Naturligtvis..

..fick jag ge mig ut på ensam. Per stannade hemma för att ta hand om sin dotter som har 38-gradig feber..riktigt risig är hon idag. Och vi andra håller tummarna att det inte smittar lagom till nyår!

Utomhus har det varit en vacker vinterdag, ca -5 grader och solsken mitt på dagen.

Jag styrde stegen uppför ett berg här i närheten. Sävastklinten heter höjden och man blir riktigt andfådd under promenaden dit upp efter en rätt brant, och väldigt lång backe.. Men väl där uppe är det mödan värt:

Känslan av att befinna sig ovanför trädtopparna är härlig.. och utsikten är inte tokig alls!

Snön som finns i skogarna har fått hård skare av det varierande vädret under de senaste veckorna så det går ganska lätt att gå även inne i skogen, utanför cykelvägar och stigar.

Gjorde en extra sväng och hittade en troll-lik gran mitt ute i skogen. Skägglav är ganska vanligt här uppe i våra skogar..och denna gran var verkligen skäggig! Riktigt mysigt såg det ut med lav i olika gröna nyanser..

 

Sedan bar det av hemåt igen.. nerför den långa, snöiga backen..

Tänkte där för mig själv att om jag haft en liknande, vit nedförsbacke så här nära hemmet i min barndom, nere i södra Sverige, hade många timmar spenderats där.. Med pulkor, rattkälkar och framförallt mina korta, plastiga, breda, orange plastskidor, som man riskerade både liv och brutna ben med som liten flicka..
I den här backen som ligger bara några hundra meter från närmaste bostadsområde ser man sällan barn åka utför..

Verkar som att barnen som är uppvuxna här uppe i snöiga trakter inte är så värst intresserade av pulkaåkning. Kanske man blir less på sådant efter alla snöiga vintrar.. inte vet jag.

Dagens fågelmöte blev till sist en talgoxe som irriterat tjattrade uppe på en torr gren när jag promenerade förbi: