Naturligtvis..

..rapportsystemet för fåglar.

Under flera år har jag tänkt tanken men inte kommit till skott.

Jag har klickat mig in där, klickat runt, försökt förstå mig på menyer och listor.

Klickat på ”Start” och klickat på ”Bli rapportör”.

Hittat trevliga ”Dagens fågel”- rapporter från både norr och söder.

Tittat på fina foton i Bildgallerierna.

Och samtidigt har jag som sagt var tänkt:

-Borde bli rapportör och börja rapportera de fåglar jag ser.. Borde ju bidra till rapportsystemet. Borde ju bli medlem och få eget bildgalleri, egna skådarlistor, egen obs-bok..

Det hela handlar om något så enkelt, trevligt och spännande som Svalan.

En databas där det finns massor att läsa, lära, skåda.. Man kan ta del av var folk runt om i landet sett i fågelväg. Foton, skådarlistor.. och även en trevlig liten funktion som heter ”Fågelbordsövervakning”.

Det tog mig flera år innan jag kom till skott och fyllde i mina uppgifter där under fliken ”Bli rapportör”.

Det hände i augusti i år och efter det har jag så smått börjat knappa in mina fågelobservationer. Mycket tack vare att jag blivit peppad av en och annan ”Strandskata”.

Nu har jag börjat förstå mig på systemet. Hittar bättre och bättre i menyerna. Vågar klicka mig längre in bland alla sidor och finner nya, intressanta finesser hela tiden.

Om man frågar Per vad jag hittills tyckt om Svalan blir svaret garanterat:

-Svordomar och ”Jag fattar nada!”-kommentarer blandat med irriterade tangent-tryckningar!

Det är nämligen så det låtit om mig när jag under tidigare år försökt förstå mig på Svalan. Jag tyckte länge att det var komplicerat och rörigt.

Men nu svär jag inte längre utan utbrister allt oftare:

-Åh, vad fiffigt!  och –Titta så bra!

Plötsligt har det vänt!

Jag börjar gilla Svalan.

Mer och mer..




Vissa fågelbordsgäster går dock inte att rapportera in på Svalan.. men är ett trevligt besök ändå!
(Foto från i söndag då en igelkott gjorde en kort visit.)

..naturupplevare, skogsmulle, naturnörd..
Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska kalla mig.

När jag var yngre höll jag mitt fågelskådande hemligt. Det var bara min allra bästa ”bästis” som på måndagmornarna i skolan fick veta att jag varit ute i skogen och lyssnat på fåglar, sett en törnskata, stött på en rävfamilj eller skådat en brun kärrhök vid vasskanten.
Hon i sin tur berättade om killarna hon flirtat med på klassfesten i lördags och de nya jeansen hon köpt på stan i söndags.. För att inte tala om det nya, glittrande nagellacket..
Men hon rynkade dock inte pannan när jag pratade om fågelskådning. Därför var hon min bästis.
Så jag rynkade inte heller pannan över hennes samling av smink och högklackade skor.

När jag blev äldre kändes det lite tråkigt att ”naturnörda” alldeles ensam.
Jag började söka utanför min bekantskapskrets.. Någonstans måste det ju finnas folk med naturen och dess härliga upplevelser som intresse?

Och jovisst..  Det fanns folk.. Jag stötte på många, mycket trevliga och redan rejält inbitna fågelskådare uppe i fågeltornen. Det fanns exkursioner anordnade av olika föreningar som man kunde följa med på..
Men det tråkiga var att jag inte hittade en enda tjej bland allt detta naturintresserad folk.

Visst.. det är trevligt med fågelsnack uppe i ett fågeltorn, tillsammans med fyra kunniga, fågelskådande karlar. Men ganska snart upplevde jag känslan av inte bli tagen riktigt på allvar.. Att vara ung tjej med ett intresse som fågelskådning kändes udda när jag stod med tuben uppe bland alla karlar.

När jag blev ännu lite äldre och flyttade ihop med en kille började det stora projektet ”Du vill väl börja skåda fåglar med mig, va?”
Vi köpte en gemensam tubkikare, drog i väg till Öland under vårarna, skådade norrländska fåglar uppe i hans hemtrakter i Pajala under semestrarna.. och han lärde sig mer och mer medan jag njöt av våra gemensamma naturupplevelser.
Av en ren slump visade det sig också att hans båda svågrar var fågelintresserade. Den ena, bosatt i Halland, skådade aktivt och den andra bosatt i Kiruna, hade ett utpräglat naturintresse.. Han kunde allt om knipholkar, häckande sjöfågel i trakten, var strandpiparen hade sitt bo.. o.s.v.

Alltså hamnade jag av en slump mitt bland fågelskådare! Och min pojkvän var inte heller helt omöjlig att lära upp..
Frid och fröjd alltså!

Nja.. jag saknade fortfarande tjejerna.
Pojkvännens båda systrar, som alltså båda hade karlar med tubkikare och fågelböcker, var inte så värst intresserade av fåglar. De stannade hemma när vi andra drog i väg ut i fågelmarkerna.. Och att kliva upp i ottan för att få se pilgrimsfalken jaga över ängen.. Nä, det förstod de sig inte riktigt på.

När jag blev ännu äldre tog relationen med den pojkvännen slut (dock inte p.g.a. fågelskådandet! :) ..och ja, han fortsatte skåda lite även efter att vi gjort slut.. ).

Jag fortsatte mitt ”naturnördande” på egen hand.. Gladde mig åt vårens första sädesärla och såg med vemod gåsplogen flyga söderut på hösten. Vandrade i skogen och fotograferade svamapr och myror.. Men saknade återigen någon att dela allt det fina med.

Vid det här laget började internet och datorer komma in i mitt liv på allvar.
Där såg jag plötsligt en liten möjlighet  att hitta likasinnade.. Det fanns bloggar ute på internet. I bloggar skriver folk om sitt liv.. Om jag alltså googlar på fågelskådare, "naturnörd".. då borde jag ju hitta likasinnade!

I samma veva dök Per upp i mitt liv (nä, jag googlade inte fram honom..men nästan..:) ), vilket ledde till att jag flyttade från Mälardalen hit upp till Boden.
Och började på nytt med projektet ”Du vill väl börja skåda fåglar med mig, va?”
Åter igen köptes en gemensam tubkikare.. och stackars Per fick börja klättra upp med den i fågeltornen här i trakten..
Men även denna gång hittade jag bara manliga fågelskådare vart jag än vände mig.
Och där uppe i fågeltornet vände de sig genast till Per och började diskutera sträckande lom och jagande tornfalk.. Han i sin tur rynkade förbryllat pannan och försökte smågenerat förklara att det inte var han, utan jag som var den mest intresserade.. och då blev det plötsligt ganska tyst.
Att prata sträckande lom med en tjej.. nä, det var nog ingen idé. Hon kanske visste vad en lom var men.. ja, ja.

Jag vet inte om det här är bara en känsla jag fått, men att vara fågelskådare och tjej, det är lite tufft. Det är ett mansdominerat intresse.. och att jag, en tjej, som haft kikaren runt halsen sedan fyraårsåldern och slitit ut ett antal fågelböcker under årens lopp, faktiskt kan en hel del om fåglar, och faktiskt väldigt gärna vill lära mig mer.. Hmm, det är inte riktigt alla som förstår sig på det.

Det finns så klart de som gör det. Och visst, jag har blivit trevigt bemött uppe i fågeltornen. För det mesta.
Men ändå, jag saknar tjejkompisar som är naturnördar, fågelskådare, med leriga kängor och noll intresse för glittrigt nagellack!

Därför är jag just nu oerhört glad över att Strandskatorna dykt upp i mitt skådarliv.
Det var det, det där Googlandet efter likasinnade ledde till.. till slut.
Efter flera års bloggande.
Och många suckar i stil med: ”Nä, jag är nog inte riktigt normal..”

Men nu har jag äntligen fått det bevisat:
Det finns tjejer, kvinnor, damer ute i vårt avlånga land som är fågelskådare och naturintresserade!
Men vi är nog inte så många.
Och jag tror att vi hållit oss lite anonyma hittills.. kanske känt oss lite udda..  I en mansdominerad skådar- och naturupplevelsevärld.

Därför känns det mycket givande, spännande och kul att vi nu är ett litet gäng tjejer som bildat ett nätverk, och vill hitta fler likasinnade.
Det är inte så lätt.. Men det går!

Att njuta av allt vad skog och mark har att erbjuda.. och att ha tjejkompisar att dela det intresset med.. antingen IRL eller via nätet..
Att kunna säga: -”Jag längtar ut i urskogen nu, vill se ugglor, fotografera en snigel, känna mjuk mossa under kängorna och njuta av vindens sus!” utan att känna sig onormal..

Vi har nu en egen hemsida under uppbyggnad, så är du tjej och fågel- och naturintresserad och vill hänga med i ett likasinnat gäng..
Surfa in på: Strandskatorna på nätet.

Vi vill som sagt var bli fler!

..på hemmaplan denna den näst sista dagen på året.

Men det lovas en betydligt mer dramatisk morgondag.. vädermässigt.
Tydligen ska våra trakter få stormvindar, på gränsen till orkanstyrka närmare fjällen. En blåsig nyårsafton väntar med andra ord..

Nu ska fåglarnas mat fyllas på så de kan fira en trevlig nyårsafton enda från tidig morgon i morgon. Hoppas de inte blåser bort stormvindarna!
Undrar förresten om de redan känt på sig att oväder väntar och sökt skydd.. det har nämligen varit väldigt lugnt vid fågelborden idag. Jag satte mig en stund ute på altanen för att fota sparvar med co men ingen dök upp! En enda talgoxe satt högst upp i björken och tjattrade irriterat på mig.. så fågelfattigt har det inte varit under hela vintern hittills.

Blåsigt värre, och ganska öde, är det på Trädgårdsblogg.se också, portalen där min andra blogg finns..
Det strular med serverproblem där sedan flera veckor tillbaka, alla bloggar var ur funktion helt veckan innan jul och har nu återigen kollapsat nästan helt.

Så de av mina vänner som brukar läsa där får istället en hälsning här:
Jag har inte gått under jord, och inte slutat trädgårdsblogga. Inte än i alla fall.

Men fortsätter problemen där funderar jag allvarligt talat på att flytta den bloggen hit. Kanske slå ihop mina två bloggarna till en enda.. fast det blir nog en salig röra i så fall.. Måste fundera på en bra lösning.

Snacka om I-landsproblem när man börjar bekymra sig över var man ska blogga! :)

..i solsken!

För ovanlighetens skull sken solen hela dagen! -13 grader, vitt av några cm nysnö som föll i går kväll och vindstilla.. och så går vi mot ljusare tider fr.o.m. nu.. Härligt!

Kvällen har ägnats åt lite kakbakning, julklappsinslagning och akvariestädning.

..och ledigt från jobbet i morgon!

Under veckans fem arbetsdagar hinner man längta otroligt mycket efter att få tillbringa några timmar ute i dagsljus. Den här årstiden är det verkligen becksvart ute både på morgonen när man far till jobbet och på kvällen när man kommer hem..

Varje kväll när man pulsar ut i snön och fyller på fågelfrön undrar man nyfiket vilka gäster man haft där ute under dagen..av spåren att döma är de ganska många och av variernade storlek. Även fyrfotade gäster verka ha varit på besök.

 I morgon bitti ska jag dricka morgonkaffet vid köksfönstret och att kolla läget vid fågelborden, det är då ett som är säkert.

Så här såg det ut där ute i morse kl. 06.30:
 

Inte ens skatorna var vakna..

..och det har vräkt ner mer snö under det gångna dygnet. Vår snömätare visar nu på hela 27cm..

..ser ut att fixa en juligt vit första advent.

Under de tre senaste dagarna ha det snöat sammanlagt drygt 20cm fluffig, vit snö.
Smågranarna i skogsdungen vid busshållsplatsen ser i nattmörkret ut att ha klätt sig i spökdräkter.

Hoppas minusgraderna håller i sig till helgen.. då blir det stämningsfullt att gå på årets första julmarknad..

Dagarna blir bara kortare och kortare medan jag längtar efter tid, ork och solsken.
Skulle så gärna vilja hinna ut på utflykter i skog och mark, i dagsljus, med kamera som sällskap, kaffe i termos och kikaren runt halsen. Men tiden räcker inte till just nu.

..ger ont om snö?

Eller är det tvärtom?

När jag var liten lärde mamma mig att under bistra, snörika vintrar behöver fåglarna mycket mat, alltså leder rönnbärsrika höstar till vita och kalla vintrar.

Nu på äldre dagar hävdar folk i min omgivning att det är tvärtom.
"Bärtyngda grenar kommer inte att tyngas ytterligare en gång av snö.."  läste jag senast idag dag på nätet.

Så nu vet jag inte vad jag ska tro på: Kloka mamma eller stora internet.

Ett är då i alla fall 100% säkert: Det är otroligt mycket rönnbär i träden i år.

Eftersom mitt minne är kort sträcker sig erfarenheten hittills bara ett år bakåt i tiden:

I fjol var det knappt ett bär i rönnarna och vintern då var ganska mild men hyfsat snörik.

Nu gäller det att komma ihåg hur den kommande vintern var för att kunna göra en jämförelse i vår.
Blir den kall och mycket snörik har fåglarna i alla fall gott om mat..

Varför händer sådant här aldrig mig!? :)

Bara dryga milen från vår lilla by svävade den fram uppe i det blå.. 
Jag spanade och spanade hela söndagen men den behagade inte flyga åt det här hållet.