Naturligtvis..

..i Kurkkio.

 Trots envis förkylning precis lagom till påsk blev vår ”stugsemestervecka” ändå av som tur var.
Fem dagar tillbringade Per och jag uppe i Junosuandotrakten, vi lånade hans kusins stuga och njöt av vinter, sol, skoterturer, pimpling, pärlugglekonserter, grillat och en och annan öl på altanen m.m..

Redan första kvällen, innan solen gått ner och innan vi ens hunnit packa upp väskorna och få stugan varm hördes en pärluggla hoa på andra sidan älven. Jag som febrilt försökt höra ugglor här i Bodenskogarna både i fjol och denna vårvinter kände mig genast mycket nöjd med påsklovets början..


Kvällssol på stugaltanen. Under allt det vita nedanför tallarna flyter Torneälven sakta fram så utsikten är inte den sämsta..

Dagen efter, måndag morgon, när vi sitter och äter en rätt sen frukost, utbrister Per plötsligt: -Kolla, en svan! ..och ja, där förbi fönstret flög den, fort som attan, men ändå: Årets första sångsvan! Stugan ligger ganska nära en fors där vattnet håller sig isfritt året runt så troligtvis hade den tidigt anlända svanen varit dit upp och kollat läget.. Större delen av Torneälv och alla sjöar i närheten har fortfarande ett tjockt istäcke så den har inte så värst många ställe att hitta mat på.
Under dagen tillbringade vi några timmar ute på isen, pimplade och hoppades på färsk harr till middag.. men icke. Jag vann dock den hårda duellen med att lyckas få två napp (Per fick noll), dock var firrarna så små att de fick friheten åter. Det gjorde dock inte så mycket eftersom Pers släktingar som bor i byn bjöd oss på god middag.
På vägen dit skådades ytterligare två trevliga fågelarter, nya årskryss blev därmed:  En tjäderhöna som plötsligt flaxade iväg med buller och bång genom tallskogen intill vägen och en stor flock med snösparvar (ca 30 st) som besökte en fågelmatning inne i byn.


Jag pimplar.. (Det är så klart vatten i älven att man ser fiskarna simma runt betet om man på detta vis ligger och kikar ner i hålet. Riktigt spännade, men enda nackdelen: Man missar solbränna i ansiktet.

Tisdag förmiddag var Per revanschsugen.. alltså tog vi skotern ut till ett fint harrställe utefter älven och prövade åter vår fiskelycka. Den här gången slutade det med oavgjort: Noll napp för båda. Smått besvikna for vi tillbaka till stugan och åt smörgås istället för nyhalstrad fisk till lunch..
Därefter var det dags för dagens långa utflykt: Skoter genom skog och över myrar, nästan en timmes färd för att komma fram till en mycket fin skogskoja mitt ute i ”ingenstans”..  (Pers farbror med son har timmrat den 1996 för att användas som jaktkoja, men vi hade bestämt oss för att övernatta där i hopp om att höra ugglor under kvällen/natten.)


På väg..


..och framme vid "kojan"..

Eld i kaminen, fin kvällssol, middagsmaten lagad ute på muurikka.. riktigt mysigt hade vi det!
Och på kvällen bjöds vi på en mycket vacker solnedgång.



När det blev mörkt tog vi på oss skidorna och skidade iväg bort över myrarna för att lyssna efter ugglorna. Stjärnklart, ett par minusgrader, riktigt fin natt.. och plötsligt lystes himlen upp av norrsken! Mest i olika blåa nyanser, men även med rosa-röda inslag.. Riktigt läckert tyckte jag, som aldrig hittills sett norrsken på så här ”nära håll”!
Ugglorna då.. Nja, bättre lycka nästa gång då, sa vi till varandra efter den smått jobbiga skidturen. Inte en enda behagade hoa.
Istället njöt vi av fortsatt mysig kväll med både pinnbrödsbak ute vid elden och ölkorv med tillhörande dryck inne i kojan (som faktiskt mer var en stuga än en koja!)


 
"Julstämning?" Nä..påsk i strömlös koja..

Sedan blev det onsdag, vår näst sista dag på lovet.. Morgonen började bra med en lavskrika på besök utanför kojan. Nytt årskryss det med.. och medan jag roade mig med att ge den frukost i form av pyttipannarester dök plötsligt tre mindre fåglar upp. Stora sparvar, var min första tanke..korsnäbbar!? var min andra tanke.. men när de sedan slog sig ner i en björk bara några meter bort kunde jag konstatera att det var tallbitar! Ett riktigt kul möte, eftersom jag hittills bara stött på den fågelarten här ”söderut” där den har som vana att rasta och äta rönnbär.. Då oftast i stora flockar och trevligt ”snackandes” med varandra uppe i träden.
Dessa tre visade däremot upp ett helt annat tallbitsbeteende.. Det gruffades och tjattrades. Vilda jakter avlöstes av att de tre flög åt varsitt håll, men slöt åter upp i en lite flock efter ett tag.. Tydliga tecken på att de befann sig uppe i sina häckningstrakter och gruffades om revir? Så tolkar jag det i alla fall.. Kvällen innan hörde jag nämligen en vacker strof sjungas från en av skogsdungarna. Gissade då på tallbit, men var inte 100% säker eftersom jag aldrig hört dess sång IRL.. men nu bekräftades det hela. Trevligt att de visade upp sig så jag slapp undra om det verkligen var tallbitar.


Vacker kvällsol lockade till fotograferande.. (När jag så här efteråt kollade igenom fotona i Pers kamera hittade jag mig själv i sådana här "lägen" på många foton.. både ute på isen och som här: Ute på skoterspåret.)

Under eftermiddagen återvände vi till stugan, prövade åter fiskelyckan ute på älven, med lika dåligt resultat som sist, och njöt sedan av en lugn och mycket fin kväll på altanen. (Senare under natten hoade pärlugglan åter.)
Det vara sista stugkvällen det och dagen efter, d.v.s. igår packades åter alla väskor, skotern lastades upp på släpet,  och det var dags att åka hem till Boden.

Det visade sig bli en bilfärd genom orr-rika trakter.. Jag har mycket sällan haft turen att se just orrar, annat än på mycket långt håll. Men nu såg vi flockar av dem på hela fyra olika ställen efter vägen! De var fullt sysselsatta med att äta knoppar uppe i björkarna alldeles intill vägen men så fort vi stannade bilen för att försöka fota någon av dem flög de så klart i väg.. Lite suddigt bildbevis blev det dock.


Orrtupp, skeptiskt spanande..flög i väg sekunden efter.

Det var vår påsklovsvecka det.. nu väntar en ”vanlig” helg på hemmaplan.