Naturligtvis..

..en svindlande uppvisning i flygkonster!

I morse, medan resten av familjen snarkade högt under sina täcken, gjorde jag och kameran en långpromenad i det mycket vackra höstvädret.

Nästan alla löv har nu blåst bort från träden men det skiftar ändå fotfarande lite i vackra höstfärger när solen skiner från klarblå himmel som den gjorde idag.

Först gick jag ner till vår lilla tjärn som ligger bara några hundra meter från tomten.. Det enda liv det bjöds på där var ett gäng hurtiga motionärer i löparspåret och flera hundar på rastpromenad med morgontrötta hussar..

På vattnet ligger vid det här laget tunn is så det finns inte längre något hopp om andskådning där denna höst.

Jag gick vidare, ner mot Luleälven.. och hörde plötsligt två mycket irriterade nötskrikor i skogdungen intill vägen. Stannade, tog upp kameran och ser precis då, i ögonvrån, hur en rovfågel kommer farandes ut mellan trädkronorna..

Som vanligt, när jag äntligen har lyckan att stöta på en rovfågel, går allt så attans fort att varken jag eller kameran hinner reagera.

Jag klickar på måfå några bilder och det som fastnar är den vanliga ”-Jaha, där flög den..”-vyn:

Men, med tanke på storlek och färg antar jag att det var en sparvhök.

Smått besviken vandrar jag vidare.. (det grämer mig SÅ att jag aldrig får chansen att studera rovfåglar mer än två sekunder!)

När jag kommer ner till stranden dröjer det inte länge innan en kråka gör sin stämma hörd.. och sekunden efter kommer den utfarandes från strandbuskaget i sällskap av en.. rovfågel!

Även denna gång går allt blixtsnabbt..
De gör en lov över vattnet, kråkan ger höken en rejäl utskällning, de dyker efter varandra, gör svindlande snabba vändningar i luften.. och försvinner in motstranden igen.

Där står jag med kameran i högsta hugg och konstaterar smått frustrerat att jag lyckades knäppa en enda bild på det hela.. Börjar bläddra fram den på displayen för att kolla hur suddig den blivit.. och inser att jag just håller på att missa nästa scen i uppvisningen!

Denna gång kommer en skata utflygandes över vattnet med höken i hasorna!

Skatan kraxar, fladdrar runt i en obegripligt snabb skatflyguppvisning, med höken bara några dm ifrån sig..



..sedan byter de roller och det ser plötsligt ut som att det är skatan som jagar höken..


 

Så håller de på i flera sekunder, innan rovfågeln tillslut flyger in i skogen igen.


 

Om jag hade haft en bättre kamera, sluppit det mycket irriterande motljuset och fått ta del av uppvisningen på betydligt närmare håll hade det kunnat bli kanonhäftiga bilder..

Nu får jag nöja mig med suddiga, oskarpa foton men bär istället med mig en otroligt fin fågelskådarupplevelse i minnet!