Naturligtvis..

..kråkor och en spett!

Nu har vi gjort det igen! Nämligen varit på en mycket trevlig Strandskateskådning!

Vi blev bjudna på en fyra timmars rundtur ute på Skjutfältet här i Boden..
Vår guide Jan Andersson visade oss runt på flera olika fågelmatningar som han ansvarar för. Mitt ute i en vintrig skog (skjutfältet är verkligen inte ett fält som man skulle kunna tro..) såg vi både det ena och det andra trots att vädret inte visade sig från sin bästa sida. Hyfsat milt, bara drygt  -10 grader dag vilket kändes varmt jämfört med den gångna veckans nästan -30-gradiga kyla, men snöfall och gråmulet.

Den här gången blev vi hela sju stycken Strandskator och så min envisa Per..som fortfarande vägrar kallas skata. (Nåja, han tyckte i alla fall att turen var mycket trevlig!)

Vid första matningsstället bjöd flera smalnäbbade nötkråkor på sig själva under en lång stund..




Vackra fåglar som verkligen tog för sig av den djupfrysta laxen det bjuds på där ute i skogen.

Även talltitor, domherrar, talgoxar, blåmesar och svartmesar visade snällt upp sig, men de gjorde sig inte så bra på foto eftersom ljuset var dåligt..

Vid nästa stop berättade Jan att rariteten mindre hackspett brukar synas var och varannan dag..
Vi väntade, spanade, pratade, frös om fötterna, men hade det mycket trevligt där, i väntan på spett eller något annat spännande.

Två större hackspettar ”snackade” med varandra på var sin sida vattendraget.. talltitor kivades vid maten..  och vi vände till slut om för att sätta oss i bilarna och åka vidare.

Jan vänder sig dock om en sista gång och utropar:

-Där är den ju!

..och se! Den lilla hackspetten med det passande namnet Mindre hackspett, stor som en domherre, sitter plötsligt uppe i en trädtopp.

Skatgänget vänder om, rycker upp kikare och kamerorna, glömmer totalt bort frusna fötter och kalla fingrar!

Hackspetten gäckar oss en stund.. befinner sig en bit in i skogen, kikar fram, inväntar ett bra tillfälle, flyttar sig liiiiite närmare..

..och landar till sist på talgbiten!

Därmed har jag kryssat min första Norrländska Mindre Hackspett! Tidigare har jag bara sett den söderut i landet så det här kändes lite extra fint i kikaren.

Ännu ett par matningsställen hann vi med att besöka och vi spanade efter strömstarar vid ett vattendrag, dock utan resultat.

En finfin lördagsförmiddag blev det, med trevliga, nya bekantskaper, spännande att lyssna på Jan som besitter stor kunskap i ämnet fåglar och natur, trevliga fågelmöten och trevligt sällskap..

Kul med alla Strandskator som förgyller min tillvaro!

..mitt i vintern.

Det är man inte bortskämd med här uppe på våra breddgrader..

Men p.g.a. människors ”byggnadsverk” uppstår lite ”onaturligt” öppna vatten lite här och var, även mitt under den strängaste vinterkylan..

Ett av ställena här i närheten, där Luleälven inte fryser till is, är nedanför Bodens kraftverk.

Pers och min hela 15,9 km långa lördagspromenad gick idag förbi dammen.. och till min glädje fanns där fågel att skåda.

Först en knipa strax nedanför det som allmänt brukar kallas ”Hängbron”. Därmed årets första knipa kryssad.. För min del är det rekord i tidig knipa, har aldrig sett en sådan här uppe i februari.

Efter en rask promenad över till Dammbron kunde vi konstatera att något simmade långt ute på vattnet även där. Större än knipan.. men mycket svår att se i motljuset. Efter en stunds spanade artbestämdes den till en Storskrake. Även den årets första. Men lite för långt borta för att fotas bra:

Snacka om tuffingar.. Där simmar de lugnt omkring i det iskalla vattnet.. precis som om våren redan vore här och gårdagens -25 grader inte existerat!  

Idag har det dock varit riktigt härligt väder. Solsken, knappt -10 grader, svaga vindar. Fint badväder för änderna, med andra ord!

Den här fågelmatningssäsongen skiljer sig radikalt från de föregående.

För det första har jag i stort sätt sett noll stycken grönfinkar och domherrar denna vinter. Föregående år har de gjort slut på solrosfröna i ett nafs..

För det andra finns här inte en enda gråsiska detta år. I fjol kom det flockar på 50-80 stycken siskor och rensade allt i matväg från marken runt fågelborden. Det var i slutet på januari.. nu är det redan februari och som sagt, inte en siska i sikte.

För det tredje: Nästan hela januari och denna första vecka i februari har det varit otroligt lite fågel i min trädgård. Fågelfrösäckarna har fått stå nästan orörda i garaget.

Förra helgen när det var fågelräkning, Vinterfåglar inpå knuten, kunde jag räkna talgoxarna och nötskrikorna på en hands fingrar, nästan.

Fågelexperter säger att det är så det ska vara, och att det är så det är varje år.. fåglar kommer och går, ena veckan ser man en, andra veckan är de femtio.

Visst, jag instämmer i det, MEN den här säsongen är inte de andra lik! Det har hänt någonting med fågellivet! Men fråga mig inte vad.. Det är stiltje utan dess like dag efer dag.. Ett par talgoxar och två blåmesar, betydligt färre än förr om åren. Inte en enda svartmes eller talltita. Och nötväckeparet är spårlöst försvunna.
En hackspett visar sig då och då, men inte en enda gråspett.
Inte heller nötkråkorna har hittat hit i år..

De enda fåglarna som kommer i hyfsat stor mängd är gulsparvarna. Idag räknade jag till 20 st. I flocken fanns även 6 pilfinkar och två gråsparvar, så fink och sparv får jag väl ge godkänt i antal även denna vinter. (Men även de är betydligt färre än vanligt.)

Nåja, för det fjärde:

Ett sparvhökspar har verkligen visat upp sig denna säsong!

(Kanske är det de som är orsaken till att andra fåglar minskat..eller inte längre vågar sig hit.. Hmm..)

Förr om vintrarna har jag sett hökar passera. Och någon enstaka gång ha en av dem stannat till i trädgården och spanat in läget. Men i år är det skytteltrafik på hökarna, känns det som.

Nästa varje helgmorgon jag spanar ut dyker en av dem plötsligt upp..

Den som var med här på bloggen för ett par veckor sedan var en vackert roströdfärgad hane, dagens sparvhök var en mer blekt grå-vit variant, en hona.

Plötsligt dök den upp, skrämde i väg gulsparvar och finkar, landade i hagtornsbusken, spanade runt i två sekunder..

..och försvann sedan lika fort som den dykt upp.