Naturligtvis..

Tack för kommentarerna i mitt förra inlägg!
Riktigt intressant att läsa!

Det anses att den grå/beige fågeln är en 1k gråsiska.. vilket jag inte riktigt är beredd att hålla med om. Gråsiska kan det helt klart vara, men i mitt tycke betedde den sig INTE som en ungfågel!
Citerar det jag skrev på NOF-net efter att ha läst kommentarer där i kväll:

 "Färgmässigt kan det säkert stämma mycket väl med gråsiska 1k, även kroppsformen var väldigt lik en gråsiskas (förutom den ganska långa stjärten).
Men: Jag har mycket svårt att tro att fågeln jag såg var en 1k, p.g.a. hur den betedde sig. Den var upprörd, uppvisade ett ”oroligt” beteende, lät t.o.m. höra ett kort (vad jag tolkade som) varningsläte. Där på plats, under de få sekunder jag iakttog fågeln, upplevde jag den till 1oo% som en vuxen individ, med bo el. ungar i närheten. (Det föll mig faktiskt inte alls in att det kunde vara en ungfågel, förrän nu när jag läst era kommentarer.) Den befann sig först längre bort i en tall, men när vi stannade upp (för att titta på en helt annan fågel, en trast) kom denna ”lilla grå” inflygandes och landade ovanför oss i ett träd, som för att kolla läget, och ”varna”, dessutom hade den något som såg ut som en insekt i näbben, så min tanke var helt klart: Hona med mat åt ungar (kan ju i och för sig vara skräp som fastnat i dess näbb..). I mitt tycke inte alls likt en ungfågels beteende? Förbryllande, må jag säga.  Men mycket intressant."

Lägger här in ännu ett foto som fanns i kameran. Vingbandet syns ganska tydligt här.

Hugaligen vad det här med fåglar ibland är svårt.
Men roligt.

Per och jag har firat midsommar i Muddus nationalpark.. En härlig helg trots både intensiva myggattacker, knottsvärmar, störtregn och mullrande åska. Det kommer att skrivas ett längre inlägg här på bloggen om hela Muddusvandringen, men för måste jag få presentera två fåglar som ger mig lite grå hår just nu.

För det första:
En grå-beige liten rackare stirrade ner på mig från en tallgren idag när vi var på väg tillbaka till bilen. Naturstilen på platsen var tallhed, och jag trodde först att det jag fotade var en smått irriterad gråsiska. Men insåg ganska snart att den saknade den röda fläcken i pannan..
Plötsligt fick jag då för mig att det kunde vara en vinterhämpling. Sådan har jag aldrig sett så ett nytt livskryss skulle ju kännas bra.
Men.. innan jag hann studera den närmare flög den så klart i väg. Återstår därmed bara några halvtaskiga foton i kameran, tagna i dåligt ljus. 
Och nu här hemma uppstår ju dilemmat: När jag så jättegärna vill tro att det verkligen var just en vinterhämplig är det det jag ser på fotona ju mer jag stirrar på dem..
Så snälla ni bloggläsare som kan detta med fåglar: Går det med fotonas hjälp att se om det är en siska med avvikande färg, eller kanske ungfågel utan det röda i pannan, (fast den betedde sig mer som en upprörd vuxen individ, jag tyckte t.o.m. att den hade mat i näbben) eller är det en vinterhämpling?
Storleksmässigt upplevde jag den som gråsiskestor men med längre stjärt.

Som om inte siska/hämplingdilemmat varit nog.. Strax därefter landade två korsnäbbar i en tall som vi passerade. Honan höll sig gömd uppe i tallkronan men hanen plockade med kottarna hyfsat synligt. Och då är ju då frågan: Större eller mindre korsnäbb?
Det sägs ju att den större äter tallkottar och den mindre äter grankottar så enligt den regeln borde det vara en större.. Men, men, det går väl inte att lita helt på det.
Går det att bedöma från dessa, på långt håll tagna foton, vilken sort det är?
I mitt tycke: Inte så värst grov undernäbb, mindre korsnäbb?

Ja.. som sagt, ett till blogginlägg om denna midsommar i Muddus kommer här så småningom. Nu väntar jag spänt på om någon av er fågelskådare ger mig ett nytt livskryss i form av vinterhämpling.. :)

..och orkidévandring.

I går kväll drog ett gäng Strandskator, hela sju st, iväg ut i orkidéskogarna!
Vi hade en kunnig botaniker vid namn Tore med oss, och det var ju tur det.. Annars hade vi nog inte hittat något av allt det vackra vi nu fick se.

Huvudmålet med blomstervandringen var Guckuskona. Det finns en fin plats, mitt ute i en skog, där dessa rara växter visat sig trivas så bra att de bildat ett helt samhälle med många hundratals blommor..

..och vi hittade dit.

I en solig, liten glänta..

..bland gran och tall, med ganska fuktig mark, och bland en hel del mygg blommade de så vackert..

Riktigt fachinerande, avancerade blommor, tyckte jag som aldrig sett dem live tidigare.

När vi förflyttat oss till ett annat ställe, bort från "sumpmarken" fick vi skåda och känna den underbara doften av Nattviol, även det en orkidé, ack så vit och vacker.

På samma ställe växte även nycklar, både Skogsnyckel..

och Jungfru Marie Nycklar.

Rena orkidéparken kändes det som, trots att det var i en enkel, vanlig tallskogs-utkant vi befann oss.

Fåglar hann jag inte kika så värst mycket på eftersom allt det vackra växte i marknivå, men en hackspettsfamilj gjorde sig ett fasligt liv över oss. Med bohål och ungar precis i närheten av platsen med Nattviolerna var de ordentligt upprörda över vår närvaro..

Och djurlvet i övrigt då.. ja, björn pratades det glatt, och smått oroligt, om i bilen på väg ut till skogen, (det är ett känt björntillhåll, den delen av skogen) men ingen sådan såg vi. (En vandrare med stor, grå hund i sällskap höll dock på att ge en mindre hjärtinfarkt åt några i vår grupp när hunden plötsligt skymtade till bland träden och gav i från sig knakande ljud under sin språngmarsch..) Den stackars mannen tittade förvånat på oss när vi utbrast
-Åh, vi trodde ni var en björn!! när han kom fram för att hälsa på det stora gänget av Strandskator mitt ute i mörka skogen.

Lite djurliv fångades dock på foto, mitt bland alla blommor:

..och som summering av den mycket trevliga kvällen måste jag bara få nämna att jag tycket det är SÅ härligt kul att vara ute på sådana här små turer tillsammans med likasinnade människor, som beter sig precis som jag bland blommor, blad, små kryp och mossiga stenar..
Här nedan ett litet exempel på det.. Elsa in action. (Se hennes foton i bloggen Tornsvalan!)

Jo.. vi såg ju mer än bara (H)älg under vår tur till Kvikkjokk under förrförra helgen.
Nu är fotona sorterade och här är följer en kort historia om vår lördag den 5:e juni, då vi vandrade i frisk motvind uppför och nerför branta fjäll..

Det finns många vägar att vandra.. Vår tur var dock redan planerad. Först med kanot över vattendraget nere i båthamnen, (min allra första tur i sådant färdmedel, kanot..! Hade smått hjärtklappning alla hundra metrarna över till andra stranden, trots Pers övertygande röst bakom mig som upprepade mantrat: -Nej Kirsti, den kommer INTE att välta! Och vi var faktiskt torrskodda när vi kom över..)

Sen bar det av uppåt mot Prinskullen.. efter en stig. Området är naturreservat så ingen har städat efter en mindre tornado som dragit förbi för några år sedan.



Rena rama plockepinnet.




I slutet av träd-ras-området blev vi plötsligt upptäkta. Ett fjällvråkspar med bo i närheten blev riktigt irrtiterade på oss och varnade i högan sky trots att vi skyndade oss förbi för att störa så lite som möjligt.






Längre upp blåste det mer och mer.. och vyerna blev vackrare och vackrare.
(Inga löv i björkarna ännu. Det är sen vår där uppe.)




Första fåglarna som mötte oss uppe på kalfjället var stenskvättorna. Flera par
iakttog oss och såg till att vi inte kom allt för nära deras revir.





Packningen kollas av Per, medan jag tar paus och njuter av utsikten och det vackra vädret..




Vackra vädret höll i sig en stund, sedan drog plötsligt ett ymmnigt snöfall in över fjället.. sikten blev dålig och det kändes som att någon slungade småspik i ansiktet på oss i den otroligt hårda vinden.
Men som plåster på såren siktade Per vår första fjällabb mitt i yrsnön.



..och typiskt fjällväder: Plötsligt sken solen igen!



..och paret fjällabb var smått irriterade på oss som klampade in i deras revir. Men bjöd ändå på några fototillfällen.




Även Pers fjällfavorit ljungpiparen fanns på plats. Här en hona som kollar in oss på mycket betryggande avstånd.



Efter ett par hundra meter flög plötsligt en till ljungpipare upp precis framför oss, som en skadeskjuten kråka vinglade den i väg ett par meter, stupade ner på marken, spelade skadad för att locka bort oss från någonting.. Den hade legat och tryck på sitt bo visade det sig:




Ännu en trevlig fjällfågelart dök upp efter stigen under vår vandring tillbaka ner mot byn: Lappsparven.



Även ängspiplärkor visade upp sig, och nere i skogbrynet sjöng bergfinkar för sina honor som säkerligen låg på ägg.
Det var en mycket fin vandring trots hård vind och inte alltför varmt väder. Hela dagen var vi borta och under kanotfärden tillbaka till hamnen var denna vandrare så pass trött att hon inte ens kom i håg att vara nervös i den (icke-)rangliga båten.
Kvällen avslutades med god middag i stugan (ingen älg på tomten denna afton), vin, en jägermeister, och därefter långt, varmt bastubad.. och sedan sov vi mycket gott!

..har det varit för vår del.

I fredags, efter jobbet, drog vi iväg upp till fjällen, jag och Per. En liten stuga var hyrd i Kvikkjokk, kikare och kamera nedpackat i väskan och vi såg fram emot två avkopplande dagar..

Vi kom fram ganska sent på kvällen, tände eld vid grillplatsen, grillade middagsmat i form av karré och njöt av en soligt fin kväll, som dock var ganska blåsig.

Sädesärlan var på plats uppe på TV-antennen och fjällen såg lockande ut i bakgrunden.

Vi hade inte förväntat oss några större naturupplevelser under de få timmar som återstod av fredagskvällen.. men när vi sitter i godan ro inne i stugan säger Per plötsligt:
-Åh, en älg!
..och därefter blir det rusning efter kameran.
Det visar sig nämligen att det står en fin, ståtlig, ung älgtjur precis utanför fönstret! Bara några meter utanför stugknuten..

Det blev garanterat Kvikkjokks mest fotograferad älg.. man måste ju passa på när skogens konung bjuder på sig på detta fina sätt i kvällssolens sken..

Senare, närmare midnatt, gick vi på kort kvällspromenad ner till hamnen. Rödvingetrastar sjöng i kör, enkelbekasiner spelade, svartvit flugsnappare och lövsångare sjöng trots den sena timmen.. Det är så härligt med dessa ljusa sommarnätter!

..och nästan mitt i byn mötte vi åter igen "vår" älg! Den hade tydligen bestämt sig för att tillbringa fredagskvällen i bebygda trakter.. och det blev så klart ytterligare några foton.

Våra lördagsplaner bestod i att vandra uppåt fjällen.. men mer om det bloggas det nu under veckan som kommer. Nu ska en nöjd men ganska trött fjällvandrare sova så hon orkar med en vanlig arbetsdag i morgon..