Naturligtvis..

..vår lingonplockningsutflykt.

Det blev en kort, snabb plockningsrunda.. vi kom inte iväg förrän efter middagen så skymningen  föll ganska snart efter att vi hunnit fram till lingontuvorna.

Men vad gjorde väl det.

Vindens sus i träden, solnedgångens guldskimmer i trädtopparna..

..och lite senare rosaskimrande moln som for över himlen..

..sådant gör gott i själen, trots att man inte hinner fylla lingonhinkarna till bredden med bär.

När man har Per med sig är det nästan omöjligt att göra en skogsutflykt utan att det tänds en eld.
Det hör liksom till, anser han. Fikat i skogen smakar bäst intill en värmande brasa, det hävdar han bestämt. Och jag är ju såklart beredd att hålla med.

Så där satt vi en god stund efter att mörkret sänkte sig över skogen. Njöt av kaffe, bullar och några tranors rop i fjärran.

Väl hemma igen blev det bärrensning. Det är då man gläder sig över att man inte hann plocka mer än drygt 5 liter..

Rensa lingon är ju inte det roligaste man kan ägna sig åt en lördagkväll, men med poppigt glad musik på stereon och ett glas rött vin blev lingonskörden frys-färdig utan större problem.

Nu blir det ett glas rött till framför TV:n.. En hemmakväll i lugn och ro.
Det känns helt perfekt!

Under förförra helgen rekognoserade vi ute i skogarna.
Vi letade svamp men lade också märke till i vilka backar det fanns blåbär.
Så nu, en helg senare, var det dags att hämta hem bären.

Lördagen började rätt så soligt så vi for i väg med bärplockare och hinkar i bagaget och stövlar på fötterna.
Väl framme parkerades bilen och.. ja, frågan var given:

-Var är skogen!??

Platsen som för en vecka sedan var en fin tallskog var nu ett kalhygge.
Nästan varenda en av tallarna hade fallit i skogsmaskiners våld.
Blåbärsriset låg platt efter marken där traktorer dragit fram.
Djupa hjulspår och trädrester utspridda över hela området..


Snacka om dålig timing!

Men..efter några djupa suckar klev vi in bland alla trädgrenar och stubbar, och letade upp de blåbär som klarat livhanken.


Som tur var fanns det ganska gott om dem så vi lyckades plocka ihop ca 10 liter i omosat skick.

Det blir alltid automatiskt tävling mellan mig och Per ute i bärskogen. Vem ska lyckas fylla sin hink först..

Hans är till höger, min till vänster:


Han lös av stolthet. Men jag hävdar att det blev oavgjort. Någon måste ju nämligen dokumentera skogsutflykten med kameran. Och denna någon var denna gång jag så inte konstigt att det saknades dryga litern i min hink.

Efter välförrättat värv var det fikadags.
Vi satte oss i bilen för att köra en kilometer bort till en sjö i närheten. Då kom regnet.



Snacka om bra timing denna gång. Åtminstone med tanke på bären. Att fikat och vi blev lite blöta gjorde ju inte så mycket.
Och det var bara en kortare skur så blå himmel kunde ses mellan molnen redan innan kaffet kokat upp..



Kvällen hemma ägnades sedan åt bärrensning och avslutades med ganska sen middag i form av surströmming, mandelpotatis, tunnbröd.. och alla andra goda tillbehör..

..och middag vid Sjön.
I kväll serverades det Suovaskebab, direkt från het muurikka..


Personalen var på glatt humör och servicen på topp.


Maten smakade betydligt godare än hemlagat..

..och efterrätten i form av skogskokat kaffe och lingonkaka kändes som en perfekt avslutning.



Underhållningen under delar av middagen sköttes av en större hackspett....



och utsikten från matbordet var behagligt fin och rofylld:



Denna restaurang rekommenderas varmt.

..men med miljoner vackra daggdroppar i gräset.


Det blev en utflykt till Älvsbyn under gårdagen.
Med fikaryggsäcken klättrade vi upp till toppen av Kanisberget.. Fin utsikt fanns att beskåda, trots en hel del dimma..



och en lerig, slirig, guppig bana nerför berget lockade 10-åringen som tagit med sig sin "dirtbike".. Han fick rejält med motion eftersom liften upp var ur funktion.

Jag i min tur fick tid att studera lite djurliv på nära håll.



Ingen aning om vad krypet heter men han/hon var riktigt vacker. Med charmigt lurvig päls. Nästan klappvänlig såg den ut.

På nästa växt: En drickande humla.



Även den med riktigt rufsig frisyr och lite tilltufsad av senaste dagarnas regn och rusk.

Idag öser regnet ner igen så verkar bli en innesittardag. Trist men rätt skönt. Semester är ju ändå semester..

..så man kan slita sig från solstolen och istället sitta vid datorn en stund med gott samvete.
Hela veckan har varit helt otrolig vädermässigt. Sol, värme och till råga på allt semester.. Inget att klaga på med andra ord.

Denna första lediga vecka har vi tillbringat på hemmaplan.
Badat vid havet och älven, och njutit av solen hemma i trädgården.
Grillat ute på altanen i stort sätt varje kväll och läst böcker under parasollet.
Bara latat oss i massor.
Så härligt och så efterlängtat!
Och konstigt nog går tiden fort trots att man inte har så värst mycket att göra.

Midsommardagen blev lika vacker som midsommaraftonen.
Vi gjorde en båttur efter Luleälv.. Njöt under några timmar av fridfull stillhet och vacker natur.

Stannade till vid en strand, gjorde upp eld, slogs med några mygg och kokade kaffe..


Småskrakar med många ungar i släptåg simmade förbi. Sädesärlehannen höll vakt på en sten och drillsnäppan flög högljutt drillande uppåt efter stranden.
En falk av något slag blev barskt bortjagad över älven av trut och kråka.

En del djur hade även lämnat spår uppe på land:

Lördagen bjöd på regn till och från så det blev ingen längre tur ute i skog och mark för vår del.

Tre av oss åkte dock till Skatamark för att grilla några korvar till lunch..



..och så klart klättra upp i fågeltornet för att kolla läget ute på träsket.


Fågellivet hade avtagit sedan sist vi var dit.. Beror säkerligen på att all is nu försvunnit. Fåglarna har fått större, öppna ytor att sprida ut sig på och är därför svårare att skåda.
Krickor, bläsänder och knipor dominerade.. Två kanadagäss och en svan syntes också. Och så tranorna som flög över.
Brun kärrhök, en hane, gjorde en jaktspaning över viken.. och precis när jag packat ner tubkikaren (Typiskt!) flög två andra rovfåglar upp över trädtopparna. En större, troligtvis vråk av något slag och den andra lite mindre..ganska lång stjärtad..kanske en hök..
Jag är dålig på att känna igen rovfåglar! Man ser dem så sällan..och så svischar de förbi så snabbt att man inte hinner bekanta sig med dem.. Frustrerande!!
Dessa två såg ut att inte vara så värst vänligt inställda till varandra.. den större jagade iväg den mindre, som under stora protester flög längre in i skogen.

Trots kyligt väder blev det en del frisk luft och trötta ben så utflykten kan sammanfattas som lyckad ändå..

Söndagen har vi tillbingat i trädgården.
Solen har skinit och våren verkar vara här igen!
Synd att det är måndag i morgon. Hade gärna haft några lediga dagar till!

..när solen skiner och temperaturen börjar närma sig +20 mitt på dagen.
Det är inte kul att behöva vara instängd på jobbet nio fina, soliga vårtimmar.

Efter lunch SMSade jag Per:
-Hej! Ska vi äta ute i kväll?
Svaret kom fort:
-Japp, gärna!

Så vi skyndade hem från varsitt håll när klockan slagit 16.00, packade ryggsäckar med ved och hamburgartillbehör, hängde kikarna runt halsen och gick iväg till vår lilla "tjärn" i utkanten av villaområdet.
Fem minuters promenad men ändå långt bort från alla "måsten" och stress.
Det är skillnad på att äta inne och ute:
Rödvingetrastarnas och bofinkarnas sång istället för radions skrålande medan hamburgarna grillas.
Utsikt över vattnet (dock rätt mycket is fortfarande kvar!) istället för den vanliga vyn ut över trädgården.
Röken från eldstaden istället för stekoset i köket..
Avkopplande.
Och gott smakade det.

Efter maten gjorde vi en toppbestigning.. upp på en höjd alldeles i närheten.. Njöt där uppe av utsikten i kvällssolen och vandrade sedan ner igen för att dricka kaffe på maten.



Som en liten lyx i vardagen kändes denna middag ute.

På köpet såg vi en del trevliga fåglar också:
Gräsandparet landade i en av de små, öppna vattenspeglarna.
Sädesärlan gjorde ett kort besök vid strandkanten.
Talgoxe och talltita sjöng vårsånger, hackspettar trummade och storspovar hördes spela på ängarna på andra sidan bostadsområdet.
Och sist, men inte minst: En spillkråka lät höra sitt gälla skrik uppifrån berget. Länge var den kvar där..ända tills Per på rejält nära håll studerade den med sin kikare. Då flög den vidare mot andra torrfuror.

Synd att det så sällan blir av att man går ut för att äta middag.

Vi har i kväll bestämt oss för att försöka bli duktigare på den saken!
..och det känns som att man kommer att sova gott i natt!