Pilfinkar efter stormen..
Natten till idag ven stormvindar utanför husknuten. Riktigt ordentliga vindbyar skakade om både träd och djur.
På jobbet möttes jag i tidig morgontimma av ett nerfallet trastbo.. Björktrastsparet som så ivrigt byggt boet uppe i tallen och under den senast veckan matat sina ungar miste tyvärr alla fyra halvvuxna ungar.
Trist..sorgligt..
..trots att man vet att det är naturens gång kändes det tungt i hjärtat att se det krossade boet ute på vägen.
Befarar att just den trastfamiljen tyvärr inte var den enda som råkade ut för olycka i natt.. Det blåste så hårt att träden nästan vek sig dubbla med jämna mellanrum och hur väl fåglarna än förankrat sina bon finns nog risk att många blåste sönder eller föll ner denna natt..
Här hemma upptäckte jag nu under kvällen att det ena fågelhuset förlorat taket under stormen. Följanden lilla episod utspelade sig där medan jag avnjöt kvällskaffet ute på altanen:
En pilfink anländer:
Hoppsan..vad har hänt här?
En kompis dyker också upp. Medan den sätter sig nere vid husgaveln, på det vanliga stället, för att äta jordnötter, upptäcker finken på taket något spännande:
Jordnötter..där nere!
Den hoppar fort iväg med den lätt förvärvade godsaken och kvar blir en förvånad kompis..
Enkel match det här..
..och SÅ gott!
Det är lite hemskt när man får se hur naturen påverkar fåglarna negativt :-( Även fast det är naturens gång. Nere vid Ältasjön har vi sett/hört en gröngöing. Tvärr hittade vi jättemycket fjädrar från den (vid en murken stock, som den säkert suttit och smaskat på insekter vid), så kanske har en duvhök slagit den. I alla fall så är det alldeles tyst där då, inget vemodigt gröngölings-visslande hörs (eller om det har varit en spillkråka). Jag plockade med mig em några fint gröna fjädrar hem. Jag börjat få en liten fjädersamling :-)
Jag bodde i Boden från det jag föddes tills jag var 17 år och vi spenderade mycket tid på landstället i Hundsjö. Mycket spring i skog, gräs, och på "sork-ängar" och jag såg orm endast två gånger!
En gång en överkörd huggorm i Hundis och en då jag red på Gruverget och min häst tvärnitade eftersom det låg en orm och solade på stenarna, på stenstigen jag red efter.
Naturligtvis såg vi orm i helgen :-) Nere vid Ältasjön. Tack och lov i vasskanten ute i vattnet. Kanske en snok, men jag såg inte några kindfläckar och den var lite diffust rutmönstrad på kroppen (Peter hann få några dåliga bilder på den). Och så fick vi en blld på vad om skulle kunna vara årets första näktergal! Tyvärr bara en bild och den satt lite skymd bland grenar, men jag är till 90% säker på att det var en. Ha en fin helg.
Gråsparvarna vi har på gården har under våren byggt sitt bo i en stupränna, på huset mittemot vårt hus. Tyvärr måste det nog spolats ner när det har regnat, men de verkar bygga nytt där igen. Ibland önskar man att man kunde tala till dem och förklara att det inte är ett bra bobyggarställe de har valt.
Garntrollet:
Ja..det är alltid sorgligt med dödsfall ute i naturen..men den enes död, den andres bröd gäller ju tyvärr.. Kul att du åtminstone fick fina fjädrar som minne av gröngölingen!
Ok, då är det ju bevist att det inte är så vanligt med orm här uppe! :) Per säger samma sak som du, han har vuxit upp på dessa breddgrader och sett orm bara ett fåtal gånger.. Det kanske är för kalla, långa vintrar här uppe för dem..
Undrar hur många misslyckade försök med bo i stupränna sparvarna går igenom innan de kommer på att det inte fungerar!? Fd. svärföräldrar till mig hade grå flugsnappre som byggde just på sådant ställe och fick boet bortspolat varje sommar under rejäla åskskurar.. Varje vår trodde vi att den skulle minnas året innan men ack nej.. Minns inte hur många år den kämpade på..
Ha en fin fortsättning på helgen!
/Kirsti
Hej! Här för att spana in dina fåglar, och får läsa sorgsamma nyheter...va trist att hitta trasiga bon som stormar förorsakat! Alldeles fel tid på året för sånt extremt väder nu när det finns ungar i alla bon.
På tal om orm, ser jag här ovan, så såg jag min första huggorm härom veckan. Vacker men ack så ettrig fräste den åt mig och jycken som tack o lov kom när jag ropade in henne. Hon var nämligen framme och nosade på den, o kunde råkat illa ut.
Hoppas du får fler fina turer, vi har inte ens besökt vårt fågeltorn här i byn i år...
Ha en fortsatt fin försommar!
