Naturligtvis..

..finns nu ute i handeln, lagom till jul då det brukar saknas idéer på bra klappar!

Den heter Fågelsång, 150 svenska fåglar och deras läten.
Författare är Lars Pedersen & Lars Svensson, och utgivare bokförlaget Max Ström.

En lite ovanlig fågelbok, med vackra bilder, bra texter..och, hör och häpna, med fågelljud till alla 150 arter!

Så..alla fågelintresserade:

Läs min recension om den på Strandskatornas hemsida,

och delta i tävlingen vi startat där idag!

Under veckan som gått har det varit strykande åtgång på nötblandningen jag fyllt talglådan med.
Konsumtionen ökade plötsligt med nästan 100%.. I torsdags kväll hängde jag ut en välfylld låda och stirrade förbluffat på den på fredagseftermiddagen när jag kom hem från jobbet. Lådan var nämligen helt barskrapad. Inte en nötbit kvar.

Började undra om mesarna drabbats av bulimi. En fylld låda brukar nämligen räcka i minst en vecka, oftast betydligt längre.

Idag var det så lördag.. och ledigt från jobbet.

Och min plan var att övervaka talglådan. (Hängde ut en ny, välfylld sent i går kväll.)

Med ”övervakningskameran” i beredskap slog jag mig ner vid köksbordet strax efter frukost.. och det dröjde inte länge förrän en misstänkt dök upp!

Jag brukar ha besök av nötskrikor lite då och då vid fågelborden.. De är ganska försiktiga av sig, gör ingen större skada.. äter oftast av fröna de andra fåglarna slängt ner på marken..

..men dagens nötskrika såg ut att ha helt andra planer:

Jag lät övervakningskameran klicka några bildsekvenser.. och därmed var gåtan med ”Rekordsnabb tömning av talglåda” löst:

Jädrans nötskrika! Den har tuffat till sig betydligt sedan i fjol!
Mina talglådor har fått vara i fred från både skator och skrikor ända tills nu..

Till råga på allt dök ytterligare en nötskrika upp strax efter att jag stängt av kameran.

Två glupska, modiga, smidiga skrikor som det inte ens lönar sig att skrika argt åt..

I kväll är talglådan åter nästan tom.

Men nötskrikorna kan glömma att de ska få denna lyxutfodring hela vintern lång!

I morgon ska jag blanda ny nötsmet och tillverka talgklockor i stället. Den formen av ”upp- och nervänd”, hängande kruka med talg tror jag inte dessa tuffingar vågar sig på.

Inte ännu i alla fall.

Men kanske bäst att ta i trä innan jag tänker den tanken högt.

 
"Boven", med bevismaterial kvar på näbben..

Javisst!

Riktigt grönt var det i den lilla vattenpölen ute på vägen denna söndag när grönfinksflocken tog sig ett gruppbad.

..och skiftesbyte vid fågelbordet.

Hösten fortsätter att visa sig från sin bästa sida.

Idag har det varit en undrbart fin dag med några plusgrader och klarblå himmel. Men värre väder är tydligen på väg.. Såg att det lovas snö till början av nästa vecka..

En del av denna lördag har jag ägnat mig åt att skåda fåglarna ute vid fågelbordet.. Den mörka årstiden är här nu och det innebär att när jag kommer hem från jobbet under vardagarna har fåglarna redan stoppat näbben under vingen för att sova.. Därför ser jag extra mycket fram emot lediga lördags- och söndagsmornar då jag äntligen kan ta del av skådespelet utanför fönstret! Det är ju alltid intressant att se vilka olika arter man burit ut frön åt under den gångna veckan..

Kunde denna morgon konstatera att förra helgens bofinkar och ensamma koltrast tydligen gett sig iväg söderut nu..

Istället dyker domherrarna upp. Och gulsparvarna. Och höstens första svartmes kom på besök idag!

Det känns både vädermässigt och fågelmässigt att vintern närmar sig.. varken man vill eller ej!



Pilfink i höstsol.

..rapportsystemet för fåglar.

Under flera år har jag tänkt tanken men inte kommit till skott.

Jag har klickat mig in där, klickat runt, försökt förstå mig på menyer och listor.

Klickat på ”Start” och klickat på ”Bli rapportör”.

Hittat trevliga ”Dagens fågel”- rapporter från både norr och söder.

Tittat på fina foton i Bildgallerierna.

Och samtidigt har jag som sagt var tänkt:

-Borde bli rapportör och börja rapportera de fåglar jag ser.. Borde ju bidra till rapportsystemet. Borde ju bli medlem och få eget bildgalleri, egna skådarlistor, egen obs-bok..

Det hela handlar om något så enkelt, trevligt och spännande som Svalan.

En databas där det finns massor att läsa, lära, skåda.. Man kan ta del av var folk runt om i landet sett i fågelväg. Foton, skådarlistor.. och även en trevlig liten funktion som heter ”Fågelbordsövervakning”.

Det tog mig flera år innan jag kom till skott och fyllde i mina uppgifter där under fliken ”Bli rapportör”.

Det hände i augusti i år och efter det har jag så smått börjat knappa in mina fågelobservationer. Mycket tack vare att jag blivit peppad av en och annan ”Strandskata”.

Nu har jag börjat förstå mig på systemet. Hittar bättre och bättre i menyerna. Vågar klicka mig längre in bland alla sidor och finner nya, intressanta finesser hela tiden.

Om man frågar Per vad jag hittills tyckt om Svalan blir svaret garanterat:

-Svordomar och ”Jag fattar nada!”-kommentarer blandat med irriterade tangent-tryckningar!

Det är nämligen så det låtit om mig när jag under tidigare år försökt förstå mig på Svalan. Jag tyckte länge att det var komplicerat och rörigt.

Men nu svär jag inte längre utan utbrister allt oftare:

-Åh, vad fiffigt!  och –Titta så bra!

Plötsligt har det vänt!

Jag börjar gilla Svalan.

Mer och mer..




Vissa fågelbordsgäster går dock inte att rapportera in på Svalan.. men är ett trevligt besök ändå!
(Foto från i söndag då en igelkott gjorde en kort visit.)

..i Boden.

Faktumet att Sverige är ett avlångt land bevisar sig för mig med jämna mellanrum när jag skådar fåglar.

När man som jag vuxit upp nere i Mälardalen är t.ex. en koltrast ingen raritet. Vid min fågelmatning i en trädgård norr om Stockholm fanns varje vinter minst 4-5 koltrastar som slogs om utrymmet och äpplena jag lade ut under utejulgranen.

Nu när jag bott ett antal år uppe i Boden har jag nästan glömt bort att man kan få besök av koltrast i sin trädgård.

De svarta, ljuvligt sjungande trastarna finns här uppe också.. men inte alls i samma mängd som söderut.

Ett enda år har jag hittills haft besök av koltras vid fågelbordet här i Sävast.. Den trasten kom hit på självaste julafton och stannade långt in på vårvintern. Det var vintern 2006/07.. alltså året innan mitt bloggande började så därför är han inte presenterad här.

När jag tänker efter har jag nog inte lyckats fota en enda koltrast i vår trädgård sedan dess.. Jag har hört dem sjunga här runtomkring under vårarna.. men att få besök av dem, det hör till ovanligheterna.

Men idag hände det!

En koltrast smög försiktigt omkring i en av blomrabatterna!

Han kikade blygt fram när jag fotograferade ”rariteten” i min Sävastträdgård.

Sedan flög han i väg söderut efter gatan..

..en svindlande uppvisning i flygkonster!

I morse, medan resten av familjen snarkade högt under sina täcken, gjorde jag och kameran en långpromenad i det mycket vackra höstvädret.

Nästan alla löv har nu blåst bort från träden men det skiftar ändå fotfarande lite i vackra höstfärger när solen skiner från klarblå himmel som den gjorde idag.

Först gick jag ner till vår lilla tjärn som ligger bara några hundra meter från tomten.. Det enda liv det bjöds på där var ett gäng hurtiga motionärer i löparspåret och flera hundar på rastpromenad med morgontrötta hussar..

På vattnet ligger vid det här laget tunn is så det finns inte längre något hopp om andskådning där denna höst.

Jag gick vidare, ner mot Luleälven.. och hörde plötsligt två mycket irriterade nötskrikor i skogdungen intill vägen. Stannade, tog upp kameran och ser precis då, i ögonvrån, hur en rovfågel kommer farandes ut mellan trädkronorna..

Som vanligt, när jag äntligen har lyckan att stöta på en rovfågel, går allt så attans fort att varken jag eller kameran hinner reagera.

Jag klickar på måfå några bilder och det som fastnar är den vanliga ”-Jaha, där flög den..”-vyn:

Men, med tanke på storlek och färg antar jag att det var en sparvhök.

Smått besviken vandrar jag vidare.. (det grämer mig SÅ att jag aldrig får chansen att studera rovfåglar mer än två sekunder!)

När jag kommer ner till stranden dröjer det inte länge innan en kråka gör sin stämma hörd.. och sekunden efter kommer den utfarandes från strandbuskaget i sällskap av en.. rovfågel!

Även denna gång går allt blixtsnabbt..
De gör en lov över vattnet, kråkan ger höken en rejäl utskällning, de dyker efter varandra, gör svindlande snabba vändningar i luften.. och försvinner in motstranden igen.

Där står jag med kameran i högsta hugg och konstaterar smått frustrerat att jag lyckades knäppa en enda bild på det hela.. Börjar bläddra fram den på displayen för att kolla hur suddig den blivit.. och inser att jag just håller på att missa nästa scen i uppvisningen!

Denna gång kommer en skata utflygandes över vattnet med höken i hasorna!

Skatan kraxar, fladdrar runt i en obegripligt snabb skatflyguppvisning, med höken bara några dm ifrån sig..



..sedan byter de roller och det ser plötsligt ut som att det är skatan som jagar höken..


 

Så håller de på i flera sekunder, innan rovfågeln tillslut flyger in i skogen igen.


 

Om jag hade haft en bättre kamera, sluppit det mycket irriterande motljuset och fått ta del av uppvisningen på betydligt närmare håll hade det kunnat bli kanonhäftiga bilder..

Nu får jag nöja mig med suddiga, oskarpa foton men bär istället med mig en otroligt fin fågelskådarupplevelse i minnet!

Denna lördagsförmiddag ägnades åt fågelskådning i trevligt sällskap och med en reporter från Radio Norrbotten närvarande. Om det finns mer att läsa hos Strandskatorna på nätet.

Under eftermiddagen sken solen från klarblå himmel och jag var ute i trädgården för att fånga fåglar på bild.

Men fåglar, t.ex. blåmesar, flyger..

..och jag är inte bra på att ta actionfoton av flyende nötväckor heller..

..och  in-zoomning av högt flygande nötkråka gick inte så bra..

..så det blev till att försöka fota några hyfsat stillasittande fåglar vid fågelbordet istället.