Naturligtvis..

..tidigt i gryningen.

 

Skönt med lördagsmorgon. Lugnt och stilla i huset.. Per har åkt norrut för att besöka släkt och vänner, barnen är hos sin mamma och jag alltså ensam hemma.

Lugn, fridfull morgon. Kan inte bli bättre.. eller?

 

Kl. 8:10 kliver jag upp och tittar ut..

Det är fortfarande ganska mörkt utomhus men i det tidiga gryningsljuset sitter en ensam gulsparv under fågelbordet, hungrig efter den långa natten.

Några minuter senare tittar jag ut igen och ser att trasten också är på plats.

Det har varit en björktrast på besök under de senaste veckorna så jag antar att det är den, men ser inte färgerna så bra i det dåliga ljuset.

Rotar därför fram kikaren, tittar ut igen, och hör samtidigt hur trasten kvider till.

 

Nu sitter den plötsligt inte längre på marken utan ligger nerpressad under klorna på en hök!

Snacka om scenförändring på ett par röda sekunder.

Under de närmaste minutrarna hör jag sedan hur trasten kvider flera gånger, ser hur höken tampas med den, ligger över den med vingarna utbredda för att den inte ska komma undan, står på den, sliter fjädrar från den..

Det tar ett par minuter innan dödskampen är över för trastens del.

Då sträcker höken på sig, ser ut att beundra sitt verk mellan sina klor en stund, med huvudet på sned, och börjar strax därefter plocka fjädrar och dun av den.

Den sliter, och rycker.. och några minuter senare  börjar det se ut som att någon haft kuddkrig under fågelbordet.. I svag vind virvlar massor av dun runtomkring höken.

 

Vid det laget har jag hämtat mig lite från chocken och inser att jag måste leta fram kameran! Det sitter ju faktiskt en vacker rovfågel precis utanför fönstret! Inte varje dag man har sådana fotoobjekt inom räckhåll..

 

Men.. som sagt, det är tidigt på morgonen och till råga på allt en gråmulen sådan så det funkar inte att fota! Fönsterglaset är i vägen, det går inte att ställa in någon skärpa, det går inte att få in tillräckligt med ljus i kameran.. Jag klickar ändå iväg några foton på det jag tror är höken.. (Det är så pass mörkt att jag knappt ser fågeln i sökaren!) ..och hoppas att fotona går att ljusa upp i datorn.

Klockan 08:20

 

Sedan sitter jag där och följer måltiden.. och har vid det laget artbestämt höken till en Sparvhökshane.

Han äter och sliter bort fjädrar om vart annat.. Girigt, det är ett högt tempo, fjädrar yr vida omkring, och jag börjar hoppas på att han fort ska börja bli mätt och sakta ner lite. Då finns ju en chans att det hinner ljusna lite utanför fönstret innan han avslutat måltiden.

 

Klockan går.. och en halvtimme senare (vid det laget har jag kramp i båda benen och svanskotan ömmar rejält efter att jag suttit nästan blickstilla uppe på skrivbordet med kameran i handen och knappt vågat blinka för att inte skrämma iväg höken) börjar det faktisk vara hyfsat ljust!

Klockan 08:35


Klockan 08:40
 

Det blir lättare och lättare att fota.. och jag vågar t.o.m. byta ställning uppe på bordet.. Höken verkar vid det här laget så pass mätt att han inte bryr sig om att jag rör på mig innanför fönsterrutan.

Klockan 8:50
 

När drygt 50 minuter gått och klockan närmar sig 09:00 är det hyfsat ljust. Höken är mätt och av trasten återstår inte mycket mer än en stor hög fjädrar och en liten blodpöl i snön.

Höken har vid det laget slagit ner på tempot.. Ser sig om flera gånger, flyttar bytet närmare en av buskarna, sitter och smälter maten och tar en ny tugga då och då.

 

Och inomhus sitter jag och är helt fascinerad av det hela..

Klockan 09:05
 

Strax därefter börjar ett par nötskrikor bli riktigt irriterade uppe i tallen bredvid. De har tänkt sig lördagsfrukost vid fågelbordet men störs av att en större gäst sitter där under och kalasar på sitt byte.

Ju mer irriterat nötskrikorna börjar kraxa desto rastlösare ser höken ut.. och tillslut inser han att mat-ron är över för denna gång.

Han tar resterna av trasten mellan sina klor och lyfter tungt iväg med den över buskarna och vidare in i skogen.

 

Det var min lugna lördagsmorgon det. Morgonkaffet och frukosten blev drygt en timme försenade, men det hade jag inte en tanke på eftersom föreställningen var så otroligt spännande.