Skrika åt en Nötskrika, del 2..
I höstas fick en av nötskrikorna vara med här på bloggen.
Det var ”skrikan” som plötsligt lärde sig hänga i talglådan för att komma åt godsakerna jag ämnat åt mesar och andra småfåglar.
(Läs det inlägget här.)
Idag kan jag bara konstatera:
Nötskrikor kan!
Hittills, under årens lopp, har både talglådor och talgkrukor fått vara i fred från glupska nötskrikor. Det är bara småfåglarna som vågat sig på konststycket att hänga och kläng i dem för att komma åt maten.
Denna vinter har något hänt.
Nötskrikan har tuffat till sig. Och det rejält. Och utför numer otroliga akrobatkonster i både talglåda och upp- och nerhängande talgkrukor.
En "överlevare" som börjar se ganska fet ut vid det här laget, jämfört med sina lite mindre tuffa nötskikepolare.
Haha vilken lirare!
Hahaha....en sån rackare! :)
Nöden är uppfinningarnas moder o i detta fallet tror jag att Hunger kan ta åt sig äran av faderskapet ;-)
Ha´t himla gôrgôtt
Nina
Elsa: Japp! :)
Maria: Jo! :)
Nina: Haha..ja, helt sant!! :)
/Kirsti
"Mina" nötskrikor hänger fint på nöt o talgbollar, liksom gråspetten och St. hacke. Alla kan om dom är nog hungriga.
//Benny
