En flock korsnäbbar..
..landar i en grantopp nära mig.
Jag skyndar fram, riktar kameran uppåt, söker febrilt efter de små fåglarna bland grenar och barr, ser ingen av den tydligt i sökare, de har uppslukats av grenverket, eller.. jo, ibland skymtar ett huvud eller några stjärtfjädrar uppe i trädtoppen, men inte en enda av fåglarna visar sig tillräckligt länge för att jag ska få något bra foto..
Frustrerande!
Så nära för en gångs skull, men ändå helt omöjliga att se.
Trött i nacken och skakig i armarna blir man av att stå med kamera riktad rakt upp mot himlen i flera minuter.
Sänker den en kort sekund för att vila musklerna.. och för att kolla inställningarna..
..och POFF!
Hela flocken med ca 15 korsnäbbar bestämmer sig för att byta grantopp!
Just då.
Så.. här är resultatet av ca 5 minuters spännande och intensivt fotograferande av en grantopp med korsnäbbar:
En fågelfotograf ska ha tålamod av sten..
Känner igen mig i det du skriver. Man kan stå beredd med kameran i evigheter, tappar man sedan koncentrationen en sekund passar de på att flyga. Men det är kanske det som gör det hela lite spännande, för när man väl lyckas har man faktiskt arbetat länge för just DEN bilden.
Inga dåliga matgäster du har vid ditt fågelbord. De skånska fåglarna har börjat leta mat i markerna nu, så vår servering håller för tillfälligt stängt. Men man saknar de små liven ....
Ha en skön vecka.
Anneli
Det är det jag anade, att fotografera fåglar kräver mer tålamod än jag någonsin kommer att lyckas skaffa mig. Jag får titta på dina bilder istället.
Åsa:
Så sant som det var sagt..:)
Anneli:
Ja..det är ju liksom den spänningen man är ute efter..:)
Nu börjar de härliga tiderna då ni där söderut ser tranor och andra välkomna vårflyttare..medan jag rullar tummarna och väntar..och väntar..i evighet, känns det som.. :)
Ha en fin helg!
Kersti:
Ge nu inte upp!! Jag är säker på att du kommer att fota fåglar också en vacker dag..:)
/Kirsti
