Naturligtvis..

..känns som för ganska länge sedan.

I förrgår damp det ner en trevlig liten tidskrift i vår brevlåda, nämligen "Fåglar i Norrbotten". Det är Norrbottens Ornitologiska förening som delar ut den till sina medlemmar och det brukar finnas en hel del trevligt om fågellivet i dessa trakter i den.

Numret som kom ut nu heter "Fågelrapport 2006" och i den summeras alla arter som setts i Norrbotten under just året 2006.. Rapporten är kraftigt försenad denna gång, i vanliga fall brukar det inte dröja mer än ett år eller så innan den kommer ut. Därför var det lite extra spännande att backa nästan 2,5 år bakåt i tiden och läsa om allt som skådades här och då..

En tillbakablick:

2006 hade jag ännu inte startat denna blogg men Per och jag skådade fåglar då, precis som nu. Med den enda skillnaden att jag då inte hade bott här i Boden mer än lite drygt ett år så jag hittade knappt ut till fågelmarkerna. (Det gjorde inte Per heller eftersom han inte intresserat sig för sådant innan jag rusade in i hans liv med tubkikaren i högsta hugg..)

Gammelstadsviken visste jag var den låg. Dit hade jag nämligen varit en gång för flera år sedan när jag passerade Luleå under en bilresa upp till Pajala.

Så under de första vårarna gjorde Per och jag många turer till det fina fågeltornet i den viken.. och såg och hörde en hel del trevliga fåglar. Dvärgmåsarna som häckar där hör ännu till favoriterna, men även alla gråhakedoppingar, salskrakar, snatteränder m.fl. som skådats där har etsat fast sig i mitt minne.

Kvällen/natten den 6:e maj 2006 uppe i fågeltornet, minns vi dock lite extra bra..

Per och jag hade tillbringat hela den kvällen ute vid Gammelstadsviken, grillat korv, kokat kaffe och njutit av en fin vårkväll.

Tubkikaren stod uppställd uppe i fågeltornet och vi knallade upp dit med jämna mellanrum för att kolla läget..

När mörkret började lägga sig över viken, började vi packa ihop för att åka hemåt.
Vi gick båda två upp en sista gång i tornet för att hämta ner kikaren.. och blev stående där uppe för att njuta av den vackra natthimlen som ännu skiftade i orangerött vid horisonten.

Trastsången hade tystnat och det enda som hördes var regelbundet motorljud från alla bilarna som passerade på vägen bortanför viken.

Då hände det plötsligt:

Både jag och Per stelnade till, skärpte hörseln till max.. och sa exakt samtidigt:
-Rördrom!?

Vi tittade på varandra, lyssnade, och hörde det igen:
En rördrom som blåste sina "flaskljud" ute i vassruggen till höger om tornet.

Jag, nyinflyttad hit från Mälardalen, kände mig plötsligt som hemma, alltså " hemma" där söderut, vid Asköviken och Fysingen! Där har jag lyssnat på, och sett rördrom ett antal gånger.. men här uppe hade jag inte förväntat mig att få höra den!

Vi var båda lika förvånade, och glada, när vi begav oss hemåt.. (drygt en timme försenade..vi kunde ju inte slita oss från dromen!)

Väl hemma rapporterade vi på NOF:s hemsida vad vi hört där ute i vassen mitt i natten.. och döm om min förvåning när jag dagen efter får ett mail från NOF, där det gratuleras till det 9:e fyndet av rördrom i Norrbotten!

Fram till det datumet hade alltså bara 8 rördrommar observerats i hela, stora Norrbotten!
Nog för att vi visste att den var sällsynt på dessa breddgrader, men att det var så få ex av den hade vi ingen aning om.

Ett sådant roligt minne från 2006 har etsat sig fast för tid och evighet.. det kan jag lova.