Naturligtvis..

Nu har bofinksflockarna tydligen flyttat vidare norrut..

Istället dominerar bergfinkarna denna vecka vid fågelbordet. Stora flockar dyker upp tidigt på mornarna och äter frukost. Därefter sitter de uppe i träden och bjuder på vacker  fink-konsert.
Deras stämmor påminner faktiskt lite om djungelljud.. svårt att förklara, men både Per och jag förundrades över deras "svirraden"  i fjol.. och lika djungellikt låter de i år.

Det blir ett mäktigt ljud av dessa ganska små fåglar när de samlas i stora skaror..

Förutom bergfinkar så är det trastar som gäller just nu.

Taltrasten sjunger varje morgon, likaså rödvingetrastarna.
Björktrastarna är flest i antal men kraxar lite hesare än sina skönsjungande släktingar.

Dubbeltrasten har jag ännu inte sett.. men han lär komma snart han också.

Koltrastarna verkar tyvärr vara rätt få just i vårt kvarter.. en enda har hörts denna vår.

Veckans höjdpunk var dock gransångaren! Den sjunger varje vår i samma skogsdunge.. en bit in efter cykelvägen jag cyklar på till jobbet.
I går hörde jag den för första gången i år!

(Säkert har den sjungit redan tidigare.. men jag har inte cyklat förrän nu.)

När sångarna börjar komma, då är det definitivt vår, även här uppe i Boden!

Trevlig Valborgshelg!

Och..

OBS! Alla fågelskådande tjejer här uppe i norra Sverige, missa inte att läsa inläggen

Kvinnliga fågelskådare ohoj! och Kom igen nu kvinnor!
hos Tornsvalan!
Intressant nätverk på gång för oss fågelintresserade!

Det hände något trevligt just nu, under vårt fågelbord..

Jag spanade förstrött ut från fönstret.. van att se bofink efter bofink ute vid solrosfröbordet.

Men nu fanns där plötsligt en bergfink!

Trevligt.. årets första.. tänkte jag.. och tittade lite noggrannare.. på den.. och sedan på fågeln till vänster om den..

Den vänstra  var en stenknäck!!

För allra första gången vid vårt fågelbord!

Och min första obs av den här uppe i Boden!

Bergfinken glömdes liksom bort under de få sekunder jag hade på mig att försöka fota stenknäcken genom fönstret..

Ingen vidare kvalité på bilderna.. Men en stenknäck!

Blev nästan lite darrhänt av ren glädje..

Nu ska jag spana vidare genom fönstret.
Hoppas den dyker upp igen!

Hyfsat soligt, fint väder, drygt +12 grader och mängder av flyttfåglar som rastar på olika platser.. Kan inte bli bättre en ledig lördag!

Per, Eloise och jag for alltså i väg tidigt under förmiddagen för att skåda och njuta av en fin vårdag.

Hela dagens fågelobservationer kan sammanfattas med:
Härligt! Trevligt! Överraskande! Kul!

(Jag kommer inte att tråka ut alla bloggläsare med att rabbla upp allt vi såg.. utan väljer här ut dagens höjdpunkter. Och har helt omedvetet tydligen siktat in mig på att fånga "baksidor" av fåglarna under dagens skådning. Det insåg jag först när jag gick igenom fotona på datorn här hemma.. Men, även den sidan av fåglarna kan ju vara kul att dokumentera då och då.)

Vi började med att titta på storspovar och tofsvipor här i Boden, fortsatte sedan vår färd mot Luleå.

Första stoppet blev vid Bovallen.
Vid det fågeltornet låg isen fortfarande kvar på fjärden så det fanns inga sjöfåglar ännu på plats. Men vi åt en medhavd lunch i form av våfflor och fick samtidigt chansen att studera en fjällvråk som spanade, seglade runt i luften, ryttlade flitigt, dök ner, fångade en mus i vassen och därefter avnjöt den ute på en upphöjd isig, vassrugg.

Även en brun kärrhökshane seglade sakta förbi. Ett antal tranor spatserade runt på isen och i skogen hördes två järpar ropa i kapp med varandra.

Därefter åkte vi till Gräsörenbron. Jag har hittills under våra få besök där sett något riktigt intressant så hade inga större förhoppningar om något där idag heller..

Men, som alltid, när man tror att inget ska synas, ser man helt oväntade fåglar:

Där fanns alla de tre arterna som jag under morgonen läste om på Svalan:
Gravand, strandskata och tre brunänder! Alla dessa tre gav mig nya "Norrlandskryss"! Har hittills bara sett dessa fåglar söderut i landet. Alla befann sig tyvärr långt ut i viken så inga foton blev lyckade.. Men de fanns där! Det är det viktigaste..

För övrigt flög två fiskgjusar över våra huvuden. En skräntärna och brun kärrhök passerade, salskrakar, en skäggdopping, större strandpipare, rödbenor, skogssnäppor.. ja, det fanns verkligen mycket att se genom tubkikaren!

Där stannade vi en lång stund och njöt av fågellivet och strålande solsken.

Tiden går fort när man har roligt.. Plötsligt hade klockan blivit middagsdags. (Vi som bara skulle vara "borta en stund" under dagen..)  Alltså blev det ett stop på Frasses. Mycket goda hamburgare hade de där.. och jag hoppas peronalen ursäktade att tre par leriga stövlar klampade in i den fina restaurangen.

Mätta och belåtna bestämde vi oss för att vi måste kolla läget vid Alvik också.

Där var det för ovanlighetens skull ganska lugnt så här på kvällskvisten.. Endast fem tranor, men desto fler grågäss och sångsvanar.. Även mås/trut-flockarna var imponerande stora. Där skådades också (äntligen) årets första sädgäss.

Dagen har blivit till kväll och tre fågelskådare kommer att sova gott i natt och drömma vackra drömmar om gravand med flera trevliga överraskningar..

..en ny röst i vårfågelkören!

I går morse hörde jag honom sjunga för första gången denna vår.. lite försiktigt och trevande intill busshållsplatsen. Idag fanns flera rödhakar strax utanför jobbet och en av dem sjöng vårligt och vackert i kapp med både bofink och talgoxe.

Här hemma på tomten har paret Ringduva plötsligt blivit till tre.
Det är första gången under alla år de är fler än två.. och det verkar som att de kan bli till ännu fler duvor under sommaren.

De kuttras och flörtas nämligen för fullt mellan måltiderna.

..nästan överallt.

Det var en lång väntan på årets första bofink i år, men förra helgen dök den upp, och denna helg har resten av släkten också anlänt.
Det är bofinkar i mängd i vår trädgård just nu..

Räknade till 14 hanar sammanlagt vid och runtomkring fågelbordet under förmiddagen (men missade säkert många som satt uppe i träden).


En endaste hona har hittills siktats..
Snacka om att ha möjlighet spana in och ragga upp den allra snyggaste, och vackrast sjungande hanen..


För övrigt är denna söndag lite i blåsigaste laget. Ordentliga stormbyar viner runt knuten med jämna mellanrum.
Därför blev det ingen längre utflykt ut till fågelmarkerna.

I stället gick jag en promenad ut i skogarna här i närheten..
Det är fortfarande ca 40cm djup, blöt, tung snö ute i skogen så om man inte har skidor på fötterna får man snällt hålla sig på cykelvägar och skoterspår.
Längtar sååå efter att barmark! Så här under våren känns snön verkligen som ett hinder när man vill vandra ut i skogarna.

Men det tinar sakta, och säkert:

Jag gick upp på Sävastklinten, ett ganska högt berg strax utanför vårt bostadsområde. En bit av vägen upp blev det pulsande i snö och balansgång på isiga bergsskrevor.. men väl där uppe var det riktigt behagligt att sätta sig i lä av ett stort stenblock, filosofera över livet och blicka neråt mellan tallgrenarna..

På södra sidan av berget kändes det riktigt vårligt, snön har smält bort, fjolårsgräs och mossor tinat fram och smältvatten droppade/rann ner efter klippskrevorna.


Allra högst uppe, på andra sidan bergskammen, ovanför trädkronorna, blåste det riktigt ordentlig så jag vände snabbt hemåt igen.

Inga fåglar skådades under promenaden.. och blåsten gjorde det omöjligt att ens höra deras vårmelodier.

Medan jag ägnade mig åt "bergsbestigning" snickrade Per i garaget..
..och presenterade ett lyxigt "Sparv-radhus" när jag kom hem:

Han har fått boken "Fågelbord och holkar att snickra själv"  i julklapp för några år sedan. I den finns trevliga byggbeskrivningar.. och detta radhus är ett av dem.
Gråsparvar och pilfinkar är enligt boken "kolonifåglar som gärna bor många tillsammans bara möjlighet finns."
Holken har fyra lägenheter, är inflyttningsklar och är nu uppsatt på vår friggebodsvägg.
Återstår alltså att se om vi får sparvfamiljerna att trivas.

Jag har skrivit det förr och skriver det igen: Det är gråsiskor i stora flockar vid fågelbordet denna vinter/vår.
Denna morgon har de återigen "invaderat".. Det riktigt kryllar av dem under fågelbordet och i träden runtomkring.

Men en skillnad märks nu plötsligt!
Det spirar nämligen av grönt mitt i allt det gråa..

Det är veckans nykomlingar, Grönsiskorna!


Idag är det nollgradigt och blåser en vinande, riktigt kylig nordanvind.
Men solen skiner.. och bofinkarna sjunger för full hals.
Och grönsiskorna är här som sagt var..


Det börjar kännas som vår i vår trädgård, trots all snö och kyla.


(Fotona tagna genom köksfönstret. Gjorde ett försök att smyga ut och få bättre skärpa utan rutan i vägen, men hela, stora flocken med siskor försvann då så klart blixtsnabbt upp i träden..utom synhåll.)

Det går inte att hålla sig hemma en dag som denna!

Alltså åkte vi ut till Alvik igen, Per och jag.

Solsken, en nästan onaturligt blå himmel, +12 grader, ljumma vindar..

..och:

..inflygande från flera håll och kanter..

..tranor, sångsvanar, grågäss, trutar, måsar..!

Helt underbart att de är här nu!

Och bättre och bättre kommer det att bli under veckorna här framöver när alla deras släktingar också anländer!
Idag var de ännu inte så många.. men de bjöd oss ändå på en härlig uppvisning!

..på samma dag.

I morse vaknade jag till ett nytt ljud utanför fönstret.

Bofinkssång!

Nu är de äntligen här, årets första bofinkar. Sex dagar senare än i fjol, men så välkomna!

Det var en flock med 5st hanar som befann sig i en av tallarna på husets baksida..

Bildkvalitén blev i sämsta laget av förklarliga skäl. (Klockan var 06.30, jag yrvaken och morgonkaffet ännu ej drucket..)

Tre timmar senare dyker nästa glada överraskning upp vid fågelbordet:

En av "våra" ringduvor!

Det har dykt upp ett par Ringduva varje vår vid den här tiden nu under de senaste fyra åren.. och jag börjar nästan bli övertygad vid det här laget om att det är samma duvpar.

Idag har jag hittills bara sett en av dem.. men spanar vidare under dagens lopp.

..och äntligen börjar det hända saker ute i fågelmarkerna!

Påskafton, +1 grad, småblåsigt, gråmulet och dimmigt väder.
Ändå bestämde vi oss för att åka ut en sväng, Per och jag, för att se årets första flyttfåglar. (Idag var ju vädret faktiskt betydligt bättre än igår: Då föll nämligen blötsnö under hela dagen.)

Första skådningsstoppet blev vid Gräsörenbron:

Helt sanslöst dimmigt! Och ruggigt kylig vind..

Men lite fåglar fanns där.. och några av dem drog sig inte ens för att bada mitt bland snö- och ismassorna:

Längre bort satt 9 st sångsvanar och sov på iskanten.. och två gräsänder flög förbi just vid fototillfället:

Även en ensam sothöna simmade långt borta i dimman.. och en flock grönfinkar, ett par kråkor och några enstaka trutar flög förbi.

Ingen större vårkänsla över det hela.. bara kallt och dimmigt!

Vi fortsatte vår färd till Alvik.

Lika dimmigt och disigt grått även där.

Men betydligt fler fåglar!

Kråkor, en hel massa ringduvor och enstaka gråtrutar..

Vid vägkanten en flock sånglärkor..

..och lite längre bort årets första starar!

Vid en närmare titt på en av kråkflockarna dök tre råkor upp.. men bara en av dem fastnade på bild:

För övrigt flög två svanar förbi och några gulsparvar letade efter mat intill vägen.. Med andra ord är det inte riktigt fullt ös där ute ännu..

Efter välbehövd fikapaus for vi hemåt igen.

Per kom på efter vägen att vi ju kommer att passera Selets Bruk, stället där vi försökt spana in strömstaren vid ett antal tillfällen utan att lyckas, så vi svängde in där.. dock utan några större förhoppningar att se något intressant.

Men..

Vad händer?

Jo, det första vi ser på höger sida om bron, nere vid vattnet är just en strömstare!

På hyfsat bra fotoavstånd också (fast i dåligt ljus, precis som allt annat denna gråa dag!)..
Vilken överraskning!
Och..

..en halv minut senare inser vi att det finns en till, på andra stranden..

Med andra ord TVÅ strömstarar!

Äntligen lön för alla turer vi gjort dit ut och inte sett varken bäver eller strömstare..

Med frusna fingrar (jag lämnade så klart vantarna i bilen eftersom vi "bara skulle gå ner till vattnet en KORT sväng"..) och med nöjd min for vi vidare hemåt.

Eftersom vi hört att tofsviporna nu kommit till Boden gjorde vi en liten omväg förbi Arenan där de setts..

..och därmed är även årets första vipa kryssad!

Inga bra, och soligt fina foton blev det under dagens tur..

..men det börjar kännas som vår ute i fågelmarkerna nu..
Äntligen!

(En flock med 6 snösparvar såg vi efter vägen hem..det glömde jag att nämna.)

Glad påsk till alla bloggläsare!

..en tidig morgon.

Under april månad börjar det bli riktigt trevligt att vänta på bussen klockan 06.00 under vardagsmornar.

Det är ljust, inte svinkallt med -25 grader och.. bästa av allt: Fåglarna sjunger flitigare och flitigare för varje morgon!

Det är spännande att varje morgon lyssna efter nykomlingar i vårkören.

Denna morgon drog en kråka till sig uppmärksamheten.

Den satt högt upp i en talltopp, ganska långt bort, bortanför en liten sjö nära vägen där jag stod. Trots avståndet hördes dess konstanta Kraaak-kraaak-kraaaaak mycket tydligt.

Jag började så klart spekulera över varför den så intensivt "sjöng" denna morgon.

Det lät inte som en kärlekssång till frugan.

Inte heller som lockrop efter en ny fruga.

Och jag hade svårt att tro att det var en utskällning av en ev. närvarande fruga.

"Kraaket" lät mer som en irriterad protest över något.
Ett "Här bestämmer jag!" -läte.

Mitt i mina funderingar flög kråkan upp, cirklade några varv över trädtopparna, fortsatte med det rytmiska "Kraaak", gjorde några störtdykningar in i talldungen och försvann plötsligt in bland träden.

Kraaak fortsatte dock att höras så jag följde den med hörseln..

Den flög åt mitt håll.. Kom närmare och närmare.. Ganska lågt efter marken tydligen, eftersom jag inte kunde se den..

..och plötsligt:

En hök (duvhök, om jag inte såg helt fel..) flyger med snabba vingslag förbi mig, över vägen och in mellan husen på andra sidan.

Efter kommer kråkan på behörigt avstånd.

Han jagar höken som en skugga mellan husen.. och låter sitt Kraaak ljuda med jämna mellanrum.

Båda försvinner bakom hustaken och vidare in i nästa skogsdunge.. Av ljudet att döma jagar kråkan höken långt, långt bort.. Till slut hörs hans kraaak bara svagt.

Efter ca en minut ser jag honom återvända. Med bestämda vingslag passerar han ovanför trädtoppar och hustak, förbi mig och vidare till skogsdungen bortanför sjön.

Denna gång flyger han helt tyst.
Men med ett kroppsspråk som tydligt säger:

-"Det var det, det."

..och fågelskådning i gryningen.

Eftersom vädret blev bättre och bättre ju längre gårdagen led bestämde Per och jag oss på kvällen för att åka ut till, och sova över i en jaktkoja strax utanför Boden.

Vi hade små förhoppningar om att få se räv under kvällen, eventuellt höra ugglor under natten och sedan skåda fåglar under tidig morgontimma.  

Kvällen blev riktigt soligt fin, med ett par minusgrader.

Vi spanade i flera timmar ut från kojans små fönstergluggar, men det fanns inte mycket till djurliv i skogen där utanför..

Skymningen föll och jag packade ihop kameran. Insåg att det blivit allt för mörkt för att kunna fånga någon räv på bild.

Ännu lite senare, när det hunnit bli nästan mörkt hördes plötsligt ett högljutt skrikande, nästan som ett ylande ljud i skogskanten.. Flera gånger.. och vi skärpte synen och spanade ut.

Två rävar hade faktiskt vägarna förbi.

Synd, så synd att det hunnit bli mörkt!

Nåja, vi kröp ner i sovsäckarna och såg fram emot en fågelrik morgon istället.

Mitt i natten var först Per och sedan jag ut en kort sväng utanför kojan för att lyssna efter ugglor. Men det var knäpptyst i skogarna. Det enda att njuta av var en stjärnklar himmel, månskensglitter i snödrivorna och knarrande snö under stövlarna. Och tystnaden så klart.

Tidigt på morgonen klev vi upp igen och spanade ut mot ängen utanför.. Det finns åtel utanför kojan så jag tog nästan för givet att åtminstone kråkfåglar skulle komma och äta frukost..

Och jodå.. det dök upp..

..hela två skator..

..och en..

..enda kråk-fegis som inte ens vågade sig fram ordentligt.

Ingen fågelskådning/fotografering på någon hög nivå, kan väl det hela sammanfattas med.

Men morgonen var otroligt fin med rimfrost i träden, strålande sol och -10 grader.

Utanför kojan sjöng gulsparv, grönfink och talgoxe lite senare.. och vi började känna oss nöjda och ganska trötta efter en ganska frusen, men trevlig natt.

Vi packade ihop och for hemåt vid 08.30-tiden.

Efter vägen stannade vi till vid en fågelmatning som ligger mitt ute i skogen. Någon serverar skogens fåglar både frön och talg på stället och det brukar vara ganska livat där.

Så var fallet även denna morgon.. och eftersom jag av förklarliga skäl hade massor av plats på kamerans minneskort fick några mesar med co ställa upp mitt i maten:

..finns inte i almanackan.

Men den fanns i vår trädgård denna förmiddag.

Helt sanslöst många gråsiskor har ätit frukost utanför fönstret under lördagsmorgonen.

Jag gjorde några hopplösa försök att räkna hur många de var..
Hann till 20 och alla lyfte som på en given signal.
Sekunden efter var de tillbaka, flaxade runt, kivades, kvittrade, tjattrade och flög åter igen iväg upp i björkarna. Så höll det på under den drygt halvtimmeslånga stunden jag satt ute i en snödriva ute på altanen och njöt av skådespelet.

Uppskattningsvis fanns det 60-80 gråsiskor sammanlagt i alla flockar..

Bruset av alla vingar och ljudet från deras stundtals ganska hetsiga diskussioner dränkte alla andra ljud i vår lilla trädgård.

Riktigt häftigt!

Fick en känsla av att om en hök kommit inflygande med gapet öppet rakt in i en av flockarna hade den fått sig två-tre munsbitar gråsiska serverat rakt in i munnen utan några som helst besvär.

Eller en jämförelse med Hitchcock´s "Fåglarna" är inte heller helt fel..

Fast gråsiskor är så klart betydligt sötare än de svarta fåglarna i den filmen.

..kommer med snö brukar det sägas.

Det verkar faktiskt stämma. Varje gång det snöar rejält dyker minst ett par av de juligt granna fåglarna upp i trädgården.

I söndags snöade det i stort sätt hela dagen.. och domherrar dök upp vid fågelbordet.
Två av dem har stannat kvar och uppehållit sig här i närheten under hela veckan.. senast i morse satt hanen och visslade mjukt uppe i tallen på baksidan av huset.

För övrigt känns det fortfarande ganska långt till vår och alla flyttfåglarnas ankomst.

Men i väntan på dem finns ju många andra fina stämmor att njuta av.. Mesar och finkar sjunger för fullt och hackspettar trummar takten under tidiga morgontimman när man står och väntar på bussen till jobbet.

Och nu under veckan har gulsparven också börjat sitt vårliga räknande till "sjuuu-uu"..

Läsa om det, och lyssna på den, kan man göra på den här sidan: Wildlifegarden, Gulsparv.

..och faktiskt har tofsvipa, sångsvan och grågås rapporterats från Piteå idag.. så de är på väg!