Naturligtvis..

..blev det äntligen av, det vi tänkt göra så många gånger förr:
Promenera runt efter stigen i Gjutbergets naturreservat.

Ja..stig och stig.. det fanns inte så värst mycket stig utan mest övervuxen sådan..men det gick ändå hyfsat bra att följa den tilltänkta stigen genom att hålla koll på orange markeringar i träden.

Skog fanns det gott om..

..och även myrmark, där man definitivt inte såg stigen..

Rast måste man såklart också ha..

Färska Wienerbröd och nykokt kaffe smakade underbart gott.

Det tog oss ca 2,5 timmar att gå rundan, därtill kom sedan tiden det tog att cykla från bilen ut till Gjutberget och tillbaka till bilen igen. Det var ett antal km det också.. så motion fick vi gott om. Och en trevlig tur var det, men fågelmötena blev inte många.
Större hackspett och kungsfågel var de enda vi hörde under hela promenaden. Det märks att fåglarna nu häckat klart och att flyttfåglarna börjat flytta söderut igen.. Det är så tyst i skogarna!

..och lång skogspromenad ägnade vi oss åt igår..

Kan bara konstateras att det är ganska ont om just blåbär detta år.. men att det ser ut att bli massor av lingon! Det lös alldeles rött av dem på många ställen i skogen.

Lingonen är dock ännu inte riktig mogna så vi vandrade vidare genom skogen.. massor av kråkbär är det också i år.

Svamp fanns det också en hel del..men inte så värst många ätliga sorter. Det vi fick med oss hem i form av vanlig björksopp och tegelröd björksopp räckte lagom som tillbehör till kvällens middag.

Även blåbärshinkarna blev till slut ganska tunga.
Rensat och klart visade det sig bli hela 7 liter.. vilket kommer att räcka till en hel del blåbärsmuffins och pajer under vintern.

Trots att lingonen inte var riktigt mogna plockade vi med oss ca 1,5 liter av dem med.. det var liksom svårt att låta bli när de fanns överallt i överflöd.
5dl av dem blev på kvällen till klappgröt, en efterrätt jag länge tänkt att jag ska pröva att göra när jag har lingon över.


Riktigt gott blev det! Och enkelt var det att göra!
Och den väcker lite nostalgiska barndomsminnen till liv eftersom min mamma ofta kokade klappgröt när jag var liten..

Solen skiner från klarblå himmel även idag, söndag, så det blir nog en skogsutflykt till denna helg..

..i Muddus Nationalpark.

I tisdags, den 5:e augusti for vi iväg till Muddus. Vi startade vår vandring från bilparkeringen i Skeite in i urskogen på eftermiddagen..

..passerade det vackra 42 meter höga Muddusfallet under kvällen..

och stannade och tältade strax norr om det.

Dagen efter var vårt mål att hinna fram till fågeltornet vid Muddusluobbal så det bar av i flera kilometer över stora myrar med ordentlig spång efter leden.. Lättvandrat och bra!

Väl framme vid fågeltornet blev vi verkligen imponerade över dess storlek/höjd..

Per vågade sig upp efter den smala trappan och tog fina foton över nejden.

Det blev en sen lunch vid tornet och sedan fortsatte vandringen mot Manson-stugan och därefter ytterligare en bit söderut, där vi fann en fin tältplats intill en av rastplatserna. Under dagen var vädret halvmulet men varmt. Under kvällen, när tältet precis blivit rest kom några kortare regnskurar.

Dagen efter sken solen åter och vi fortsatte söderut igen.. Några km senare stötte vi på en tretåig hackspett.

Glädjande eftersom jag hittills bara sett den en gång tidigare i mitt liv..

Efter det passerade vi ett område med flera vackra, stillsamma skogstjärnar..

..tog lunchpaus vid Nammajaure och vandrade därefter fram till Måskoskårså, en kanjon av gigantisk storlek.. 50-70 meter djup och 2,5 km lång.



Som pricken över i dök ett pilgrimsfalkspar upp och seglade ovanför oss en kort stund.

Efter Måskoskårso var leden ganska svårvandrad.. Stenigt, klippor och ganska brant på sina ställen..faktiskt den mest svettiga biten av hela vandringen.
Där efter var vi framme vid Lule älv..åt middag och fortsatte mot Skeite. Vi passerade nu skogspartiet som eldhärjades under den torra sommaren 2006.

Uppbrunnen spång och träd som rasat över leden dök upp som hinder i vår väg..
Lite smått kuslig stämning rådde i den delen av parken. Sotsvarta trädstammar och minimalt med grön växtlighet.. en ganska häftig upplevelse det med faktiskt.

Trötta men väldigt nöjda över att ha vandrat hela den 44 km långa sträckan nådde vi Skeite sent på torsdagskvällen.

Hela vandringen var en härlig upplevelse.
Fin, väldigt omväxlande natur, fina, väl utmärkta leder, lättvandrat på de flesta ställen, och flera otroligt fina övernattningsstugor efter vägen.. Ja, Muddus är väl värt ett besök!

Nu måste bara tilläggas att jag längtar efter att få åka dit under våren, när fågellivet bjuder på fina skådespel.  Den här årstiden var det rätt tyst i skogarna och ute på myren, men man kan bara föreställa sig hur livat där är under vår/försommar.. hoppas att man någon gång får chansen att uppleva det.Fåglar vi stötte på nu under vår vandring var, förutom tretåiga hackspetten och pilgrimsfalkarna: Två kungsörnar, bergfinkar, grå flugsnappare, lavskrikor, gulärlor, korsnäbbar, tjäder, järpe, sångsvan, krickor, storlom, tranor, fiskgjuse och jorduggla. Talltita, kungsfågel och talgoxe hördes regelbundet i skogspartierna.

..på bo.

Under vår semesterresa söderut, till mina barndomstrakter i Västerås, stannade vi till vid en rastplats strax söder om Skellefteå och skådade en smålom som såg ut att ruva på ägg..

Hade aldrig trott att jag skulle få chansen att se denna skygga fågel på bo, men trevliga under sker tydligen!
Helt oväntat dessutom...