Måltidsrester..
..ute i trädgården.
Idag har jag varit på jobbet hela dagen och under tiden har någon ätit upp en fågel under vår tall.
Jag gissar på att det är sparvhöken som försett sig med en mes från fågelbordet..
Det här är ju typiskt: Jag har varit hemma flera dagar under jul och nyår, suttit vid fönstret, spanat med kameran och kikaren beredd, för att fånga någon spännande händelse ute vid fågelbordet. Inget utöver det vanliga har dock hänt.
Och så idag, nu på kvällen.. när jag går ut för att fylla på fågelfrön ute i mörkret, ser jag något mörkt på den vita snön.. Hämtar ficklampan.. och går ut igen, och konstaterar att det är en dun/fjäderhög som ligger där i snön under trädet.
Det är inte mycket kvar av den stackars mesen.. i stort sätt bara vingpennor och fjädrar. Näbben ligger också kvar (syns i högerkanten av fotot) och det är den som bekräftar att det är en mes och inte en sparv eller fink som blivit rovfågelmat. En smal mesnäbb och grå fjädrar blandat med lite gult och några inslag av vitt.. Blåmes kanske, eller ännu mer troligt: Talgoxe.
Om det var sparvhöken som fick sig en måltid var den nog ganska mätt efter den fångsten. Och det gav den nog en välbehövd energidos i den smällkalla vintern.. Det har varit -31 grader under dagen idag så även en rovfågel behöver hitta något att äta för att inte frysa ihjäl.
Men.. suck.. Samtidigt är det lite sorgligt.
Tänk om det var den tama talgoxhanen som varje morgon kikar in genom fönstret och hälsar god morgon när jag kokar mitt helg-morgonkaffe.. Eller en av de fem blåmesar som så troget varje dag kommit för att äta av jordnötterna i nöthållaren.
Den enes bröd den andres död..
Det är naturens gång, jag vet.
Men lite ledsen blir man ändå.
Och det grämer mig att jag inte såg det hela! Det har skett precis rakt utanför fönstret, inom fotoavstånd. Och han måste ju ha suttit där en bra stund eftersom han hunnit plocka bort alla fjädrar på mesen.
Om nu herr Sparvhök ska äta upp mina stackars mesar en efter en kan han väl åtminstone göra det när jag är hemma och kan få en bild av honom..
(Här om dagen tog han en fågel vid det andra fågelbordet, och då satt jag faktiskt vid fönstret just då, men den gången knep han fågeln och flög blixtsnabbt iväg. Jag hann inte ens reagera innan det hela var över.)
Det var dagens fågelmatningsrapport, det.. från ett kallt Boden.
Trist men sånt är livet, den enes bröd är den andres död. Hade också en dunhög framför mitt
köksfönster för några år sen. Man blir ju lite
ledsen.Otur för den lille.
Jo, så är ju livet i naturen.. Som tur var det i alla fall inte min favorittalgoxe som fått sätta livet till. Han dök pp vid köksfönstret även denna morgon! :)
/Kirsti
Jo, naturen är lite sorglig ibland...
Men jag såg ett program på Animal planet häromkvällen som var en riktig hjärteknipare...en ensam lejonhona som tog sig an en liten hjortkalv och försvarade den som om det varit hennes egen unge. Hon höll på att stryka med själv för att hon inte hade tid att jaga... Hjortkalven blev sedan i ett obevakat ögonblick tagen av ett annat lejon och hon sörjde då kalven som om det varit hennes... Man berättade sedan att hon vid flera tillfällen efter det här tog sig an just hjortkalvar utan föräldrar tills hon en dag bara försvann och ingen har sett henne sen dess...
Så kan naturen också te sig...även om det är mycket ovanligt förstås.
Ha det så gott!
Kram/Maria
Maria:
Jo, det händer verkligen faschinerande saker i naturen! Och det härliga är ju att det finns människor som dokumenterar det hela så man kan ta del av det!
Ha det riktigt gott du med!
Kram, Kirsti
Det där såg inte trevligt ut...det kan inte ha varit en katt som tog fågeln? Våra katter brukade sitta nedanför svalboen o bara vänta på att ungarna skulle dratta ner...o det gjorde dom dessvärre ibland.
Fattar inte att ni däruppe har så många fågelarter, fast jag tror mer på att det är så att du ser dem.,vilket jag inte gör. De enda som käkar på balkongen där vi hängt upp talgbollar är skatorna.
Kram
