Naturligtvis..

I går morse var det dags för årets första cykeltur.. Cykelvägarna är nu is- och snöfria och fåglarna sjunger från arla morgonstund så vad passar väl bättre än att i sällskap av kikare och kamera göra en sväng ut i markerna medan den andra hälften av familjen snarkar gott under sitt täcke..

Jag hann bara svänga ut från villaområdet in i första lilla skogsdungen så var det dags för första stoppet: Sex tranor sträckte i plog fram lågt över trädtopparna! Detta fick mig att inse det mycket okloka i att ha packat ner kameran i ryggsäcken. Hann ju inte få fram den i tid.

Fortsatte därmed färden med kameran dinglandes runt halsen istället. Lite tungcyklat med både den och kikaren framme.. men här ska inte missas något mer!

Under färden genom skogen bjöds jag på sång av bofink, rödhake och kungsfågel. Längre bort stämde även en ringduva in i kören.

Nästa inbromsning sker ute vid ängarna.. Storspovar, tofsvipor.. och en hel massa trastar! Nu har trastarna verkligen anlänt i mängd! Med en snabb svepning med kikaren över den nyligen framtinade ängen kunde jag räkna in ett femtiotal fåglar. Mest björktrastar, en och annan rödvingetrast och säkerligen några taltrastar, men de befann sig på lite väl lång avstånd för att kunna skådas ordentligt.

Dags för lite dokumentation..
Björktrast:



Jag har ju fått lära mig att "Naturfotografering" har vissa regler.. En av dem är att man ska undvika "mänskliga" detaljer i sina foton. Denna gatulampa är mycket mänsklig i det sammanhanget, och dominerar till och med hela fotot. Men jag tycker att det är lite häftigt med en björktrast som sitter och kaxar upp sig i morgonsolen, uppe på lampan där skatorna i vanliga fall brukar befinna sig. Därför bryter jag härmed den regeln om "mänsklig påverkan".. :)

Färden går vidare.. ut till ett ställe strax söder om Bodens centrum, som i fågelskådarkretsar benäms Helikopterskolan. (Det har förekommit utbildningar på området för ett antal år sedan då försvarsmakten bedrev verksamhet i byggnaderna där omkring. Nu ligger där bl.a Bodens Arena och Godisarenan.. lite skillnad på "förr & nu".)
Men fåglar finns det där.

Först på plats..
En storspov:




..som faktiskt placerar sig högst uppe på en kulle så att inga mänskliga byggnadsverk synes i bakgrunden. Det tackar man för! (Däremot missade den att några grässtrån hamnade i vägen..)

Turen går vidare.. grusvägen är smått lerig efter tjällossningen och jag trampar därför fort vidare in till själva "Helikopterskolan"-området.
Trots att flygverksamheten lagts ner för flera år sedan är det bemannat (eller snarare befåglat) uppe i flygledartornet denna fina långfredagsmorgon:



Kråka i tjänst tydligen. Och ja, en massa "mänskliga" konstverk även i detta foto, jag vet. :)

Det blir en paus i cyklandet och jag spanar av området runt "flygplans-rakan".. Det är asfalt, betong, skrot.. Absolut inte världens skönaste fågelskådningsplats miljömässigt.
Men det dyker upp fåglar, och det är ju kul.. och liksom meningen med denna tur.
Sånglärkor drillar i skyn, änspiplärkor flyger kvittrande förbi mig, tofsvipor ägnar sig åt dans uppe i luften, storspovens vemodiga melodi ljuder över ängen..
Och plötsligt sveper något väldigt vitt över vägen!
Tre snösparvar:



Helt oväntat!
De landar en bit bort.. intill det som under sommarhalvåret är Gokart-bana. Ingen sådan verksamhet är ännu i gång, men däcken ligger redo. Inget snösparvsfoto utan något mänskligt med i bild, alltså.. Det blir nog ingen äkta naturfotograf av mig. :)

Strax efter snösparvsmötet börjar det röra sig ute på en av ängarna intill Godisarenan.. Det är skärmflygarklubben som förbreder sig för övningar. De brukar lyckas med konststycket att skrämma i väg spovar m.m. på just den ängen så fort de vecklat ut sina skärmar.. så jag drar mig bortåt, mot den andra sidan av flygfältet. 

Där får jag ta del av korp-kråka-gruff. 
Paret kråka, han från flygledartornet, och troligtvis hans fru, gillar inte alls att paret korp tänkt sig en flygtur över området.
Korparna blir hårt attakerade av kråkorna, och får flyga vidare mot andra marker. 
På fotot:
Korp överst, kråka där under. (Och observera: Inga mänskliga konstverk med i bild!)



Vid det här laget befinner jag mig åter i utkanten av "Flygplatsen". Intill grusvägen finns ett litet träskområde.. dvs vattenpölar intill skogskanten, sly och lerigt värre..
Där smyger jag in (läs: "Klafsar i leran").. får ta del av gulsparvs-, rödvinge- och taltrastssång.
Och plötsligt även en spelande enkelbeckasin uppe i skyn! Årets första.. Trevligt!
När leran börjar stiga mig åt fotknölarna drar jag mig tillbaka mot vägen.. och hör en sparv i slyn där intill.
Ännu ett sk. nytt årskryss.
Sävsparven:



Nu börjar det kännas som att jag sett nog av flygplatsen och dess omnejd.. Före lunch hade jag tänkt hinna med en sväng upp på Åberget också så jag trampar glatt vidare. (Medvind åt det här hållet! Tackar och bugar!)
Och även här kryssas ett nytt årskryss: Trädkrypare som hörs sjunga uppe i skogsbrynet.

Den sista biten, upp på berget, är det en uppförsbacke som heter duga.. och med tanke på att detta är min "Årets första cykeltur" ömmar vissa delar av kroppen rejält vid det här laget, så jag bestämmer mig för att leda cykeln..
Kliver av, pustar, torkar svetten ur pannan.. och hör en trastsång, som inte är björktrast!
Det är en vackert klingande dubbeltrastsång!
Jag har aldrig lyckats fota just den trastsorten.. de brukar vara skygga och "svårfångade". Därför smyger jag fram kameran, ställer cykeln intill vägkanten, och spanar upp i trädtopparna.. och får till slut syn på sångaren mellan grenverket:



Faktiskt dagens höjdpunkt för mig! Sjungande dubbeltrast.. på bild! Långt avstånd och lite motljus.. men ett minnesvärt ögonblick!

Uppe på berget skiner solen och livet känns ljuvligt.. Tar mig en en dricka-paus och spanar över nejden.. Hade hoppats få se någon rovfågel komma inflygandes, men icke.

På vägen ner (betydligt enklare cykling åt det hållet!) stiftar jag bekantskap med fru Större hackspett som fixar och donar vid sitt bohål.






Riktigt intressant att se hur hon mejslar hålingången, kryper halvvägs in i hålet, slänger ut små träflisor.. Hon har fullt upp så jag fortsätter min fär för att inte störa.

Väl hemma igen är det hög tid för lunch. Man blir hungrig av långa fågelskådarturer!
Och när jag riktar ut blicken genom köksfönstret får jag mig en tankeställare:

-Hoppsan, jag har visst glömt att fylla på fågelbadet med friskt vatten efter vintern!
(I skrivandets stund är det åtgärdat så nu slipper ringduvan ge mig liknande, anklagande blickar!)




Nu önskar jag alla er där ute en riktigt fin och glad påskhelg!
(Och packar ryggsäcken för dagens naturupplevelser.. :))