Järnsparven..

..ett svårfångat motiv.


Medan resten av familjen snarkade gott under sina täcken gick jag iväg på en lång morgonpromenad. Redan klockan 7.30 visade termometern på +9 grader. Solen sken från klarblå himmel.. och det blev en riktigt svettig, men skön promenad.

Snön har nu försvunnit nästan helt så det är fritt fram i skog och mark.. men jag höll mig på ridvägar och motionsspår.


Insåg ganska fort att dagens fågel skulle bli järnsparven.
Sång hördes från flera håll och jag såg den rätt oansenliga, gråbruna sparven flyga fram och tillbaka mellan träden. Kanske skulle jag för första gången lyckas fånga den på bild..


Men..
Den hade så klart koll på mig redan från fösta början, och gömde sig effektivt bakom kvistar.



Och visade bara upp sin ryggtavla de få gånger inga kvistar var i vägen..


Jag smög närmare..

..och sparven flög.



Jag fortsatte smyga efter.. över stock och sten, fick en snabb skymt av den då och då..

Jag stod blick stilla..väntade.. och väntade.

Väntade.

Likaså gjorde sparven.
Högt uppe, långt borta i en grantopp. Omöjlig att få bra fokus på.




När jag slutligen gav upp och började vända hemåt satte den sig i ett buskage i närheten, stämde upp i vacker järnsparvmelodi, så stark att dess nackfjädrar reste sig.. och så klart: Graciöst placerad i motljus, omöjlig att fota.


Tack och lov mötte jag till slut en betydligt stillsammare, snäll typ efter vägen hem..

..som varken flög iväg eller gömde sig:


(Tänkte på Per, och lät bli att ge den en puss..)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0