Naturligtvis..

..och lite annat i fågelväg vid stugan under gårdagen.

Under de helger i februari vi varit till stugan har det varit väldigt lugnt på fågelfronten. Enstaka talltitor och talgoxar har besökt min fröautomat och gråspetten har visat sig vid talgbollarna.

Nu när vi kom dit sent på fredagskvällen misstänkte jag en förändring. Alla fågelmat var nämligen slut. Det var helt rensat både bland frön, jordnötter och talgbollar.. och inte en smula mat ens på marken.
Jag fyllde på och gick till sängs..

..och vaknade tidigt på lördagsmorgonen av mycket glatt kvitter utanför fönstret. 
Det var en hel flock talgoxar på besök! Ca 7-8 st ägnade sig flitigt åt att äta upp solrosfröna och samtidigt gruffa med varandra och i pauserna flöjta vackra vårmelodier.. 


Talgoxeherre i sin vackraste vårkostym.

-Vad trevligt! tänkte jag och pallrade mig sömndrucken ut för att ta några bilder av deras vår- (och frö-)yra.

Det visade sig ganska snart att fågellivet vid stugknuten genomgått en radikal förändring efter mitt senaste besök där. Inte bara talgoxarna hade blivit fler..
Nu dök matgästerna upp en efter en och jag hade svårt att hänga med i svängarna med allt annat som rörde sig i skogen.


Talltitan tar sig en promenad.

Talltitorna var på plats. Likaså två nötskrikor. Större hackspett trummade i torrfuran vid grannstugan. Två korpar flög under glatt kraxande förbi. Och en grönsiska flöjtade vacker uppe i en talltopp.


Årets första grönsiskekryss.

Paret domherre dök upp vid solrosfröna för första gången, likaså fanns där plötsligt en svartmes. Den har jag varken hört eller sett tidigare vid stugan så det blev en trevlig överraskning.


Svartmesen med sin lilla tofs på huvudet så kaxigt på sne..

Och medan jag hade fullt upp med alla dessa "nya" fåglar kommer min stora favorit plötsligt inflygandes och landar nästan vid mina fötter: Lavskrikan!


Lavskrika.

En orädd och såå vacker gynnare som jag tidigare sett längre bort i skogen men önskat mig till matningen. Nu verkade den mycket hemmastadd.. Inte blyg för fem öre och hade nog gjort ett antal talgbollsbesök där redan under de gångna veckorna.



Ja, inte konstigt att fågelmaten var uppäten!

Senare under förmiddagen när Per också vaknat gjorde vi en skidtur ut på sjön och spande efter årets första flyttfåglar, sångsvanarna. Vi hörde nämligen två sådanna komma inflygandes lågt över stugtaket under kvällen innan och under morgontimmarna hödes deras svanrop från stranden.
Och mycket riktigt, ett par var på plats!
De befann sig vid vattendraget där bävrarna håller till. Där finns så pass mycket strömmande vatten att en liten del av sjön är isfri. Det är inte mycket till öppet vatten de har ännu, dessa tidiga återvändare. Synen av dem ute på den snörika sjön är faktiskt ganska komisk.. De passar ju in med sina vackert vita dräkter.. men det är ju inte riktigt så här man förväntar sig se svanar. :)



Nu är det då i alla fall bevisat: Våren är här, och det känns så härligt!