Naturligtvis..

..en nattlig sångare.

För några veckor sedan upptäcktes en blåstjärt sjungandes i en skog ganska nära vår stuga.
Den har fått i gång en smärre "folkvandring" upp till berget där den håller till.. Ornitologer vallfärdar dit, nästan.  För.. vem vill inte se rariteten!

Jag är ju som bekant ingen raritets- eller kryssjägare i allmänhet, men måste ju erkänna att just denna lilla fågel väckte visst intresse hos mig. 
Så, med lite övertalning från Per, drog vi iväg i lördags kväll, från vår stuga mot Svanahuvudets naturreservat.. Uppför många, branta backar.. Första biten efter skogsväg med cykel, som vi sedan lämnade vid vägkanten för att avverka sista uppförsbacken till fots.
Detta utspelade sig sent på kvällen, så klockan var närmare 23:00 när vi nådde platsen där blåstärten sjungit i stort sätt varje dag sedan flera veckor tillbaka. Samtidigt med oss anlände även två andra fågelskådare så med gemensamma hörselkrafter försökte vi lyssna koncentrerat in mot skogen. Men inga blåstjärtstoner hördes.. Bara en envist sjungande rödhake och en nästan lika envis taltrast höll hov i den ljusa försommarnatten.
Blåstjärten är ju känd för sina smått udda sångarvanor.. antingen tidig morgon eller sen natt kan man ha turen att höra den. Just denna blåstjärt har brukat dra igång sin sång runt midnatt så vi satte oss på en sten och väntade..

Och så, plötsligt!
Ett för mig helt obekant "flöjtande" ljud hördes längre bort i skogen!
Där var den!
Sjungandes, högst upp i en grantopp, som sig bör om man är en blåstjärt på jakt efter en hona!




Tyvärr är ju inte ljusförhållandena ett dugg fotovänliga mitt i natten så man ser inte så värst mycket av alla de fina blåstjärtsfärgerna.. Men det var ett trevligt midnattsmöte, må jag säga!