Naturligtvis..

..i vackert solig vinterskog.

Efter nästan två veckors gråtrist väder bestämde sig solen äntligen för att skina från klarblå himmel! Då längtar man ut så fort frukostkaffet är drucket och sömnen bortgnuggad från ögonen.

Per var konstigt nog inte alls sugen på att hänga med ut på långpromenad idag utan föredrog att fortsätta med sin garageröjning/renovering..

..så jag vandrade i väg ensam med en termos kaffe i fickan och kameran runt halsen.

Inne i skogarna är det allt för djupt med snö, men efter skoterspåren är det lättvandrat..
Jag gick först igenom vår "Järp-skog". Där stöter vi ofta på järpar när vi far ut med skoter, så jag hoppas varje gång när jag går där med kameran beredd, att fåglarna även då ska råka befinna sig intill skoterspåret. Ännu har det dock inte hänt. Och hände inte idag heller.

Längre fram hördes kungsfågelkvitter högt uppe i en talltopp.
Den lilla krabaten har jag hittills aldrig lyckats fånga bra på bild.. den sitter sällan still, håller till högt uppe i träden och är liten som sjutton.. Det blev ingen bra bild idag heller, men med lite fantasi går det i alla fall att se vad det är för något:

Men medan jag stod där och försökte hinna med i kungsfågel-svängarna med kameran såg jag i ögonvrån något betydligt större hoppa upp i en grantopp alldeles intill.

Vände fort upp kameran och fotade..

..och förstod först inte vad det var.

En knallvit rumpa på något brunspräckligt..

Det tog ett antal sekunder innan jag insåg..

..att det som blängde ner på mig var en..

..nötkråka!

Häftigt! Det är min favoritkråkfågel.. Den är relativt ovanlig söderut så i mina gamla hemtrakter i Mälardalen såg jag den en endaste gång under alla tusentals fågelskådningsutflykter.

Här uppe finns det däremot gott om dessa brunvita kråkor.. och man ser dem till och med i vår trädgård med jämna mellanrum.

Men jag blir lika glatt överraskad varje gång en sådan visar sig.

Dagens nötkråka fortsatte blänga ner på mig en bra stund från trädtoppen.
Sedan flög den iväg lite längre bort.. landade i ett annat träd, fortfarande med baken åt mitt håll, typiskt nog..

..och sjöng en vårligt fin kråksång.. (jag är ännu inte riktigt bekant med alla nötkråkans ljudvariationer, så dagens trudelutter avnjöts med stort nöje)..det var inte det vanliga kråkkraxandet, utan mer ett trevligt knarrande, svirrande läte i olika toner. Kanske är det så denna kråka sjunger på våren?

Efter uppträdande burrade den upp sig..

..stoppade näbben under vingen och somnade där i solskenet.

Gissa om jag kände mig glad i hågen när jag fortsatte vandringen efter detta trevliga möte och en välbehövd kaffepaus?!

För övrig kan det konstateras att fåglarna nu börjar höras och synas mer och mer.. Dagens promenad kändes inte alls lika ödsligt tyst som det gjort under de senaste månaderna.

På samma ställe där nötkråkan visade upp sig hördes många andra glatt sjungande fåglar, förutom de svårfotade kungsfåglarna: Svartmes, talgoxe, blåmes, talltita, grönfinksflock som flög förbi, en vemodigt visslande domherre, två glatt skränade skator och ett gäng gråsiskor som gjorde ett snabbt stopp i en av trädtopparna.

Under resten av promenaden hördes korp, nötskrika och större hackspett.

Det är så härligt att ljuset återvänder och får fåglarna att börja sjunga vårvisor. Trots dagens -8 grader och djupa snödrivor känns det inte farligt långt till våren!