fåglarnas vårliga läten.
Eloise, 7 år, konstaterar:
-Det låter ju som att de sjunger!


Hade läst i tidningen att svanar i stor mängd och tranor i mindre mängd anlänt till Alvik efter att vi var där senast. Alltså kan man ju inte låta bli att ta den lilla omvägen hem. Måste liksom "kolla läget" där också.. 

Jodå. Svanar fanns det.. men inte hundratals. Troligtvis var vi där för tidigt på dagen..
Nästa helg blir det eftermiddagsskådning istället!
Men en råka såg vi dock, mitt ibland alla kråkor och kajor.

Mitt första kryss på en råka här uppe på dessa breddgrader. I Uppsalatrakten var den "vardagsmat" men här uppe blir man riktigt glad när man ser den, märkte jag idag.

Nu ska här ätas grillat med klyftpotatis.
Sedan bär det i väg på cykel ut till skogarna öster om oss, in efter grusvägar och kanske över en och annan stubbe och snödriva..
Jag, Per och Oliver ska lyssna efter ugglor i skymningen!

De sjunger vackert nu..alla fåglarna runt omkring busshållplatsen där jag i arla morgonstund väntar på bussen.Idag sken solen och det satte fart på Talgoxen.. Han hördes ända hem till oss. Ju närmare hållplatsen jag kom desto fler stämmor:
Grönfinken, uppe i en grantopp..lycklig lät han!
Talltitan, i en björk bredvid..hängandes upp och ner i en tunn kvist.. letandes mat och sjungandes för full hals. Skicklig akrobat som gör två saker samtidigt.
Gulsparven stämde in med sin ramsa från ett till sju-uuu..
Och i skogsdungen på andra sidan vägen: större hackspetten höll takten med sina trumvirvlar. Man kan inte annat än le en tidig och fin morgon som denna, trots att gäspningarna avlöser varandra. Som symfonins avslutning passerade 5 sångsvanar i plog, över hållplatsen, glatt ropandes till varandra.. bara sekunden innan bussen kom. Inte behöver man gå långt för att njuta av fågelsång, inte. Men ännu saknas några stämmor: Svartvita flugsnapparen, lövsångaren..och svalornas sommartoner!

I väntan på dem passade vi på att äta middag ute i kväll..

 

Efter jobbet gick vi en kort promenad till sjön. Isen ligger tjock men under vindskyddet har det blivit vårlikt varmt.
Per hade förbrett grönsaker och packat med kebabbröd och renskav.. Stekt på muurikkan blev den hur god som helst!
Fredag den 13:e har förflutit utan tråkigheter..hittills!

Påsklov har de andra i familjen. Ledigt hela veckan lång.
Undrar om de vet hur trist det känns att pallra sig upp kl 5.30 och smyga iväg till bussen medan de sover sött vidare under sina varma, gosiga täcken.
Och inte känns det ju bättre under dagens lopp på jobbet. Solen skiner och fåglarna kvittrar och man undrar hur i hela friden klockan kan gå så sakta?och ser framför sig hur resten av familjen packar ryggsäcken och far iväg..
..på en pimplingsutflykt kanske..
..solar där ute på snövit is, drar upp abborrar..fikar och myser!


Åhh..så var det igår. Och arbetsdagen gick verkligen sakta.


På eftermiddagen var jag övertygad om att ingen skulle vara hemma när jag väl blev hemsläppt från jobbet.
Men..
Jodå. Alla var hemma. Inomhus!
Medan solen sken utomhus!


Hann inte ens sparka av mig skorna innan jag utbrast:
-Men Per!? Är du inte ute med ungarna!?? Varför är ni inte ute och pimplar!? Varför inomhus när det är jättefint vårväder!? Vad gör du egentligen, förresten!??
- Städar..svarar Per försiktigt.
Då ser jag det:
Mattorna ute på vädring, sängkläderna likaså. Golven skinande rena..hyllor dammtorkade, badrummen skurade.
-Men..får jag till slut ur mig.
-Ja..jag har städat..nästan hela dagen..ville göra bort det först..därför är vi hemma..
-Men åhh..jösses!
Och här kom jag hem och skällde på honom..han som prioriterat städning av hela huset framför en dag ute i solen!


Nåja. Det hela slutade lyckligt:
Vi åt en snabb middag, packade sedan ryggsäcken och for i väg på en kvällspimlingstur i solnedgången!
Vilket ju passade perfekt för en hårt arbetande, icke påsklovsledig, som jag!

Så här gick det:

 Förste borrmästare William rycker ut..

 ..och sedan är det bara att vänta.

 Per får första nappet..men är den inte lite i minsta laget..?

 Näste fiskare på tur: Oliver. Nöjd och glad, hans är större än farsans!

 
Inte så mycket att lägga i stekpannan men en trevlig tur ändå!

Och ny fågelskådningssäsong.
Och ny blogg.
Vill ha dagboksanteckningar för att kunna bläddra bakåt ibland.
Minnen att minnas tillbaka till.
Därför blir det nu Naturligtvis, en blogg om min fritid.


Starten har gått:
Idag tog vi, jag och sambon, kikarna, kaffetermosen och bullpåsen i ryggsäcken och for i väg på årets första fågelskådning.


Alvik:


Sångsvanar, ett par kanadagäss, tofsvipor, sånglärkor, trutar och stora flockar snösparvar.
Bofinkssång i skogskanten.
Helt klart är våren på väg med stormsteg!


Svartskata-tornet:


Två sångsvanar ute på isen..långt borta. För långt borta för att synas på bild. Men dock där. De längtar nog lika mycket efter öppet vatten som jag!


Mörön:


Lärkor och ett svanpar här med.


Vädret var vackert men termometern visade ynkliga +3 grader.
Tubkikaren tog vi inte fram ur väskan denna gång.. men om vindarna vänder och solen gassar kanske det blir en tur ut på fältet nästa helg igen.. och då finns chansen att tuben kommer att behövas mer än idag.
Förhoppningsvis!