Naturligtvis..

..eller, nej! Strandskator ute på vinterskådning, menar jag såklart!

 

Tre Strandskator drog nämligen idag ut till de fina fågelmatningarna ute på Hertsön, strax utanför Luleå.. och skådade en hel del mesar m.fl. hungriga gäster.

Talgoxar, talltitor (många!), blåmes, svartmesar, grönfink, domherrar, större hackspett, nötskrika.. Ja, det var ganska livat ute i den snöiga och -19 grader kalla Luleskogen!
..men alla var inte riktigt villiga på att ställa upp på foto.
Blyghet kanske?

Svartmes

..eller bara ren otur för fotografen? :)


Talltita som ser ut att vara ringmärkt på höger ben


Det har snöat ganska rejält under den senaste veckan så det kändes tacksamt att det fanns upptrampade stigar ut till fågelmatningsplatserna.. Annars hade nog skidor varit ett måste.

 

Det var lite synd att dagen var i kallaste laget.. Vi hade säkert blivit fler om vädret varit bättre.

Talgoxe

Men det kommer många fler chanser! Det går mot bättre tider! Ljuset återvänder! -19 grader blir -5 istället!

..och det roligaste av allt: Vi blir fler och fler i vår Strandskate-flock!
Fågelintresserade människor i skiftande ålder som träffas och lär känna varandra.. Det känns kul!

Strandskatorna.panatet.se heter hemsidan..

 

Och förresten, glöm inte att räkna och rapportera in fåglarna vid ditt fågelbord i morgon eller på måndag!
Se mer info på SOF-net!

Svartmes där nere, talltita där uppe

..tidigt i gryningen.

 

Skönt med lördagsmorgon. Lugnt och stilla i huset.. Per har åkt norrut för att besöka släkt och vänner, barnen är hos sin mamma och jag alltså ensam hemma.

Lugn, fridfull morgon. Kan inte bli bättre.. eller?

 

Kl. 8:10 kliver jag upp och tittar ut..

Det är fortfarande ganska mörkt utomhus men i det tidiga gryningsljuset sitter en ensam gulsparv under fågelbordet, hungrig efter den långa natten.

Några minuter senare tittar jag ut igen och ser att trasten också är på plats.

Det har varit en björktrast på besök under de senaste veckorna så jag antar att det är den, men ser inte färgerna så bra i det dåliga ljuset.

Rotar därför fram kikaren, tittar ut igen, och hör samtidigt hur trasten kvider till.

 

Nu sitter den plötsligt inte längre på marken utan ligger nerpressad under klorna på en hök!

Snacka om scenförändring på ett par röda sekunder.

Under de närmaste minutrarna hör jag sedan hur trasten kvider flera gånger, ser hur höken tampas med den, ligger över den med vingarna utbredda för att den inte ska komma undan, står på den, sliter fjädrar från den..

Det tar ett par minuter innan dödskampen är över för trastens del.

Då sträcker höken på sig, ser ut att beundra sitt verk mellan sina klor en stund, med huvudet på sned, och börjar strax därefter plocka fjädrar och dun av den.

Den sliter, och rycker.. och några minuter senare  börjar det se ut som att någon haft kuddkrig under fågelbordet.. I svag vind virvlar massor av dun runtomkring höken.

 

Vid det laget har jag hämtat mig lite från chocken och inser att jag måste leta fram kameran! Det sitter ju faktiskt en vacker rovfågel precis utanför fönstret! Inte varje dag man har sådana fotoobjekt inom räckhåll..

 

Men.. som sagt, det är tidigt på morgonen och till råga på allt en gråmulen sådan så det funkar inte att fota! Fönsterglaset är i vägen, det går inte att ställa in någon skärpa, det går inte att få in tillräckligt med ljus i kameran.. Jag klickar ändå iväg några foton på det jag tror är höken.. (Det är så pass mörkt att jag knappt ser fågeln i sökaren!) ..och hoppas att fotona går att ljusa upp i datorn.

Klockan 08:20

 

Sedan sitter jag där och följer måltiden.. och har vid det laget artbestämt höken till en Sparvhökshane.

Han äter och sliter bort fjädrar om vart annat.. Girigt, det är ett högt tempo, fjädrar yr vida omkring, och jag börjar hoppas på att han fort ska börja bli mätt och sakta ner lite. Då finns ju en chans att det hinner ljusna lite utanför fönstret innan han avslutat måltiden.

 

Klockan går.. och en halvtimme senare (vid det laget har jag kramp i båda benen och svanskotan ömmar rejält efter att jag suttit nästan blickstilla uppe på skrivbordet med kameran i handen och knappt vågat blinka för att inte skrämma iväg höken) börjar det faktisk vara hyfsat ljust!

Klockan 08:35


Klockan 08:40
 

Det blir lättare och lättare att fota.. och jag vågar t.o.m. byta ställning uppe på bordet.. Höken verkar vid det här laget så pass mätt att han inte bryr sig om att jag rör på mig innanför fönsterrutan.

Klockan 8:50
 

När drygt 50 minuter gått och klockan närmar sig 09:00 är det hyfsat ljust. Höken är mätt och av trasten återstår inte mycket mer än en stor hög fjädrar och en liten blodpöl i snön.

Höken har vid det laget slagit ner på tempot.. Ser sig om flera gånger, flyttar bytet närmare en av buskarna, sitter och smälter maten och tar en ny tugga då och då.

 

Och inomhus sitter jag och är helt fascinerad av det hela..

Klockan 09:05
 

Strax därefter börjar ett par nötskrikor bli riktigt irriterade uppe i tallen bredvid. De har tänkt sig lördagsfrukost vid fågelbordet men störs av att en större gäst sitter där under och kalasar på sitt byte.

Ju mer irriterat nötskrikorna börjar kraxa desto rastlösare ser höken ut.. och tillslut inser han att mat-ron är över för denna gång.

Han tar resterna av trasten mellan sina klor och lyfter tungt iväg med den över buskarna och vidare in i skogen.

 

Det var min lugna lördagsmorgon det. Morgonkaffet och frukosten blev drygt en timme försenade, men det hade jag inte en tanke på eftersom föreställningen var så otroligt spännande.

..av olika slag.

 

Idag blev denna vinterns första skidtur äntligen av!

Väderomslag bjöd nämligen plötsligt på hela 30 grader varmare väder! (Dagens nollgradiga värme kändes behaglig jämfört med den gångna veckans -30-gradiga kyla!)

 

Vi packade in skidor och fikaryggsäckar i bilen och for ut till skogarna vid Bodens skjutfält. Tanken var att vi kunde skåda lite fåglar också.. jag var nämligen lite nyfiken på de fågelmatningar som finns där i området. Det har rapporterats rariteter som mindre hackspett, gråspett, nötkråka m.m. därifrån så chansen att få några nya, trevliga årskryss fanns ju..

 

Vi ställde bilen nära Värnbron och började skida västerut efter Vändträskån..







Vitt och vackert, dock smått kylig motvind..och Per som åkte först hade det lite tufft i lössnön.

Bara efter ett par hundra meters skidande hördes första nötkråkan uppe i skogsdungen och liten stund senare dök den upp i en grantopp. Ganska långt bort men ändå ett nytt årskryss!

 

Vi fortsatte ”pulsandet” i snön och gjorde fikastopp ca 1,2 km senare.
Per var djupt koncentrerad med att testa alla finesser på sin nyinköpta GPS som han äntligen fick tillfälle att pröva ute i ”vildmarken”.. (Han har gått på promenad med den här i kvarteret några gånger redan, men det blev lite extra spännande idag, ute i skogen, mer på riktigt, liksom, enligt honom..)

Vid fikat kommenterade han det hela med ett leende: ”Nu rör vi oss med noll meter/sekund..”

 

Efter pausen vände vi åter mot bilen.. och hann bara några meter när årets andra trevliga kryss plötsligt flög över våra huvuden och landade i en trädtopp:

 

Spillkråka.

 

Två nya kråkkryss, med andra ord..

 

När vi kom till bilen var det fortfarande hyfsat ljust så vi stannade till vid fågelmatningen strax söder om bron. Där kryssade jag årets första svartmes.. Även hackspett fanns på plats, men bara den vanliga större sorten.

 

På vägen hem letade vi till sist upp matningsplatsen efter Torpvägen.. Det visade sig vara en rejält stor fågelmatning med både frö- och späckservering. Klockan hade passerat 14:00 och ljuset var inte längre det bästa men vi kunde dock njuta av en mängd av mesar! Talltitor, blåmesar, talgoxar, svartmesar. Det verkligen kryllade av småfågel vid det fågelbordet. Men inga ”rariteter” dock.

 

Nåja, kände vi oss vid det laget riktigt nöjda med dagens utflykt och åkte hemåt.

Men.. det var inte slutskådat ännu, visade det sig!

Ca en km hemifrån fick Per tvärnita och köra tillbaka en bit efter vägen.. Där satt nämligen en Järpe uppe i ett träd och åt av knopparna.

Årets första Järp-kryss därmed också noterat!

 

Det blev fågelmässigt en riktigt givande tur eftersom jag inte hade stora förväntningar på att se något speciellt.. och massor av frisk luft och lite motion fick vi ju på köpet!



(Sorry att texter och bilder centreras lite konstigt.. Det är något mystiskt med den här bloggen ibland. Den styr och ställer själv utan att jag kan påverka. )

I höstas fick en av nötskrikorna vara med här på bloggen.
Det var ”skrikan” som plötsligt lärde sig hänga i talglådan för att komma åt godsakerna jag ämnat åt mesar och andra småfåglar.

(Läs det inlägget här.)

 

Idag kan jag bara konstatera:

Nötskrikor kan!
 

Hittills, under årens lopp, har både talglådor och talgkrukor fått vara i fred från glupska nötskrikor. Det är bara småfåglarna som vågat sig på konststycket att hänga och kläng i dem för att komma åt maten.

Denna vinter har något hänt.
Nötskrikan har tuffat till sig. Och det rejält. Och utför numer otroliga akrobatkonster i både talglåda och upp- och nerhängande talgkrukor.
En "överlevare" som börjar se ganska fet ut vid det här laget, jämfört med sina lite mindre tuffa nötskikepolare.

..ute i trädgården.

 

Idag har jag varit på jobbet hela dagen och under tiden har någon ätit upp en fågel under vår tall.

Jag gissar på att det är sparvhöken som försett sig med en mes från fågelbordet..

 

Det här är ju typiskt: Jag har varit hemma flera dagar under jul och nyår, suttit vid fönstret, spanat med kameran och kikaren beredd, för att fånga någon spännande händelse ute vid fågelbordet. Inget utöver det vanliga har dock hänt.

Och så idag, nu på kvällen.. när jag går ut för att fylla på fågelfrön ute i mörkret, ser jag något mörkt på den vita snön.. Hämtar ficklampan.. och går ut igen, och konstaterar att det är en dun/fjäderhög som ligger där i snön under trädet.

 

Det är inte mycket kvar av den stackars mesen.. i stort sätt bara vingpennor och fjädrar. Näbben ligger också kvar (syns i högerkanten av fotot) och det är den som bekräftar att det är en mes och inte en sparv eller fink som blivit rovfågelmat. En smal mesnäbb och grå fjädrar blandat med lite gult och några inslag av vitt.. Blåmes kanske, eller ännu mer troligt: Talgoxe.

 

Om det var sparvhöken som fick sig en måltid var den nog ganska mätt efter den fångsten. Och det gav den nog en välbehövd energidos i den smällkalla vintern.. Det har varit -31 grader under dagen idag så även en rovfågel behöver hitta något att äta för att inte frysa ihjäl.

 

Men.. suck.. Samtidigt är det lite sorgligt.

Tänk om det var den tama talgoxhanen som varje morgon kikar in genom fönstret och hälsar god morgon när jag kokar mitt helg-morgonkaffe.. Eller en av de fem blåmesar som så troget varje dag kommit för att äta av jordnötterna i nöthållaren.

Den enes bröd den andres död..

Det är naturens gång, jag vet.

Men lite ledsen blir man ändå.

 

Och det grämer mig att jag inte såg det hela! Det har skett precis rakt utanför fönstret, inom fotoavstånd. Och han måste ju ha suttit där en bra stund eftersom han hunnit plocka bort alla fjädrar på mesen.

Om nu herr Sparvhök ska äta upp mina stackars mesar en efter en kan han väl åtminstone göra det när jag är hemma och kan få en bild av honom..

 

(Här om dagen tog han en fågel vid det andra fågelbordet, och då satt jag faktiskt vid fönstret just då, men den gången knep han fågeln och flög blixtsnabbt iväg. Jag hann inte ens reagera innan det hela var över.)

 

Det var dagens fågelmatningsrapport, det.. från ett kallt Boden.

Det är i mitt tycke inte årets bästa årstid just nu.

Det är för kallt, det är för mycket snö, det är för korta dagar och framför allt: Det är allt för lite fåglar i farten.

 

Vid fågelborden och talgbollarna här hemma är det i och för sig ganska livat: Ett helt gäng talgoxar dominerar i mesväg, gulsparvar och pilfinkar gästar regelbundet vildfågelfröbordet, två större hackspettar har utsett talgkrukor och talgbollar till sitt revir och ett gäng på hela 6 nötskrikor ser till att skrämma smått slag på alla småfåglar med jämna mellanrum.

Därtill tillkom i går två lite mer udda gäster under gårdagen: En bofinkshane (med största sannolikhet samma som jag fotade här den 6/12, han med ”klumpfot”. Denna såg nämligen ut att ha liknade problem med sin ena fot.) och en björktrast.

Björktrasten ska egentligen ha flyttat söderut (så även bofinken..) men det verkar finnas ett antal ex kvar här på våra breddgrader denna vinter.. Björktrasten dök plötsligt upp i vår hagtornsbuske ganska sent under eftermiddagen i går. Idag fanns den på plats i samma buske redan tidigt i gryningen.. tydligen är busken bär en delikatess i midvinterkylan. Den har troget hållit till i busken nästan under hela dagen. Sitter uppburrad och tar sig ett bär då och då..

 

Sist, men inte mins brukar även sparvhöken göra några svängar förbi fågelborden. Förr om åren har det hänt mycket sällan att rovfåglar visat upp sig här i trädgården, men denna sparvhök har nu synts till nästan dagligen under de dagar jag varit hemma.

 

Så, med andra ord, visst finns det lite fågelliv även nu mitt i vintern. Men jag nu längtar till våren och återseendet av alla flyttfåglar!

 

För att uppleva lite känslan av vad som komma skall åkte Per och jag ut på en kort fågelskådningstur idag.. Vi hade inga stora förväntningar på att se något speciellt utan ville bara komma ut en sväng i det vintriga landskapet. Vi stannade därför till vid Selets bruk, stället där en å brusar fram under en bro. Strömstarar brukar hålla till där ibland så vi ville ta en titt.

Det fanns snö, vatten, och is..

 

..men inga fåglar denna gång.

 

Vi for vidare mot Alvik, stället där gäss, svanar och andra spännande vårfåglar brukar skådas i mängd varje maj..

Nu i januari är det däremot lugnt, tyst.. och väldigt stilla där ute på ängarna.

Bara snö och kyla så långt ögat nådde..

..men när vi for efter vägen mot Alviksgården mötte oss mitt på vägen en stor flock kråkor.. Kamerna hann jag inte få fram innan de som på given signal lyfte samtidigt allihop och flög upp i träden på andra sidan åkern. Det var dock en rejält stor flock.. ca 50 st kråkor! Och mitt ibland dem 4 kajor. Ganska mäktig syn mitt i det vita vinterlandskapet.

 

När vi närmade oss grisfarmen, alltså Alviksgården, satt det en flock sparvar uppe på ett av taken. I byggnaderna bredvid finns någon form av säd-förråd så vi antog att de höll till där eftersom det fanns sädspill på marken.. Jag räknade till ungefär 80 st gulsparvar och ett tiotal gråsparvar. En av de största flockar med gulsparv jag sett!

 

Men det visade sig en stund senare att de var betydligt fler än så.. När vi vänt och började åka tillbaka passerade vi i närheten av ”sädförrådet” eller vad det nu är, och där utanför kokade det bokstavligen av fågel!

Det var de 80 gulsparvarvarna plus några hundra till!

(Fotot visar bara en bråkdel av alla sparvar..)

En helt sanslöst stor flock med gulsparvar plus ett antal andra sparvar (gråsparv, pilfink) mitt ibland dem.. Jag räknade till ca 200 st men troligtvis var de betydligt fler än så. (Det är rätt svårt att räkna en flock som lyfter och flaxar iväg några meter precis är man hunnit räkna hälften av dem..)

..och jag som tyckt att ”mina” flockar med 30-40 st under fågelbordet varit stora flockar.

Så.. Idag suckade jag faktiskt av lättnad att jag inte har mitt fågelbord i närheten av Alviksgården.