Naturligtvis..

..och gråmulet väder!

Förra söndagen gjorde jag en trevlig promenad uppe på Åberget tillsammans med två Strandskatevänner.
Vi skulle skåda stärtmesar.. och lyckades över förväntan med det! Vi hann inte många meter in i skogen innan de vita, fina fåglarna dök upp intill stigen. Dock blev det inga bra foton den gången, trög-i svängarna-fotograf, gråväder och snabba fåglar, ingen lyckad kombination, liksom.

Jag fick mersmak.. Ska det vara så svårt att få bra bilder på stjärtmes..?
Därför gjorde jag och Per idag om hela promenaden.. Upp på berget, med kameran & kikaren redo.

Väder: Snöfall.
Ljusförhållande: Bedrövligt grått och nästan noll chans att få bra foton.
Fågeltillgång: Stjärtmesflock skådas nästan direkt när vi nått Åberget!

Jaha..hur svårt kan det vara då..?

Sikta med kameran, hitta fågeln i trädtoppen, zooma, klicka..

En massa kvistar i vägen..

..och stjärtmesen verkar fullständigt medveten om hur man gömmer sig!

Snacka om att göra livet surt för en amatörfotograf.. Jag klickade iväg en massa foton, kameralinsen immar igen, autofocusen vägra funka i snöfallet.. och som synes ovan: Stjärtmesen gör allt för att försvåra det hela!

Mesen är ju känd för sin långa stjärt, så får väl till slut ändå vara nöjd med att ha lyckats fota åtminstone den på de livliga fåglarna.

Stjärtmesflockn bestod av ca 6-8 fåglar.. Kanske var det samma flock vi såg förra helgen.

Per och jag fortsatte därefter vår vandring längre upp på berget och fram till själva Åbergsfortet.. Där flöt återigen en stjärtmesflock förbi oss!
Jag ryckte fram kameran, zoomade in, fick faktisk in en fågel som INTE befann sig bakom en massa kvistar, klickar..jublar lite inombords..
..och inser sen i samma stund att..

..det fanns en blåmes med i stjärtmesflocken. Och såklart var det den jag råkade fota. Attans.

Nåja.. Snöfallet ökar på och vi vänder hemåt.
Då stöter vi på två järpar i ett träd!

Järpe=svårfotad! är min tidigare erfarenhet så jag väser tyst åt Per:
-Ta fram kameran!! (Såklart är den vid det laget nedpackad i ryggan eftersom det snöade så kraftigt..)
Han rotar snabbt fram den medan jag står blick stilla och stirrar på järpparet som sitter i trädet, bara några meter ovanför oss.

Så fort jag fått kameran i min hand flyr den ena järpen in i skogen.
Den andra visar sig dock från en tuffare sida..

..och spanar ner på mig från björken.

Faktiskt en väldigt "tam" järpe jämfört med de jag tidigare skådat..
Synd bara att den också fattat det där med att gömma sig bakom en massa kvistar!

Strax därefter flög även den iväg..

Och vi vandrade hem, kokade oss en het kopp kaffe, och hoppas nu på sol och fint väder till nästa helg då det kanske blir en ny tur upp på berget.