Rödkallen tur & retur..
Förra helgen ägnades åt fågelskådning till havs.
Jag, Per och två fågelskådarvänner hyrde stuga och bokade båtresa ut till Rödkallen, en känd fågellokal långt ute i Lule skärgård.
Vi lämnade Luleå i strålande solsken fredag eftermiddag, den 13/8, och det visade sig, till vår stora glädje, bli nästan lika fint väder under hela helgen.
Vi hade ganska stora förväntningar på att få se fåglar.. Ryktena har nämligen gått i fågelskådarkretsar att det ska finnas många arter där ute på den rätt karga skärgårdsön. Och vi blev inte besvikna!
Redan under fredagskvällen kryssades det för fullt.
Fiskande tobisgrissla precis utanför stugen.
Och småskrakefamilj likaså..
..och vigg med unge. (Den fågeln vållade stora artningsproblem.. Inte förrän hemma vid datorn och med hjälp av två kunniga oritologer har jag insett att det är en vigg. Där ute på plats fick vi för oss att den var i gräsandsstorlek, och grublade länge på om det var något mellanting mellan brunand-bergand.)
Vitkindade gäss, som inte tillhör vanligheterna på våra breddgrader, visade sig vara Rödkallens härskare i gässväg. Vi räknade till hela 22 st. Grågässen var endast tre st. och kanadagässen två..
Hussvalor svirrade runt husknuten och under taknocken på vår stuga häckade ett av paren. Känns som att de var ute lite i senaste laget..ungarna i boet lät ännu ganska små trots att det inte är många veckor kvart till hussvalornas flytt söderut. Många av fåglarna var rätt svårfotade, de var kvicka på att flyga iväg, eller gömma sig när kameran togs fram..
Redan första kvällen kunde vi även konstatera att stenskvättor och ängspiplärkor tillhör vanligheterna på ön. Dessa två arter fanns överallt! Vissa stunder kändes det som att man bara såg sådana.. på varje sten satt antingen en lärka eller skvätta. Lite tjatigt i längden.. men vackra är de ju. (Nedan en stenskvätta.)
För min del blev labben ett trevligt, nytt livskryss, har bara sett fjällabb hittills. Ett labbpar häckar i anslutning till ön och vi fick se dem jaga föda efter stränderna med jämna mellanrum. Den ena av dem hade en favoritspanarsten strax utanför stugan, men den hade full koll på hur nära en nyfiken fotograf fick komma. Så fort jag klev en meter för nära flög den.. så något bra foto blev det tyvärr inte.
Lördag, mitt på dagen, när satt vi ute på stugaltanen och njöt av strålande solsken, förgylldes tillvaron plötsligt av en havsörn. Den kom inseglandes in över viken, gjorde ett flertal attacker mot både gässflockar och änder.. men lyckades inte fånga något. När den flög in över Storgrundet där skräntärnor och silltrutar har sina kolonier blev det ett fasligt skränade.. Alla tärnor, trutar och måsar på den ön lyfte som på en given signal och det hördes lång väg hur upprörda de var över den icke-välkomna besökaren.
Förrutom dessa fåglar såg vi även en hel del andra arter.. Gulärlor, snäppor av olika slag, brun kärrhök, tornfalk, gök, enkelbeckasiner, strandpipare, roskarl, sävsparv m.m.. och denna lite svårbestämda fågel som jag tror är en ung brushane:
Vår Rödkallenhelg kan sammanfattas med ett enda ord: HÄRLIG!
Det var denna sommarens trevligaste och roligaste resa för min del! Och ön är otroligt vacker och idyllisk. Männinskorna som har stugor där ute var mycket trevliga.
Fåglar fanns det gott om.
Och som sagt: Vädret var riktigt fint!
Jag vill tillbaka dit i vår igen när flyttfåglarna kommer..
Jag, Per och två fågelskådarvänner hyrde stuga och bokade båtresa ut till Rödkallen, en känd fågellokal långt ute i Lule skärgård.
Vi lämnade Luleå i strålande solsken fredag eftermiddag, den 13/8, och det visade sig, till vår stora glädje, bli nästan lika fint väder under hela helgen.
Vi hade ganska stora förväntningar på att få se fåglar.. Ryktena har nämligen gått i fågelskådarkretsar att det ska finnas många arter där ute på den rätt karga skärgårdsön. Och vi blev inte besvikna!
Redan under fredagskvällen kryssades det för fullt.
Fiskande tobisgrissla precis utanför stugen.
Och småskrakefamilj likaså..
..och vigg med unge. (Den fågeln vållade stora artningsproblem.. Inte förrän hemma vid datorn och med hjälp av två kunniga oritologer har jag insett att det är en vigg. Där ute på plats fick vi för oss att den var i gräsandsstorlek, och grublade länge på om det var något mellanting mellan brunand-bergand.)
Vitkindade gäss, som inte tillhör vanligheterna på våra breddgrader, visade sig vara Rödkallens härskare i gässväg. Vi räknade till hela 22 st. Grågässen var endast tre st. och kanadagässen två..
Hussvalor svirrade runt husknuten och under taknocken på vår stuga häckade ett av paren. Känns som att de var ute lite i senaste laget..ungarna i boet lät ännu ganska små trots att det inte är många veckor kvart till hussvalornas flytt söderut. Många av fåglarna var rätt svårfotade, de var kvicka på att flyga iväg, eller gömma sig när kameran togs fram..
Redan första kvällen kunde vi även konstatera att stenskvättor och ängspiplärkor tillhör vanligheterna på ön. Dessa två arter fanns överallt! Vissa stunder kändes det som att man bara såg sådana.. på varje sten satt antingen en lärka eller skvätta. Lite tjatigt i längden.. men vackra är de ju. (Nedan en stenskvätta.)
För min del blev labben ett trevligt, nytt livskryss, har bara sett fjällabb hittills. Ett labbpar häckar i anslutning till ön och vi fick se dem jaga föda efter stränderna med jämna mellanrum. Den ena av dem hade en favoritspanarsten strax utanför stugan, men den hade full koll på hur nära en nyfiken fotograf fick komma. Så fort jag klev en meter för nära flög den.. så något bra foto blev det tyvärr inte.
Lördag, mitt på dagen, när satt vi ute på stugaltanen och njöt av strålande solsken, förgylldes tillvaron plötsligt av en havsörn. Den kom inseglandes in över viken, gjorde ett flertal attacker mot både gässflockar och änder.. men lyckades inte fånga något. När den flög in över Storgrundet där skräntärnor och silltrutar har sina kolonier blev det ett fasligt skränade.. Alla tärnor, trutar och måsar på den ön lyfte som på en given signal och det hördes lång väg hur upprörda de var över den icke-välkomna besökaren.
Förrutom dessa fåglar såg vi även en hel del andra arter.. Gulärlor, snäppor av olika slag, brun kärrhök, tornfalk, gök, enkelbeckasiner, strandpipare, roskarl, sävsparv m.m.. och denna lite svårbestämda fågel som jag tror är en ung brushane:
Vår Rödkallenhelg kan sammanfattas med ett enda ord: HÄRLIG!
Det var denna sommarens trevligaste och roligaste resa för min del! Och ön är otroligt vacker och idyllisk. Männinskorna som har stugor där ute var mycket trevliga.
Fåglar fanns det gott om.
Och som sagt: Vädret var riktigt fint!
Jag vill tillbaka dit i vår igen när flyttfåglarna kommer..
Stugvecka vid älven..
Varken man vill det eller ej så närmar sig semestern sitt slut.
En del av den sista veckan tillbringade vi vid Torneälven, i Kurkkio där Pers kusin har en stuga som vi brukar få låna.
Vi kom dit på kvällen den 28/7 och såg till vår glädje att "stugvärden" var på plats:
Denna gång var det en vit ren som vaktat stuga.. En stolt krabat som dök upp ett par gånger till under vår vecka i stugan.
Jag hade packat med mig både böcker och handarbete eftersom det utlovats ganska trist väder under de kommande dagarna, men det visade sig bli betydligt mer solsken än vi vågat hoppas på.
Det ledde till bad ute i älven, både med kläder på och kläder av som synes..
..och Per och jag kunde ägna två soliga eftermiddagar åt hjortronplockning, vi fick ihop några liter så nu är läget stabilt i frysen igen.
Eftermiddagarna/kvällarna ägnades åt fiske och trevliga stunder vid elden nere på stranden. Och faktiskt hade vi så pass tur även med fisket att vi kunde avnjuta färskrökt/halstrad harr (och öring en gång) till kvällsfika i stort sätt varje kväll.
Fisket var för övrigt det vi mest såg fram emot.. Det gick ju inte så värst bra för mig och Per när vi prövade fiskelyckan uppe i Kvikkjokksfjällen, så nu skulle vi minnsan bevisa att älvens fiskar inte kunde lura oss..
Även Eloise var riktigt ivrig.. Ska sanningen fram var hon den av oss som mest såg fram emot att få fiska, och visade sig där ut, väl på plats, vara den med det allra största tålamodet.. och med den med allra största fiskelyckan.
Hon slog personligt rekord i harrstorlek. Två gigantiska harrar drog hon upp (plus en massa mindre också), varav den största var hela 44,5 cm lång:
Den kvällen var vi mätta kan jag lova.
Dagen efter slog hon personligt gäddrekord.
En bjässe på 76 cm och drygt 2 kg:
När hon dragit upp den på land och skulle ha hjälp av sin far med att befria den från draget och klubba ihjäl den suckade en smått förskäckt Per:
-Jisses, vilka monster..!
Han är inte världens tuffaste när det gäller Stora Fiskar med Vassa Tänder i Stora Gap kunde jag flinande konstatera..
Pers fiskemål var att fånga älvens stora öring. Han hade förbrett med tubflugor, flugkast, spinnare, drag.. ja, det mesta som fina öringar kan tänkas gilla.
Första kvällen fick han en stor id, till sin stora besvikelse.
Andra kvällen fick han också en stor id. Då svor han tyst.
Tredje dagen fick han också en id, denna gång en ännu större.
Vid det laget började jag tycka att det var på tiden att han också visade upp sina fångster för mig "fotografen":
..men han gillade inte idén. Och kommenterade den stora bjässen i håven med orden:
-Slemmig & äcklig.. nu ger jag snart upp! ..och därefter fick jag hjälpa till med att ta loss den från kroken och släppa ner den i älven igen.
Och jag då.. nja, ingen storfiskare bor det i mig, inte. Men det nappade betydligt mer vid älven än uppe vid fjällsjön så även jag fick äran att dra upp några harrar och en gädda (dock betydligt mindre än de Eloise fick).
Fågelskådandet hade däremot semester.. Jag har inte känt mig riktigt på "fågelhumör" under den här semestern så kameran och kikaren har fått vila.
En tjäderhöna bjöd dock upp till fotografering under en av våra hjortronplockarturer så den får vara med här som avslutning på denna semester 2010:
En del av den sista veckan tillbringade vi vid Torneälven, i Kurkkio där Pers kusin har en stuga som vi brukar få låna.
Vi kom dit på kvällen den 28/7 och såg till vår glädje att "stugvärden" var på plats:
Denna gång var det en vit ren som vaktat stuga.. En stolt krabat som dök upp ett par gånger till under vår vecka i stugan.
Jag hade packat med mig både böcker och handarbete eftersom det utlovats ganska trist väder under de kommande dagarna, men det visade sig bli betydligt mer solsken än vi vågat hoppas på.
Det ledde till bad ute i älven, både med kläder på och kläder av som synes..
..och Per och jag kunde ägna två soliga eftermiddagar åt hjortronplockning, vi fick ihop några liter så nu är läget stabilt i frysen igen.
Eftermiddagarna/kvällarna ägnades åt fiske och trevliga stunder vid elden nere på stranden. Och faktiskt hade vi så pass tur även med fisket att vi kunde avnjuta färskrökt/halstrad harr (och öring en gång) till kvällsfika i stort sätt varje kväll.
Fisket var för övrigt det vi mest såg fram emot.. Det gick ju inte så värst bra för mig och Per när vi prövade fiskelyckan uppe i Kvikkjokksfjällen, så nu skulle vi minnsan bevisa att älvens fiskar inte kunde lura oss..
Även Eloise var riktigt ivrig.. Ska sanningen fram var hon den av oss som mest såg fram emot att få fiska, och visade sig där ut, väl på plats, vara den med det allra största tålamodet.. och med den med allra största fiskelyckan.
Hon slog personligt rekord i harrstorlek. Två gigantiska harrar drog hon upp (plus en massa mindre också), varav den största var hela 44,5 cm lång:
Den kvällen var vi mätta kan jag lova.
Dagen efter slog hon personligt gäddrekord.
En bjässe på 76 cm och drygt 2 kg:
När hon dragit upp den på land och skulle ha hjälp av sin far med att befria den från draget och klubba ihjäl den suckade en smått förskäckt Per:
-Jisses, vilka monster..!
Han är inte världens tuffaste när det gäller Stora Fiskar med Vassa Tänder i Stora Gap kunde jag flinande konstatera..
Pers fiskemål var att fånga älvens stora öring. Han hade förbrett med tubflugor, flugkast, spinnare, drag.. ja, det mesta som fina öringar kan tänkas gilla.
Första kvällen fick han en stor id, till sin stora besvikelse.
Andra kvällen fick han också en stor id. Då svor han tyst.
Tredje dagen fick han också en id, denna gång en ännu större.
Vid det laget började jag tycka att det var på tiden att han också visade upp sina fångster för mig "fotografen":
..men han gillade inte idén. Och kommenterade den stora bjässen i håven med orden:
-Slemmig & äcklig.. nu ger jag snart upp! ..och därefter fick jag hjälpa till med att ta loss den från kroken och släppa ner den i älven igen.
Och jag då.. nja, ingen storfiskare bor det i mig, inte. Men det nappade betydligt mer vid älven än uppe vid fjällsjön så även jag fick äran att dra upp några harrar och en gädda (dock betydligt mindre än de Eloise fick).
Fågelskådandet hade däremot semester.. Jag har inte känt mig riktigt på "fågelhumör" under den här semestern så kameran och kikaren har fått vila.
En tjäderhöna bjöd dock upp till fotografering under en av våra hjortronplockarturer så den får vara med här som avslutning på denna semester 2010:
