Naturligtvis..

Idag var det inte världens bästa fågelskådarväder. Inte ens i närheten, faktiskt.. Men ändå åkte vi, Per & jag, ut en sväng till Bodens skjutfält för att se om det fanns något trevligt att skåda vi matningarna.

Snö fanns det gott om.. Vägarna var ganska oplogade och bara under den timmen vi körde runt där ute föll det ett antal cm ny snö. Det gick trögt att köra..
..och det var inte det lättaste att se fåglarna i det tidvis rejält täta snöfallet.

Dåligt ljus, snö på både kamera- och kikarglasen.. och massor av snö både i träden och på marken.
Fågelskådning en vinterdag ter sig ungefär så här:

Åh, en fågel! Var?! Jo, där..

Hmm..suddigt.. men en kråka!

Eller rättare sagt en nötkråka! Årets första för min del.. Då blev det alltså ett nytt sådant där årskryss. (Tydligen fortfarande smittad av kryssarviruset.. )

Nötkråkan grävde intensivt på ett och samma ställe, snön yrde och den tog sig längre och längre ner. Till slut kom den upp med något nötliknande i näbben. Ett flertal gånger upprepades proceduren alldeles i närheten av matningsplatsen.
Antingen hade mat fallit ner och gömts under snön, eller så hade denna kråka ett eget lite förråd som den nu tömde.

Vid samma matning befann sig en hel flock med talltititor, ca 7-8 st.. Svårräknade p.g.a sitt mycket livliga temperament!
Några satte sig dock en kort stund i en av björkarna så jag fick tillfälle att titta på dem lite ordentligare.
Det finns ju ett lite inneboende hopp hos oss här uppe i norra Sverige att plötsligt få syn på en entita. Men jag är ju ingen sådan intensiv raritetskryssjägare så inte blev jag så värst besviken över att alla gråvita titor idag var
av tall-sorten.. :)

Nytt år, nya kryss!

Det hör ju liksom till i fågelskådarkretsar att man ska kryssa.
Antingen har man en eller flera listor på papper eller så "kryssar" man på nätet, på Svalan, listornas mecka, liksom.. Där kan man hamna i topp på både "Skådarligan" och "Landskapsligan" om man jobbar på flitigt med skådandet och rapporterandet.  Det blir lätt en tävling av det hela. Mot både sig själv och andra kryssare. Vem ser flest olika arter, vad har man turen att få se, och vilken fågel blir årets största överraskning? Spännande värre..
 
Jag har aldrig räknat mig själv till "hårdkryssarna". Faktiskt inte ens till kryssarna.
Visst, jag erkänner att jag under hela min skrivkunniga livstid gjort små noteringar i min fågelpärm om var jag sett en speciell fågel, när jag sett den för allra första gången, och även plitat ner en liten kråka om när årets första sädesärla dykt upp i trädgården och när svartvita flugsnapparen sjungit årets första vårsång intill holken.
Men kryssjägare har jag aldrig varit. Sätta mig i bilen och "dra" på en raritet när den rapporteras av någon annan som sett den.. Nä, där går min gräns. Och det skulle inte falla mig in att börja tävla med folk om antalet kryss. Inte ens en tävling mot mig själv lockar så värst mycket.. Brukar ju se ungefär samma antal och sorters fåglar år efter år, så..

Trodde jag.

Men nu inser jag plötsligt att jag årets första dag triggar i gång mig, lite. Hur många fågelarter kan jag se idag? Ska första dagen på året bli en bra start på resten av årets krysslista? (Fast jag har ju ingen krysslista..eller hur var det nu!?)
Automatiskt började jag räkna fåglarna ute vid fågelbordet i morse, t.o.m. före morgonens livsviktiga "Dagens första kopp kaffe" stod jag vid fönstret och "prickade"av både gulsparvar och talgoxar.
Smått förvånad kom jag på mig själv med att spana efter hackspett, talltita, domherre.. och oroligt grubblande: "Men attans, kommer det ingen nötväcka idag, åh.. så typiskt..!"
Och när det oväntat flög förbi en flock med sidensvansar skuttade jag lite av glädje och sa tyst för mig själv: "Yeh, ett kryss till!"

Vad sjutton har hänt?
Det är Svalans fel.
Jag fick tydligen plötsligt blodad tand, efter ett års regelbundet rapporterande.
Ska slå mig själv! Och kanske även andra..?
Under förra året såg jag 131 arter. Min skådarvän i Kalix såg 157 arter. Det går att utläsa i "Skådarliga-listan" på Svalan. Hon vann över mig..

I år ska jag alltså skåda, (och självklart komma ihåg att rapportera!) minst 132 arter så att jag slår mitt eget rekord. Sen ska jag helst även vinna över min vän, alltså se, eller jag menar "Kryssa", fler arter än hon kommer att göra under 2011.. hur det nu ska gå till.

Men jag är ingen kryssare.
Nej, nej. Inte jag inte..

(Hoppas nötväcka & större hackspett behagar dyka upp i morgon. Vore ju trevliga, nya års.. kryss, liksom.)

Blåmes skådar Grönfink. Idag kl. 11.08 i vår trädgård. Två nya årskryss för min del..