Naturligtvis..

..ett naturreservat värt ett besök.

Idag gjorde vi en lång skogspromenad, jag och Per.
Vi tog bilen till naturreservatet Renskinnkölen strax utanför Sörbyn, parkerade den vid en liten skogsväg och vandrade sedan till fots in i reservatet..

Det fanns massor av skog där, träd i alla de former, gamla, nya, eldhärjade och mossbeklädda exemplar som lagt sig att vila raklånga på marken.









Hyfsat lättvandrat upp på berget var det när vi väl hittat rätt stig. 



Och det stämmer säkert det vi läst oss till: Att det finns gott om både hackspettar och ugglor i området. Vi lyckades dock inte se så värst många fåglar.. Två större hackspettar kivades i ett träd, några flockar med korsnäbbar passerade ovanför trädtopparna, järpar flydde in djupare i skogen så fort vi närmade oss..

Lagom till fikarasten dök sedan även två lavskrikor upp. De gjorde en kort spaningsrunda runt oss.. och även de flög sedan vidare mot nya mål.

..och gråmulet väder!

Förra söndagen gjorde jag en trevlig promenad uppe på Åberget tillsammans med två Strandskatevänner.
Vi skulle skåda stärtmesar.. och lyckades över förväntan med det! Vi hann inte många meter in i skogen innan de vita, fina fåglarna dök upp intill stigen. Dock blev det inga bra foton den gången, trög-i svängarna-fotograf, gråväder och snabba fåglar, ingen lyckad kombination, liksom.

Jag fick mersmak.. Ska det vara så svårt att få bra bilder på stjärtmes..?
Därför gjorde jag och Per idag om hela promenaden.. Upp på berget, med kameran & kikaren redo.

Väder: Snöfall.
Ljusförhållande: Bedrövligt grått och nästan noll chans att få bra foton.
Fågeltillgång: Stjärtmesflock skådas nästan direkt när vi nått Åberget!

Jaha..hur svårt kan det vara då..?

Sikta med kameran, hitta fågeln i trädtoppen, zooma, klicka..

En massa kvistar i vägen..

..och stjärtmesen verkar fullständigt medveten om hur man gömmer sig!

Snacka om att göra livet surt för en amatörfotograf.. Jag klickade iväg en massa foton, kameralinsen immar igen, autofocusen vägra funka i snöfallet.. och som synes ovan: Stjärtmesen gör allt för att försvåra det hela!

Mesen är ju känd för sin långa stjärt, så får väl till slut ändå vara nöjd med att ha lyckats fota åtminstone den på de livliga fåglarna.

Stjärtmesflockn bestod av ca 6-8 fåglar.. Kanske var det samma flock vi såg förra helgen.

Per och jag fortsatte därefter vår vandring längre upp på berget och fram till själva Åbergsfortet.. Där flöt återigen en stjärtmesflock förbi oss!
Jag ryckte fram kameran, zoomade in, fick faktisk in en fågel som INTE befann sig bakom en massa kvistar, klickar..jublar lite inombords..
..och inser sen i samma stund att..

..det fanns en blåmes med i stjärtmesflocken. Och såklart var det den jag råkade fota. Attans.

Nåja.. Snöfallet ökar på och vi vänder hemåt.
Då stöter vi på två järpar i ett träd!

Järpe=svårfotad! är min tidigare erfarenhet så jag väser tyst åt Per:
-Ta fram kameran!! (Såklart är den vid det laget nedpackad i ryggan eftersom det snöade så kraftigt..)
Han rotar snabbt fram den medan jag står blick stilla och stirrar på järpparet som sitter i trädet, bara några meter ovanför oss.

Så fort jag fått kameran i min hand flyr den ena järpen in i skogen.
Den andra visar sig dock från en tuffare sida..

..och spanar ner på mig från björken.

Faktiskt en väldigt "tam" järpe jämfört med de jag tidigare skådat..
Synd bara att den också fattat det där med att gömma sig bakom en massa kvistar!

Strax därefter flög även den iväg..

Och vi vandrade hem, kokade oss en het kopp kaffe, och hoppas nu på sol och fint väder till nästa helg då det kanske blir en ny tur upp på berget.

..i fågelbadet!

Jag städar inomhus, blickar ut genom fönstret.. och ser en and i fågelbadet!

"Men herregud!" hinner jag tänka..

..innan några tiondels sekunder passerar..
..och min hjärna inser att något är riktigt fel med det jag ser..

Det kan ju fasiken inte ha landat en and i fågelbadet!

Nä, självklart inte. Det är så klart Per som spelar mig ett spratt.
Han smög ut, placerade sin plast-gräsandshona i fågelbadet, smög in igen..
..och skrattade sedan mycket gott åt min reaktion.

Suck.. Det kunde ju ha varit ett trevligt nytt tomtkryss. :)

..inte världens lättaste att komma inpå livet!

Så här under hösten kan man få se skogsfågel efter mindre grusvägar.. Fåglarna äter nämligen grus som de behöver för sin matsmältning.
Per och jag tog därför i morse med oss söndagsfrukosten i bilen och åkte ut till skogarna vid Bodens skjutfält. Där slingrar sig grusvägar mil efter mil in i skogarna så chansen att se orre, järpe och tjäder är hyfsat bra.

Och jodå, fåglar såg vi! Men att fånga de skygga hörnorna och tupparna på bild var en helt annan femma..
 
Först ut: Orrtuppar, två stycken befann sig vid dikeskanten, men innan Per hunnit stanna bilen och jag fått ut kameran genom sidorutan var det inte mycket som syntes av de vackra fåglarna. Sekunden efter försvann de flygande in i skogen.

En av orrtupparna strax innan lyftet..


På ett annat ställe visade sig en orrhöna intill vägen, men även den låååångt borta. Och lika snabbt försvinnade in bland träden så fort kameran zoomat in på den.

Orrhönan, på sin vakt.

När vi stannade till för att dricka kaffe och äta våra frukostmackor såg jag plötsligt något mörkt uppe i en trädtopp. Med kikarens hjälp kunde vi se att även det var en orre.. en tupp som vaksamt tittade åt vårt håll trots att vi befann oss mycket långt borta från hans träd.
När vi körde närmare med bilen syntes ytterligare två tuppar varav en satt i närheten av en orrhöna, med vackert höstgula björkar i bakgrunden..
Närmare än så gick orrarna inte att komma.









Nästa skogsfågel som dök upp efter några kilometers körande var järpen.
Fem stycken befann sig mitt ute på vägen framför oss, tre av dem flög hastigt iväg så fort vi stannat bilen, den fjärde, en hane, flydde ner i diket och gömde sig bland sly och gräs..



..och den femte, en hona, stannade (tro det eller ej!) snällt uppe på vägen!
Nåja..stannade var kanske att ta i.. Även den försvann efter en kort stund ner i diket och tog sedan till vingarna och flög sin kos. Men den hann i alla fall fastna på bild!




Vid det här laget börjad jag känna mig rätt nöjd.. Är inte bortskämd med skogsfågelmöten så det kändes riktigt roligt att ha fått se dessa skygga, men fina fåglar på hyfsat nära håll.
Konstaterade dock att det ju inte skulle skada om vi nu även lyckades få syn på en vacker tjädertupp innan hemfärd..
Liksom pricken över i under denna söndagstur..

Och plötsligt är där två, stora, svarta fåglar alldeles intill vägen! Tjädrar!! Två riktiga snyggingar! Riktigt vackert glänsande i solen som just då bröt fram mellan molnen..
Lycka!





Vi lyckades dock inte komma så värst nära dem heller.. De gled båda smidigt och graciöst ner i diket, försvann nästan ur sikte.. och lyfte kort därefter med dånande vingslag och flög till skogs.



Men jag var nöjd med morgontimmarna. Trevliga möten.. vackra fåglar, skygga, men ack så spännande!

Järpe. (Verkade mycket medveten om att "Placerar man sig så här blir man en omöljig utmaning för den envisa fotografen.." :) )